ANGÅENDE
ÅTGÄRDER TILL FRÄMJANDE AV
MANSKAPS REKRYTERINGEN VID ARMÉN
SÄRSKILDA INOM
KUNGL. LANTFÖRSVARSDEPAETEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1917
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 170299
Sid.
Skrivelse till Statsrådet ock Chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartemeutct... vir
Betänkande.
I. Arméns nuvarande fast anställda manskapspersonal.
A. Uppgift och organisation.
Ändamål... 3
Olika slag av underbefäl... 3
Volontärinstitutionen... 4
B. Brister i organisationen. Rekryteringssvårigheter... 6
Orsakerna till rekryteringssvårigheterna... 7
C. Förslag till förbättringar. Tidsperioden 1901—1913... 9
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1914 års senare riksdag ... 10
1). Den nuvarande ställningen. Vakansernas storlek... 11
Orsakerna... 12
Situationens innebörd... 13
II. Förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen och åtgärder till förbättrande av rekryteringen. A. Underbefälsinstitutionen i vissa främmande arméer... 15
B. Grundprinciper för omorganisationen... 17
C. Kckryteringssätt, redovisning och benämning. Underbefälsgrader och utbildningsförhållanden... 19
Rekryteringssätt för olika kategorier... 20
Redovisning... 21
Benämning ... 22
Förslag . 22
1). Underbefälselever. 1. Antal och tjänstgöringstider. Antalet beställningar enligt nuvarande stater och behovet av förändring. . 22
Antal enligt de sakkunnigas förslag... 26
Sid.
Tjänstgöringstid för frivilliga underbefälselever... 26
Tjänstgöringstid för uttagna underbefälselever... 26
2. Inskrivning och uttagning. Inskrivning av frivilliga underbefälselever... 27
Beräkningsgrunder för uttagningen av underbefälselever... 29
Tillvägagångssättet vid uttagningen av underbefälselever... 33
3. Förslag... gg E. Fast anställda. Furirerna... ... 37
Musiken... 3 g Förslag... 33
F. Förmåner. 1. Allmänna synpunkter. Betydelsen av förbättrade förmåner m. m. Nuvarande bestämmelser . . 38
Biktlinjer för en reform av löne- och andra förmåner... 39
2. Underbefälselever. Förmåner vid tjänstgöringens början... 40
Förmåner under tjänstgöringstiden... • 44
Förmåner vid utbildningens slut eller i samband med avgången .... 41
3. Furir er. Förmåner i samband med anställningen... 42
Förmåner under tjänstgöringstiden... 43
Förmåner i samband med avgången... 44
Underofficersbefordran... 45
4. Musikpersonal... 4 g 5. Sammanfattning... 4g G. Anskaffning av frivilliga. Nuvarande anskaffningsmetoder ... 47
Rekryteringskostnader och deras fördelning... 50
Förslag till åtgärder för omläggning av anskaffningsväsendet... 52
H. Civilanställning. Allmänna synpunkter... 5 g Hittills framkomna förslag eller vidtagna åtgärder... 57
Civilanställningsfrågans nuvarande läge... 60
Bestämmelser angående civilanställningens ordnande inom vissa främmande arméer... g 1 Förslag till grundlinjer för civilanställningens ordnande... 62
I. Förslag till ändringar i viiriipllktslngeii .1. Kostnadsberäkning...
K. Förslag till övergångsbestämmelser.
Sid.
t; 4 08
Synpunkter . Förslag . .
72 72
Bilagor.
1. Tabell, utvisande antalet vakanser i procent av styrkan enligt stat under perioden 1909—1916 samt medeltalet för denna period.
2. Grafisk tabell över rekryteringsförhållandena vid de särskilda truppslagen under perioden 1909—1916.
3. Grafisk tabell över antalet volontärer i procent av styrkan enligt stat åren 1909—
1916 vid de olika arméfördelningarna.
a. I. och II. arméfördelningarna.
b. III. och IV. arméfördelningarna.
c. V. och VI. arméfördelningarna.
d. Bodens och Gottlands trupper.
4. Tabell, utvisande tillgången på instruktörer för soldatutbildningen under utbildnings
året 1916—1917 enligt ställningen den 15. dec. 1916.
5. Tabell utvisande kostnaderna för volontärinstitutionen.
6. Tabell, utvisande beräknade kostnader för underbefälsinstitutionen enligt de sak
kunnigas förslag.
7. Jämförande översikt av underbefälets avlöningsförmåner enligt nuvarande bestäm
melser och enligt de sakkunnigas förslag.
Till
Statsrådet och Chefen för Kungl. Lantförsvarsäepartementet.
Enligt nådigt bemyndigande den 4. augusti 1916 har Statsrådet anmodat undertecknade Fock, Mannerstedt och Genberg att såsom sak
kunniga verkställa utredning och avgiva förslag till åtgärder för främ
jande av manskapsrekryteringen vid armén.
Arbetet, som tog sin början i slutet av november 1916, har fortgått till denna dag, och få de sakkunniga härmed till Statsrådet vördsamt över
lämna sitt betänkande med därtill hörande bilagor.
Den undersökning av de rådande rekryteringsförhållandena, som de sakkunniga verkställt, har utvisat dels, att vid flertalet truppförband rekry- teringssvårigheter förefinnas, vilka under de senare åren i avsevärd grad ökats, samt att i anledning härav vakanserna i volontärbeställningarna till
tagit i så betydande omfattning, att allvarlig fara för utbildningsarbetet måste anses föreligga, dels även att utsikterna för de kommande åren tyda på en ytterligare försämrad ställning. Då huvudorsakerna till berörda förhållande visat sig vara av den art, att varaktig och betryggande för
bättring endast torde kunna åstadkommas genom åtgärder på lagstift
ningens väg, och det såsom en följd härav bliver nödvändigt ändra grun
derna för det nuvarande rekryteringssättet, hava de sakkunniga, i över
ensstämmelse med av Statsrådet lämnat direktiv, utarbetat förslag i detta syfte. Detta förslag är fotat på principen av frivilligt tjänsteåtagande såsom egentligt rekry teringssätt, men därutöver lagstadgad rätt till uttagning bland _ de värnpliktiga av det antal, som till fyllande av behovet icke kan pa frivillighetens väg erhållas.
I ändamål att utröna, huruvida de sakkunnigas uppfattning såväl av frågans läge som därav betingade reformer gillades av arméns högre befälhavare, hava de sakkunniga den 2. sistlidne januari till chefen för generalstaben, samtliga truppslagsinspektörer, inspektören för militärläro
verken, arméfördelningscheferna, chefen för fortifikationen, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland översänt en P. M., inne
hållande en kortfattad redogörelse för de sakkunnigas uppfattning av läget och de allmänna principer, varpå de avsågo att grunda sitt förslag samt anhållit om yttrande häröver. Denna P. M. har jämväl samtidigt blivit till Statsrådet överlämnad.
Yttranden hava även avgivits av samtliga utom chefen för II. armé
fördelningen, och hava de sakkunniga vid det definitiva förslagets utar
betande till dessa yttranden tagit behörig hänsyn.
Av de uttalanden, som i anledning av berörda P. M. eller andra begärda yttranden kommit de sakkunniga till hända dels från inspektören för kavalleriet, dels från truppförbandschefer vid kavalleriet, har fram
hållits, att detta truppslags utbildning kräver ökad värnpliktstjänstgöring och större manskapsstyrka. Då dessa frågor fallit utom ramen för de sakkunnigas uppdrag, hava de icke ansett sig uti sitt betänkande böra vidröra desamma.
