Naturen som semiotisk resurs

Jag kände väldigt länge att jag inte riktigt visste hur jag kunde kanalisera, typ vad jag  kände och tyckte (...) så sen tror jag det var väldigt viktigt när dom här klimatstrejkerna började och  Greta Thunberg började strejka. Det var på något sätt då jag (...) verkligen verkligen började läsa på 

ordentligt och (...) blev både insatt och väldigt engagerad och själv började strejka och så.  

(Moa, 17 år)    Trots negativa känslor kopplade till klimatkampen, uttrycks positiva känslor som ett resultat av att relatera till  likasinnade människor och skapa ett aktivt engagemang. Detta blir extra tydligt i sociala sammanhang som  arrangeras av dessa gemenskaper. Eufori, hoppfullhet och solidaritet är något som exemplifieras i följande citat: 

[...] jag blev väldigt berörd på när, vad heter det (...) det var en stor strejk 27:e 

september i slutet av förra året. Då var det i Stockholm på Kungsträdgården, kom det typ 60 000 pers  och det var väldigt såhär (...) kraftfullt. (...) Jag och en vän, vi skrek jättemycket och jag såhär (...) jag 

tappade nästan rösten. [...] Man fick verkligen känna att det är verkligen folk som (...) bryr sig om det här. Men det jag  tror är problemet är att folk inte, lite som du Moa var inne på, berättade att när man var yngre kanske inte kände att du 

visste hurdu skulle kanalisera dom och jag tror det är väldigt många som känner så.  

(Malin, 19 år)    Många av deltagarna skapar mening och relaterar känslomässigt till minnen i olika konstellationer och 

sammanhang som kretsar kring klimataktivism och engagemang (van Leeuwen, 2004). Det kan röra sig om  tidiga minnen från hur en deltagare hjälpte sin pappa dela ut och sätta upp flygblad eller hur en annan 

deltagare fann en slags tröst i att kollektivt sörja, över vad som går förlorat i och med klimatförändringarna, på  ett klimatläger tillsammans med andra ungdomar menar hon att “(...) man kunde inte bortse från hur allvarligt  det var. Det var väldigt, det var fint och det var väldigt jobbigt på samma gång.” (Michelle, 18 år). 

4.2.2 Naturen som semiotisk resurs

Grönt är något som associeras med natur, vilket även gavs uttryck för i den visuellt skapande övningen när  deltagare målade natur i sin bild av framtiden och dåtidens värld (van Leeuwen, 2004). Ordet natur gav  upphov till positivt laddade responser som kan härledas till det miljöintresse som deltagarna har. Dessa ord var  exempelvis “härligt”, “min framtid”, “hem”, “allt”, “mångfald”. Naturen har ett starkt symboliskt och 

känslomässigt laddat värde. Det är trots allt det som samtliga deltagare värnar om i och med sitt engagemang  och aktivism. Det finns flera exempel på hur deltagarnas föräldrar tidigt introducerat intresset för naturen och 

varit en del av barndomen. Fokusgrupp C diskuterade framförallt naturens filosofiska egenvärde, vilket 

kommer förändras och framtida generationer riskerar att inte kunna nyttja naturen på samma sätt som tidigare  gjorts.  

[...] med tanke på dom stora ekologiska effekterna det kommer bli, så kommer det 

inte alls vara samma värld efter klimatkrisen om vi låter det fortsätta. Så vi kommer inte kunna, eller vi  kommer kunna det, men framtida generationer kommer ju inte kunna njuta av naturen på samma sätt  och naturen med dess egna filosofiska egenvärde kommer inte existera på samma vis. Det är inte alls  säkert att våra nästkommande generationer eller näst-nästkommande generation kommer kunna stå på 

bryggan och fiska som jag har gjort typ hela min uppväxt. 

(Niklas, 18 år)   

I kontrast till de filosofiska värden, som i sig är värda att skydda, framhålls naturens påverkan av 

klimatförändringar som något mer utav en rättvisefråga. Med detta menas de orättvisor som är ett resultat av  naturens förändrade tillstånd, som Nina, 26 år, beskriver det: “(...) dom som lever för och av naturen får betala  med allt dom har. Kultur, sina liv, historia, allt.” samt att naturen i olika delar av världen kommer påverkas  olika mycket av klimatförändringarna. Vidare diskuterade fokusgrupp A och B kring vad dessa följder kan vara  i form av klimatflyktingar och politiska konsekvenser.  

