Innehållet i förskolans dockrum

Saracho och Spodek (2003:2) framhävder att det på de flesta förskolor idag finns ett rum eller en plats med miniatyrer av köksredskap, så som pannor, tallrikar och diskredskap. En liknelse med detta gör Maria på Skalbaggen i sin intervju.

Maria: …utan barnen använder sig gärna av ett bord med fyra stolar till som är ett litet lekbord som vi säger, eller ett litet matsalsbord i miniatyr. Och till det har vi även en spis och en vask som också är i miniatyr, allt i trä då förstås, med detaljrika utseenden som ska efterlikna de som finns i de vuxnas värld, om vi säger på det sättet. (Maria, 2011-09-06)

Även Helena på Nyckelpigan talar om att det i Nyckelpigans dockrum finns ett möblemang med bord och stolar och att de har köksinredning och docksängar i sitt dockrum. Både Maria och Helena påtalar att det som finns i förskolans dockrum ska efterlikna det som finns i de vuxnas värld och vara en hjälp för barnen i deras bearbetning av upplevelser och erfarenheter. Hägglund (1989:63) understryker i sin forskning att barn i leken tränar sig på det liv de ska ha som vuxna och detta blir extra tydligt i barnens lek i förskolans dockrum. Då leken är en livsstil och en kulturell företeelse, vidareutvecklar och bearbetar barn typiska egenskaper och händelser från samhället i sin dockrumslek där de materiella föremålen är till stor hjälp i denna bearbetning (Lillemyr, 1990:134).

Under våra observationer av barns lek i förskolans dockrum blev vi uppmärksamma på att det i de båda dockrummen finns dockor att tillgå. Dockorna i dockrummen är till könet flickor, med ljust hår, blåa ögon, rosa kläder och har en mjuk kropp med ogreppbara händer och fötter som gör att de inte kan stå för sig själv. Nelson och Svenssons (2005:115) forskning kring dockor visar att de dockor som är av det kvinnliga könet ofta har tilldelats egenskaper

38

där de anses vara varande istället för handlande, där dessa flickdockor bland annat har tillverkats med ogreppbara händer och fötter. Under observationstillfällena har inga dockor av det manliga könet visats eller lekts med och inte heller är de dockor som finns i Nyckelpigan och Skalbaggens dockrum något som barnen i sin lek ofta använder sig av.

39

5 Slutsats och reflektion

I följande kapitel kommer vi att redogöra för studiens resultat, baserat på studiens frågeställningar. Vi kommer även i kapitlet att göra en kritisk reflektion över studien och dess resultat, där vi sätter studien i ett sammanhang som ger oss möjlighet till en kritisk granskning. Kapitlet avslutas med en diskussion om några tänkbara förändringar i förskolans verksamhet och vad vi ser för intresse i en fortsatt forskning inom studiens forskningsfält. Studiens syfte är att beskriva och närmare förstå hur samhällets förväntningar och normer på flickor respektive pojkar yttrar sig i förskolans dockrum.

Studiens första frågeställning har varit hur barns samhälleliga erfarenheter speglar sig i deras lek i förskolans dockrum. Det vi ser av studiens resultat är att barn i sin lek i förskolans dockrum påverkas, på ett medvetet eller omedvetet sätt, av sina föräldrar och andra i sin omgivning. Det vi ser i studien är att barn i sin lek i dockrummet leker sina erfarenheter och de upplevelser som de har varit med om. Ett exempel på detta är att det i den ena samtalsintervjun från Nyckelpigan framkommer att de har en flicka som i leken skulle ut och åka flygplan. Flickans föräldrar är separerade och har flyttat ifrån varandra. Flickans pappa bor i den kommunen där hon går i förskola, medans hennes mamma har flyttat och bor utanför Stockholm. När flickan ska till mamma flyger hon själv med flygplanet upp till Stockholm. Enligt läraren i samtalsintervjun är det därför flickan leker att hon ska ut och flyga i dockrummet.

I studiens observationer har det framkommit att barnen många gånger i sin lek använder sig av sina olika erfarenheter av populärkulturen och medier. I observationerna har vi kunnat se hur barnen sitter vid datorn och skriver, för att pappa gör det, och vi har sett att det är viktigt att kolla sin facebook innan man gör något annat. Denna mediala påverkan på barns lek ser vi som en förlängning av det mediesamhälle som vi lever i idag, där det är viktigt och nödvänligt att ha både dator, TV och så vidare. I studien ser vi här att barn i sin lek i förskolans dockrum använder sig av sina upplevelser och erfarenheter av sina föräldrars användande av medier, för att bilda ett stoff i sin lek. Detta betyder att barns samhälleliga erfarenheter på manligt respektive kvinnligt media beteende återspeglar sig i barnens lek i förskolans dockrum.

