I det här kapitlet ligger fokus mycket på den sociala praktiken, att sätta texterna i det sammanhang som det är skapade i. Precis som i alla kapitel behandlas också den diskursiva praktiken samt ur ett textmässigt perspektivför att nå resultat.
Richard Rosengren skriver i sin bok ”Karaktärer, repliker och dialog” om betydelsen av att författare och mottagare är överrens om genre för att kunna förstå varandra.
Rosengren menar att ju mer läsaren har kunskap om genre och ämne desto mindre behöver författaren förklara i sin text. (Rosengren, 2011: 26)
Detta resonemang går att jämföra med Stuart Halls begrepp diskurs som Hall förklarar kortfattat som en generell term för konstruerad gemensam kunskap inom ett speciWikt ämne, idé, social aktivitet eller annan form av kunskap. (Hall, 2007: 6)
Förförståelse är en viktig del av en tidningens arbete med artiklar och läsarekrets. Inom retoriken kallas detta för ethos och kan beskrivas som den uppfattning läsaren eller åhöraren har om talarens personliga kvaliteter. Detta kan bygga på personens arbete, förstånd eller kompetens inom ämnet. (Elmerlund Kjeldsen, 2008: 123.)
Det är detta som Expressen samt Sydsvenskan bör ta hänsyn till när de bygger upp och skriver sina artiklar. Trovärdighet kan också tolkas som en form av att få makt genom kunskap. Olika förutsättningar och diskurser som tidningarna tillhör gör att
trovärdigheten, ethos, skiljer sig mellan de olika tidningarna.
Förutsättningarna som Expressen har är att det är en tidning som säljer lösnummer. Tidningen är en kvällstidning och är rikstäckande (http://www.expressen.se/om-‐ expressen/om-‐expressen/ datum:120705). De två första egenskaperna kan göra att den förståelsen som läsaren har om kvällstidningar som ska sälja lösnummer kan vara motsägelsefullt när det gäller artiklarnas trovärdighet. För att skapa trovärdighet i Expressens tidningar har resultatet från textanalyserna visat att tidningen använder sig av citat och tituleringar på citatspersonerna som kan uppfattas som hög trovärdighet.
Expressens artiklar har oftast annat innehåll än vad Sydsvenskans artiklar har. Detta eftersom tidningarna vill utmärka sig och behålla ett unikt material för att locka läsaren. Detta går att återknyta till Strömbäcks teori om mediers dagordning. Tävlan om makten är helt beroende på förtroendet samt att man är unik med sitt material. Med detta
medföljer en konkurrens mellan tidningarna om vilken sorts vinkel artikeln ska ta för att skilja sig från mängden. (Strömbäck, 2000: 151-‐153)
Sydsvenskans förutsättningar ser helt olika ut. Sydsvenskan är en dagstidning med prenumeranter. Tidningen är lokaliserad i Skåne med redaktion i Malmö (http:// www.sydsvenskan.se/om-‐sydsvenskan/valkommen-‐till-‐oss-‐pa-‐sydsvenskan/ datum: 100704). Förutsättningarna för trovärdigheten är annorlunda. Man kan anta att
artiklarna Sydsvenskan fall har högre trovärdighet hos läsaren med tanke på förförståelsen för genren dagstidning/morgontidning samt att läsarkretsen är mer trogen om de prenumererar på tidningen.
Det är den här typen av resonemang om en trognare läsarkrets som Sydsvenskan tar fasta på sin sina artiklar när det gäller genren dagstidning/morgontidning. I artikeln i Sydsvenskan från den 21 oktober förklaras händelsen av varför det görs en artikel från en okänd skogsdunge som förklaras enbart i en mening där det förklaras att en man besköts i skogsdungen kvällen innan. Det förutsätts också att man har läst tidigare artiklar om den serieskytt som begår brott i staden eftersom gärningsmannen och hans dåd inte får någon förklaring.
”I skogsdungen bakom henne går två av polisens utredare omkring i jakt på ledtrådar om vem som sköt en man vid samma busshållplats kvällen innan”
Höök, Lovisa, Melander, Karl, Landelius Michaela (2010). ”Spåren i skogdungen” Sydsvenskan 2010-‐10-‐22
I Wlertalet av deras artiklar om skjutningarna i Malmö Winns det kunskap som tidningen förutsätter att läsaren redan har och därför inte förklarar detta i sina artiklar. I artikeln från den 22 oktober som publicerats i Sydsvenskan tituleras Ulf Strömqvist som en person som kommer från Hilanders. Detta bygger på läsarens förförståelse för vad Hilanders är för typ av företag.
”Ulf Strömqvist på Hilanders berättar att han ofta får frågor av typen:
-‐Ska du åka hem till Chicago nu?”
Höök, Lovisa, Melander, Karl, Landelius Michaela (2010). ”Spåren i skogdungen” Sydsvenskan 2010-‐10-‐22
De största skillnaderna mellan tidningarnas artiklar är lokaliseringen, språkanvändning och sättet att skapa makt över läsaren. Vad detta beror på är upp till fortsatt forskning inom området. Ett bra utgångsläge är att arbeta med intervjuer och kvalitativ forskning på hur producenterna ser på detta resultat samt hur konsumenterna ser på resultatet.