Det gjorda förslaget upptager såsom ett oavvisligt villkor för under
befälsfrågans lösning, att en ordnad och av staten garanterad civilanställ
ning kommer till stånd. Enligt de sakkunnigas uppfattning utgör detta det betydelsefullaste medlet att förbättra den frivilliga rekryteringen. Då det emellertid ansetts nödvändigt att först utarbeta de delar av förslaget, som måste underställas Riksdagens prövning, för att denna prövning må kunna ske redan vid innevarande års riksdag, har den jämförelsevis korta tid, som stått de sakkunniga till buds, icke medgivit fullständig utredning och detaljerat förslag rörande civilanställningens ordnande. Härför torde även vara erforderligt påkalla biträde av personer tillhörande något eller några av statens arbetsgivande verk eller socialstju-elsen. De sakkunniga hava därför inskränkt sig till att verkställa en utredning av denna frågas nuvarande läge och de grundlinjer, efter vilka dess lösning bör ske.
Då förslaget till omorganisation av underbefälsinstitutionen i händelse av godkännande kan vinna tillämpning först med utbildningsåret 1918—
1919, hava do sakkunniga uppgjort särskilt förslag till åtgärder för under
befälsbristens avhjälpande under utbildningsåret 1917—1918. Detta förslag har sammanfattats uti ett till betänkandet fogat tillägg.
De statistiska uppgifter, som uti betänkandet förekomma, hava huvud
sakligast erhållits genom från vederbörliga truppförband med stöd av g.o.
n:r 1663/1916 infordrade upplysningar. De uppgifter rörande utländska förhållanden, som förekomma, hava erhållits från generalstabens utrikes- avdelning. Förslaget åtföljande kostnadsberäkningar äro uppgjorda av kaptenen vid intendenturkåren A. A. E. Palm, vilken jämlikt nådigt brev den 20. januari 1917 förordnats biträda de sakkunniga.
Stockholm den 28. februari 1917.
CARL A. FOCK.
Överste.
V. Mannerstedt. Kapten.
W. Genberg. Kapten.
2—170299.
BETÄNKANDE.
a
A. Uppgift och organisation.
Den fast anställda manskapspersonalen vid armén bär till huvudsak
ligt ändamål att tillgodose det uti staterna upptagna behovet av under
befäl, beställningsmän (sjukvårds-, gevärshantverkar-, hovslagar-, hantverks- beställningsmän) och musikmanskap ävensom att rekrytera underofficers
kåren. Vid I. 1, I. 2 och I. 27 samt vid kavalleriet, artilleriet och ingen
jörtrupperna tillkommer därjämte ett annat ändamål nämligen att till
godose dessa truppförbands och truppslags ständiga behov av större antal utbildad personal, vid 1. 1 och I. 2 i och för vakthållningen i huvudstaden, vid I. 27 för att öka säkerhetsbesättningen å Gottland samt vid de angivna specialtruppslagen i och för hästvård, hästdressyr eller annan särskild tjänst.
Man skiljer uti vår armé på tvenne slag av underbefäl, det fast an
ställda och det värnpliktiga, det senare här nedan kallat reservunderbefäl.
Båda kategorierna skola i fält fylla samma uppgift, men i fred bliver deras användning i viss mån olikartad. Instruktörstjänsten vid den militära ut
bildningen tillkommer sålunda företrädesvis det fast anställda underbefälet, medan reservunderbefälet härvid huvudsakligen har att leda redan utbildad trupp vid de tillfällen, då dylik i större omfattning är i tjänstgöring, vilket i regel endast förekommer under repetitionsövning (reservtrupp- övning eller landstormsövning).
Denna olika användning ställer olika krav uti utbildningshänseende.
Soldatutbildningen omfattar huvuddelen av värnpliktstjänstgöringen och är grundläggande för soldatens hela militära användbarhet. Uti densamma ingår en mångfald av olika utbildningsgrenar, vilka kräva en omsorgsfull och planmässig undervisning. Instruktörstjänsten nödvändiggör därför icke blott personliga färdigheter och kunskaper utan även pedagogisk förmåga, goda karaktärsegenskaper, rutin och befälsvana, varför det härför avsedda underbefälet måste underkastas en omsorgsfull och omfattande utbildning.
En fullständig dylik utbildning kräver hos oss med nuvarande utbildnings- bestämmelser en tid av tre år. Den nära beröring med de värnpliktiga,
Ändamål.
Olika slag av under
befäl.
varuti detta underbefäl från början kommer, och dess på grund härav öm
tåliga och ansvarsfulla uppgift gör det dessutom synnerligen betydelsefullt, att detsamma rekryteras från goda samhällselement. Den långvariga ut
bildningstiden har gjort, att man hos oss med vår jämförelsevis korta värnpliktstjänstgöring hittills anskaffat detta underbefäl uteslutande på fri
villighetens väg genom den s. k. volontärinstitutionen.
På reservunderbefälet, som endast skall föra befäl över redan ut
bildad trupp, kan uti utbiluningshänseende ställas mindre fordringar.
Detta kan bliva användbart för sin uppgift även med en jämförelsevis kort utbildningstid, och i anledning härav rekryteras detsamma genom uttag
ning bland de värnpliktiga, dels av dem som på grund av högre allmänbild
ning eller eljest anses vara särskilt ägnade för befälsställning — studenter och med dem likställda — dels till erforderligt antal av sådana, som under värnpliktstjänstgöringen visat sig härför lämpliga. Utbildningen och tjänst
göringen som befäl äger rum under den ordinarie värnpliktstjänstgöringen, som i anledning härav i allmänhet är något längre än för övriga värnpliktiga.
Volontärin- Allt fast anställt manskap benämnes med ett gemensamt namn volon- stitutionen. fårer_ Volontärinstitutionen är av gammal datum, men erhöll genom 1901
års härordning sin nuvarande uppgift och huvudsakliga organisation. Den grundar sig uteslutande på frivilligt åtagen krigstjänst, och anställning sker medelst kontrakt på viss tid, vid första anställningen vanligen 3 år. För att kunna antagas till volontär erfordras att under det kalenderår, tjänst
göringen skall taga sin början, uppnå 18, men ej hava överskridit '25 år samt att i övrigt uppfylla vissa fordringar. De med anställningen förenade förmånerna äro huvudsakligen av ekonomisk art och utgå dels i form av kontant ersättning, dels in natura. Den förra utgöres dels av med själva anställningen förenad ersättning, s. k. lega, som utgår med växlande be
lopp vid olika truppförband, dels av under tjänstgöringen utgående lön och dagavlöning, olika för olika grader. Dessutom förekomma under vissa förhållanden s. k. anställnings- och avskedspremier, för vilkas ända
mål m. m. skall i det följande närmare redogöras. Anskaffningen av volon- tärer ombesörjes av truppförbanden själva, och för härmed förenade kost
nader äro anvisade särskilda rekryteringsmedel. Anskaffningsväsendet växlar vid olika truppförband. De flesta begagna sig av värvningsagenter som förmedlare av anskaffningen, och åtnjuta dessa senare en viss ersätt
ning, s. k. värvningsdusör, för varje anskaffad volontär. Närmare redo
görelse för anskaffningsväsendet lämnas å sid. 47.
Antalet volontärer av olika kategorier, med undantag av musikvolon- tårer, enligt nu gällande stater framgår av omstående tabell.
*
Truppslag.
V O 0 n ä e r.
Underbefäl.
Meniga. Summaunderbefälochmeniga.
u C S t ä 1 1 n i 11 ero s in ä n.
Summavolontärer.
Sjukvårds
manskap.
Hovslagar- manskap.
Gevärsliantv.- manskap.
Hantverks- manskap.
Summa bcställ- nings-
män.
Furi-
rer. (Konstaplar). Korpraler Vicekorpraler. Summa.
Furi-
rer. Korpraler. Vicekorpraler.1 Meniga. Summa.
