En examinationsuppgift som empiriskt underlag
Bakgrund
155 blivande specialpedagoger fick under en vecka hösten 2001 observera och beskriva vardagsmöten i form av samspelsobservationer. De blev uppmanade att välja skolmiljö som de inte hade personliga kopplingar till. Uppgiften ingick som ett av tre examinationsarbeten inom kursen ”Samspel - hinder och möjligheter hos barn och unga som lever under socio- emotionellt svåra omständigheter”. Tiopoängskursen var en av flera kurser inom den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen i Malmö.
Varken jag eller studenterna visste då att deras arbeten skulle ingå i denna studie.
Samspelsobservationen lanserades som ett viktigt individuellt arbete där förmågan att se och upptäcka samspel mellan skolans olika aktörer är en realistisk del av det kommande
specialpedagogiska arbetet. Syftet med examinationsuppgiften var således att de blivande specialpedagogerna inom kursen skulle ges möjligheter att reflektera över samspelssituationer där pedagoger verkligen möter barn så att deras inre kärna av känslor, tankar och upplevelser blir bekräftade respektive när detta inte uppstod. Häri gällde även att beskriva hur
samspelsaktörerna svarar an på varandras sätt att agera och bete sig. Det finns forskning som pekar på att pedagoger ofta relaterar till beteenden hos barn och ungdomar, speciellt då vi är i kontakt med individer som av omgivningen upplevs som annorlunda. Att bli bekräftad i bakomliggande intentioner och motiv anses vara viktigt för en gynnsam utveckling inte minst vad gäller att utveckla en stabil självkänsla (Brodin 2002, Hundeide 2001, Johanessen 1997, Kinge 2000).
Kursen fokuserade på barn och ungdomar som lever under så kallade socialt och
känslomässigt svåra situationer. I uppgiften så var inte denna målgrupp ett kriterium för val av person att observera. Att observera "vanliga" barn i ”vanliga” samspel är lika intressant eftersom dessa ligger till grund för att förstå och upptäcka bristande samspel. Ett syfte med observationsarbetet var att de studerande skulle utveckla förståelse och självkännedom om egna känsloupplevelser. Att utveckla sin empatiska förmåga och skilja denna från upplevelser
av sympati är en viktig del av rollen som specialpedagog. Jag har själv gjort liknande övningar för att öka min relationskompetens.
Det var känt att man skulle få en skriftlig feedback på arbetet, att det skulle bedömas och ingå som del i ett samlat betyg för kursen. Det fanns tydliga ramar för genomförandet av uppgiften samtidigt som en stor frihet för att lösa uppgiften gavs. De blivande specialpedagogerna uppmanades att träna sig i att vara en såkallad ”fluga på väggen”. Det innebar att de inte skulle betrakta sig själva som personal och gå in i pedagogens sysslor eller i samspel med barnen/ungdomarna.
Observationsuppgiftens ramar
Förutom muntlig genomgång fick de studerande följande anvisning:
INLÄMNINGSARBETEN OCH EXAMINATIONSUPPGIFT TILL KURSEN
Samspelsmönster utvecklas först i familjen och tar form redan under graviditet och
nyföddhetsperiod. På samma sätt utvecklas samspelsmönster i förskola och skola. Barn och elever har med sig tidigare erfarenheter av samspel men också biologiska faktorer (t ex utseende, hälsa, personlighet och temperament osv.) som gynnar eller hindrar relationsutveckling. Ju äldre barnet blir desto mer komplex blir relationsutvecklingen. I ett systemteoretiskt perspektiv måste vi vara öppna för att se hur vi själva och andra i omgivningen påverkar och påverkas av den enskilda individen som ”bekymrar”, ”stör”, ”är utagerande”, ”inåtvänd” osv. Denna ömsesidiga process varar hela livet. "Brister" är reparerbara, och ju tidigare vi upptäcker tankar, känslor, attityder och handlingar hos de barn och unga vi samspelar med, desto bättre stöd och hjälp kan vi ge.
Observation under verksamhetsförlagd utbildning
För att på ett specialpedagogiskt professionellt sätt kunna möta barn och elever som lever under sociala och känslomässiga svåra omständigheter, behöver vi öva oss i att se individen i hela sin sociala kontext. Följande uppgift har syftet att träna dig i att upptäcka mellan-mänskliga signaler som underlättar eller hindrar djupare relationer inom olika verksamheter.
