Definiera problem, kontext och målgrupp

5.1.1 Definiera problem, kontext och målgrupp

Många projekt startar med att definiera ett problem eller syfte, vilket i detta fall är att visualisera ungas tankar  och känslor (Lupton, 2011; Botella et al., 2018). För att göra detta genomfördes fokusgrupper som behandlar  just detta. I ett tidigt skede, redan innan och under genomförandet av studien, lades tillfällen åt ​brainstorming​. 

Detta för att ta vara alla idéer och intryck och spara till senare del av processen. Några idéexempel som jag skrev  ner var bland annat att göra en bildserie, en visualiserad saga, restaurangkoncept, bokomslag, annonser –  väldigt skilda idéer. Studien bidrog till en bild av deltagarnas känslor, som inkluderade ångest, ansvar, 

gemenskap och solidaritet, vilket manifesteras genom olika semiotiska resurser kring vart mening skapas. Ett av  mina problem var hur jag skulle förmedla samtliga känslor visuellt, men framförallt vilka semiotiska resurser  som skulle användas i den visuella lösningen.  

Viss problematik uppstod när tidiga idéer utvecklades och på sätt och vis blockerade varandra samt nya  tankesätt. Projektets målgrupp och kontext var då inte fastställd, eftersom tanken tidigare var att inte låsa sig  vid något innan empiriskt material kunde understödja den kreativa lösningen (Botella et al., 2018). Som  tidigare nämnt, fokuserar socialsemiotiken på hur semiotiska resurser utgör artefakter och social praktik (van  Leeuwen, 2004). I vilken kontext är tanken att slutresultatet skall finnas? Visualiseringens utformning grundar  sig därför i en avvägning kring vad för mening detta projekt syftar till att bidra med, vilket resulterade i att det  bör vara något som kan ta plats i de sociala sammanhang som studiens urval tar plats i och skapar mening  kring. Där föddes idén kring plakat som central kommunikativ artefakt inom aktivism och kan även tolkas som  ett tecken för solidaritet.  

  Figur 5 – Exempel på plakat 

Kollektivet och kampen är något som stämmer väl överens med plakatets symboliska mening, innehållandes av  semiotisk potential som jag bör ta till vara på (van Leeuwen, 2004). Likt de exempel som presenteras i figur 4,  är plakat ofta något som är tydliga och något avskalade i sin utformning. Jag kommer således inspireras av  plakat som kommunikativ artefakt, men gå djupare i bildernas komplexitet och tolkningsutrymme. Med  bakgrund utifrån detta, kommer plakatets formspråk, kontext och semiotiska potential inspirera en utställning  som (likt min frågeställning) syftar till att synliggöra röster från unga klimatengagerade. Detta för att 

tillgängliggöra en kontext som ger möjlighet och tid till att reflektera och tolka bildernas djupare budskap.  

Målgruppen denna utställning riktar sig till är delvis den grupp som medverkat i studien, där gemenskap och  igenkänning kan nås. Kress & van Leeuwen (2006) belyser hur resurser, likt bilder som dessa, skapar 

möjligheter för olika kommunikativa praktiker mellan människor. Således är denna utställnings målgrupp  något svårdefinierad, eftersom en blandning av olika människor och grupper skulle gynna meningsskapandet  mellan olika sociala grupper. Därför vore det gynnsamt att tolka och diskutera utställningens delar i olika  grupper av människor.

5.1.2 Idéskapande

Lupton (2011) diskuterar ​visual brain dumping​ som en användbar strategi när det kommer till att hitta  lösningar. Således fortsatte processen genom att överföra idé till form, följaktligen för att avgöra vilket uttryck  som fungerar bäst ur given kontext. Bilder är lämpliga för att uttrycka retoriska figurer som analogier eller  metaforer, vilket används ofta för att förklara olika fenomen (Wærn, Pettersson, & Svensson, 2004). Med  utgångspunkt ur de olika semiotiska resurser som tematiseras, började jag med naturen som semiotisk resurs  och meningsskapande, där budskapet var att föra samman människa och natur. Detta för att påvisa det  samband som fokusgrupperna beskrev mellan människa och natur. Människan som del av naturen och  naturen som något som måste tas om hand, illustrerades som att (moder)jord kan spricka likt en bubbla eller 

  Figur 6 – Skisser på människa kopplat till natur   

Även fast dessa idéer bygger på tankar och känslor som kom fram ur studien och min tolkning av det,  förmedlades inte agonistiska uttryck jag tidigt inspirerats av. Bergström (2017) belyser hur formgivare blir  blinda kring sina formidéer och förvisso är ​“kill your darlings”​ ett gammalt uttryck, men en förutsättning i  sammanhanget. Jag valde därför att fokusera på och symbolisera kollektivet och kampen som semiotiska  resurser, då det kändes som att dessa resurser enklare kan symbolisera ett bredare känslospektrum.  

Med Thunberg och Trump som tydligt meningsskapande i deltagarnas känslor blev dem symboler för 

kampen. Dels för att relationen mellan dessa två uppfattas som illustrativ för klimatkampen, samt för att knyta  an till kollektivet och den gemenskap denna kamp bidragit med. Genom att använda dessa två 

budskapsbärande personer, ringas motpolernas meningsskiljaktigheter in. Detta då många har förförståelse  kring vad respektive person står för och har tydlig samtida koppling.  

  Figur 7 – Idéskisser

Idéskapandet influeras främst av deltagarnas formuleringar och resonemang, som många gånger var väldigt  målande. Ett av dessa resonemang jag fastnade för var ett ordspråk återberättat av Linus, 24 år: “När den sista  fisken är fångad. När den sista sjön är förgiftad. När det sista trädet är fällt. Då kommer människan inse att  man inte kan äta pengar”. Något som även förkroppsligar flera av de känslor som förekommit under samtalen  gällande människans överexploatering av jordens resurser. Från att tänka i mer generella termer gällande  kampens komplexitet, vilket symboliserar i Trump och Thunberg, kändes det fördelaktigt att låta detta citat  symbolisera något mer konkret, som att ekonomiska eller materiella resurser betyder ingenting gentemot ett  fallerat ekologiskt system – ett faktum enligt studiens deltagare.  

Därför uppkom ännu en bildidé som anspelar på denna ironi kring var samhällets prioriteringar ligger, vilket  skulle vara kompletterande till bilden på Trump och Thunberg. Rent bildretoriskt kan dessa idéer beskrivas  som synekdoke, vilket påvisar en del som får stå för helheten. Alltså får mottagaren själv skapa vad denna helhet  är, vilket bidrar till större delaktighet hos betraktaren (Bergström, 2017). För att koppla in naturen skissades  först en jordglob, kopplat till hur människan konsumerar jordens resurser, för att sedan gå mer bokstavligt på  det tidigare nämnda citatet och istället visa en sedelbunt.  

Dels utifrån estetiska skäl och dels utifrån den tidigare idéprocessen kopplat till moderjord samt en av  fokusgruppernas associationer till rött var just röda läppar, valde jag att måla ett ansikte av kvinnlig attribut. 

Tanken var att de olika bilderna skulle påminna om varandra rent stilmässigt, men komplettera varandra  budskapsmässigt. I enlighet med studiens polarisering och dualism, valdes ett tvådelat budskap som behandlar  kollektivet och kampens utmaningar. Med kvinnan som äter pengar syftar jag till att förmedla en insikt, vilket 

är något som återkom under fokusgruppernas samtal. Alltså insikten om människans konsumtion och  prioriteringar kopplat till vad som faktiskt bör prioriteras.