►acj0 -to J>£>
gr Korpraler. Vicekorpraler.|
KO
&2.
p
Summa.
fl
►1*O tf
pr
Korpraler. Vicekorpraler.|
lära
5.
p
Summa.
Furi- rer.
Korpraler.| Vicekorpraier.| Meniga. | Summa. Underbefäl. Meniga. Summa.
H-*
pr pr
h-1
gr gr gr
tf gr
Infanteri 892 812 1232 1256 3 692 2 390 6082_56 56 56 56 224_ _28_ 28 28 28 28 28 112 _280 84 364
| 6446
Kavalleri . 49 192 288 — 529 2 288 2817 2 9 19 — 19 49 19 37 — 46 102 — 1 — 1—— 8 — — 8 95 65 160 2977 Artilleri. . 150 307 370 — 827 1492 2319 — 16 25 — 28 69 10 35 — 38 83 — — - —10 17 — 28 55j|ll3l 94 207 2 526 Ingenjör-
trupper . 29 53 85 85 252 440 692 — 4 7 9 7 27 — 2 5 5 12 — 5 5 6 16 6 10 32 41 — 89 126 18 144 836 Trängtrup-
per . . . 24 48 84 78 234 126 360 — — — — — — — 6 6 — 12 — — — — — — — — — — — 12 — 12 372
Intendentnr-
trupper . 6 9 15 — 30 — 30 80
Summa C50 1421 207411419 5564 6 736 12 300 2 85 107 65no369 29 80 39 S9 237 28 34 33 34 ||
129j| 6 20 57 41 28 152 1 1 l|
626;261 S87|; 13187
Rekr y te
ring asvår heter.
B. Brister i organisationen.
Det visade sig mycket snart, att volontärinstitutionen var behäftad
>g~ med vissa brister, vilka gjort, att den icke kunnat på avsett sätt fylla sin uppgift. Det inträdde nämligen svårigheter dels att anskaffa det er
forderliga antalet volontärer, dels att erhålla för sin uppgift lämpliga så
dana. Olägenheterna gjorde sig särskilt gällande, i den mån indelnings
verket avvecklades, varigenom den av förhållandet ifråga alstrade befäls- bristen mera trädde i dagen.
Enligt 1901 års härordning utgjorde sammanlagda antalet volontärer 14,749. Med en medeltjänstetid av 3 år skulle alltså årligen behöva an
ställas omkring 5,000 volontärer. Enligt omstående tablå utgör samman
lagda antalet enligt 1914 års härordning 13,187 och årsbehovet sålunda omkring 4,500. Av det årliga behovet har emellertid under tidsperioden 1909—1916 endast nedanstående antal blivit antagna:
år 1909 ... ... 4,514 volontärer
» 1910... ... 3,578 »
» 1911... ... 3,477
» 1912... ... 3,700 »
» 1913... ... 3,341 »
» 1914 . ... ... 4,041 »
» 1915... ... 3,295 »
» 1916... ... 1,366
Vakansernas antal vid de olika truppslagen under samma tidsperiod åskådliggöres av bil. 1—3.
1 samma mån som rekryteringssvårigheterna ökats, hava truppför- bandscheferna sett sig nödsakade att sänka sina fordringar på volontär- materialets kvalitativa beskaffenhet för att icke behöva stå inför utsikten av så stora vakanser, att tjänstens behöriga upprätthållande därigenom skulle äventyras. Det är ju svårt att åstadkomma någon statistik i nu berört hänseende, men förhållandet ifråga torde vara en allmänt känd sak.
1 någon mån kan detsamma belysas av nedanstående uppgifter från ett truppförband, utvisande det procenttal av antagna volontärer under åren 1909—1916, som icke kunnat befordras eller användas som beställnings- män, nämligen:
» 1910... » 127 »
» 1911... » » 88 »
1912... ... 35-9 » » 39 »
1913... » » 46 »
» 1914... ...26-6 » 45 »
» 1915... ...40'o » » 95 »
» 1916... ... 38-7 » » 44 » Avgång på grund av sjukdom är häri inberäknad.
Orsakerna till rekryteringssvårigheterna voro till en början huvud
sakligast att söka uti organisationens egna brister, nämligen rekryteringens beroende av konjunkturerna och volontäranställningens ringa framtids
utsikter. Sedermera hava även andra förhållanden tillkommit.
Villkoret för att ett rekryteringssätt, som uteslutande är fotat på frivilligt åtagande, skall bliva möjligast effektivt är, att anställningen medför förmåner, som äro bättre eller åtminstone lika goda som dem, vilka på den civila arbetsmarknaden kunna erbjudas. Dessa sistnämnda fluktuera emel
lertid i mycket hög grad beroende på konjunkturernas växlingar, medan däremot volontärernas ordinarie avlöningsförmåner av vissa skäl måste vara något så när konstanta. Man har visserligen, då så visat sig nöd
vändigt, genom extra rekryteringsmedel ökat de med själva anställningen förenade förmånerna och därigenom till en viss grad anpassat förhållandena efter konjunkturerna samt även förbättrat löneförmånerna, men dylik ökning kan icke ske över en viss gräns, ty härigenom skulle kostnaderna för stats
verket bliva alltför stora, utan att det åsyftade målet därför på tillfreds
ställande sätt ernås. Uti volontärernas avlöning måste även ingå natura
förmåner, och, då dessa vanligen icke uppskattas till sitt fulla värde, bliver jämförelsen med de civila arbetsförtjänsterna missvisande. Då härtill kom
iner, att militärtjänsten i våra dagar på grund av därmed förenade fysiska ansträngningar och av förhållandena betingade bundenhet i fråga om frihet och självständighet av mången betraktas såsom mindre tilltalande, bliver följden den, att uti tider med goda arbetskonjunkturer kommer armén efter i konkurrensen.
Det torde gälla om nästan varje yrke, att benägenheten för att välja detsamma är beroende icke blott av de förmåner, som till en början erbjudas, utan kanske mest på de möjligheter, som för framtiden ställas i utsikt. Ett yrke med ringa dylika möjligheter kan knappast åt sig för
värva några dugligare element eller åtminstone icke för någon längre tid
3—170299.
Orsakerna till rekryte ringssvåriy heterna.
behålla desamma. Anställningen får huvudsakligast karaktären av någon
ting tillfälligt, som kanske tages i brist på annat och behålles endast, tills något bättre yppar sig.
Före införandet av 1901 års härordning fanns uti armén ett slag av volontärer, som på grund av sin stora duglighet bevarats i ett synner
ligen gynnsamt minne, nämligen de s. k. underofficersvolontärerna. Dessa volontärer togo anställning antingen i tanke att vinna underofficers- befordran, som på den tiden innebar en relativt god social ställning med därav följande möjligheter jämväl till ekonomiskt fördelaktiga bi
sysslor i det civila livet vid sidan av den då för tiden vid flertalet trupp
förband kortvariga militärtjänsten, eller också för att tillgodogöra sig den jämväl för civil verksamhet högt skattade undervisning, som ingick i den tidens underbefälsskolor. Det var sålunda framtidsperspektivet, som ut
gjorde sporren, och som även medförde, att dessa volontärer kunde rekry
teras från jämförelsevis bättre samhällselement.
Den nuvarande volontärinstitutionen har emellertid, vad framtidsut
sikterna beträffar, endast mycket små möjligheter att bjuda på. Blott ett fåtal av dem, som taga volontäranställning, kunna räkna med att vinna underofficersbefordran, och dessutom är underofficerens ekonomiska ställ
ning icke längre lika god som förr, beroende på ändrade tjänstgöringsför
hållanden och stegrade levnadskostnader. Den undervisning uti allmän
bildande, icke militära ämnen, som ingår i den nuvarande utbildningen till underbefäl, uppskattas icke såsom någon betydelsefullare förberedelse för civil verksamhet. Och möjlighet att genom statens garanti och försorg efter slutad militärtjänst vinna civil anställning, i likhet med som sker uti en del andra iänder, finnes endast i en relativt liten och tämligen betydelselös omfattning.
