att leda och övervaka rekryteringsverksamheten samt uppgöra förslag till fördelning av rekryteringsmedlen;
att utöva den allmänna upplysningsverksamhet, som kan erfordras för att vid lämpliga tidpunkter fästa arbetssökandes uppmärksamhet på vid armén genom frivilligt tjänsteåtagande förefintliga anställnings
möjligheter;
att vid överskott eller brist på frivillig anmälan vid ena eller andra truppförbandet utjämna dessa förhållanden, i den mån som de frivilliga ej fordra anställning vid visst angivet truppförband;
att vid annonsering vare sig för allmän upplysningsverksamhet eller särskilt rekryteringsbehov ombesörja denna och sålunda genom dess be
drivande i större skala kunna ordna den med billigare kostnad, än vad som nu är fallet; samt
att stå i omedelbar förbindelse med den offentliga arbetsförmed
lingens centralmyndighet och till densamma regelbundet lämna medde
landen rörande behovet vid olika truppförband, på det att arbetsförmed- lingsanstalten alltid måtte förfoga över erforderliga upplysningar till led
ning för denna sin förmedlingsverksamhet.
Avdelningen för rekrytering och civilanställning vid arméfördelnings- stab skulle ifråga om rekrjdieringen i huvudsak hava följande åligganden:
att i överensstämmelse med från den centrala kommissionen erhållna anvisningar eller arméfördelningschefens befallningar utöva ledningen och kontrollen av rekryteringsverksamheten inom arméfördelningen;
att, i den mån verksamheten vid lokalbyråerna behöver underlättas och utvidgas, föreslå åtgärder i sådant syfte; samt
att inom arméfördelningen fullgöra motsvarande åligganden som den centrala kommissionen för armén i sin helhet.
De lokala byråerna för rekrytering och civilanställning skulle i avse
ende på rekryteringen hava i huvudsak följande åligganden nämligen:
9—170299.
Allmänna synpunkter.
att inom rullföringsområdet (annat område) verka bland härför lämpliga ynglingar för frivilligt tjänsteåtagande;
att mottaga de frivilligas anmälan och till truppförbandscheferna översända sådana anmälningar;
att träda i nära förbindelse och samverkan med på platsen varande avdelning av den offentliga arbetsförmedlingen;O O o 7
att tillhandagå såväl med upplysningar och råd i allt, vad med frivilligt tjänsteåtagande sammanhänger som med biträde vid upprättande av ansökningshandlingar ro. in. d.; samt
att genom rapporter hålla vederbörande underkunniga om resultatet av verksamheten.
Avdelningen för rekrytering och civilanställning vid regementsstab skulle i avseende på rekryteringen huvudsakligen hava följande åligganden:
att under regementschefen handhava rekryteringsärendena vid rege
mentet;
att inom regementet verka för frivilligt tjänsteåtagande bland redan i tjänstgöring varande värnpliktiga;
att inom regementet verka för fast anställning av till furirer lämp
liga underbefälselever; samt
att handhava rekryteringsmedlen.
Vad själva antagningen angår bör den givetvis framdeles såsom hittills tillkomma truppförbandschefen. Den tjänstesökande skall sålunda, i den mån truppförbandschefen så påfordrar, persoidigen inställa sig i vederbörande expedition, och fria resor för sådant fall tillerkännas honom.
Ovan föreslagen organisation av rckryteringsverksamheten utesluter icke direkt frivillig anmälan utan mellanhänder vid truppförbanden.
Angående kostnadsberäkning för denna organisation se sid. 71.
