I takt med att fenomen och begrepp har sorterats i flera steg och samlingsnamn har kommit och gått, så har tillsist kluster av samspelsperspektiv utkristalliserats. Den slutliga
analysfasen, s.k. axiell kodning (Stensmo, 2002), har inneburit att jag funnit fyra områden som gett mig vidare mening och förståelse för vad samspel i skolmiljö kan innebära. Samtliga områden bygger på känsloyttringar. De två första är kopplade till de blivande
specialpedagogernas beskrivningar av de observerade samspelen mellan barn – pedagog. Beskrivningarna presenteras i detta kapitel. Områdena tre och fyra är sprungna ur betraktarnas egna känslor som de har upplevt dessa utifrån de observerade samspelen. Dessa presenteras under kapitel 5.
Det första området handlar om de blivande specialpedagogernas beskrivningar av goda samspel mellan barn – pedagog. Här lyfter jag bland annat fram exempel som visar på
effekten av ”basal anknytning” och när pedagoger upptäcker barnet bakom negativa beteende. I område två presenteras beskrivningar av olika former av samspel som inte fungerar men också situationer när skolans struktur missgynnar barnets relationer och lärande. Det är framför allt situationer då barnet inte blir bekräftat och sett som exemplifieras och då skolan inte utmanar eller känns meningsfull för barnet.
Område ett – exempel på goda samspelssituationer
• Goda exempel på att ”knyta an” inom skolvardagens värld - ett tema där pedagoger
I de blivande specialpedagogernas beskrivningar framkom många goda exempel på samspel pedagog-barn där enkla signaler verkar gynna turtagning och ömsesidighet. Till synes små initiativ kan ge stabilitet och öppna upp för positiva kontaktinitiativ, underhålla pågående samspel och bidra till goda avslut av pågående relationer. Dessa utbyten är säkerligen vanliga men kan vara svåra att upptäcka och identifiera för ett otränat öga. Det är nog snarare så att det känns inom oss när detta inte fungerar eller existerar. I följande beskrivningar har betraktare uppfattat pedagogers sensitiva bidrag till ömsesidighet och turtagande av ögonkontakt och leende. Ett effektivt medel som jag tror kan utestänga intryck och stimuli som annars skulle kunna störa relationen. Pedagogen tydliggör deras gemensamma gräns för relaterandet.
Pedagogers bemötande av barnet präglas av "jag ser dig".
Jag upplevde att särskilt en i personalen bemötte Lotta mer positivt än vad de andra gjorde. Ofta mötte hon Lotta med ett leende.
Läraren hade alltid lite extra koll på honom, men det verkade fungera bra mellan dem. Hon sitter alltid ner i ögonhöjd och pratar med honom och rör ofta vid honom. Hennes röst är lugn och hon ger honom sin fulla uppmärksamhet när de samtalar. Nisse lyssnar alltid på henne, tittar henne i ögonen och nickar för att bekräfta.
Fröken i klassen framstår för mig som en lugn och behaglig person. Hon pratar med barnen i en fin samtalston och hennes lugna sätt påverkar relationen med ekorrpojken på ett positivt sätt. Jag lägger märke till att hon har ofta
ögonkontakt med honom och på så sätt sätter hon gränser som skapar trygghet för honom.
Kalles fröken visade empati och respekt mot honom. Hon låter Kalle visa sina känslor för t.ex. bokstavsinlärning. Hon bekräftar hans känsla när han hittar upp ”sin” bokstav i bokstavsboken. Hon bekräftar honom ofta med blickkontakt och tar tid med det han har ”på hjärtat”. Hennes röst, mimik och
känslor. Hon förstärker kontakten med kroppskontakt genom att lägga armen runt hans axlar och vid promenad ta honom i handen.