Med hjälp av diskursanalyser av text går enbart att få ut resultat från teorier som testas, underbyggs och bevisas såsom har skett i denna analys. Nästa steg bör vara intervjuer för att kunna praktisera och bygga vidare på de resultat och teorier som visats i den här uppsatsen.
Diskussion
I analysdelen som består av diskursanalyser ingår en frekvent diskussion utifrån teorier som presenterats tidigare. Därför är diskussionen enbart en förlängning och en tydligare sammanfattning av de resonemang som tas upp i analysdelen.
Hypotesen från början var att Expressen och Sydsvenskans rapporteringar kring de uppmärksammade skjutningarna i Malmö under 2010 skulle skilja sig avsevärt från varandra. Detta med tanke på att tidningarnas proWiler skiljer sig avsevärt från varandra på de punkter som beskrivs i kapitlet om metod och urval samt om tidingarna. Det ska sägas i efterhand att hypotesen stämde till viss del men att det inte var lika tydligt som hypotesen antyder. På tre områden har tidningarna skiljt sig åt i de artiklar som har analyserats.
Faktumet att Sydsvenskan är lokaliserad i Malmö och att Expressen är en rikstäckande tidning har betydelse i artiklarna. Det visades i analysen av den diskursiva praktiken som artiklarna ingår i. Sydsvenskan har en närmare relation till staden och vill därför värna om staden och Malmöbornas bästa genom sitt sätt att skriva på, medvetet eller omedvetet. De vill också hjälpa stadens rykte genom att försöka få en inställning till dåden att det är en ensam gärningsman som inte har något med alla de oskyldiga medborgare som bor i staden. Man använder också ord som hemma och borta som syftar till att läsarna tillhör samma diskurs. Det blir ett vi och dem -‐ perspektiv som genomsyrar Wlertalet artiklar. Vi som bor och lever i Malmö och dem som vi försöker skapa ett gott rykte om staden inför. De också en positiv inställning till rättsväsendet och vill gärna hjälpa polisen att lösa fallen, kanske för att förbättra ryktet och skapa lugn och trygghet inom staden. Deras syn på brottsjournalistik i detta fall går att dra
paralleller till Ester Pollacks andra beskrivning av vad brottsjournalistik kan deWinieras som. Hon beskriver ett perspektiv där man kan se journalistiken om brott som ett nära
samarbete med de myndigheter och organ som bekämpar brott och genom
journalistiken hjälper dessa myndigheter. (Pollack, Ester, 2001:11) Paralleller dras mellan de teorier som presenteras i Strömbergs bok. Maktpåverkan från andra dagordningar har haft påverkan på Sydsvenskans artiklar. (Dearing och Everett i Strömbäck, 2000: 153-‐155)
Expressens rikstäckande lokalisering har betydelse främst i den textuella biten av diskursanalysen. Eftersom tidningen inte har någon nära relation med staden märks det att intresset för att sälja lösnummer och locka läsare har större betydelse än att
framställa staden och invånarna ur ett positivt perspektiv. I artiklarna beskrivs staden ur ett perspektiv som mer liknas vid att det pågår ett mindre krig i staden.
Språkmässigt förtydligas de olika perspektiven på händelserna som skiljer tidningarna åt. Ur ett textuellt perspektiv använder Expressen sig mer av phatos än vad Sydsvenskan gör. Medan Sydsvenskan bygger sin läsarkrets på ethos och ett förtroende för tidningen som en sanningstalare. Expressen får använda det objektiva ethos och övertyga läsaren om deras sanningstalande genom att låta relevanta personer med hög auktoritet komma till tals i artiklarna.
Att Sydsvenskan är en dagstidning/morgontidning och Expressen är en kvällstidning har också betydelse för skillnaderna mellan artiklarna. Sydsvenskan använder faktumet att deras läsarkrets är trogen och prenumererar på tidningen. Genom detta kan se utesluta vissa detaljer och beskrivningar av saker som man kan förväntas att läsarna redan har kunskap om eftersom de följer tidningens artiklar. Expressen är en
kvällstidning som förväntas sälja lösnummer. Detta visas i både sättet de behöver övertyga läsarna om deras trovärdighet samt sättet de försöker locka läsarna, genom språket, att köpa lösnummer. Det är deras sätt att utlova en spännande historia.
Båda tidningarna använder sig av makt på liknande sätt. Sydsvenskan använder makt genom att ha kunskap som inte allmänheten har, genom intervjuer och letande efter fakta. Denna fakta gör att kunskapen kan vinklas till deras fördel eftersom det är genom deras berättande kunskapen kommer att spridas vidare, liksom Hall skriver att Foucault menar att kunskap alltid är en form av makt (Foucault i Hall: 2007: 48). Expressen
använder sin kunskap om Malmö som inte alla deras läsare har. Genom denna kunskap sätter tidningen en vinkel på händelser i staden som automatiskt för läsaren ses som sanning.
I båda tidningarnas fall sker ett maktutövande på olika sätt. Kunskapen som tidningarna besitter är makten över deras läsare och därigenom också andra diskurser såsom
samhället i sig och den politiska dagordningen. Makten utövas genom vinklingar i språket, lokaliseringen och kunskapen om läsaren. Även läsarens kunskap om tidningen används som en sorts maktrelation mellan de båda parterna. Resultat har visats på tre områden: lokalisering, språk samt proWilering av tidningen.