I den första examinationsuppgiften skall du:
• Välja en verksamhet där du ej känner barn/elever eller pedagoger. Under dina vft-dagar ska du som en ”fluga på väggen”, observera samspel mellan barn - barn/barn - vuxna
• Följa verksamheten under en dag eller del av dag för att ”hitta” ett barn eller en elev som intresserar dig ur ett samspels- och socio-emotionellt perspektiv.
• Var väl förberedd på hur du ska dokumentera dina iakttagelser.
Lästips: Rubinstein Reich, Lena och Wesén, Bodil (1986). Observera mera !. Lund: Studentlitteratur. (80s).
Den observation du väljer att göra ska belysa följande aspekter:
1. Hur ser barnets/elevens kontakt ut med andra i omgivningen (Ögonkontakt, leende, mimik, ljud, avstånd, riktning, kroppsspråk, kroppshållning ….)?
2. Hur ser ”omgivningens” kontakt ut med barnet/eleven (Se ovan!)? Var speciellt observant på vem som initierar, upprätthåller och avslutar kontakten !
3. Finns det situationer och/eller personer som påverkar samspelet i positiv eller negativ riktning ?
4. Försök att omformulera barnets/elevens bekymmer så att du inte beskriver honom eller henne som en individ med brister. Vem är personen bakom beteendet? (Prova t ex att beskriva barnet/eleven i form av en väderlek, tidpunkt på dygnet, ett djur eller på ett liknande illustrativt sätt.)
5. Beskriv vilka känslor som barnet/eleven väcker hos dig! (Positiva respektive ömtåliga och negativa känslor)
Använd ovanstående aspekter som mall för din inlämningsuppgift samt de anvisningar som gäller för utformande av arbeten som gavs under introduktionskursen.
Ventilera din ”praktikuppgift” inom basgruppen. Beskriv t ex hur du gick tillväga för att klara uppgiften, vilka möjligheter du ser i arbetet med att observera samspel samt vad uppgiften har lärt dig.
Uppgiften om högst 5 sidor ska vara kursledningen tillhanda senast v. 46. LYCKA TILL!
Från bedömning av observationsuppgifter till en undersökningsidé • Betraktaren observerar samspel enligt uppgiftens ramar
• Betraktaren upplever genom att vara ”en fluga på väggen”, eventuellt med andra kompletterande observationsmetoder
• Betraktaren rekonstruerar i efterhand vad hon upplevt, tolkat och förstått i ett examinationsarbete
• Jag som utbildare får examinationsarbetet från samtliga deltagare. Arbetet bedöms och kommenteras (återkoppling)
• Utbildaren vill använda inlämningsarbetena i en undersökning
• Samtliga betraktarna ger sitt samtycke till att deras arbete ingår i en studie
• De blivande specialpedagogerna informerades om att jag var mer intresserad av de totala mönster och likheter som jag såg i deras arbeten än att jämföra eller lyfta fram enbart några få enskilda informanters berättelser.
Samspelsobservationen som empiri
Observationsarbetet kan jämföras med Åskådande observation (Stensmo 2002) där
observationen genomförs med ett så neutralt och distanserat förhållningssätt som möjligt. De blivande specialpedagogernas betraktelser av beteenden och skeenden har skett i naturliga sammanhang och är kopplade till samma stund som de hände. Dock får jag räkna med att materialet i flera fall har "friserats" i efterhand. Inte minst eftersom arbetet skulle bedömas.
Det finns alltid etiska dilemman när man forskar på observationsmaterial (Patel & Davidsson, 2003, Widerberg, 2002). Skolorna och de aktiva pedagogerna har inte gett sitt samtycke till denna undersökning. Barnen, ungdomarna och deras föräldrar vet inget om mina tankar att använda beskrivningar där de har figurerat i. Jag har full respekt för alla inblandade och menar att jag inte kan dra några slutsatser om t.ex. kvaliteten hos pedagogers förhållning eller om barns kompetenser. Det känns inte ens meningsfullt. Människors värderingar, inställningar och uppfattningar behöver inte vara det som visas i en speciell situation. Dessutom menar jag att detta är en uppgift helt kopplad till de studerandes utbildning och fungerar som en
professionsövning för dem. Materialet är inte ämnat att fungera som underlag för t.ex. utvecklingssamtal, planering eller åtgärdsförändringar.
