Kommunikation mellan människor blir allt mer multimodal i vårt samhälle vilket också ställer högre krav på att skolan behöver förändras. För skolan innebär det både möjligheter och belastningar mot den rådande verbala- och skriftspråkliga skoltraditionen (Selander & Kress, 2010).
Detta förhållningssätt till skolan kan jag se hos Danspedagog 1:
Jag tycker hela vår skola som vi har nu är helt felaktig. En skola måste bryta upp mycket mer, sluta vara små pusselbitar. Utan istället tänka mer som en helhet där barnet ska ha en helhets upplevelse […]. Inte nu har vi svenska och sen så slutar vi med det och så har vi någonting annat (Danspedagog 1).
Ingen av respondenterna använder dig utav begreppet multimodalitet i intervjuerna dock tolkar jag det som alla arbetar med det då dans är ett multimodalt tecken. Den som tänker mest och skulle vilja arbeta mer utifrån ett multimodalt sätt är Danspedagog 1. Hon uttrycker som sagt att hon inte vill att det ska finnas ämnen i skolan utan att alla ämnen ska samverka med varandra och på så sätt anser hon att eleverna utvecklas kunskapsmässigt och lär på ett meningsfullt sätt.
Dagen skola syftar till att fokusera på ämneskunskaper och missar andra viktiga förmågor hos eleverna, så som att utveckla kunskaper inom identitet, ansvar, kreativitet och förmågan att analysera och kritiskt granska information (Selander & Kress, 2010).
När det handlar om dans går det att hitta mönster i resultatet att när barn möter dans får de möjlighet att utveckla sin identitet och kreativitet. När det gäller ansvar och förmåga att analysera och kritiskt granska information har jag i informanternas utsagor inte funnit något uttryck för att dans skulle utveckla eleverna i detta. För att ta reda på det krävs det mer forskning kring det.
Identitet däremot tolkar jag utifrån vad Danspedagog 1 talar om är något som hänger ihop med vem jag är som person:
Jag tror att det fungerar jätte starkt utifrån jag bild och vi känsla och möjligheten att klara av saker.
Jag tror att de blir starka i jaget och plötsligt fatta att de kan väldigt mycket saker som de inte har trott förut. I alla ämnen (Danspedagog 1).
När det kommer till kreativitet ger Dansläraren ett exempel som jag tolkar handlar om kreativitet även Danspedagog 1 arbetar på samma sätt och ställer frågor för att stimulera elevernas kreativitet:
Vad finns i Egypten,?, Hur kan en pyramid se ut? Och hur kan ni gestalta det med kroppen?
(Dansläraren).
För att kunna besvara dessa frågor med kroppen behövs det en viss mån av kreativitet hos eleverna för att kunna uttrycka något. Här kommer elevers danserfarenheter fram när de besvarar frågorna där varje elev är olik en annan och på så sätt blir också danserna olika.
Så länge inte läroplanen kommer att ändras kommer inte heller skolan i stort att ändras. Läroplanen i sin tur styrs av politiker så för att dansen och andra estetiska ämnen ska få mer betydelse krävs det att de ska se dansens möjligheter. Så länge det skrivna ordets betydelse dominerar i läroplanen och de estetiska ämnena får litet utrymme kan man ana att dansen får kämpa om att få finnas i skolan.
Läroplanen nämner dans och att elever ska få möta den utan att vidare specificera vilken dans de talar om och hur man ska arbeta med dansen:
Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet.
(Skolverket, 2011:10)
Mål elever ska ha uppnått efter genomgången grundskola är att de ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud” (Skolverket, 2011:14).
Det står som mål att elever ska kunna använda dans men utan att förklara på vilket sätt. Jag tolkar det som om det är upp till varje skola att själva bestämma hur de vill använda dans och om de överhuvudtaget vill använda det. Just för att dans är komplext kräver det utbildad personal som har kunskap om dans och om att möta alla elever, även de som är negativa till dans. Det i sin tur tror jag kan avskräcka många från att undervisa i dans. Då finns också möjligheten att anställa från Kulturskolan så som mina respondenter arbetar. Men det i sin tur fodrar att skolorna har råd att anställa en extra lärare och att de har sådan kunskap om dans att de vill satsa på det.