Som ett bevis på, vilket inflytande framtidsutsikterna utöva på re
kryteringen, tjänar det faktum, att det ända till på sista tiden, då andra i det följande närmare berörda faktorer tillkommit för att motverka rekry
teringen, vid vissa special truppslag och särskilt vid trängen varit och del
vis fortfarande är jämförelsevis lätt att erhålla volontärer och även goda sådana. Anledningen härtill har varit, förutom den vid jämförelse med infanteriet mindre ansträngande tjänstgöringen vid dessa truppslag, att denna tjänstgöring skapat förutsättningar för att kunna erhålla jämförel
sevis goda befattningar i det civila livet.
Dessa ovan angivna förhållanden torde hava medfört, att flertalet av dem, som tagit volontäranställning, gjort det icke i tanke att därvid välja ett yrke, som tillförsäkrar dem en tryggad framtida existens, utan huvud
sakligast för att i brist på annat skaffa sig ett tillfälligt levebröd, sålunda i
regel en nödfallsutväg, som tillgripits, då inga andra arbetsmöjligheter stått till buds. Det säger sig självt, att materialets beskaffenhet härav måste i'öna ett mindre gynnsamt inflytande liksom även, att de på detta sätt an
vända volontärernas intresse för sin uppgift härav mången gång ofördel
aktigt påverkats.
Av samma orsaker har det varit mycket svårt att förmå dem, som en gång tagit volontäranställning, att någon längre tid kvarstå i tjänst, och detta förhållande är icke minst betydelsefullt. Ty endast genom lång
varig tjänstgöring kan förvärvas den erfarenhet, rutin och befälsvana, som utgör förutsättningen för en duglig underbefälskår.
En bidragande orsak till den dåliga rekryteringen, som särskilt in
verkat försämrande på volontärmaterialets kvalitativa beskaffenhet, har varit det rådande anskaffningssättet, vilket närmare belyses i samband med för
slaget till omorganisation av anskaffningsväsendet sid. 47.
C. Förslag till förbättringar.
I ändamål att råda bot för rekryteringssvårigheterna hava under de gångna åren åtskilliga förslag blivit gjorda, och vissa partiella förändringar också i anledning härav vidtagna. Dylika förslag hava i samband med andra omorganisation sförslag avgivits av cheferna för generalstaben och flottans stab år 1906, av 1907 års generalskommission, av 1907 års försvarskommitté och av de genom nådigt beslut den 1. december 1911 tillsatta försvars- beredningarna (fjärde beredningen). Att ingå på någon närmare redogörelse för alla dessa förslag synes överflödigt, då de samtliga gått ut på att inom ramen av en i huvudsak oförändrad organisation åstadkomma ökad benägen
het för volontäranställning genom förbättrade förmåner, och dessutom de flesta av de synpunkter, som härvid framkommit, vunnit beaktande i försla
get till 1914 års härordning, för vilket i nyssnämnda avseende här nedan en redogörelse lämnas. Fjärde försvarsberedningen, som ägnade underbefälsfrågan en mycket omfattande utredning och uti ett 1914 från trycket utkommet förslag till yttrande sammanfattat sina synpunkter beträffande densamma, har emellertid även föreslagit vissa åtgärder i ändamål att säkerställa trupp
förbandens behov av instruktörer, för den händelse volontärrekryteringen något år skulle slå fel. Sålunda föreslås, att därest vid ett truppförband så stor brist på instruktörer något år skulle uppstå, att antalet understege 80 % av det å stat upptagna antalet underbefäl av manskapet, skulle av den i tjänst varande värnpliktskontingenten uttagas erforderligt antal värn
pliktiga instruktörer för tjänstgöring vid nästa rekrytskola.
Tidsperio
den 1901—
1919.
Kungl.
Maj:ts nå
diga propo
sition till 1914 års se
nare riks
dag.
Uti Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1914 års senare riksdag framhålles den särskilt vid infanteriet rådande underbefälsbristen och de rekryteringssvårigheter, som under de föregående åren varit rådande, men, då dessa huvudsakligast ansågos bero på vissa ännu förefintliga brister uti organisationen, förutsattes arméns behov av underbefäl och beställningsmän fortfarande kunna tillgodoses genom volontärinst.itutionen, därest dessa brister bleve avhjälpta. I anledning härav föreslogs följande åtgärder:
omläggning av grunderna för instruktörs- och befälstjänstgöringen, upp
rättandet av högre underofficersskolor, införandet av avskeds- och anställ- ningspremier, införandet av tjänsteavtal på kortare tid än ett år, beredan
det av bättre befordringsutsikter samt beredande av förbättrade utsikter att efter avslutad militärtjänst vinna civil anställning. I samband härmed gjordes följande uttalande. »Det synes ej osannolikt, att med nu ifråga
satta förbättringar i avseende på det fast anställda underbefälets avlöning, utbildning och befordringsutsikter den för närvarande särskilt vid infante
riet förefintliga instruktörsbristen skall på frivillighetens väg kunna fyllas.
Intill dess det visat sig, att sä ej blir förhållandet, synas några tvångs
åtgärder till bristens täckande ej böra tillgripas.»x
Av de föreslagna åtgärderna, vilka med några mindre ändringar blevo av riksdagen godkända, hava de flesta blivit tillämpade.
Genom ändrade utbildningsförhållanden göras volontärerna tidigare användbara för instruktörs- och befälstjänstgöring med därav följande tidi
gare åtnjutande av med befälsställningen förenade förmåner.
Anställnings- och av skedspremier utgå enligt bestämmelserna i nå
diga breven den 22. januari 1915 och 20. januari 1917. Anställningspremie
— vid flertalet truppförband 100 kr. för ett års anställning och 300 kr. för minst två års anställning samt vid vissa truppförband, där rekryteringsföi'- hållandena visat sig svårare, 120 kr. för ett års anställning och 400 kr. för minst två års anställning — tilldelas värnpliktig, som, under det han tjänstgör som värnpliktig, tager annan fast anställning än som musik- volontär, och utbetalas premien oberoende av den lega, som kan tillkomma den värnpliktige från de till rekryteringskostnader anvisade medel.
Avskedspremie tilldelas befordrad volontär (ej musikvolontär) som efter ingången av år 1916 efter minst sex års väl vitsordad tjänstgöring avgår från beställning på stat utan att samtidigt beredas civilanställning i statens tjänst. Avskedspremie är av två slag, den lägre, som utgår efter minst sex års tjänst och utgör vid olika truppförband 700, 600 och 400 1
1 Kursiveringen gjord av de sakkunniga.
kr., samt den högre, som utgår efter minst 9 års tjänst och utgör vid motsvarande förband resp. 1,100, 1,000 och 700 kr.
Förnyat tjänsteavtal får ingås även på kortare tid än ett år jämlikt därom senast utfärdade bestämmelser i nådiga brevet den 24. mars 1916, detta särskilt i ändamål att härigenom bättre tillgodose behovet av under
befäl vid soldatutbildningen.
Förbättrade befordring sutsikter hava åstadkommits genom ändrade proportioner mellan antalet beställningar i de olika underbefälsgraderna samt genom inrättandet av två löneklasser i furirsgraden med väsentligt ökad lön för furir av 1. klassen.
Vad åter angår inrättandet av högre under oj'feersslcolor, så hava dylika på grund av de genom kriget skapade särskilda förhållandena och därav påkallat ökat behov av underbefäl vid truppförbanden blivit anbefallda först innevarande år.
Civilanställningen har däremot endast i en mycket blygsam form hittills vunnit tillämpning.