I följande beskrivningar uppmärksammas pedagoger som med sina enkla initiativ får barn som visar tecken till att tappa i uppmärksamhet och koncentration, att få ny kraft till att upprätthålla samspel och/eller uppmärksamhet för uppgift och situation. Barnen tycks få hjälp till "reglering" av både inre och yttre struktur vilket kan hjälpa barnet att bibehålla känsla av inre trygghet trots att barnet befinner sig i en större grupp med en kollektiv
"undervisningsrytm".
Vid samlingar slår han med kudden, fäktar med armarna, pratar rakt ut och smiter iväg till toaletten. När man ska arbeta individuellt på en uppgift, blir han snabbt trött och säger högt att han inte orkar mer. Om fröken då finns i
närheten och masserar axlar och bryr sig, kan han orka en bra stund till. De vuxna verkar ha en fin kontakt med R. De tar gärna i honom och tittar honom i ögonen när de säger något de vill han ska höra. Han får ofta en hand på axeln eller lugnande händer på viftande armar eller ben. När orken tryter kan man få extra energi genom att någon ställer sig bakom och masserar.
Periodvis upplevdes han stökig och bråkig samt hade svårighet med att förstå och ta hänsyn till andras känslor och styra sina egna. Pedagogerna
uppmuntrade Kalle ofta under arbetets gång, både i stor grupp och enskilt. När Kalle räckte upp handen fick han ofta svara eller om han ville ha hjälp behövde han sällan vänta en längre stund. De kom ofta till hans arbetsplats, sade något uppmuntrande, lade armen om honom eller handen på axeln, gav ett leende och fick ofta ett tillbaka.
Reid tar mycket plats i klassrummet, då han hela tiden vill stå i centrum. Fastän han kan vara ganska påfrestande bemöter lärarna honom på ett lugnt och behagligt sätt och ofta med ett leende. Det märks att de tycker om honom och är lyhörda för hans kontaktbehov.
Fröken markerar gränser med en tillsägelse, men Solen ignorerar
läppar samtidigt som han vickar på sin stol. Fröken tillrättavisar honom åter medan hon rättar upp hans stol och stryker honom lugnt på ryggen. Samspelet mellan personalen och Sam upplever jag som mycket gott. De möter honom med humor och värme. Han blir bekräftad för den han är. Samtidigt finns det en konsekvens och gränserna är tydliga.
Nedan beskrivs hur en pågående relation mellan pedagog - barn initieras under pågående undervisning och som dessutom leder vidare till fortsatt relation och lärande efter avslutad lektion. Enligt beskrivningen tycks också relationen med pedagogen ge en behaglig stund från skolvardagen som ofta annars känns mindre trevlig.
SO-lektionerna tycker han om, han gillar läraren. Han säger om henne ”hon kommer aldrig för sent och hon frågar mig alltid hur jag mår”. Läraren ger honom också skrivna instruktioner till lektionerna. Det är härligt att se honom på dessa lektioner. De hade också tyst kommunikation, ett ögonkast eller ett leende i sitt turtagande. Här kändes det som om klasskamraterna inte brydde sig speciellt om honom (vilket de gjorde i andra sammanhang då de blev störda), här fanns arbetsro. Efter lektionen tog han kontakt med läraren och de hade ett samtal om en tidningsartikel som han hade läst. Ut till rasten där hans
ögonbryn och panna åter rynkades och han tryckte sig till väggen.
Det är inte alltid så att omgivningen ser ett barns spring som något charmigt och positivt personligt. Följande bemötande ser jag som en positiv omformulering av ett barns beteende som hos andra vuxna skulle kunna bemötas med irritation.
I matsalen får Kalle tillsägelse av en manlig idrottslärare. Han tar honom över axlarna och säger med humor ”här var det mycket spring idag”.