I några få fall har studenterna medvetet valt att följa två barn under veckan och ibland har man tvingats byta barn på grund av att barnet man observerat blivit sjukt.
Hur jag gick till väga
Efter att ha tagit del av de studerandes observationsuppgifter så insåg jag att de blivande specialpedagogernas vardagsbeskrivningar av samspelsmöten var så intressanta att jag gärna skulle vilja låta dessa bli ”beforskade”. Då väcktes idén om att mer ingående studera, jämföra
och kategorisera dessa skildringar för att öka min förståelse om vad som möjliggör respektive hindrar goda möten där t.ex. barnets inre känslor och intentioner bekräftas och regleras.
Nu när jag ett par år senare åter tar del av underlaget så ser jag flera olika möjligheter att angripa materialet på. Men vad var mest intressant för mig och vem kommer att läsa studien? Vad har redan satts under lupp? Jag insåg att för mig välkända fenomen trängdes med en del helt nya och okända. Det var befriande att få läsa om att även ”välkända situationer kan
problematiseras, dvs. man ifrågasätter de rutiner eller standardsvar man har” (Stensmo 2002,
s 22). Min utgångspunkt är nog annorlunda än för många andra magistrander eftersom där redan fanns empiri på mitt skrivbord innan jag ens funderat på att utföra denna studie. Det kunde inte handla om vare sig Försök eller Experiment, utan snarare om en
Undersökning och ett utforskande av det textmaterial som jag hade framför mig.
Faktorer som kan ha påverkat undersökningen
• Jag upplever det som en styrka att jag har betraktarnas ”egna och sanna” beskrivningar som de upplevt i naturlig skolvardag. Avsikten har inte varit att generalisera resultatet till sanningar om hur det är i svensk skola i allmänhet. Betraktarna som grupp är också speciell. De går och har aktivt sökt en påbyggnads- och professionsutbildning, flertalet är kvinnor (endast nio är män), ett fåtal av de studerande har invandrarbakgrund osv.
• Betraktarnas utgångspunkt för observationen har varit en bestämd individ. Detta tror jag kan ha bidragit till att samspelen beskrivs utifrån barnets horisont. Det har inte varit meningen att de blivande specialpedagogerna skulle ta reda på fakta om barnets eller pedagogens bakgrund.
• De blivande specialpedagogerna har i regel en lång erfarenhet som lärare innan de började utbildningen.
• De har sammanställt sina observationer till ett inlämningsarbete vilket säkerligen betytt att beskrivningarna är språkligt välformulerade och kan upplevas som ”friserade” för undersökningen.
• Möjligen har vetskapen om bedömning gjort att tolkningarna svarar väl an på kursens innehåll och kursledarens förväntningar. Innan observationen genomfördes gavs föreläsningar motsvarande en heldag som delvis kan ses som grund för arbetet.
Dessutom uppmanades de blivande specialpedagogerna att läsa Johanessen, Barn med
socio-emotionella problem och Kinge, Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov.
• De blivande specialpedagogerna skulle ha rollen ”att vara en fluga på väggen”. På så sätt var skillnaden mellan åskådarroll och att delta i verksamheten uppenbar men det visade sig att i några fall så har studenter beskrivit situationer där han/hon av olika anledningar deltagit mer aktivt i samspel. Det är rimligt att man går ur
observationsrollen när t.ex. konflikter uppstår eller när studenten direkt inbjuds till ett samspel. Det kan ha inneburit att den blivande specialpedagogen blivit mer
känslomässigt involverad.
• Trots att det varit givet vad som ska observeras så har det inom uppgiftens ram funnits stora möjligheter till eget val inom ramarna för vad studenten vill presentera samt hur denna presentation ska se ut (Patel & Davidsson, 2003). Troligen har dessa val byggt på vad som gjort den blivande specialpedagogen nyfiken, förvånad eller bekräftad. Beskrivningarna i allmänhet visar att man har följt mellanmänskliga utbyten i form av ögonkontakt, utbyte av leenden osv. Några få verkar mer ha koncentrerat sig på det verbala samspelet.