I vad mån de ovan relaterade, uti nådiga propositionen till 1914 års senare riksdag uttalade förhoppningarna angående rekryteringens för
bättrande, blivit besannade, skall uti det följande närmare belysas.
D. Den nuvarande ställningen.
Den tidsperiod, som förflutit sedan antagandet av 1914 års härord- Vakansernas
ning, är ju visserligen icke lång, och flera av de föreslagna åtgärderna för sorec- rekryteringens upphjälpande hava ännu icke uti sin fulla utsträckning
blivit tillämpade, men åtskilliga förhållanden, som därunder tratt i dagen, giva dock tydliga hållpunkter för bedömandet, i vad mån det för närvarande är och för framtiden synes möjligt, att — även under förutsättning av ytterligare förbättringar uti volontärinstitutionen — enbart på frivillig
hetens väg tillgodose arméns behov av erforderligt antal för sin uppgift kvalificerade underbefäl och beställningsmän.
Av bil. 1—3 samt tabellen å sid. 6 framgår, att under åren 1915 och 1916 vakansernas antal vid de flesta truppslag ökats, samt antalet anvärvda volontärer i påfallande hög grad nedgått. På grund av, vad förut blivit sagt, kan som en konsekvens härav förutsättas, att jämväl materialets beskaffenhet ytterligare försämrats. Särskilt anmärkningsvärt är det förhållandet, att även vid specialtruppslagen rekryteringssvårigheter av betydande omfattning inträtt, enär ju dessa förut haft jämförelsevis lätt att tillgodose sitt behov av volontärer.
Orsakerna.
Den 1. november 1916 utgjorde sammanlagda antalet vakanser i volontärbeställnin garna:
vid 4 truppförband
» 6 »
* 9 »
» 17 »
» 13 *
»4 »
3 »
» 1 »
0— 9 jé
10—19 » 20—29 » 30—39 » 40—49 » 50—59 » 60—69 » och över 80 »
Samtidigt utgjorde antalet vakanser i enbart underbefälsgraderna:
vid 14 truppförband
» 9 »
»10 »
» 7 »
» 11 »
»4 »
» 1 »
» 1 »
0— 9 % 10—19 » 20—29 >
30—39 » 40—49 » 50—59 » 60—69 » och 70—79 >
Förutom de förut angivna bristerna i organisationen är en av orsa
kerna till berörda förhållande den rådande högkonjunkturen med därav följande avsevärt stegrade arbetsförtjänster. Men härtill kommer en annan mycket betydelsefull faktor, som under de senare åren gjort sig i hög grad gällande, nämligen den för sv ars fientlig a agitationen.
För denna agitations allmänna syften torde icke här behöva när
mare redogöras. Under klar insikt om underbefälsinstitutionens betydelse för arméns bestånd arbetar den målmedvetet och tyvärr med mycken framgång på dess undergrävande. Den tager sig uttryck uti ständiga trakasserier mot underbefälet och dem, som taga volontäranställning, van
ligen i form av hån, förolämpningar eller personlig misshandel. De be
traktas och behandlas som en slags strej kbrytare, och det är tydligt, att underbefälets i övrigt ofta svåra ställning härigenom bliver olidlig. Genom departementschefsskrivelse den 22. januari 1915 har från arméns myndig
heter infordrats yttanden rörande berörda förhållanden, och desamma giva ett talande vittnesbörd såväl om arten som omfattningen av denna agitation.
Särskilt riktar sig densamma mot de i tjänst varande värnpliktiga i ändamål
att förhindra dylika att taga volontäranställning, detta i medvetande om, att bland dessa i regel de bästa underbefälsämnena äro tillfinnandes. Det är där
för också ytterst svårt att under värnpliktstjänstgöringen förmå värnpliktiga till dylik anställning, vilket tydligt framgår av nedanstående tablå, detta oaktat de avsevärda extra förmåner i form av anställningspremier, som härför utgå enligt förut anförda bestämmelser. Men det är ju föga underligt, då de härigenom utsätta sig för hån och förakt av sina kam
rater samt knappast gå säkra till liv och lem.
Antal i tjänstgöring yarande värnpliktiga, som tagit volontäranställning under åren 1915—1916.
Truppslag
Antal
1915 1916 1 Summa
Infanteriet... 173 66 239 Kavalleriet... 3 6 9 Artilleriet... 8 7 15 Ingenjörtrnpperna... — — — Trängen ... 1 — 1
Huru befälstillgången gestaltar sig för soldatutbildningen under Situationen»
innevarande utbildningsår framgår av bil. 4, utvisande ställningen den innel}ord- 15. december 1916.
I januari 1917 har denna ställning ytterligare försämrats på grund av kommendering av ett betydande antal furirer till underofficersskola.
Då, såsom förut blivit påvisat, antalet för innevarande utbildningsår anvärvda rekryter är synnerligen litet, bliver ställningen för utbildningsåret
1917—18 ännu betydligt sämre.
Dessa förhållanden innebära emellertid den allra största fara för arméns utbildning och för disciplinen inom densamma. Det säger sig självt, att det icke kan vara möjligt åstadkomma någon värdefullare utbildning med en befälstillgång av den i bil. 4 angivna, och det är även tydligt, att disciplinen samt ordning och god ton i förläggning in. in. blir omöjlig att under dylika förhållanden tillfredsställande upprätthålla. Utslag härpå hava heller icke saknats. Den bristande tillsynen över de värnplik
tiga, som härav måste bliva en följd, torde även kunna komma att medföra
1 enligt ställningen i november 1916.
oordningar av allehanda slag med kanske föga angenäma följder för den civila befolkningen å förläggningsorterna. Vid de beridna truppslagen uppkomma därjämte allvarliga svårigheter att tillgodose vården av det förefintliga hästmaterialet, och de i första tjänstgöring varande värnpliktigas utbildning lider väsentligt avbräck genom, att desamma på grund av per
sonalbristen måste i större utsträckning än eljest tagas i anspråk för inre tjänst av allehanda slag.
Då därtill kommer, att eu del av det underbefäl, som finnes, ut- göres av för sin uppgift undermåliga individer, ofta rekryterade från mindre goda samhällselement, så bliver saken ännu mera betänklig. Det kan icke vara lämpligt, att dylika skola sättas som lärare och förgångs- män för den värnpliktiga ungdomen. Ur denna synpunkt innebär saken en verklig nationalfara, och häri ligger därjämte en av de förnämsta orsakerna till de utslag av omdömeslös behandling av värnpliktiga, som tid efter annan förekommit, och den härav alstrade oviljan mot värnpliktstjänstgö
ringen, som mer och mer kommer till synes.
Vore dessa ovan berörda förhållanden endast av tillfällig art och rekryteringssvårigheterna endast föranledda av en uppskruvad högkonjunk
tur, kunde man möjligen genom tillfälliga åtgärder råda bot för det onda.
Men så är icke fallet. Ty dels är det sannolikt, att högkonjunkturen kom
mer att bliva långvarig, och ännu sannolikare, att den försvarsfientliga agitationen kommer att fortsätta sitt underminerande arbete även, fast möj
ligen under andra former, i händelse av skärpta lagbestämmelser häremot.
En fullt effektiv reform, som för alla eventualiteter säkerställer arméns be
hov av icke blott erforderligt antal utan jämväl för sin uppgift fullt kva
lificerade underbefäl och beställning smän, är därför oavvisligen nödvändig.
Ty i annat fall kommer arméns utbildning och krig sduglighet att äventyras och icke motsvara det arbete och de kostnader, som för närvarande härför offras.