I verkligheten kan några eller flera samspel ha initierats av barn men det är svårt att läsa ut från materialet. Pedagogers lyhördhet är säkerligen ett resultat av barns oro och svårighet att koncentrera sig på ”lärandet”. Det är också svårt att skilja mellan denna inre oro och behovet av bekräftelser. Vilket är hönan och vilket är ägget? Desto viktigare är att barnet känner sig bekräftade på att ”jag finns - jag duger - andra vill vara med mig” osv. Genom att använda flera enkla samspelsingredienser som att utbyta blickar, säga barnets namn, ge en lätt
beröring, en omfamning, ge uppmuntrande ord osv. så verkar relationen få tydliga gränser samtidigt som det gemensamma fokus och innehåll får en mening och betydelse för barnet. Jag tolkar att dessa utbyten präglas av affekterna glädje och intresse vilket kan ge barnet känslor av att ”det är trevligt att vara med mig och jag tycker att det är roligt att var med andra” - ”jag är intressant, andra vill veta vem jag är - andra är intressanta och jag vill veta mer om dem”. Att bli bemött med ett varmt och uppriktigt leende när oron tar vid inombords gör att den egna inre affekten får en glädjeklang och därigenom kan säkert intresse och nyfikenhet frodas. Samtidigt kan barnet få förståelse och ord för den egna upplevda känslan. Detta upplever jag som en viktig grund för att många av de barn som hamnar i svåra
situationer i skolan ska få tillgång till ett rikare inre känsloliv men också för att utveckla nyfikenhet och motivation att ta sig an och förstå meningen med att lära av skolans kunskapsinnehåll.
• Goda exempel på att möta intention och motiv bakom ett icke önskvärt beteende -
ett tema där pedagoger bemöter barnets negativa beteende och känslomässiga uttryck utan att själv ”smittas” och utan att döma barnet efter dess handling.
En förutsättning för att mötas på ett djupare plan är att man kan se förbi barnets beteende och finna personen bakom uttrycket. Att lära känna och försöka förstå vad som styr dessa mönster av beteenden som barnet använder sig av i sin dagliga kommunikation med omvärlden. Vad är motivet, intentionen och vad kännetecknar affekterna bakom barnets handling? På så sätt ökar chansen att pedagogen förändrar sin allmänna bild av vem barnet verkligen är.
Pedagogen kan förmodligen lättare undvika att personligen beröras av barnets beteende och att bli så känslomässigt berörd av barnets sätt att vara att det inte gagnar det fortsatta
samspelet.
Pedagogen ser barnet bakom beteendet.
En av pedagogerna är mycket lyhörd för flickans signaler. Pedagogen riktar inte bara uppmärksamhet mot flickans beteende, utan försöker hitta behovet som ligger bakom.
I följande fall genomsyras pedagogens syn på barnet av positiva bilder trots att barnet utmanar sin omgivning.
På sin avdelning har Kalle lyckats att ha vuxna omkring sig som haft tålamod och vilja att tränga igenom det hårda ytskiktet i förvissning om att där finns något mjukt och gott innanför. Detta märks inte bara på deras sätt att samspela med honom utan även på deras sätt att prata om och beskriva honom. De har hittat resurserna och pratar gärna om dem istället för att framhäva
svagheterna. ”Han är så go”, ”Han har humor”, ”han kan verkligen leka”, är kommentarer jag hör om honom.
Beskrivningarna nedan visar på att betraktarna uppfattar bemötandet som avgörande för ett gott samspel. Noterbart är att pedagogerna behåller sin professionella hållning trots att barnens beteende utmanar.
Alla samlas i ring på golvet för att gå igenom gårdagens läxa. Alla utom Pelle, som sitter kvar vid bordet och ser allmänt avvisande ut. Pedagogen låter honom sitta kvar utan att kommentera eller försöka övertala honom. Hon har tolkat hans kroppsspråk på rätt sätt. Så småningom kommer Pelle själv och sätter sig. Vid ett annat tillfälle tar hon med honom i lektionen utan att propsa på att han ska sitta ner. Vid inget av dessa tillfällen reagerar de andra barnen.