• De blivande specialpedagogerna har använt sig av olika observationsmetoder och har haft olika erfarenheter och kunskaper om att observera. Det finns de som tydligt använt strukturerade observations metoder som komplement medan andra helt har övat sig i "att vara en fluga på väggen". Dessa valmöjligheter för genomförandet av observerandet och framför allt den stora tolkningsfriheten gör att jag upplever varje arbete som unikt och spännande.
• Jag tror att studenterna till stor del har delgett sina egna upplevelser av
bilder som omgivningen ofta snabbt kan förmedla till vikarier, nya medarbetare och i detta fall till en tillfällig gäst. Dock måste jag räkna med dessa överföringar.
• Deras närvaro har också påverkat de observerade samspelen på olika sätt.
Hur jag har valt att använda de blivande specialpedagogernas observationsarbete
• Det var speciellt när de blivande specialpedagogerna blev "känslomässiga" i sina beskrivningar och då jag kunde ana att de också själva blev berörda av det som de mötte, som fångade min nyfikenhet.
• Jag insåg tidigt att det var intressantare att utgå från det totala undersökningsmaterialet än att göra urval. Jag valde också bort möjligheterna att göra jämförelser mellan olika betraktares upplevelser t.ex. mellan olika pedagoger (förskollärare, lärare i grundskola och gymnasium), kön, antal år i branschen, pedagoger med eller utan egna barn osv. Det innebär också att barnen och ungdomarna inte delats in i undergrupper utifrån etnisk bakgrund, ålder, familjeförhållanden etc. Att utforska fenomenens innebörd hos den totala gruppen blev viktigare än förekomst och frekvens bland jämförelsegrupper. Utmaningen låg i att se vad denna grupp blivande specialpedagoger sammantaget har att berätta.
• Jag har ansträngt mig i att behandla texterna på ett etiskt försvarbar sätt. Arbetet kunde säkert kännas privat och lite utlämnande för en del deltagare samtidigt som det är ett underlag för bedömning. Balansen att kunna använda enskildas utsagor i form av citat kopplat till mina tolkningar och analyser samt som en "vidimering" av mina val av teorier har varit svår. I vissa fall har jag fått stryka meningar som vore intressanta att presentera men som skulle kunna göra identifiering lättare även om de blivande specialpedagogerna tydligt avidentifierat aktörernas och skolornas namn samt vilken ort skolan tillhör.
Att arbeta med beskrivande text
Genom att ta del av en beskrivande text så hör man inte den talandes röst eller ser hennes kroppsspråk. På så sätt kändes de utvalda texterna komma från personer som jag inte ”kände”. Här kunde jag frigöra mig från vem som skrivit vad. Att materialet fått ligga ett par år innan bearbetningen har också gynnat distansen till de studerande så att de blivit "betraktare" istället för den studenten som var si och den som var så. Jag har inte studerat samspelen eller
betraktarna när de utförde observationerna utan snarare analyserat deras observationstexter (Widerberg 2002).
Jag lekte med tanken om att följa upp några informanter med t.ex. djupintervjuer men jag upplevde att materialet var fullt tillräckligt att utforska.
Enligt Widerberg (2002, s. 17) väljer man inom kvalitativ forskning observationer för att belysa fenomen genom att studera det 'in real life' eller 'in action'. Genom intervjuer kan man fokusera människors förståelse av fenomen och genom text- eller bildanalys så kan man visa hur fenomenet kommer till uttryck. I mitt fall är det alltså analys av texter som är utskrivna av betraktarna själva som är underlag för att jag bättre ska kunna se och förstå fenomen runt vardagliga samspel. Jag har inte kunnat påverka det beskrivna på så sätt som man ofta gör vid t.ex. intervjuer. Texterna är som de är och det är jag och mina tolkningar som varit det
fortsatta redskapet i processen.
Bekymmersamt var att jag inte hade texterna i min dator. Det har inneburit mycket klippande och klistrande i papperskopier samt att sedan ordagrannt föra över vald text till dator. Men då kom mitt arbete med att tolka, klargöra och viljan att berätta något om den intressanta
textmassan i full gång.
