Fallstudier

Enligt Gummesson (2003) kan fallstudiebaserad forskning både vara kvantitativ och kvalitativ men är övervägande kvalitativ. Detta beror på att de oklarheter och den komplexitet man tar sig an med fallstudier inte kan uttryckas i precisa ekvationer. Ingenting hindrar emellertid att kvantitativa element ingår i fallstudier. Lundahl & Skärvad (1999) menar att en förutsättning för att en fallstudie ska få kallas för kvalitativ är att den bygger på kvalitativ data och kvalitativa datainsamlingsmetoder, även om studien som sådan mycket väl kan innehålla hårda fakta, samt att fallet underkastas en kvalitativ tolkning och analys.

Svenning (2000) menar att de enskilda fenomen som studeras kan vara av olika slag. Det kan exempelvis vara en individ, en grupp, en organisation, organisationsförändringar eller beslutsprocesser. Man varvar även olika typer av data med varandra, intervjuer och observationer, hårddata såväl som mjukdata. Merriam (1994) menar att fallstudier utgör en form av vetenskaplig metod som kan rymma många både ämnesteoretiska och filosofiska perspektiv.

Fallstudiebaserad forskning kan vara både teorigenererande och teoritestande (Gummesson, 2003). Repstad (1999) menar att om generella

teorier inte kan användas för att belysa det som sker i viss miljö eller om det empiriska materialet pekar i en annan riktning än man skulle förvänta sig utifrån teorin, finns det anledning att ifrågasätta både etablerade teorier och etablerade begrepp. Vidare menar han att om forskaren på ett trovärdigt sätt är i stånd att ställa kritiska frågor till inarbetade teorier och perspektiv har man vad som brukar kallas ett bra "case" och man har på ett fruktbart sätt använt sig av det fall eller den situation som studerats (Repstad, 1999). Däremot kan knappast en enkel fallstudie helt och hållet kullkasta en redan väletablerad teori med mindre att denna teori gör krav på att vara absolut giltig och att man med sin studie kan påvisa undantag (Repstad, 1999).

Merriam (1994) anger följande grundläggande egenskaper som kan beskrivas som utmärkande för kvalitativa fallstudier, de är partikularistiska, deskriptiva, heuristiska och induktiva. Att en fallstudie är partikularistisk innebär att den fokuserar på en viss situation, händelse, företeelse eller person. Deskriptiv innebär att beskrivningen, av den företeelse som studerats, är omfattande. I en fallstudie kan detta visa sig genom att resultat inte redovisas i siffror, utan med hjälp av litterära tekniker. En fallstudie som är heuristisk innebär att den kan förbättra läsarens förståelse för den företeelse som studeras. Den kan skapa nya innebörder, vidga läsarens erfarenhet eller bekräfta det man redan visste eller trodde sig veta. Induktiv betyder att en fallstudie till största delen grundar sig på analytiska resonemang.

Enligt Lundahl & Skärvad (1999) kan en fallstudie vara en ögonblicksbild eller processtudie. Ögonblicksstudier kan vara fullt tillräckliga i vissa sammanhang, men processtudier är att föredra om man vill tränga djupare i förståelsen av ett fenomen. Då har man ofta bäst förutsättningar för att förstå hur ett fenomen verkligen fungerar. Gummesson (2003) skriver att en fallstudiebaserad forskning inte är en sekventiell och linjär process utan den är istället är en iterativ och dynamisk. Iterativ för processen innebär pendling mellan de olika momenten och dynamisk för att processen är föränderlig över tiden.

2.10.1 Val vid fallstudier

Yin (2003) säger att vid en fallstudie kan vi använda ett holistiskt eller ett inbäddat (eng. embedded) tillvägagångssätt (se figur 2.10.1). Det holistiska perspektivet ska ge en förståelse av fallet och fenomenet som helhet, så att vi kan precisera vår problemställning mer exakt. Det inbäddade tillvägagångssättet handlar om att specificera variabler/enheter och att

undersöka relationen mellan dessa utvalda enheter. Då undersöks mindre delområden inom det studerade objektet.