II. Förslag till omorganisation av imderbefälsinstitutionen och åtgärder till förbättrande av rekryteringen.
A. Underbefälsinstitutionen i vissa främmande arméer.
Uti arméer med lång första värnpliktstjänstgöring — 2 år eller därut
över — löses underbefälsfrågan jämförelsevis lätt. Tjänstgöringstidens längd o-för det nämligen möjligt att under det första tjänsteåret bibringa häi- för lämpliga värnpliktiga sådan underbefälsutbildning, att de under åter
stoden av tjänstgöringstiden bliva användbara för viss instruktörs- och befälsjänst. Utöver det mindre rutinerade underbefäl, som härigenom erhålles, söker man dock även genom särskilda åtgärder på frivillighetens väg skaffa sig ett underbefäl med den vana och duglighet, som enbart den längre utbildningen kan skapa.
Första värnpliktstjänstgöring: 3 år (vid kavalleriet och ridande ar
tilleriet 4 år).
Underbefälet rekryteras bland de värnpliktiga. De härtill uttagna o-enomo-å efter avslutad rekrytutbildning en underbefälsskola och tjänst- o-öra därefter såsom underbefäl under återstoden av sin värnpliktstjänst
göring. Erforderligt antal av dessa uttagas på frivillighetens väg till un
derbefäl med längre tjänstetid och erhåller ytterligare underbefälsutbildning.
Första värnpliktstjänstgöring: 2 år (vid kavalleriet och ridande artille
riet 3 år).
Underbefälet rekryteras dels genom frivilliga,_ som före värnplikts
tjänstgöringens början (åldern 17—20 år) ingå direkt i särskilt organiserade underofficersskolor, dels genom uttagning bland de värnpliktiga, som etter avslutad rekrytskola bibringas underbefälsutbildning och därefter tjänstgöra som underbefäl under återstoden av sin värnpliktstjänstgöring, dels även genom frivilliga av sistnämnda kategori, vilka genom kontrakt förbindas till viss tjänstgöring och erhåller ytterligare underbefälsutbildning.
4—170209.
*
Ryssland.
Tyskland.
Första värnpliktstjänstgöring: 3 år vid samtliga truppslao-.
Underbefälet uttages på frivillighetens väg bland de värnpliktiga och förbindas medelst kontrakt till viss tids tjänstgöring.
I dessa ovan angivna länder hava några svårigheter i allmänhet icke forefunmts att rekrytera det underbefäl, som på frivillighetens vä<* måste anskaffas, varför ej heller några tvångsåtgärder för detta ändamål behövt ifrågakomma. Anledningen härtill torde vara att söka, dels uti de o-ynn- samma förmåner, vid jämförelse med andra yrken, särskilt i form av garanterad civilanställning, som härför erbjudits, dels möjligen däruti att försvars fientlig agitation av den art, som i det föregående skildrats icke förekommit eller icke tillåtits florera.
Uti arméer med kortare värnpliktstjänstgöring kan utbildning till och tjänstgöring som underbefäl i regel icke medhinnas under tiden för den ordinarie tjänstgöringen. Uttagning av värnpliktiga för detta ändamål kan darfor endast förekomma under den förutsättningen, att de, som här
till uttagas, få sin tjänstgöring i för ändamålet erforderlig grad förläno-d Denna princip tillämpas i allmänhet för rekryteringen av det underbefäl' som huvudsakligast är avsett att fylla mobiliseringsbehovet, så t. ex. i iSorge, Holland och Schweiz, men det förekommer även att rekryteringen av det övriga underbefälet sker på motsvarande sätt, exempelvis i Danmark.
Värnpliktstjänstgöringen omfattar i Danmark vid infanteriet en sammanlagd tid av 7V2 månad.
Underbefälet är dels fast anställt> dels värnpliktigt. Det fast an
ställda underbefälet utgöres av sergeanter, översergeanter och stabsser- geanter. Det värnpliktiga underbefälet omfattar underkorpraler, korpraler och kornetter. Principen är, att var och en, som vill bliva fast anställt underbefäl, måste först utbildas till och tjänstgöra som värnpliktigt
underbefäl. ^
Vid infanteriet uttages årligen det värnpliktiga underbefälet till ett sammanlagt antal av 6 % av rekrytstyrkan vid rekrytskolans mitt. Av de uttagna ingå omkring 3/4 i korpralskola och Vi i kornettskola. Den lag
stadgade tjänstgöringstiden för de till underbefälsutbildning uttagna värn
pliktiga utgör: 0
. 484 dagar . 591 >
för korpralselev .
» kornettelev .
Vid rekrytskolans slut inträda korpralseleverna i korpralskola och kornetteleverna i eu för hela truppslaget gemensam kornettskola.
Sedan korpralseleverna genomgått en (1V2 månaders korpralskola utnämnas de därtill lämpliga till underkorpraler och förrätta såsom sådana instruktörstjänst vid rekrytskola under dess 2 första månader. Därefter utnämnas de till korpraler och hemsändas, såvida de icke åtaga. sig fort satt frivillig tjänstgöring vid rekrytskolan som korpraler. Härtill plägar ungefär hälften anmäla sig, och av dessa fortsätter sedan en del utbild
ning till underofficerare på stat.
Av kornetteleverna utnämnas efter omkring 872 månaders utbild
ning vid kornettskolan de därtill lämpliga till kornetter och fullgöra sa som sådana instruktörstjänst under rekrytskolans 4 sista månader. Där
efter bliva de hemförlovade, såvida de icke åtaga sig fortsatt frivillig tjänst som kornetter eller genomgå fortsatt utbildning.
Vid övriga truppslag äro förhållandena ungefär likartade.
Elev, som uttagits till en högre utbildning, men icke kan tillgodo
föra sif densamma utan överflyttas till en lägre, är underkastad lika lång övningstid som de kamrater, vilka fullständigt genomgå den högre ut
bildningen. , . , ». ,
Till underbefälsutbildning uttagas 1 första hand de, som frivilligt anmält sig, men uppstår brist, uttagas med tvång de lämpligaste. Vissa fordringar på allmänbildning äro uppställda, men i övrigt är endast lämpligheten för militär utbildning avgörande för uttagningen, den fri
villiga såväl som den tvungna. _
De principer, varpå man sålunda i Danmark ordnat underbetäfsan skaffningen, överensstämma i huvudsak med vad de sakkunniga i det föl
jande föreslagit. Den ökade värnpliktstjänstgöring, som till underbefäl uttagna äro "underkastade, omfattar för korpralseleverna in er än dubbelt och för kornetteleverna nära 3-dubbelt så lång tid som för värnpliktiga 1 allmänhet av samma truppslag.
B. Grundprinciper för omorganisationen.
Då man hos oss icke torde kunna räkna med möjligheten av den ordinarie värnpliktstjänstgöringens utsträckande därhän, att underbefäls- utbildningen kan inramas inom densamma, och rekrytering uteslutande o-enom uttagning bland de värnpliktiga ej vore att tillråda, torde ulan fort
farande i första hand böra anlita frivilligheten som egentligt rekryteringssätt.
Detta enbart kan emellertid aldrig säkerställa armens behov vaie sig 1
kvantitativt, eller kvalitativt hänseende, och därför måste härmed förenas rattm Ull uttagning bland de värnpliktiga. Endast därigenom skapas garanti för, icke blott att det erforderliga antalet bliver fyllt, utan även, så lån«-t TW är; att materialet bliver gott. Samtidigt härmed brytes jämväl udden av den försvarsfientliga agitationen.