40

Studiens andra frågeställning syftar till att ge en bredare kunskap i hur lärarna i förskolan ser på barns erfarenheter av genus i dockrummet. I studiens resultat ser vi en bild av hur lärarna upplever att barns erfarenheter av vuxna i samhället återspeglar sig i deras dockrumslek. Ett exempel på detta är vad Anna på Skalbaggen talar om i sin samtalsintervju. Anna ger en bild av att flickorna i förskolans dockrum generellt sätt tar mammarollen i leken mamma, pappa, barn och att flickorna i Skalbaggens dockrum berättar och delegerar ut vilka roller som pojkarna ska ta. Det Hirdman (1998) framhäver i principen som genussystemet ser vi här en motsats till. Hirdman framhäver männens överordning i samhället, där det är den manliga normen som är den gällande om inget annat sägs. Då det i Skalbaggen dockrum är flickorna som tar den ledande rollen och delegerar ut uppgifter till pojkarna finns en tydlig bild av att Hirdmans tankar inte visar sig i studiens medverkande barns erfarenheter av genus i samhället. Dock finns det en problematik i studien, då det visar sig att pojkarna är frånvarande till en stor del i Skalbaggen och Nyckelpigans dockrum. Då detta kan ge en missvisande bild av hur pojkarna i förskolans dockrum använder sig av sina erfarenheter av genus och hur Hirdmans (a.a.) tankar kring genussystemet visar sig i barns lek i förskolans dockrum, är detta något som är viktigt att poängtera i studien. Resultatet av denna frågeställning hade möjligtvis fått ett annat resultat om det i förskolans dockrum hade lekt fler pojkar som hade visat på sina erfarenheter av hur de upplever begreppet genus. Kan pojkarnas frånvaro i dockrummet bero på rummets namn?

Den tredje och sista frågeställningen i studien är vilka lekar som förekommer i förskolans dockrum. Av studiens resultat framkom det att den mest lekta leken är mamma, pappa, barn, där majoriteten som leker leken är flickorna på Östra och Västra förskolan. Leken präglas av olika sammansättningar på familjer, olika aktiviteter som ska göras så som att gå till affären och handla, natta barnen som ska gå och lägga sig och sitta vid datorn. Det som utformar denna lek till att vara den lek som barnen på de båda avdelningarna leker mest är dess möjlighet till variation, där var och ett av barnen på avdelningarna har frihet till att göra leken till sin egen lek där de har möjlighet att bearbeta känslor och upplevelser i leken. I studiens material är pojkarna i dockrummet inte jämt närvarande. Pojkarna har i studien tagit en mer undanskymd roll i leken mamma, pappa, barn, där flickorna tagit stor plats och varit tydligt närvarande och styrande. Kan detta bero på att det i dockrummet finns objekt som flickorna kan relatera till, men som pojkarna inte i samma utsträckning har möjlighet att relatera till?

Under våra observationstillfällen på Nyckelpigan och Skalbaggen har det visat sig att det i förskolornas dockrum finns dockor av det kvinnliga könet. Dessa dockor har i lekarna inte

41

alltid varit förekommande, då barnen oftast i observationerna har använt kompisarna i leken som barn. Ett exempel på detta är Linnea från Skalbaggen, som i sin lek låter de yngre barnen på avdelningen inta rollerna som små barn som hon ska ta hand om. Nelson och Svenssons (2005:115) forskning framhäver de kvinnliga dockornas ogreppbarhet, där de menar att dessa dockor inte kan ta i saker och är passiva i leken. Forskarnas tankar kring denna aspekt av de kvinnliga dockorna är intressant i förståelsen av att barnen väljer att använda sina kompisar som barn i lekarna. Nelson och Svensson (a.a.) framhäver att dockorna av det manliga könet anses vara aktiva och handlingsbara. Under studiens framväxt har vi undrat om detta kan ha betydelse i att barnen väljer att inte använda sig av dockor i leken och att pojkarna väljer att inte leka i förskolans dockrum. Kan det vara så att de manliga dockornas frånvaro har betydelse i barnens lek? Då pojkarna och flickorna i förskolans dockrum kanske vill ha dockor av det manliga könet att relatera till eller helt enkelt använda sig av dessa manliga dockor i sin bearbetning av samhälleliga erfarenheter och upplevelser.

Studiens syfte var att närmare förstå hur barns erfarenheter av samhället kommer till uttryck i förskolans dockrum. Studiens resultat visar på att barn i sin lek i dockrummet använder sig av de erfarenheter från samhället som de har. Vidare visar resultatet på att barnen i sin dockrumslek bearbetar och söker förståelse i sina samehälliga erfarenheter, där det kommer till uttryck i leken. Studien syftar även till att vidare se på hur lärarna i förskolan ser på barns erfarenheter av genus. Det har i studien visat sig att även lärarna upplever att barnen i sin lek bearbetar sina erfarenheter från samhället.