De är människor, inte könsvarelser

Könsrollskonsulten och jämställdhetsexperten Ingmar Gens hävdar i en artikel (2011-05-21) att uppdelningen i flickor och pojkars lek främst beror på att barnen idag tvingas förhålla sig till de ramar som samhället bygger upp, vilket bidrar till att flickor och pojkar tar på sig specifika roller i lekarna. För att dessa ramar från samhället ska brytas måste vi se barn som människor och inte som könsvarelser, hävdar Gens. Det är samhället och i synnerhet vuxenvärlden som tilldelar flickor och pojkar vissa stereotypa könsroller och det är bara samhället och de vuxna som kan motverka denna etikettsättning, poängterar Gens. I likhet med Gens tankar talar Maria på Skalbaggen om hur barnen i leken förväntas uppvisa dessa erfarenheter från samhället. Maria resonerar om följande:

Maria: Den direkta förväntningen som jag kan se är att flickorna ska vara snälla och ta hand om barnen. De ska laga mat, städa och så vidare. De förväntas i leken att göra det som mamma gör, medan pojkarna, vad ska de göra? De ska göra vad pappa gör. Pojkarna ska inte ta hand om barnen, de ska snickra i stället eller titta på fotboll. (Maria, 2011-09-06)

Ur ovanstående utdrag av samtalsintervjun med Maria på Skalbagge framgår det att Ingemar Gens (2011-05-21) tankar om de specifika roller som barn i leken erövrar speglar sig, enligt läraren, i barnens utformning av roller. Läraren hävdar att flickorna i sin roll som mamma ska vara omhändertagande medan pojkarna i sin roll som pappa ska vara sportintresserad, som även Kuhn, Nash och Bruken framhäver (1978:445-451). Ur Gens tankar om att det är samhället och i största utsträckning de vuxna som omedvetet eller medvetet tilldelar flickorna och pojkarna de specifika rollerna, ser vi en koppling mellan de roller barnen i sin dockrums lek tar och de roller de ser i sin omgivning. Med hänsyn till Ingemar Genus tankar om att det är de vuxna och samhället som påverkar barnen i deras rollfördelning, framkommer det i samtalsintervjuerna och observationerna andra exempel på hur samhället påverkar barnen i deras val av roller och hur dessa roller i leken uppträder.

Pelle: Ja, men kom du då det blir bra. Pelle: Nej, vi har ingen sånt. Jag kan inte resa den dagen. Jag måste vara hemma

31

med bebisen.

Pelle: Jag kommer till jobbet snart, jag ska bara äta.

Pelle: Får jag mat snart?

När han har lagt på luren drar han fram tangentbordet som står längre in på bordet. Han börjar klicka lite på tangenterna. Han tittar upp på kompisen som står vid spisen.

Pelle: Jag skriver vad vi pratat om i telefonen. Det går bra va?

Kompisen som står vid spisen vänder sig om. Hon tittar på Pelle och säger:

Mimmi: Ja, det gör alltid min pappa. Gör inte din det?

Pelle tittar på henne med stora ögon. Kompisen Mimmi, tittar på honom och fortsätter med en glad röst: Mimmi: Min pappa sitter alltid vid datan eller vid telefonen. Vad gör din pappa? Vi måste hämta bebisarna. De behöver mat. Kan du ge demat? (Skalbaggen, observation 1)

Samtalet är ett utdrag ur den första observationen på Skalbaggen, där en flicka och en pojke leker tillsammans i dockrummet. I en analys av sekvensen utifrån Gens tankar är samhällets påverkan på barns identitet i rollerna synlig. Flickan och pojken har i leken identifierat sig med de könsroller som de har erfarenheter av från hemmet. Flickan, Mimmi, berättar att så gör hennes pappa. Mimmi har en erfarenhet av att det pappa gör, det gör pappor. Å andra sidan verkar Pelle i leken ha en erfarenhet av att pappa kan vara hemma med bebisen, medan mamman är frånvarande. Då barn i sin lek i förskolans dockrum använder sig av sina olika erfarenheter (es t.ex. Knutsdotter Olofsson, 2003) av samhället, har Mimmi och Pelle byggt upp en värld av sina olika erfarenheter där de tillsammans kan tala om, bearbeta och vidareutveckla dessa erfarenheter till situationer som de känner igen sig i och kan hantera, där leken har möjlighet att vidareutveckla sig i en oändlighet. Gens hävdar att för det i leken ska vara jämställt och neutralt, så måste de vuxna närmst barnen motverka de stereotypa könsrollerna och hjälpa barnen in i en lek som är fri från förväntningar och etikettsättning.

32

4.1.2 En familj

Under det andra observationstillfället på Nyckelpigan utspelar sig följande händelse, där liknelser till Olofsson (2007:27) tankar om att barn i leken på ett omedvetet sätt upprätthåller de normer, erfarenheter och förväntningar de har från samhället.

Familjen sätter sig vid bordet och börjar äta frukost. När de har ätit så stannar Nina och Emely inne för att städa huset. Pappa och Lina åker iväg till affären för att handla. Pappa och Lina är i affären och han frågar: Pappa: Ska vi handla så vi kan göra en äpplepaj till i kväll? Lina: Ja det vill jag. (Nyckelpigan, observation 2)

I Nyckelpigans dockrum fortsätter leken. Barnen har i sin lek i dockrummet använt sig av de bilder och erfarenheter de har av hur en familj är eller ska fungerar. Barnen i leken består av fyra tjejer som tillsammans har bildat en familj bestående av en mamma, en pappa och två barn. Mamman i leken har den privata rollen att det är hon som ska diska, laga mat och städa, medan pappan har den offentliga rollen där han ska handla och titta på tv medan mamma och barnen plockar undan i köket och bakar en äpplepaj. Familjen har satt sig vid bordet för att äta middag och följande händer:

Familjen sitter vid bordet och äter middag och efter att de ätit färdigt plockar mamma undan maten och disken. Pappa går in och tittar på tv och barnen tjatar på mamma att de ska göra äpplepajen. (Nyckelpigan, observation 2)

I en analys av Olofssons tankar (2007:27) i en jämförelse med de två sekvenserna ovan framhävs det att barnen i Nyckelpigans dockrumslek har en bild av att det är mamman som sköter vardagsysslorna i hemmet och pappan som får det lite roligare uppdraget i att gå och handla. I en analys kan indikationer göras till att barnen i leken har erfarenheter av att det är mamma som ska laga mat, medan pappa ska titta på tv. På ett mer eller mindre omedvetet sätt tillägnar sig barnen dessa normer, förväntningar och erfarenheter i leken och en bild av hur barnen ser på familjebildningen uppstår i Nyckelpigans dockrum. Utifrån John H. Flavells

33

tankar ser vi att barnen i sin lek har erfarenheter av samhällets privata och offentliga roller. Flavell (1995:51) framhäver att den privata rollen i största utsträckning syftar till hemmet och den roll som människan där har, medan den offentliga rollen handlar om den rollen som människan har utanför hemmets trygga sfär, det vill säga i samhället.