Bearbetning i en flerstegsprocess
Steg ett och två – en pendling mellan helhet och delar
Jag läste igenom tjugo slumpmässigt utvalda arbeten för att få en helhetskänsla av det totala innehållet (155 arbeten á 4-5 sidor) och sätta tillfälliga rubriker på samspelsfenomen som jag tyckte var intressanta. Rubrikerna kan även definieras som "begrepp" över intressanta
fenomen. Patel & Davisson (2003, s. 19) definierar begrepp enligt följande; "Ett begrepp är en bestämning eller en rad inbördes relaterade bestämningar som betecknar ett föremål, en grupp av föremål eller en företeelse". Dessa rubriker fick följa med mig in i en spännande värld av 155 berättelser. Jag skulle snabbt ha kunnat bestämma mig för några få fokusområden men jag ville inte ta risken att missa något väsentligt i denna djupa spännande djungel av texter. Det innebar att rubriker har fått komma och gå, förändrats, slagits ihop med andra eller delas upp i nya. Det blev många rubriker på positiva möten mellan pedagog och barn och
skolsituationer som verkade berikande, men ännu fler som beskrev upplevt problematiska eller mindre goda samspel.
Detta tillvägagångssätt är en av lärdomarna om mig själv som undersökningen har gett mig - jag vill först se helheten innan jag ger mig i kast med enskilda delar. Jag kan spåra ett
empirinära förhållningssätt eftersom jag lät texterna ge mig rubrikerna men jag vill samtidigt betona att jag också känt det som att jag förhåller mig nära till mina valda teorier. Jag insåg också tidigt att jag inte kunde välja "svart eller vitt". Både goda och mindre goda exempel, handlingar, beskrivningar osv. upplevde jag som viktiga delar av en helhet. Pendlingen mellan helhet och delar och mellan beskrivningar och teoriunderlaget gav ibland känslan av kaos men också nödvändighet (Patel & Davidsson 2003, Stensmo 2002, Widerberg 2002).
Stensmo (2002, s. 36-37) menar att kodningen av kvalitativ data sorteras enligt olika principer. I mitt fall blev rubrikerna en slags innehållsangivelser som Stensmo kallar
referenskodning. Därefter sker en öppen kodning vilket betydde att jag övergick till att låta
rubrikerna mer spegla fenomen/begrepp som hade med speciella samspelstyper att göra. Slutligen kommer man till fasen axiell kodning då begreppen relateras till varandra och börjar bilda sammanhang och mening. Stensmo menar att "den öppna kodningen utgör den
kvalitativa metodens deskriptiva fas och den axiella kodningen dess analytiska". Detta anses vara en viktig procedur inom hermeneutiken.
Jag upptäckte att dessa två inledande steg, att bilda mig en uppfattning/skapa helhetskänsla respektive att skapa rubriker/söka teman, var jämförbara med den s k hermeneutiska spiralen enligt Stensmo (2002) och Patel & Davidsson (2003). Upptäckten kändes mycket bekräftande för mig. Denna induktiva process ledde till att det redan nu framkom många möjliga och spännande perspektiv och områden som jag skulle vilja förstå innebörden av. De mest intressanta var:
- Vilken "typ" av barn som betraktarna valt att observera. ("Utagerande", "blyga", "undvikande", "sprudlande glada" osv.)
- Betraktarens beskrivning av det observerade barnets samspel med andra barn och/eller andra barns samspel med barnet
- Betraktarens beskrivning av barnets samspel med pedagoger och/eller pedagogers samspel med barnet
- Betraktarens beskrivning av samspel pedagog - pedagog med anledning av barnet och dess beteende och/eller pedagog - betraktare resp. betraktare – pedagog
- Känslor hos betraktare som barnet och dess beteende väcker och/eller som pedagogers beteende väcker
- Betraktarens positiva omformuleringar av barnet och dess beteende - Betraktarens analys av sina observationer som leder till åtgärdsförslag
Det finns anledning att alltid uppmärksamma alla möjliga relationer som t.ex. barn - barn, pedagog - pedagog, pedagog - förälder, pedagog - rektor osv. för att förstå kontext och helhet runt det observerade barnet. Efter många funderingar bestämde jag mig för att begränsa mig. Jag valde att fokusera på följande två perspektiv:
• De blivande specialpedagogernas tolkningar av samspel mellan pedagog - barn som verkar känslomässigt beröra dem som betraktare
• Värderingar och känslor som de blivande specialpedagogerna beskriver hos sig själva som en följd av dessa samspelsobservationer
I första fallet kunde det både gälla det som barnet och dess samspel verkade väcka hos pedagogen men också det omvända samt tolkningar av hela den gemensamma