H. Civilanställning'.
I det föregående har framhållits, att de med volontärsanställningen förenade förmånerna och särskilt dess framtidsmöjligheter såväl i fråga om militäryrket som vid övergång till annan verksamhet icke äro av beskaf
fenhet att kunna konkurrera med, vad som härutinnan bjudes på den civila arbetsmarknaden, och a;t därför detta förhållande är en av de mest vä
gande orsakerna till underbefälsfrågans nuvarande nödläge såväl i kvali
tativt som kvantitativt hänseende, botemedlet skulle sålunda bland andra vara att Unna uti förbättrade förmåner och framför allt i förbättrade fram
tidsutsikter. Att förbättra de med anställningen förenade förmånerna i
sådan "råd, att de i och för si" själva kunna med framgång upptaga kon
kurrensen med den civila arbetsmarknadens avlönings- och andra förmåner skulle såsom förut blivit sagt, medföra en sådan kostnadsökning, att en
bart detta förfaringssätt måste vara uteslutet. Att förbättra framtidsut
sikterna allenast på den militära banan låter sig heller icke göra, enär i sådant fall ett nyskapande av beställningar inom underofficers- eller andra grader skulle bliva i sådan omfattning erforderligt, att varje tanke härpå måste förfalla. För närvarande hava nämligen endast omkring 2.5 % av de enligt stat årligen inkommande volontärerna utsikt att nå underofficers- befordran. Återstår sålunda att med underbefälstjänstgöringen förena så
dana framtidsutsikter inom civila verksamhetsområden, att de, som icke kunna eller icke vilja fortsätta med krigstjänsten såsom levnadsyrke, och som visat sig därav förtjänta, kunna beräkna att vid avgången från militär
tjänsten vara tillförsäkrade en viss och i förhållande till duglighet och användbarhet avpassad utkomst, civilanställning.
Civilanställningen är sålunda för staten ett billigt medel för att öka tilloppet av underbefälsämnen och därmed att höja underbefälet i kvanti
tativt och genom ökat urval även i kvalitativt avseende. Såväl ur denna synpunkt som i ändamål att för det allmänna kunna tillgodogöra sig den skolade och disciplinerade arbetskraft, som militärtjänsten skapar, måste en ordnad civilanställning vara ett statsintresse av stor betydelse. För
ståten torde det dessutom föreligga eu skyldighet, att på ett eller annat sätt taga sig an de underbefäl, vilka efter att ett visst antal år hava tjänat densamma, avgå från militärtjänsten och då vid sin avgång i vissa avseen
den befinna sig i efterhand i förhållande till sina jämlikar och jämnåriga vid konkurrensen på arbetsmarknaden. Kan denna skyldighet sägas före
ligga för närvarande, då det fast anställda underbefälet rekryteras uteslu
tande på frivillighetens väg, så måste den i än högre grad anses inträda, i den mån som lagstadgad uttagning till underbefälstjänst vinner tillämp
ning. Klar ligger dä statens oavvisliga skyldighet å ena sidan att genom möjligheterna till förmånlig civilanställning, sä långt ske kan, öka antalet frivilliga och därmed nedbringa behovet av uttagningen, ä andra sidan att genom tillfälle till förmånlig sådan anställning bereda dem, som uttagits, full ersättning för av dem frän statens sida avfordrade tjänster.
Uppfattningen om civilanställningens betydelse har föranlett stats- Hittats makterna att gång efter annan genom varjehanda åtgärder söka befrämja
anställandet i civil tjänst av avskedat underbefäl. Sålunda stadgades uti vidtagna åt- den 12. juni 1874 till arméförvaltningen avlåtet nådigt brev, att manskapet garder.
vid värvade garnisonsregementen, som med välförhållande tjänat minst nio
år, borde vid avskedet beredas företrädesrätt framför andra till passande beställningar inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna samt städernas poliskårer, såvitt eljest manskapet besutto de för befatt
ningarnas utövande erforderliga insikterna och egenskaperna. Då emellertid innehållet i detta brev aldrig delgavs några av de civila myndigheter, som skulle hava att tillsätta befattningarna ifråga, blevo det nådiga brevets föreskrifter endast i ringa omfattning efterföljda. Därtill kom, att till- lämpningen av stadgandet om företrädesrätt till befattningar i städarnas poliskårer, för vilka i deras egenskap av kommunala institutioner brevet ej kunde vara bindande, var beroende uteslutande på vederbörande kom
munala myndigheters goda vilja.
Ett ytterligare steg på den inslagna vägen togs genom utfärdande av nåd. kungörelsen den 27. maj 1887, i vilken förordnades, att icke någon skulle kunna antagas till vaktmästare i lantförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition, arméförvaltningen samt under nämnda departement lydande staber, skolor, förråd eller andra allmänna inrättningar, med mindre han fullgjort de för kompetens till korprals- eller andrekonstapelsbefattning föreskrivna villkor.