Kontext Fall Kontext Fall Kontext Fall Kontext

Fall KontextFall

Kontext Fall Inbäddad analys- enhet 1 Inbäddad analys- enhet 2 Kontext Fall Kontext Fall Kontext Fall Kontext Fall

Enskild fallstudiedesign Multipel fallstudiedesign

Holistiskt (en analysenhet)

Inbäddad (multipla analysenheter)

FIGUR 2.10.1: FALLSTUDIEDESIGN (FRITT: YIN, 2003)

Förutom att ta ställning till dessa dimensioner vid typvalet av fallstudie säger Yin (2003) att vi måste reflektera över vilken typ av datainsamlingsmetoder som vi vill använda. Det kan vara kvalitativa, kvantitativa eller en kombination av dem. Holistiskt angreppssätt väljs om inga analysenheter kan identifieras eller om fallstudiens syfte gäller helheten. Det finns dock en risk att det som betraktas kan bli för abstrakt och därmed inte ge en tydlighet i resultaten. Det inbäddade kan ge mer grundliga svar men risken här är att vi fokuserar på delar som inte kan analyseras mot helheten.

Enligt Kruuse (1998) finns det flera former av fallstudier. Dessa är, avvikande eller extrema fall, framstående fall, inhomogena och homogena fall, typiska fall, fall stratifierade efter ett ändamål, kritiska fall, kedjefall, kriteriefall, teoretiskt baserade fall, bekräftande och vederläggande fall, kompletterande fall, relevanta slumpartade fall, politiskt intressanta fall och lättillgängliga fall.

Lundahl & Skärvad (1999) skriver att man ofta har ambitionen vid val av fall att studera typiska fall, det vill säga sådana fall som kan anses ha hög representativitet. Ofta vill man också studera avvikande fall exempelvis framgångsrika fall (”vackra fall”) eller särskilt problematiska fall (”fula

fall”). De skriver också att valet av fall är i högsta grad en ”praktisk fråga”. Det kan ibland uppstå svårigheter att få möjligheter att genomföra en ur teoretisk och principiell synvinkel intressant studie. Det slutliga valet blir därför en kompromiss mellan vad som är teoretiskt önskvärt och vad som är praktiskt möjligt. Det kan ofta vara oerhört svårt att avgränsa fallstudieenheten (Andersen, 1998). Vad som är ett relevant fall, och därmed analys- och tolkningsenhet, bestäms i hög grad av forskningsfrågan. Fallstudier är ofta lämpliga om forskningsfrågan innehåller hur och varför (Yin, 2003).

Enligt Yin (2003) kallas en fallstudie där det ingår en enda enhet för en enskild fallstudie och om det ingår flera enheter (organisationer) kallas den för multipel fallstudie. Han skriver också att då man väljer att studera ett enda fall finns det bäst förutsättningar för en djup och aspektrik studie. En enskild fallstudie kan också klara unika fall som oftast inte passar i multipla studier (Yin, 2003). Andra tillfället när man använder enskilda fall är när man vill test en välformulerad teori, undersöka typiska fall eller när fallet är ett extremt eller unikt (Yin, 2003). Nackdelen är att det fall som studeras kanske är alltför situationsspecifikt för att vara intressant för andra aktörer i andra situationer. Många gånger är en jämförelse med andra fall en bra arbetsmetod för att upptäcka det verkligt intressanta i ett studerat fall. Valet här är en avvägningsfråga mellan bredd och djup i studien. (Lundahl & Skärvad, 1999)

En multipel fallstudie innebär enligt Yin (2003) att samma undersökning innehåller flera enkla fallstudier som sedan jämförs med varandra. Den ska däremot inte betraktas som om vi använder oss av multipla respondenter i samma undersökning. Han skriver också att den multipla fallstudien betraktas som mer pålitlig, men den är också mer tidskrävande än den enkla fallstudien. Han påpekar att risken med en multipel fallstudie är att udda fall inte passar i studien vilket kan innebära att hela eller delar av fallstudien måste göras om då förutsättningarna för studien ändrats.