Med vår jämförelsevis korta utbildningstid måste emellertid den utvägen tillgripas, att de, som uttagits till underbefäl, åläggas en väsentligt förlängd värnpliktstjänstgöring, vilket gör åtgärden i fråga mindre till
talande, ty ur allmän social synpunkt innebär det onekligen en orättvisa, att en del värnpliktiga skola betungas med längre värnpliktstjänstgöring an andra,. Principen med olika tjänstgöringstider för olika kategorier värnpliktiga är dock redan förut tillämpad i vår armé, och mot bak^run-
? uf ’ jatt .6n Sådan uttaonin&> varom här är fråga, under nuvarande förhållanden är absolut nödvändig för arméns bestånd, måste varje be
tänklighet i berört hänseende förfalla.
för att emellertid göra uttagningen mindre betungande bör den
samma endast förekomma såsom en nödfallsutväg, i den mån det er
forderliga antalet icke på frivillighetens väg kan erhållas. De sålunda ut
tagna måste därjämte genom ekonomiska och andra fördelar av i det föl- jande närmare angiven art, så långt ske kan, gottgöras för sin ökade värn
pliktstjänstgöring. För att i möjligaste grad minska uttagningens storlek bör man också samtidigt söka åstadkomma ökad benägenhet för frivilligt åtagande. Det finnes stor sannolikhet för, att den försvarsfientliga agita
tionen, i vad den riktar sig mot underbefälsinstitutionen, kommer att örsvmna, därest rätten till uttagning finnes. Denna agitation bliver näm- ligen härigenom meningslös, ty vartill skall det tjäna att söka förhindra frivilligt . åtagande, om det felande antalet får uttagas? De frivilliga komma ju faktiskt att göra dem en tjänst, som eljest skulle uttagits.
Härmed är en av de väsentligaste orsakerna, som för närvarande0 stå hindrande i vägen för den frivilliga rekryteringen, undanröjd. Därjämte bör dock även den andra huvudorsaken till rekryteringssvårigheterna näm
ligen rekryteringens beroende av konjunkturerna, så långt ske kan, till sin innebörd minskas, vilket endast torde kunna åstadkommas genom ökade förmåner, särskilt i form av förbättrade framtidsutsikter.
Reformens grundprinciper böra sålunda bliva:
frivilligt åtagande som egentligt rekryteringssätt och tillämpat i sä stor utsträckning, som de radande förhållande möjliggöra; samt
. ^a(j stadgad rätt till uttagning bland i första tjänstgöring varande värn
pliktiga av det antal, som icke på frivillighetens väg kunnat erhållas.
Då det sålunda enligt detta förslag kan ifrågakomma, att en del av underbefälet rekryteras genom lagstadgad uttagning bland de värnplik
tiga, skulle det uppstå eu ur avlönings- och andra hänseenden mindre lämplig dualism, om av eu kategori med samma uppgift, utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden en del vore värnpliktiga och andra fast anställda.
Att i\ter tillämpa det förfaringssättet att göra de uttagna till volontärer vore icke lämpligt. Det skulle på sätt och vis innebära påtvingandet av ett yrke, efter som de nuvarande volontärerna äro yrkesmilitärer, vilket, om det också i sak icke hade så mycket att betyda, dock vore mindre tilltalande. Det riktigaste synes därför vara, att jämväl de, vilka rekry
teras genom frivilligt åtagande, under den tid de undergå samma ut
bildning och äro underkastade samma tjänstgöring som de uttagna, äro värnpliktiga. Häri ligger intet oegentligt, tv vare sig de äro volontärer eller ickej^ så fullgöres ju faktiskt under tjänstgöringstiden den ordinarie värnplikten. Som en följd härav bör den nuvarande volontärinstitutionen upphävas, och därmed benämningen volontärer försvinna, detta jämväl av andra orsaker. Det torde nämligen kunna påstås, att denna institution är till sin natur föråldrad. Den utgör en kvarleva från det gamla yrkes- systemets tid och torde icke, åtminstone ej i samma utsträckning som hos oss, hava sin motsvarighet i någon annan värnpliktsarmé. Under intrycket av den försvarsfientliga agitationen har därjämte på vissa håll själva begreppet volontär blivit någonting förhatligt och föraktligt, vilket bidrager till rekryteringens försvårande. Den föreslagna förändringen torde därför enbart bliva till fördel.
C. Rekryteringssätt, redovisning och benämning.
Enligt 1914 års härordning utgöres arméns underbefäl av:
vid infanteriet, ingenjörtrupperna och tv ängen: furirer, korpraler och vice korpraler;
vid kavalleriet och intendenturtrupperna:1 furirer och korpraler; samt vid artilleriet: furirer och konstaplar.
För beställningsmännen finnas motsvarande underbefälsgrader.
Utbildningen till furir tager vid samtliga truppslag en tid av tre år, nämligen under första året soldatutbildning och vid truppslag, där vice- korpralsbeställningar finnas vicekorpralsutbildning, under andra året korp-
1 Rekryteringen av underbefälsbeställningarna vid intendenturtrupperna förutsattes^ i sakkunnigas förslag skola ske på motsvarande sätt som nu, d. v. s. genom överflyttning från andra truppförband, varför förhållandena vid nämnda truppslag icke närmare beröras.
Underbe
fälsgrader och utbild
ning sförhål
landen.
rals-(konstapels-)utbildning och under tredje året furirsutbildning. Jäm
sides med denna utbildning tjänstgöra eleverna under andra och tredje utbildningsåren som instruktörer vid soldatutbildningen. De, som avlagt furirsexamen eller bland beställningsmännen motsvarande examen, repre
sentera. sålunda det redan utbildade underbefälet och de övriga det under utbildning varande underbefälet, vilket sistnämnda dock samtidigt ta^es i anspråk för instruktörstjänst.
rinc/ssättför . . Enligt vad ovan föreslagits, skall rekryteringen ske dels genom fri-
ohkakate- villigt åtagande, dels genom uttagning med ‘stöd av värnpliktslagen. Det 9 a gäller då först att avgöra, i vilka fall dessa olika rekryteringssätt skola
tillämpas.
De ovan angivna underbefälsbeställningarna äro avsedda för olika befälsuppgifter, avpassade efter kunskaper och utbildning, och på grund härav kan arméns behov endast bliva fullt tillgodosett genom, att samt
liga dessa beställningar äro besatta. Det vore sålunda önskvärt, att lagbestämmelser kunde tillämpas för rekryteringen av samtliga underbefäls
beställningar, men detta skulle dock, vad furirsgraden beträffar, förutsätta en så väsentligt ökad värnpliktstjänstgöring för de härtill uttagna, att något sådant icke bör ifrågasättas. Man torde därför vara nödsakad att för rekryteringen av furirsgraden fortfarande anlita frivilligheten som enda rekryteringssätt och genom ändamålsenliga bestämmelser, för vilka i det följande skall närmare redogöras, söka motverka härmed förknippade olä
genheter.
Vad däremot rekryteringen av övriga underbefälsgrader beträffar, måste bägge rekryteringssätten kunna tillämpas. En uttagning till för
längd värnpliktstjänstgöring av allenast den omfattning, som fjärde för- svarsberedningen uti sitt förut åberopade förslag ifrågasatt, d. v. s. till tjänstgöring allenast under påföljande soldatutbildning kan blott på ett mycket otillfredsställande sätt tillgodose behovet, ty dessa instruktörer bleve , endast användbara för jämförelsevis små befälsuppgifter. Den befäls- ställning, som tillkommer en korpral kan självfallet icke uppbäras av den,. som endast genomgått vicekorpralsutbildning. Därför kan instruk- törstjänsten i fred — oavsett furirsgraden — icke tillfredsställande fungera, med mindre erforderligt antal instruktörer finnas, som genomgått fullständig korpralsutbildning. Att rekrytera korpralsgraden, vartill°ut- bildningen, som förut nämnts, kräver en tid av två år, uteslutande på frivillighetens väg bleve icke tillförlitligt på grund av arten av de orsa
ker icke minst den försvarsfientliga agitationen — som hos oss mot
verka den frivilliga rekryteringen. Därför kan arméns behov endast däri-
genom bliva fullt säkerställt, att uttagning får ske icke blott till 1-årig underbefälsutbildning utan jämväl till förlängd dylik under ytterligare ett år, och att följaktligen rekryteringen av vice korprals- och korpralsgraderna må kunna ske såväl på frivillighetens väg som genom uttagning.