Med anledning vidare av eu av chefen för IV. arméfördelningen den 21. februari 1896 gjord framställning om utfärdandet av förnyade bestäm
melser i fråga om beredandet av civilanställning åt volontärer med viss längre tjänstetid föreskrev Kungl. Maj:t den 27. maj 1898, att distink- tionskorpraler eller korpraler vid värvade truppförband, som i sådan egen
skap tjänat i minst 2 år, skulle efter en väl vitsordad tjänstetid av minst 5 år under de i nådiga brevet den 12. juni 1874 angivna förutsättningar vid avskedet beredas dem företrädesrätt till beställningar inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna, varom i samma nådiga brev stadgats.
Sedan år 1899 finnes för IV. arméfördelningen i verksamhet under arméfördelningschefens inseende en kommission, vilken ombesörjer för
bindelsen mellan militära och civila myndigheter i ifrågavarande avseende.
På grundvalen av nyss anförda bestämmelser försiggick då även an
ställning av f. d. volontärer i civil statstjänst i jämförelsevis stor utsträck
ning. Men som förhållandena i detta avseende icke desto mindre voro otillfredsställande tillsattes för utredning av frågan om beredande av civil
anställning för avskedat underbefäl av Kungl. Maj:t en särskild kommitté, den s. k. civilanställningskommittén, den 8. dec. 1904. I sitt den 8. mars 1906 avgivna betänkande föreslog kommittén, att envar, som i egenskap av fast anställd eller värnpliktig tjänstgjort såsom krigsman under tid ej understigande fem år, därav minst tre år såsom underbefäl samt under
denna sin tjänstetid uppnått minst tjugusex levnadsår och såväl i som utom tjänsten sig redligen och väl skickat, skulle äga dels att framför annan ifrågakomma till sådan å stat uppförd eller eljest ined ständig avlöning förenad civil befattning i statens tjänst, soin av Kungl. Maj:t förklarats skola åt underbefäl särskilt förbehållas, dels ock, att för erhåll
ande av civil befattning i statens tjänst, av beskaffenhet att, ehuru icke åt underbefäl särskilt förbehållen, likväl kunna åt underbefäl upplåtas, framför annan antagas till tjänstgöring inom verk eller inrättning, var
under dylik befattning hörde, och efter ett års väl vitsordad tjänstgöring därstädes få tillgodoräkna sig tredjedelen, dock i intet fall mer än tre år av den militära tjänstetiden såsom tjänstetid inom verket eller inrättningen.
I syfte att för underbefälet underlätta övergången till civil tjänst föreslog kommittén, att underbefäl, som uppfyllde villkoren för erhållande av civilanställning, måtte, med bibehållande av sina avlöningsförmåner vid krigsmakten, kunna under tjänstetiden vid krigsmakten erhålla samman
lagt tre månaders tjänstledighet för fullgörande av den övnings- och prov
tjänstgöring, som för vinnande av civil anställning i statens verk och inrättningar kunde erfordras, varjämte kommittén förutsatte, att i krigs
tjänst kvarstående underbefäl, som sålunda vunnit anställning såsom extra eller reservbetjänte i statens verk och inrättningar, skulle kunna permit- teras för fullgörande av civil tjänstgöring utan annan begränsning än den, som kunde betingas av den militära tjänstens krav.
Vidare föreslog kommittén inrättandet av dels för hela landet gemen
sam civilanställningskommission, dels ock förinedlingskommissioner en för varje inskrivningsområde, vilka kommissioner skulle ombesörja de verk- stäilighetsåtgärder, som från statens sida påkallades, för att åt civilanställ- ningsberättigade bereda civilanställning.
Kommittén berörde även frågan om civilanställning för underoffi
cerare. För ändamålet fordrades givetvis, att de befattningar, som stode till buds, vore såväl till arbetets natur som med hänsyn till avlöningen minst lika förmånliga som underofficersbeställningarna. Då emellertid för civila befattningar av ifrågavarande slag så gott som utan undantag er
fordrades ett högre kunskapsmått, än som i allmänhet innehaves av under
officerare, ansåg sig kommittén icke kunna, utöver vad enligt nyss nämnts i allmänhet skulle gälla, föreslå särskilda åtgärder för civilanställning för underofficerare. Kommittén förordade dock en närmare utredning av frågan.
Civilanställningskommitténs ifrågavarande förslag föranledde emeller
tid icke till någon åtgärd från statsmakternas sida.
Denna uppfattning angående civilanställningens oumbärlighet för främjandet av manskapsrekryteringen delades till fullo av 1907’ ars för- svarskommitté under framhållande av, att »det kraftigaste medlet att under
hjälpa rekryteringen och därmed höja hela volontärinstitutionen såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende vore säkerligen en ändamålsenligt ordnad civilanställning för det uttjänta fast anställda underbefälet».
