Christer Öhman redaktör Kerstin Lagström mfl (1988-1992)

6.7.1. Förmedling av orsaker till den kommande kvinnliga

medborgarskapet, kvinnorörelsen

Författaren behandlar kampen för kvinnans jämställdhet och att liberalerna stred för att kvinnorna skulle ha samma rättigheter som männen. Det nämns att förr var ogifta kvinnor under förmyndarskap och hade inte tillgång till sina pengar. Istället beställde fadern över tillgångarna, senare vid giftermål bestämde maken, vilket medförde att enbart änkan var myndig.

”De flesta män tyckte att det var naturligt att det var på detta viset”.210

Kvinnans plats ansågs vid denna tid vara i hemmet, hennes uppgifter var att lyda man och maken samt att vara maka och mor. Mannen ansågs vara kvinnans och hustruns huvud. Författaren nämner att fler krävde en förändring på 1800 talet, en av dessa var Fredrika Bremer som behandlade kvinnans ställning i Sverige. Vidare behandlas hur hon skrev böcker och blev en berömd författare genom boken ”Hertha”. Då hon ansåg att det var orimligt att kvinnan inte var myndig. Läroboken skildrar kortfattade drag ur boken Herthas handling, det nämns att romanen väckte debatt och att många män blev upprörda. Därefter benämns årtal, 1858, när den ogifta kvinnan blev myndig vid 25 års ålder. Vidare nämns att kvinnor fick efter skråväsendets borttagning möjlighet att driva hantverk och starta företag likväl som män. Det står även beskrivet hur kvinnorna 1870 fick möjlighet att ta studentexamen och senare möjlighet till nya yrken såsom lärarinnor och sjuksköterska. Författaren behandlar också att under slutet av 1800-talet förbättrades kvinnornas rättigheter på många vis. Därefter nämner författaren att det fortfarande fanns många män som hade fördomar mot kvinnor.211

Bok nummer tre innehåller ett eget kapitel varav fyra sidor, om kvinnorörelsen. Författaren har behandlat att under mitten av 1800 talet förändrades kvinnans situation, det nämns att avgörande steget tagits ”på vägen mot hennes frigörelse från mannens herravälde”.212

1846 fick kvinnan rätt att driva handel och starta eget företag, 1858 beslutade riksdagen om utbildningsmöjligheter och yrken öppnades för kvinnorna. På 1800- talet fanns det i Sverige ett kvinnoöverskott, detta skriver Öhman berodde på att kvinnan levde längre än mannen, samt att fler män än kvinnor utvandrade till USA. I städerna fanns ett större överskott, vilket resulterade i att allt färre kvinnor gifte sig. 1860 fanns det nästan 40 % ogifta kvinnor, vilka fick söka arbete för att klara sin försörjning. Vidare står det att fastän de kvinnliga rättigheterna hade förbättrats fanns det under slutet av 1800- talet två stora orättvisor. Kvinnor fick inte delta i valen hur stor inkomst hon än hade, eftersom gift kvinna stod under mannens försörjning och förmynderskap. Vidare nämner författaren att reformen 1855 hade gällt ogifta kvinnor och inte gifta. Gifta kvinnor fick begära anstånd av sin man för att få ett arbete utanför hemmet, vilket flera reagerade mot. Det bildades organisationer, vars syfte var att

210

Christer Öhman redaktör Kerstin Lagström mfl (1988-1992), s 572 211

Christer Öhman redaktör Kerstin Lagström mfl (1988-1992), s 572 f 212

kämpa för kvinnans jämställdhet, exempelvis Fredrika Bremer förbundet 1884 och LKPR 1903. Det nämns att flera gånger lades det in riksdagsmotioner för kvinnlig rösträtt, men dessa fick avslag. Boken beskriver vidare att de flesta riksdagsmän ansåg att kvinnans uppgift var att sköta hemmet och att dessa uppgifter var betydelsefulla vilket resulterade till att de inte ”borde” ha tid för annat. Om kvinnorna fick rösträtt och intresse för politik samt att detta resulterade i andra åsikter än mannen, vad skulle då hända? Detta ger ett förklaringsvärde till att männen utger sig för att vara normen som kvinnan skall jämföras med. I denna bok låter författaren Signe Bergman svara på denna fråga.

”Genom att hålla kvinnorna utanför politiskt inflytande skapar samhället av kvinnorna en oansvarig tillbakahållande kraft, vilken i sig innebar en verklig kulturfara.”213

Därefter porträtteras Kata Dahlström, hennes bakgrund och politiska åsikter. Det nämns att hon var en energisk kämpe för jämställdhet. Det nämns även att hon kritiserade kvinnorörelsen då dessa framställdes främst av de högre klasserna. Den viktigaste uppgiften för Kata Dahlström var att förbättra den kvinnliga arbetarklassens arbetsförhållanden. Då de hade det sämre betalt än männen, vilket kunde resultera i prostitution då dessa behövde tjäna pengar för att överleva.

6.7.2. Behandling av den första rösträttsreformen

Författarna nämner att i slutet på 1800 talet uppkom önskan om ändrade rösträtts bestämmelser. Ödman skriver att allmän och lika rösträtt för män och kvinnor krävdes av de stora folkrörelserna. Det beskrivs att den första och andra kammaren måste vara eniga för att grundlagen skall kunna förändras. Därefter nämns rösträttsreformen 1907-1909, för män men författaren nämner att fast denna reform infördes saknade fortfarande halva befolkningen rösträtt, det vill säga kvinnorna.214

6.7.3. Orsak och Verkan vid andra rösträttsreformen

Under rubriken ”Rösträtt och jämställdhet för kvinnor”, nämner författaren att efter ryska revolutionen blev det oroliga tider i Sverige. Det nämns att det fanns en önskan att första kammaren och monarkin skulle avskaffas, vilket kunde resultera i revolution och republik. Under samma tid uppstod det ett ännu starkare krav på allmän rösträtt för kvinnor. Regeringen gav förslag om rösträtt för kvinnor och lika kommunal rösträtt. Författaren nämner att detta förslag gick också genom i första kammaren eftersom det fanns en rädsla för revolution. Året före lagändringen blev även gifta kvinnor myndiga. Vilket innebar att två mål som kvinnorörelsen kämpat för genomfördes.

”Fortfarande återstod mycket innan jämställdheten var fullständig. På nästan alla ledande platser i samhället satt män.”215

Likaså nämner författaren att det är långt kvar innan ett annat av kvinnorörelsens mål är uppnått, det vill säga lika lön för lika arbete mellan män och kvinnor.216

213

Christer Öhman redaktör Kerstin Lagström mfl (1988-1992), s 890 214

Christer Öhman redaktör Kerstin Lagström mfl (1988-1992), s 888 ff 215

Christer Öhman redaktör Kerstin Lagström mfl (1988-1992), s 898 216