7.4 Vad dans kan bidra med i elevers utveckling och lärande i grundskolan
I informanternas svar visar sig ett mönster av samstämmighet att när eleverna får öva på att samarbeta, respektera varandra och att kunna lösa problem i grupp och att arbeta med att stärka självkänslan utvecklas de också kunskapsmässigt i grundskolan. I den sociala undervisningen ger dans upphov till ett utforskande av känslor och uttryck. Den främjar även självförtroende och
stolthet både i grupp och individuellt så som den även genererar att elever lär sig att arbeta tillsammans med andra (Brinson, 1991).
Det finns även tydliga spår i resultatet att rumsuppfattning bidrar till att eleverna utvecklas. Inom dansundervisnings princip 1 förekommer utforskandet av rummet på lektionerna. Till exempel utforskas ”raka vägar – slingrande vägar” (Dans i skolan, 1990:44). Detta är något som läroplanen tar upp under centralt innehåll för samhällskunskap. I läroplanen går det att läsa om rumsuppfattning:
Rumsuppfattning med hjälp av mentala kartor och fysiska kartor över till exempel närområdet och skolvägar (Skolverket, 2011:201).
Något annat som dans bidrar med jämfört med det skrivna ordet är att uttrycka sig kroppsligt. Det kan exempelvis handla o att förmedla ett budskap med kroppen. Dans är en icke verbal kommunikation med positiva sidor som kan ge något annat än vad traditionellt lärande kan ge, och där kroppen ses som ett instrument som kan uttrycka sig på ett unikt sätt hos varje människa (Brinson, 1991). En möjlighet för barn och unga är att gå och se dansföreställningar som är riktade till dem (Kulturrådet, 2005). Denna möjlighet vidgar elevernas kulturerfarenheter och för de elever som inte dansat tidigare kanske detta blir deras första möte med dans.
Vidare bidrar det med att få praktiskt pröva med sin kropp vad skillnaden går mellan att vara arg och ledsen. Dans hjälper elever att lära sig skillnaderna mellan dessa känslor. Att få arbeta med sina kroppar hjälper elever att hitta hur andra uttrycker sig och hur de själva uppfattas. Att arbeta med konstnärliga uttryck släpper fram möjligheten att arbeta med känslor och stämningar (Aulin-Gråhamn, Persson & Thavenius, 2004).
I resultatet framkommer det att när elever representerar olika tal på en tallinje hjälper det dem att få en upplevelse av tals betydelse och positioner. Det här sättet att arbeta med matematik och dans förekommer inte så ofta i skolan. Inom skolans värld och vardagslivet dominerar den teoretiska kunskapssynen där idén om kunskap som kunskap om något. Fortsätter den att dominera blir bara tal om ting, tal om upplevelser och bild av ting och inte både och (Lindstrand & Selander red., 2009). Det visar sig att det finns ett behov av någonting mer än tal om ting, upplevelser och bilder.
Det finns tecken på att eleverna har ett behov av att verkligen uppleva saker med sina kroppar. Att arbeta med konst kan utveckla eleverna erfarenhets- och kunskapsmässigt (Dale red., 2007).
När det kommer till estetik i skolan kan estetiken utmana skolans kultur och kunskapssyn (Aulin-Gråhamn, Persson & Thavenius, 2004). Detta kan jag se att respondenterna verkligen gör när de
undervisar i dans. De har en bred kunskap i dansundervisning och en förmåga att kunna samarbeta med klasslärare. Som det framkommer i respondenternas svar kan jag även se att de har en förståelse för att både det teoretiska och praktiska samverkar och bidrar till att utveckla eleverna i deras utveckling och lärande. Utöver det så arbetar de även med upplevelser som stärker lärandet hos eleverna både genom inre-yttre och genom yttre-inre processer (Lindstrand & Selander (red., 2009:236).