2.10.2 Generaliserbarhet utifrån fallstudier

Frågan om i vilken mån resultaten från en fallundersökning slutligen kan vara generaliserbara till andra situationer, det vill säga den externa validiteten är föremål för en omfattande diskussion (Bryman, 1997; Merriam, 1994). Enligt Gummesson (2003) är validitet i sin generiska betydelse oerhört central i fallstudiebaserad forskning. Generaliserbarhet hänger nära ihop med validitet och kallas ibland extern validitet. Generalisering kan ske på många nivåer, från en snäv generalisering inom ett begränsat område till universell giltighet.

Ejvegård (2003) anser att man måste vara försiktig med de slutsatser man drar. Slutsatserna kan ses som indicier och får kanske värde först när det finns andra indicier som pekar åt samma håll och som inhämtats genom andra forskningsmetoder. Repstad (1999) menar att det är självklart att man inte kan generalisera okritiskt utifrån en undersökning av en enda miljö med hjälp av en fallstudie. Men man kan ofta göra en grov och subjektiv uppskattning av hur pass representativa resultaten är. En forskning är inte värdelös även om den inte ger precis information om den generella giltighet resultaten har.

Det är möjligt enligt Yin (2003) att generalisera utifrån både enskilda och multipla fallstudier. Det handlar först och främst om att beskriva sin fallstudie så bra som möjligt och att induktivt sluta sig till generella kunskaper. Det gäller att komma fram till de förhållanden i undersökningsresultaten som är specifika för just det studerade fallet och vilka som är generella. Men frågan är ju oftast inte om vi kan producera generell kunskap, utan om hur hållbar denna kunskap är. Kruuse (1998) menar att om man kan förutsäga ett resultat för fall som liknar de ursprungliga fallen kallas detta för bokstavlig upprepning. Kan man utifrån teoretiska överväganden förutsäga andra resultat än de man kommit fram till i det ursprungliga fallet talar man om teoretisk upprepning.

Merriam (1994) skriver att frågan om inre validitet eller giltighet, det vill säga i vilken utsträckning ens resultat stämmer överens med verkligheten, löses genom att man använder triangulering, att man kontrollerar sina tolkningar med de personer som intervjuats eller observerats, är på plats en längre tidsperiod, ber kollegor att kommentera de resultat man fått samt att man klargör sina värderingar och teoretiska utgångspunkter. Bryman (1997) ger förslag på tre lösningar för att öka generaliserbarheten. För det första kan den kvalitativa forskaren studera mer än ett fall. För det andra bör fler än en forskare studera ett och samma fall. Ett tredje angreppssätt när det gäller problemet med generalisering av fall- studieresultaten går ut på att man letar efter fall som är "typiska" för ett visst sammanhang. En variant av detta är "det avvikande fallet", som är av intresse eftersom man vet att det avviker från andra fall i fråga om en eller annan viktig egenskap.

Enligt Lundahl & Skärvad (1999) brukar man skilja mellan statisk och analytisk generalisering. Resultatet från fallstudier kan inte i statistisk mening generaliseras för att gälla en population. Däremot anser de att de

kan generaliseras till att skapa teorier, se mönster samt att utnyttja tidigare teorier som en referenspunkt mot vilken de empiriska resultaten kan jämföras. Detta kallas för analytisk generalisering. Analys och tolkning av fallstudier är ofta ett växelspel som visas i figur 2.10.2 nedan.

FIGUR 2.10.2: TEORIUTVECKLING – ETT VÄXELSPEL MELLAN TEORI OCH EMPIRI (LUNDAHL & SKÄRVAD, 1999)