När han söker vuxenkontakt sker det oftast genom att han ropar namnet samtidigt som han drar i personens arm eller kläder. De vuxna påverkar samspelet i positiv riktning. Han blir bemött med respekt, värme närhet, tålamod och tydlighet. Detta verkar ha en lugnande effekt på R. Tonen i samspelet är vänlig men mycket tydlig.
E var tydlig i kommunikationen med Martin och sa bestämt ifrån när det behövdes. Trots att han slog till hennes hand flera gånger när hon hjälpte honom i boken så bevarade hon samma bestämda lugn. Jag tolkar Martins gränsprövningar som frågor till de vuxna om de är lika starka och har tydliga gränser. Jag kan se att Martin förändras beroende på vilka vuxna som kommer i kontakt med honom. E verkade ha en empatisk förmåga; hon förmedlade att hon uppfattade Martins känslor och såg det bakomliggande emotionella budskapet.
I pedagogens bemötande ingår konsten att skapa en gemensam positiv uppmärksamhet istället för att påverkas och dras in i ett negativt samspel på grund av barnets beteende.
Pedagogen håller sig i närheten av flickan utan att inkräkta allt för mycket. Pedagogen använder sig av humor för att vända flickans uppmärksamhet bort från något som kunde ha blivit negativt.
Om Simon går något mot gängse normer får det inte så mycket uppmärksamhet. Uppmärksamheten sparas till de positiva händelserna. Detta tycker jag är mycket fascinerande att till och med barnen som inte är äldre än fem år har klarat att bryta mönstret ”mer av samma sak.”. Istället för att skälla och bli arga över ett regelbrott hittar de alternativa sätt att bemöta barnet på.
I nedan beskrivna fall hjälper pedagogen barnet att förstå att det finns en skillnad mellan vad
man känner inom sig och hur man hanterar detta i handling. I denna situation tror jag att
det är viktigt att precis som i detta fall inte klandra barnets känsla av att vara arg, eller att som pedagog själv bli arg när man möter barnet och det som har skett.
När fröken har pratat klart med pojken kommer hon in till Hanna och de sätter sig ner mittemot varandra. Fröken säger att det lät så hårt när hon sa - Jag tycker inte om dig! Hon säger också att hon lät så arg på rösten. Fröken vill gärna veta vad hon menade med att hon inte tyckte om pojken. Hanna svamlar något om att han var dum mot henne. Då säger fröken att hon tror att Hanna menade att hon inte tyckte om det pojken gjorde och sa. Då säger Hanna - Ja! Fröken säger - att då får du säga att du inte gillar det han gör.
Barns olika "drag av temperament" kan också vara en faktor som påverkar samspelet pedagog - barn. Nedan beskriver en betraktare hur pedagogen ”drar” och hjälper till att vitalisera och underhålla barnets aktivitetsnivå medan en annan beskriver hur pedagogen hjälper barnet att ”gå ner i varv” och få barnet fokuserat. Jag anser att pedagogen har en viktig uppgift i att inte själv svara an med samma höga stämma och yviga kroppsspråk när man möter ett barn som lätt går upp i varv och ”går igång” respektive inte bli lika dämpad och viskandes som barnet som behöver aktiveras och komma igång. I båda fallen gynnar det barnens grad av
Lärarna bemöter Pelle på ett mycket bra sätt och det är tydligt att de känner honom väl. De uppmuntrar honom och ser till att han kommer igång med sitt arbete, samt puffar på så han kan komma till beslut när han inte tar initiativ själv. Eftersom Pelle mycket sällan initierar till samspel och underhåller detta, är jag övertygad om att det engagemang och den lyhördhet som är så tydlig hos klassläraren är betydelsefull för Pelle. Jag hoppas att de inte släpper taget utan fortsätter ”värma upp” honom.
Han blir nervös, blicken fladdrar och han pratar snabbt och högt. Läraren bemöter pojken väldigt lugnt. Trots hans ivriga och uppmärksamhetskrävande beteende tillrättavisar hon honom bestämt men trevligt.