De av Kungl. Maj:t den 1. dec. 1911 tillsatta försvarsberedningarna (tjärde beredningen) hava likaledes ägnat civilanställningen stor uppmärk
samhet och åt densamma i sitt förslag till yttrande verkställt en omfat
tande utredning, varur föregående framställning till vissa delar är hämtad, f järde . beredningen föreslår sålunda civilanställningens utsträckning icke blott till statens verk och inrättningar utan även till kommunala och enskilda arbetsgivare, vilket givetvis skulle för en lycklig lösning av civil- anställningsfrågan vara synnerligen önskvärt. För ordnande och förmed
lande av civilanställningen, föreslog beredningen, inrättandet av ett för hela armén gemensamt organ, vilket samtidigt med denna uppgift även skulle kunna, pa sätt som förut framhållits, verka för volontäranskaff- ningen.
aiVnin*im~ . 1 .det . ^ende har framhållits att »beredande av förbättrade
ut-frågam nu- sikter till civilanställning efter avslutad militärtjänst» visserligen ingick yrande såsom ett. led i av Kungl. Magt, för 1914 års senare riksdag föreslagna åtgärder lör upphjälpande av den fast anställda manskapspersonalens re
krytering, men att civilanställningen hittills endast i en mycket blygsam form vunnit tillämpning. Genom nådigt brev den 19. februari 1915 hava bestämmelser utfärdats angående beredande av anställning i postverket för. viss personal vid armén, vars huvudsakliga innehåll är "följande. Till aspiranter vid postverket antager generalpoststyrelsen årligen erforderligt, antal, efter därom genom cheferna för vederbörliga truppförband gjorda ansökningar, volontärer, som med goda vitsord hava tjänstgjort vid armén i minst fyra år och innehava anställning för ytterligare ett år. 1 tjänst
göringstiden inräknas även värnpliktstjänstgöring, vapenövningsuppehåll och tjänstledighet. De sålunda antagna aspiranterna äga att, för full
görande av övnings- och provtjänstgöring ävensom självständig tjänst
göring vid postverket, under sista anställningsåret på stat erhålla högst fem månaders tjänstledighet. Av denna ledighet får icke mer än högst två månader förläggas under tiden från och med den 1. april till anställ
ningstidens slut, därest icke undantagsvis vederbörande militärmyndighet lämnar tillstånd till längre ledighet. Tjänstledighet för ifrågavarande ändamål får icke åtnjutas under tid, då regementsövningar pågå. Volontär,
som erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- och provtjänstgöring vid postverket, äger att, utan hinder av bestämmelserna i vederbörliga avlönings- och förvaltningsreglementen, under ledigheten uppbära de med hans beställning på stat förenade avlönings- och naturaförmåner utom s. k.
livpersedlar, eller där vissa naturaförmåner ej lämpligen kunna utgå, kon
tant ersättning för mistad sådan förmån. Volontär, som etter slutad an
ställning på stat vid vederbörligt truppförband konstituerats till extra postiljon utan fast placering vid postverket och såsom underbefäl vunnit inträde i truppförbandets reserv, må under första anställningsåret i reser
ven tjänstgöra vid truppförband av armén under de tider, då han ej tages i anspråk för tjänstgöring hos postverket. _
För beredande av anställning vid statens järnvägar för viss perso
nal vid armén hava bestämmelser utfärdats genom nådig kungöre se en ]. december sistlidet år, men hava föreskrifterna härutinnan, da detta skrives, ännu icke blivit tillgängliga.
1 Norae synas ej några åtgärder av större betydelse i fråga om civil- Bestfimmel-
anställningen vara vidtagna. Förklaringen härtill ligger sannolikt uti <
fast avlönade manskapspersonalens jämförelsevis ringa styrka och de tor ni„gen!, ord-
stora flertalet av såväl underbefäl som underofficerare synnerligen lindriga
tjänstgöringsförhållandena, Blott en ringa del av befälet är garnisonerat mande eller ständigt tjänstgörande, medan återstoden är i s. k. distnktstjanst arm er- mellan de kortvariga årliga vapenövningarna.
I Danmark hava korpraler (kornetter), vilka gjort tjänst såsom sa- dana i minst ett år, företrädesrätt till vissa särskilda beställningar, som enli°t, gällande bestämmelser äro för dem reserverade.
