Något som kom upp gemensamt för fyra av respondenterna var att dans bidrar med att eleverna får öva på att samarbeta. I grupp lär de sig att se och respektera varandra och att lösa problem tillsammans.
Fritidspedagogen tog även upp ordet disciplin och hon anser att eleverna lär sig disciplin genom att dansa i grupp:
Att man lär sig hur man står i rummet och man väntar på dem och väntar på, nu är det min tur och man lyssnar på musiken (Fritidspedagogen).
Danspedagog 3 anser att dans bidrar även med att stärka självkänslan och att kunna hantera nervositet och att kunna känna att man behärskar sin kropp. Att kunna stärka självkänslan talar även Danspedagog 1 om:
Jag tror att det fungerar jätte starkt utifrån jag bild och vi känsla och möjligheten att klara av saker.
Jag tror att de blir starka i jaget och plötsligt fatta att de kan väldigt mycket saker som de inte har trott förut. I alla ämnen (Danspedagog 1).
Dans kan även bidra med att eleverna får visa upp olika sidor av sig själva. Därför tycker Danspedagog 3 att det är viktigt att klasslärarna är med och tittar på lektionerna för att se hur eleverna beter sig i en danssituation.
Känslor är ett annat ord som dyker upp under databearbetningen. Där kan dans hjälpa till att skilja på olika känslor och hur man som elev uttrycker dem med kroppen. Dansläraren upplever att vissa elever har svårt att se vad skillnaden går mellan att vara arg och ledsen:
Det är ju inte något man direkt kanske lär sig på svenska lektionen i klassrummet även om det är sånt lärare tar upp. Det vet jag att de gör, men att här får man rent praktiskt pröva (Dansläraren).
Hon anser också att dans kan nå de som är praktiskt lagda och komplettera det traditionella lärandet att sitta i skolbänken.
Något annat som kom upp var att dans kan bidra med en visuell upplevelse. Att kunna förankra kunskaper genom upplevelser. Det kan exempelvis vara att man gestaltar siffran 7 för att nå fram till alla elever, att bilda en tallinje med 20 elever som står på en diagonal eller eleven själv utforskar:
Att stå på nummer 50 eller stå på nummer 100 på tallinjen är ju en jätte stor skillnad i rummet vart jag står någonstans.
Det är ju som om du är barn. Först så är du en boll och sen så studsar du som en boll sen så gör du hopp också […]. Barnet måste se bilden av hoppet eller bollen för att fatta att det är hopp det handlar om (Danspedagog 1).
Dans i sig själv bidrar till väldigt många saker som ovanstående kan intyga. Men för det ultimata lärandet anser Danspedagog 1 och 3 att det behövs både det teoretiska och det praktiska tillsammans för att nå alla elever. Detta pratar även Danspedagog 2 om att eleverna behöver få använda kroppen för att befästa kunskaper:
Det blir mycket tydligare, till exempel vad ordet vingla betyder om man har vinglat. Just då att det finns de barn som inte har kläm på ord som vingla och buga […] att få känna det själv i kroppen och få se andra göra det (Danspedagog 2).
Det går även se på dans utifrån en annan vinkel menar Danspedagog 2. Ibland kan dans uttrycka det som inte ord kan. Ur den synvinkeln kan dans bidra med något som inte det skrivna ordet kan.
Rumsuppfattning är en annan aspekt som kommer upp. Fritidspedagogen menar att genom olika övningar som koncentrerar sig på rummet får eleverna utveckla sin rumsuppfattning. Även Dansläraren tar upp att hon låter eleverna utföra övningar som till exempel att låta eleverna hitta
egna vägar genom rummet. Även Danspedagog 2 låter eleverna utforska rummet genom att hon låter dem göra danskartor.
7 Analys
I det här kapitlet kommer en analys av resultatet att presenteras. I min analys har jag tagit fasta på estetiska lärprocesser, multimodalitet, estetik och kultur som presenterats i teorikapitlet.
7.1 Vad är en estetisk lärprocess?
I resultatet visar det sig att begreppet estetiska lärprocesser till en början är svårt för respondenterna att förklara. Varför det ser ut så har jag inte fått fram något svar på. En rimlig förklaring är att det talas ofta om begreppet i skolutveckling utan vidare definiera vad det betyder (Aulin-Gråhamn, 2004). Jag tolkar det som om begreppet är nytt för dem. Det kan förstås som om de inte läst någon litteratur eller haft det uppe på diskussion på arbetsplatsen. Detta visade sig även tydligt hos en av respondenterna som svar på första intervjufrågan (Se bilaga):
Nä det tror jag inte. Jag har inte djup dykt i teorin på det sättet […] då är det nog bara ord egentligen (Danspedagog 2).
Även om jag får svar att de inte kan beskriva vad en estetisk lärprocess är till en början får jag andra svar längre fram i intervjun som visar på att de arbetar med estetiska lärprocesser och möjligen vet mer än vad de kan förklara i ord. Ett exempel är vad Danspedagog 1 säger om vad hon anser en estetisk lärprocess handlar om:
Den inre världen och den yttre världen vi har, få dem att fungera ihop. Det är för att man får signaler inifrån sig själv som människa och så stämmer det inte med vad man upplever på utsidan och vice versa (Danspedagog 1).
