Datainsamling av primärdata

2.13.1 Enkäter

Vid datainsamling med hjälp av enkäter får uppgiftslämnarna själva skriftligt besvara frågor uppställda i någon form av formulär. I samband med detta gäller det att som första steg ta ställning till vilka frågor som bör ställas och varför. Här är det studiens frågeställning och syfte som är utgångspunkt. Vidare bör forskaren tänka på hur frågorna formuleras, i vilken ordning de ställs samt hur svarsalternativen, om sådana finns, ska se ut. Enkäten bör inledas med enkla och icke-hotande frågor, samt med frågor som väcker intresse. Svåra frågor bör sparas till slutet. (Lundahl och Skärvad, 1999)

Angående bundna svar som ofta används i enkätundersökningar påpekar Lundahl och Skärvad (1999) att de medför fördelen att den statistiska bearbetningen blir mycket lättare. Det finns även nackdelar med bundna svar som att försökspersonen kan vilja uttrycka sig mer nyanserat än vad svarsalternativen ger möjlighet till (Lundahl och Skärvad, 1999). Enkäter lämpar sig därmed bättre för undersökningar med enklare frågor och svar. Det är tänkbart att använda sig av enkäter för att lägga en grund för en djupare intervjubaserad undersökning (Kruuse, 1998; Repstad, 1999).

2.13.2 Forskningsintervjun

Forskningsintervjun är en metod för datainsamling där information inhämtas genom en dialog med intervjupersoner. En forskare gör normalt flera intervjuer (med olika personer) över samma tema för att få ett tillräckligt stort material som gör det möjligt att dra generella slutsatser (Jacobsen, 1993). De svar och uttalanden som de intervjuade personerna, eller respondenterna som de brukar benämnas i vetenskapliga sammanhang, ger forskaren är intervju-undersökningens rådata. Dahmström (2000) menar att fördelen med intervjuer är att forskaren kan ställa både relativt sett fler men också krångligare frågor än vid exempelvis en enkät.

Ett vanligt sätt att skilja mellan olika typer av intervjuer är att utgå från graden av standardisering (Lundahl & Skärvad, 1999). Vid hög grad av standardisering är frågeformulering och ordningsföljden mellan frågorna bestämd på förhand och det spelrum som forskaren ger intervjupersonen är därmed begränsat. Det viktigaste syftet med standardisering av intervjuer är att skapa förutsättningar för en kvantitativ bearbetning av svaren (Lundahl och Skärvad, 1999). Patton (1987) kallar denna typ av standardiserad intervju för en standardiserad opartisk intervju. Denna typ

av intervju har dock flera begränsningar där den viktigaste är att metoden inte är flexibel och därmed inte kan fånga upp det oförutsedda (Jacobsen, 1993). Det som gör att inskränkningen för respondenten vid intervjun är berättigad och förståelig är att syftet med denna form av intervju är att kvantifiera något man i förväg kan föreställa sig och inte att undersöka mer kvalitativa förhållanden.

Vid ostandardiserade intervjuer eller den informella konversationsintervjun som Patton (1987) väljer att kalla den, bestämmer forskaren ordningsföljd på frågorna och frågeformuleringarna på ett friare sätt och kan ge respondenten ett större spelrum vilket resulterar i att intervjun kan bli mer flexibel och situationsanpassad. Huvudsaken är att de frågor som ställs ger svar som täcker informationsbehovet (Lundahl & Skärvad, 1999). Dahmström (2000) menar att dessa mer ostrukturerade intervjuer används vid så kallade djupintervjuer men Patton (1987) menar att alla de tre typerna av tillvägagångssätt kan kombineras i samband med just djupintervjuer. Ibland använder man beteckningen djupintervju om den kvalitativa intervjun och med detta avses att koncentrera intervjun till några få men betydelsefulla punkter (Carlsson, 1991).