° I Ryssland tilldelas underbefälet efter fem års tjänst utöver ordi
narie värnpliktstjänstgöringen ett rekommendationsbrev till erhållande av civilanställning, varjämte vissa platser vid järnvägarna in. in. synas vara reserverade för f. d. underbefäl i överårig tjänst. .
I Tyskland erhåller efter tolv års tjänst en var, om ej särskilt skål däremot föreligger, en »Zivilversorgungsschein», berättigande till viss stats- och kommunaltjänst. 1 stället för detta civilanställningspass kunna, om vederbörande så önskar, erhållas antingen 3,000 mark på en gång eller 20
mark i månaden. , .
I Frankrike tilldelas underofficerare (underbefäl) och manskap med minst 4-årig tjänstetid ett begränsat antal lägre platser i statens tjänst, under
officerare med minst 10 års tjänstetid alla övriga åt sådana f. d. undei- officerare förbehållna platser. Platsernas fördelning på de sökande be
stämmes av en prövningskommission. Bland de franska bestämmelserna
;ir dessutom särskilt att märka, att även privatföretag av olika slag äro skyldiga att inom vissa gränser mottaga f. d. militärer i civilanställnin°\
Intet privatföretag erhåller nämligen monopol eller understöd i någon form av stat*- eller kommunala medel, utan att ett visst antal platser reserveras för civuanställning.
^rundfinjer . De} oupplöslig sammanhanget mellan civilanställningens ordnande
för civilan a ena sidan samt rekryteringens och underbefälsfrågans rationella lösning
0ardZ7denS tf™ a“dra viIia de sakkunniga för sin del på det kraftigaste hava fram- alnt. De se i en ändamålsenligt ordnad och lämpligt avvägd civilanställ- ning en sådan . länk i kedjan av åtgärder för förbättrande av manskaps- rekryteringen vid armén, att densamma av intet annat kan eller bör er
sättas, en statens oavvisliga rättighet såväl som skyldighet, vars tillämp
ning icke längre får undanskjutas. De sakkunniga tillåta sig att upprepa, att staten måste äga och äger rättigheten att kunna begagna si'»- av det medel till kostnadernas nedbringande vid underbefälsrekryteringen, som civilanställningen medför,. och att staten måste, särskilt när underbefäls- frågan baseras såväl på frivilligt tjänsteätagande som på lagstadgad uttag
ning, anses äga skyldighet att, genom förmånlig civilanställning efter av
slutad militärtjänst, så mycket som möjligt öka tilloppet av frivilliga och därigenom i motsvarande grad minska antalet uttagna, som ock att där
igenom bereda de till underbefälselever på lagstiftningens väg uttagna en berättigad ersättning för den särskilda tjänst, som av dem sålunda utkräves.
. samma g$ng som de sakkunniga till fullo inse önskvärdheten av, att civilanställningsfrågan samtidigt med ordnandet av arméns underbe
fälsrekrytering vinner sin fullständiga lösning, anse de dock frågan vara en sadan omfattning och dess allsidiga och grundliga utredning av sådan betydelse för dess lyckliga genomförande, att de med till buds°stå- ende.tid och arbetskrafter ej funnit sig nu kunna eller böra avgiva nå°-ot
detaljerat förslag i detta avseende. " °
} id sådant förhållande hava de sakkunniga för närvarande inskränkt sig till att allenast föreslå:
dels att principen om fullt effektiv civilanställning betryggas samti
digt med underbefälsfrågans lösning,
dels att följande grundlinjer vid ordnandet av denna civilanställnino-
måtte beaktas. ö
• ^v'fanstäJföingen bör, utan att det allmännas eller enskildas be
rättigade fordringar på. tillräckligt kvalificerad arbetskraft inom vederbör- }jeneHpr befattningar, och utan att andra statstjänares eller arbets
sökandes berättigade ställning inom den allmänna förvaltningen eller vid
enskilda företag in. in. trades för nära, ordnas i sådan omfattning, att envar, som genom förlängd militärtjänstgöring gjort det allmänna särskild tjänst, och som därav visat sig förtjänt, skall vara berättigad till fast an
enskilda företag in. in. trades för nära, ordnas i sådan omfattning, att envar, som genom förlängd militärtjänstgöring gjort det allmänna särskild tjänst, och som därav visat sig förtjänt, skall vara berättigad till fast an