En skapande process handlar om att gå från en idé (inre) till förverkligande (yttre). Inom skolans värld och vardagslivet dominerar den teoretiska kunskapssynen där idén om kunskap som kunskap om något är vanligt förekommande. En elevs lärprocess handlar om att tillföra något hos eleven kunskapsmässigt som inte tidigare fanns där, alltså att bygga på elevens förståelse för sig själv och världen. Människan kan även genom sina sinnen uppleva den yttre världen i form av sinnesintryck och andra konstruktioner vi har lite kunskap om, vilket inte får komma till sin rätt lika ofta i skolan på grund av den dualism som förkommer (Lindstrand & Selander red., 2009). Här tolkar jag det som att skolan inte alltid erbjuder eleverna att gå in i processer genom att uppleva med sina sinnen
utan det som dominerar är att gå från idé till förverkligande. I resultatet syns det tydligt att Danspedagog 1 anser att det finns två vägar in i en process och att båda behövs lika mycket i skolan. Danspedagog 3 pratar om samma sak:
Inte bara genom att lyssna kunskaperna, utan att göra kunskaperna med kroppen: sjunga, musicera och dansa (Danspedagog 3).
Det visar sig att det bästa lärandet alltså äger rum i en representation av sammanhållning av känslor, upplevelser och intellekt, gestaltning och reflektion, fysiska och psykiska förmågor. Vidare sker det också i ett samspel med andra människor där människorna är både kulturella och biologiska (Aulin-Gråhamn, 2004). För att skapa mening inom processen kan människor använda tecken av både teoretisk och praktisk art för att förmedla något (Selander & Kress, 2010). Det framkommer i både litteraturen och hos Danspedagog 1 och 3 att det finns ett samband mellan skapande och kunskapsutveckling inom estetiska lärprocesser där en estetisk lärprocess handlar om att både hjärnan och kroppen måste få arbeta tillsammans.
7.2 Hur kan lärare och danspedagoger arbeta med estetiska lärprocesser i grundskolan där dans är i fokus?
Ur mitt resultat har jag kunnat urskilja fem sätt att arbeta med dans i grundskolan. Här i denna delen presenterar jag två av dem. Det första handlar om att arbeta med ämnesintegrering där ett samarbete sker mellan danspedagoger/danslärare och klasslärare. Här kan ämnena förekomma som komplement beroende på vad som har fokus. Det andra handlar om dans som ett eget kunskapsområde där ämnesintegrering inte förekommer utan man arbetar exempelvis med den konstnärliga processen utifrån antingen teman och/eller dansens rörelsekvalitéer på olika sätt.
Genom att titta på hur Dansläraren och Danspedagogerna arbetar med ämnesintegrering, teman och skapande processer kan jag se att det går att arbeta enbart med att lära känna sin egen kropp men även att använda den för att befästa andra kunskaper. Ämnesintegrering utvecklar ett aktivt och självständigt lärande, förstärker språkutvecklingen och använder problemlösning genom en alternativ metod framför en linjär metod (Brinson, 1991). När man arbetar med sin egen kropp ligger tyngden på processen, utveckling och kreativitet, att lära känna sig själv (Smith-Autard 2002). Det går även att arbeta med kroppen tematiskt där upplevelser exempelvis stärker lärprocessen som vidare sen kan återkopplas i klassrummet (Lindstrand & Selander red., 2009:236).
Här kan jag se att det finns en stor möjlighet i att använda sig av dans i grundskolan just för att den stödjer kunskapsutvecklingen, den ger upphov till ett utforskande av känslor och uttryck, främjar
självförtroende och stolthet både i grupp och individuellt så som den även genererar att elever lär sig att arbeta tillsammans med andra (Brinson, 1991). Att arbeta med både teori och praktik framhåller även forskningen som jag nämnt tidigare är det gynnsammaste sättet för elevernas kunskapsutveckling. Det går även att se ett mönster som visar att utöver att arbeta både teoretiskt och praktiskt så är det lika viktigt med ett bra samarbete mellan alla lärare för bästa lärandet.
I den konstnärliga processen som Danspedagog 2 arbetar efter går det att se att den även snuddar lite vid svenska ämnet, även om hon säger sig inte arbeta ämnesintegrerat utan arbetar mer med basrörelser:
Det blir mycket tydligare, till exempel vad ordet vingla betyder om man har vinglat. Just då att det finns de barn som inte har kläm på ord som vingla och buga […] att få känna det själv i kroppen och få se andra göra det (Danspedagog 2).
Det finns en svårighet i att på ett enkelt sätt att dela upp dans i ämnesintegrering och dans som ett eget kunskapsområde då de går in i varandra och gränserna kan suddas ut. Resultatet drar dock mer åt uppdelningen och visar på hur dansläraren och danspedagogerna arbetar med dans utifrån dem men med små undantag som Danspedagog 2 visar på.