Generellt kan man säga att ju större spelrum man ger intervjupersonen desto bättre är möjligheten att nytt spännande material kan komma fram men svårigheterna att tolka resultatet ökar också med storleken på spelrummet. (Jacobsen, 1993) Ostandardiserade intervjuer lämpar sig vid insamling av mjuk data om mer kvalitativa förhållanden exempelvis olika personers bedömning av en situation och de föreställningar och motiv som ligger bakom en viss åtgärd (Lundahl & Skärvad, 1999). Valet av standardiseringsgrad blir alltså många gånger en avvägning mellan önskemål om nyansrikedom och djup eller möjlighet till kvantitativ bearbetning (Lundahl och Skärvad, 1999). Figur 2.13.1 visar spännvidden för graden av standardisering hos intervjuerna.

Frågeformulär Bundna, strukturerade kvantitativa intervjuer Fria, utforskande, ostrukturerade intervjuer kvalitativa intervjuer Vardagssamtal Hög grad av standardisering Lägre grad av standardisering

FIGUR 2.13.1:GRAFISK BESKRIVNING AV INTERVJUTYPER (FRITT: CARLSSON, 1991)

Det finns emellertid intervjuer som varken är ostandardiserade eller standardiserade. Patton (1987) kallar detta för ett guidebaserat tillvägagångssätt för intervjun. Dessa intervjuer brukar också kallas för

semistandardiserade intervjuer och innebär att forskaren på förhand har bestämt vilka frågor som ska täckas under intervjun. Dessa utgör sedan en ram för intervjun och respondenten får ett större spelrum inom de gränser som ramen utgör. Utifrån de bestämda frågorna ställs sedan uppföljningsfrågor vilket ger svaren ett större djup. Forskaren ställer alltså vissa frågor men lämnar utrymme åt respondenten att prata omkring frågorna och de tankar de kan väcka. Fördelen med en semistandardiserad intervju är att ramarna eller strukturen utformas i förväg och därför blir analysen lättare att utföra (Bell, 1995).

De flesta erfarna forskare och metodförfattare rekommenderar starkt att man använder sig av bandspelare vid intervjuer. Fördelarna med att ta upp intervjun på band är många (Repstad, 1999). En bandinspelning gör att forskaren kan koncentrera sig på respondenten vilket inte alltid är fallet om anteckningar måste föras. Detta kan få till följd att vissa uppslag till uppföljningsfrågor missas. Repstad (1999) nämner också att för vissa respondenter kan vetskapen om att de blir inspelade vara starkt hämmande och göra situationen mycket konstlad.

2.13.3 Frågor i enkäter och intervjuer

Uttryckt i undersökningstekniska termer är frågorna det mätinstrument som man förlitar sig på för att inhämta kunskaper (Lundahl & Skärvad, 1999). Frågeformuleringarna har därför mycket stor betydelse och man måste ta hänsyn till både de enskilda frågornas formulering samt utformningen av helheten.

Lundahl & Skärvad (1999) ställer upp några riktlinjer för utformningen av de enskilda frågorna:

• Formulera frågan tydligt

• Undvik sällsynta och främmande ord

• Specificera noga de begrepp som ingår i frågan

• Specificera frågan i tid och rum

• Undvik värdeladdade ord och ledande frågor

• Eftersträva korta frågor

• Fråga bara om en sak i taget

Intervjuns frågor bör ställas enligt trattprincipen där forskaren börjar med allmänna startfrågor för att under intervjuns gång ställa mer detaljerade frågor (Carlsson, 1991). Lundahl & Skärvad (1999) nämner också trattekniken och menar att ett sätt att inleda en intervju är att ställa

bakgrundsfrågor som ger respondenten möjlighet att ”bli varm i kläderna”.

Intervjufrågor kan delas in i kategorier som alla har sina möjligheter och begränsningar och den viktigaste skiljelinjen går mellan öppna och slutna frågor (Jacobsen, 1993). Här är det karaktären på svarsutrymmet som avgör om en fråga är öppen eller sluten. En fråga med många svarsmöjligheter ger ett större utrymme och är således en öppen fråga medan en fråga med endast ett svarsalternativ, exempelvis ”hur gammal är du?”, är en sluten.