Det tinnes emellertid ytterligare en personalgrupp vid armén, som rekryteras genom volontärinstitutionen, nämligen musikpersonalen. Den
samma intager dock uti flera hänseenden eu särställning, och de, som söka dylik anställning, göra det huvudsakligast i ändamål att tillgodogöra sig den musikaliska undervisningen. Någon svårighet att rekrytera de nu
varande beställningarna har icke hittills visat sig. Det finnes därför ingen anledning att vidtaga några väsentliga förändringar beträffade sättet för denna personals rekrytering, utan bör detta fortfarande ske uteslutande genom frivilligt åtagande.
Enligt vad förut blivit sagt, bör den personal, som enligt ovanstå-Redovisning.
ende förslag skall rekryteras såväl genom frivilligt åtagande som genom uttagning (se sid. 19) redovisas som värnpliktiga, d. v. s. de skola vara inskrivna som värnpliktiga med viss lagstadgad tjänstgöringstid.
Vad furirerna beträffar, så finnas inga motsvarande skäl för, att de skulle förbliva värnpliktiga. Det skulle förutsätta, att de av inskrivnings
myndigheterna på grund av frivilligt åtagande uttagas till en förlängd värnpliktstjänstgöring, men ett dylikt tillvägagångssätt bleve invecklat och tungt och vore dessutom föga överensstämmande med anställningens art.
Denna har nämligen huvudsakligast karaktären av ett yrkesval, ty de bliva furirer i regel med ett visst framtidsmål i sikte, antingen att vinna under- officersbefordran eller att med militärtjänsten som medel vinna civil an
ställning. Det synes därför vara enklare och smidigare samt dessutom riktigare, att furirerna bliva fast anställda och redovisas som sådana.
Några större olägenheter härav torde knappast uppkomma. Det kan möjligen invändas, att agitationen uti dessa furirer fortfarande får ett objekt att verka på. Den omständigheten, att de äro fast anställda, torde dock härvidlag spela en underordnad roll, då de i alla fall rekryteras uteslu
tande genom frivilligt åtagande. Furirerna hava för övrigt i allmänhet nått den mognad uti militärt omdöme, att de äro mindre mottagliga för agitationen, och är blott anställningen förenad med verkliga fördelar, särskilt vad angår framtidsutsikterna, så bliver nog agitationen också mindre verkningsfull. Med de bestämmelser, som i det följande föreslås rörande uttagningen (se sid. 29), skulle dessutom ett större antal vakanser i furirsgraden medföra ökat rekryteringsbehov och sålunda sannolikt ökad uttagning, och detta förhållande torde vara ägnat att motverka agitationen.
Musikpersonalen bör på grund av anställningens art fortfarande redo
visas som fast anställda.
Benämning. Då enligt detta förslag benämningen volontärer skulle försvinna, uppställer sig frågan, huru de enligt förslaget för underbefäls- eller mot
svarande utbildning avsedda böra benämnas. En lämplig gemensam be
nämning torde vara underbefälselever, så länge de äro värnpliktiga.1 För menig musikpersonal bör införas benämningen musilcelever.
Förslag. I överensstämmelse med ovanstående föreslå de sakkunniga sålunda, att personal, avsedd för utbildning till underbefäl och beställning smän rekryteras antingen och i första hand genom frivilligt åtagande eller genom uttagning med stöd av värnpliktslagen ävensom, att denna personal under tiden för åtagen eller lagstadgad tjänstgöring redovisas såsom »värnpliktiga»
och benämnes »underbefälselever»;
att furirer och beställningsmän av furirs grad rekryteras uteslutande genom frivilligt åtagande och redovisas såsom >>fast anställda-»; samt
att musikpersonal av manskaps grad rekryteras endast genom fri
villigt åtagande och redovisas - såsom »fast anställda» samt benämnas, så länge de äro meniga, »musikelever».
D. Underbefälselever.
1. Antal och tjänstgöringstider.
Antalet be- Det antal volontärbeställningar av olika kategorier, som enligt de
enligt tuva-n varande staterna förefinnas vid arméns truppförband, framgår av tabellen
ranele stater å sid. 24—25.
Itffränd- Vad angår behovet av en förändring uti dessa staters sammansätt-
ring. ning, så hava de sakkunniga icke ansett sig böra till prövning upptaga denna fråga under annan förutsättning, än att dylik förändring skulle vara ägnad att förbättra den frivilliga rekryteringen. Dessa stater hava emellertid ganska nyligen undergått en revidering genom 1914 års här
ordning, och något av ovanstående anledning betingat behov av förändring titi antalet underbefäl och beställningsmän av olika grader synes icke före
finnas. Endast beträffande vissa furirsbeställningar bland beställnings-
1 Det synes lämpligt att i samband, härmed ändra den nuvarande benämningen »un
derbefäl och fackmän» till »reservunderbefäl och fackmän».
marinen föreslås i ändamål att påverka frivilligheten en löneförändring på sätt å sid. 43 närmare angives.
Antalet meniga volontärbeställningar är beräknat efter det behov, som rekryteringen av underbefälet och beställningsinännen betingar, utom vid vissa truppförband och truppslag (1. 1, 1. 2 och I. 27 samt kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna), där ett större antal förefinnes. Detta större antal är betingat därav, att vid dessa truppförband och truppslag viss tjänstgöring nödvändiggör tillgång dels på större antal manskaps- personal, än den årliga värnpliktskontmgenten utgör, dels på personal med mera omfattande utbildning, än den nuvarande värnpliktstjänstgöringen medgiver.
Vid 1. 1 och I. 2 är det den vid dessa truppförband i stor ut
sträckning förekommande vakttjänstgöringen i huvudstaden, som kräver ökad tillgång på manskapspersonal. Behovet härav gör sig särskilt gäl
lande under de båda vapenövningsuppehållen (juli—aug. samt okt.) även
som dels under tiden, tills de på hösten inryckande rekryterna erhållit den utbildning, att de äro användbara för vakttjänst, d. v. s. ungefär från soldatutbildningens början till kalenderårets slut, dels jämväl under tiden för den särskilda vinterutbildningen, då övningarna i regel äro förlagda till annan ort. Men dessutom förefinnes detta behov jämväl under andra tider av utbildningsåret av den anledningen, att soldatutbildnirpien vid dessa truppförband eljest skulle lida för mycket avbräck genom vakttjänst-
£ö ringen.
O O #
Vid I. 27 har det större antalet voloritärer betingats av behovet att ständigt hava viss säkerhetsbesättning å Gottland, vilket behov naturligtvis allt fortfarande måste anses föreligga.
Vid de angivna specialtruppslagen är den årliga värnpliktskontingenten fixerad och avpassad efter mobiliseringsbehovet. Vid exempelvis kavalleriet utgör densamma f. n. 25 å 30 man per skvadron, men det för hästvård, hästdressyr m. m. oundgängligen erforderliga manskapsbehovet har hittills beräknats till omkring 90. Med nuvarande organisation utgöras sålunda 60 av volontärer med i regel minst 2-årig tjänstgöringstid. En ökad tilldel
ning av värnpliktiga skulle icke utesluta behovet av dessa volontärer, ty den nu föreskrivna värnpliktstjänstgöringen är för kort för att medgiva den utbildning särskilt för remontridning in. in., som den kavalleristiska utbildningen kräver. Dessutom vore en dylik ökad tilldelning ur mobili- seringssynpunkt olämplig, enär härigenom ett allt för stort överskott av värnpliktiga skulle uppkomma vid mobilisering.
Vill de övriga ovan angivna specialtruppslagen äro förhållandena ungefär likartade.
5—170209.