Många barn har ett annorlunda sätt att ta kontakt eller visa sina behov på. Det borde vara en rejäl påfrestning för pedagogerna att bibehålla humör, tolerans och ork. Vi har säkerligen olika grad av tolerans att ”stå ut” och vara med dessa barn. Jag tror att det kostar energi att som pedagog ständigt vara en trygg vuxen som möter upp med ett leende, bjuder in till ögonkontakt, öppnar en varm famn och som dessutom manar på eller drar igång barnet. Betraktarna uttrycker också beundran över att pedagoger kan vara så lugna och lyhörda.
Mats samspelar ofta med vuxna både med ljud, ögon och kropp. Han pockar ideligen på deras uppmärksamhet, visar saker, ropar de vuxnas namn högre och intensivare samt går närmare inpå kroppen tills han får deras bekräftelse. Han vänder sig till alla vuxna men ropar mest på Annika. Jag beundrar de vuxnas förmåga att se och bekräfta Mats.
Han har egentligen en helt otrolig arbetskapacitet! Läraren ser därför till att han ständigt har att göra. Hon blir inte heller irriterad om han pratar för sig själv samtidigt som han läser en text eller arbetar. Likaså passerar det obemärkt att han ligger över bänken ibland. Hon vet att det är dags för en extra
uppmuntran eller en ny uppgift att gripa tag i. Detta fungerar också varje gång.
Han klarar inte av att börja med sitt arbete utan försöker hela tiden få lärarens uppmärksamhet genom att kalla på henne. Lyssnar hon inte på honom så går
han fram och drar henne i kläderna. Läraren ber honom lugnt att vänta på sin tur. Hon sätter sig sedan hos honom och visar vad han ska göra. Men så fort hon vänder sig bort till någon annan slutar han att arbeta och går runt i klassrummet.
• En del barn möter få positiva pedagoger i en för övrigt negativ omgivning -
ett tema där många betraktare tar fasta på att barn kan möta en stor varians av bekräftelser på vem det verkligen är, från pedagog till pedagog men ibland också från situation till situation.
I många beskrivna fall verkar det endast finnas en eller några få pedagoger som har
tillräckligt god lyhördhet inför barnet och som inte påverkas av omgivningens annars
negativa bilder. Detta bidrar till situationer och möten som ger en stunds glädje och hopp och som kanske också ger barnet kraft och näring i skolvardagen och inför framtiden.
I några beskrivningar finns lyhördheten hos den pedagog som barnet möter dagligen.
Den manliga personalen fick syn på honom och såg att han var våt om knäna. Han säger då till Johan i vad jag tycker en ganska otrevlig ton - ”du skulle ju inte smutsa ner dig!”. ”Ska du gå och sätta dig på en bänk istället?”. Johan tittar snabbt upp men bryr sig inte vad han visar med kroppen. Pedagogen vänder sig mot mig, rycker på axlarna och går därifrån. Efter en stund kommer den kvinnliga pedagogen ut. Hon ser Johan direkt och säger leende -” oj vad du är blöt om byxorna”. ”Tur att det bara är ansiktet och överkroppen som ska fotograferas. Vi kan byta när vi kommer in”. Johan tittar på henne och ler tillbaka.
Hela hans kroppsspråk, -hållning och mimik talar om en stor osäkerhet. Man kan klart känna av vilka lärare som Pelle har förtroende för. Hur fel det blir när han ger sig in i situationer och slutar som syndabock. Hur han försöker straffa den vuxne genom att ”störa” undervisningen. Han har tur som har en
klasslärare och specialpedagog som tror på honom. De låter inte de andra lärarna påverka deras syn.
I andra beskrivningar så är det pedagoger som inte träffar barnet regelbundet som har förmågan att se barnet.
Skolvärden hittade henne utanför skolans område. Hon följde med in i skolan igen. Hon undrade om hon fick vara hos specialläraren ”för hon är den enda