Jacobsen (1993) menar att när intervjuer används i vetenskapliga syften måste frågeformulären och frågorna systematiseras och planeras på ett grundligare sätt eftersom andra intressenter ska kunna bedöma arbetet och de resultat som tagits fram. Patton (1990) tar upp sex olika typer av frågor som kan förekomma i en vetenskaplig intervju:

• Frågor som rör beteende, är en form av frågor som rör vad respondenten gjort eller gör. Dessa frågor syftar till att locka fram beskrivningar av beteenden, erfarenheter, handlingar eller aktiviteter som hade kunnat observeras om forskaren varit där.

• Frågor om åsikter, är frågor i vilka forskaren vill ta reda på hur respondenten tror att verkligheten hänger samman exempelvis vad den intervjuade betraktar som förklaring till olika fenomen.

• Frågor om känslor, syftar till att de känslomässiga reaktionerna på olika upplevelser och tankar. Det kan vara något som respondenten är glad, besviken, arg eller undrande över.

• Kunskapsfrågor, syftar till att lyfta fram respondentens kunskaper om förhållanden som rör undersökningen och att mer konkret belysa vad den intervjuade anser vara fakta.

• Frågor som rör upplevelser, är frågor där strävan är att skaffa sig en uppfattning om hur respondenten upplever sin omgivning och vad som är viktigt i den.

• Bakgrund/Demografiska frågor, är frågor som syftar till att ta reda på respondentens sociala förhållanden såsom yrke, ålder, utbildning etc. Dessa frågor är vanligtvis slutna frågor som normalt klaras av i början av intervjun.

Jacobsen (1993) tar också upp sammanfattande frågor, som är viktiga i vetenskapliga intervjuer eftersom forskaren hela tiden måste försäkra sig om att han tolkat det som sagts på ett riktigt sätt.

I en forskningsintervju spelar sammanfattningar en viktig roll. De är uttryck för forskarens kontinuerliga tolkningar av vad som sagts. När detta blir accepterat av den intervjuade kan man gå vidare i utforskningen. Sammanfattningarna blir de ställen i samtalet där man kan hitta tillbaka om man tillfälligtvis har förlorat koncentrationen eller orienteringen. (Jacobsen, 1993)

Svenning (2000) gör en grövre indelning av frågekategorier och nöjer sig med att skilja på tre olika typer av frågor nämligen faktafrågor, bedömningsfrågor och värderingsfrågor. Han menar också att både kvalitativa och kvantitativa undersökningar kan innehålla frågor av dessa typer.

2.13.4 Val av respondenter

När det gäller forskningsintervjuer ligger oftast det största intresset för intervjun hos forskaren och det kan vara svårt för respondenten att inse varför just han eller hon skall ställa upp på intervjuer (Carlsson, 1991). Vid valet av respondenter är det därför, enligt Carlsson (1991), av vikt att forskaren ställer sig frågorna: Vad kan denna person ha att berätta om det som jag vill undersöka samt varför skulle han eller hon tänkas vilja ställa upp och bli intervjuad.

Merriam (1994) pekar på att valet av respondenter kan bli en avgörande fråga för att forskaren ska få reda på det som är undersökningens mål. Därför gäller det att välja ut respondenter på grundval av vad de kan bidra med till forskarens förståelse i undersökningen av problemområdet. Det innebär att forskaren måste göra ett riktat urval av respondenter, ett urval som gör att man lär sig så mycket som möjligt om det fenomen som studeras.

En typ av intervjuperson som kan ge ytterst värdefulla bidrag vid olika undersökningar är experten och dessa finns på de flesta områden. En annan typ av respondent är den direkta intressenten inom det område som utredningen behandlar. Det är av naturliga skäl mer känsligt att intervjua direkta intressenter, och informationen måste därför noga värderas och kontrolleras. (Lundahl & Skärvad, 1999)