Vidare tolkar jag det som om Danspedagog 1 också arbetar på ett liknande sätt med basrörelser så som Danspedagog 2, då hon sa att elever först måste lära känna sina kroppar och bli säkra i dem för att sen kunna använda dem i arbetet med andra ämnen. Hon pratade också om olika rörelsekvalitéer och vad kroppen kan göra med dem. Till exempel liten/stor och snabb/långsam. En relevant iakttagelse är att hon anser att elever först behöver få arbeta med olika övningar som koncentrerar sig på kroppen innan de börjar arbeta med teman. Jag har inte kunnat hitta några källor till hur man kan arbeta med ämnesintegrering och specifikt med dans. Men däremot att arbeta med teman och med kroppen på olika sätt är något som förekommer i båda de svenska dansundervisnings traditionerna vi har. Att arbeta med dans utanför skolor när något som förekommit och därmed finns det också väl utarbetade metoder hur den sorts dansundervisning går till (Dans i skolan, 1990).
7.2.1 Komplement, eget kunskapsområde eller teknisk träning
Vad jag kan se i resultatet så finns det en mängd olika sätt att arbeta med dans i grundskolan. Jag har redan presenterat två och här följer ytterligare tre sätt. Det ena som jag kan urskilja är att se dans som ett komplement till andra ämnen. Jag tolkar det som att klasslärare som arbetar med svenska kan välja att integrera dans i undervisningen. Eller danspedagoger/danslärare kan integrera
andra ämnen i dansen. Där exempelvis danspedagogen eller dansläraren arbetar med dans men väljer att integrera svenska i undervisningen. Tyvärr förekommer detta inte i så stor utsträckning i Sveriges grundskolor enligt Skolverket (Personlig kontakt, 14 november, 2011). Enligt dem förekommer dans mest på idrottstimmarna. Det andra är att se på dans är som ett eget kunskapsområde där dans får bara vara dans. Här kan jag utläsa det som att danspedagoger och danslärare arbetar enbart med dans och dess metodik. Även detta sätt att arbeta med dans i grundskolan förekommer inte heller i stor utsträckning enligt Skolverket (Personlig kontakt, 14 november, 2011). Enligt honom existerar dans inte som eget kunskapsområde. Det går dock att se att dans i grundskolan har ökat från att finnas på schemat i 40 kommuner till att finns på schemat i 100 kommuner. Det finns ytterligare 200 kommuner som arbetar med dansprojekt för mellan- och högstadieskolor i Sverige (Skolverket, 1994); Lärarnas Nyheter, 02 december, 2011).
Ett tredje sätt att se dans utifrån är Dans som teknisk träning. Den sorts dans hör inte hemma i grundskolan utan passar bättre in för de barn och ungdomar som vill arbeta med dans på ett professionellt plan (Brinson, 1991).
Ytterligare har Danspedagog 1 delat in dans i tre perspektiv som visar på ännu ett sätt att se på dans. Hon kallar dem för: Dans för kunskapsinhämtning, dans för att förstå sin kropp och dans som teknisk träning.
Här kan jag se ett mönster i det danspedagog 1 säger och det jag har fått fram i resultatet. Jag anser att det visar sig att dans för kunskapsinhämtning och ämnesintegrering kan relatera till varandra då dans i det här fallet tjänar syftet att hjälpa eleverna att utveckla sina kunskaper i andra ämnen.
När det gäller dans för att förstå sin kropp kan jag relatera det till dans som eget kunskapsområde.
Jag tolkar det som att när elever arbetar med sina kroppar och dess rörelsemönster kommer det till sin rätt när eleverna får experimentera med sina kroppar. Ur resultatet framkommer det att Danspedagog 2 arbetar med dans som om det vore ett eget kunskapsområde. Dock finns det utrymme även för att utforska sina kroppar när dans förekommer som ett komplement. Detta visar sig i det dansläraren sa om att det inte går att undgå att utforska sina kroppar och förstå dem även om fokus ligger på att lära sig exempel matematik.
Jag kan här tydligt urskilja att dans är ett brett och invecklat område. Dans är som sagt ”ett komplext och (relativt) outforskat område som inrymmer olika traditioner och modeller för dansundervisning” (Lindqvist, 2007:31). Även om det är komplext innebär det att alla elever ska få möta dans i skolan (Institutet Dans i skolan, 24 mars, 2012). Jag tolkar det som att dans finns i grundskolan men utan att någon har definierat hur de vill att den ska representeras. Just nu utelämnar läroplanen väldigt mycket hur man kan arbeta med dans och det finns ingen stark relation mellan dans och andra ämnen och vilken potential dans har. Jag kan se att det finns mycket
dans i vissa grundskolor som kanske endast de kunniga har kunskap om just för att det är så brett.
Vilket är synd då dansen har så mycket att ge, vilket kommer belysas mer längre fram.