När jag tänker på sånt (...) det är ju väldigt (...) läskigt och väldigt upprörande,  men det är ju typ det som motiverar mig till att kämpa för miljön. Just att det handlar  om allt det, att jag var nog ändå lite så i början med miljö. Att mycket handlade om naturen,  men mer och mer för mig har blivit en rättvisefråga. Att det handlar om makt och resurser och 

fördelningar och att vår tid stora humanistiska kamp är klimatkampen. 

(Linus, 24 år)   

Naturens beskrivs följaktligen som grundläggande för människan, men flera deltagare tog upp hur detta på  olika sätt inte erkänns. Som Michelle, 18 år, beskriver det – att “man separerar mänskligheten från naturen på  ett konstigt sätt. Att man tror att vi inte är natur när vi också är natur” och att samhällets strukturer går före  naturens lagar. Naturen förklaras som något som inte kan kontrolleras likt allt annat och sålunda något man  ska respektera och värna om. Genom att värna om miljö- och klimat, värnar man även om samhället och  framtida generationer.  

[...] som att när man har en blomma kan man inte, som inte kommit ut i full blom. Du kan inte rycka i den så kommer  den helt plötsligt skulle växa snabbare, utan allt måste få ta sin tid och (...) allting måste få ta sin tid för att bli färdigt. För 

att man verkligen ska kunna (...) vara det som man är meningen att man ska vara.  

(Malin, 19 år)   

Naturen kan användas som språkliga symboler, då omvärldens reflekteras i människors medvetande och sätt att  tänka (Allwood, Frängsmyr & Svedin, 1989; Pierce, 1998). Denna liknelse kring en blommas skörhet skapar  mening på så sätt och det finns saker i vårt samhälle som fungerar på liknande vis. Att normer, strukturer och  det ekonomiska system som präglar samhällen, många gånger försämrar ting genom att exploatera och “rycka  blomman” innan den nått sin fulla potential. Detta är något som är applicerbart i en samhällelig och mänsklig  kontext, men syftar framförallt till hur naturens potential och resurser utnyttjas. Strukturer och systemet är  återkommande ord som står i kontrast till naturen. Något som går vidare går att utveckla som ytterligare resurs  bärande av semiotisk potential (van Leeuwen, 2004).  

  4.2.3 Kampen som semiotisk resurs

Som tidigare nämnt, behandlar studiens känslomässiga innehåll en slags dualistisk ambivalens. Ambivalens  mellan positiva och negativa känslor samtidigt som vissa deltagare menar att de försöker hålla emotionellt  avstånd för att orka fortsätta med sin aktivism. Att många av dem som kämpar och engagerar sig mest är de  som många gånger har minst hopp. I studiens olika delar framkommer en uppdelning, både visuell och verbal,  som även kan kopplas till polarisering av olika slag – ett vägval, ett “vi och dem” och den kamp som beskrivs  (de Saussure, 1966).  

Trots möjligheten att välja bland otaligt många färger på den ritplattform som användes, så använde sig  deltagarna av liknande färgpaletter. Deltagarna såg inte heller varandras målningar under tiden. Detta kan  därför kopplas till färgers associativa egenskaper (Kress & van Leeuwen, 2006). Den sista målningen respektive  deltagare gjorde, behandlade deras känsla av den rådande klimatsituationen. Det sker en tydlig uppdelning eller  tvådelning av olika former i flera av bilderna, vilket påvisar vilka former som har närhet eller distans till 

varandra (Rose, 2017). Det som kan tolkas som gemensamt för alla tre målningar, är att deltagarnas målningar  framförallt visualiserar polarisering av olika slag. Det vill säga en tydlig uppdelning mellan motsatser eller  koncept, som i vissa fall även står skrivet i bilden, som står i relation till varandra.  

  Figur 4 – Deltagarnas målade känsla av rådande klimatsituation 

Två personer som porträtterar kampen som deltagarna är en delaktiga inom är Greta Thunberg och Donald  Trump. Malin, 19 år, beskriver dem som “(...) två otroligt starka människor som är starka och maktfulla på två  väldigt olika sätt.”. Av den bild som fokusgrupperna fick diskutera, bestående av dessa två personer, relaterade  samtliga till Thunberg. På så sätt agerar även dessa två semiotiska resurser i sammanhanget – två starka 

symboler kring vart mening skapas runt (van Leeuwen, 2004). 

Det här är typ en av mina favoritbilder. Den är bara så rolig för att ah (...) nej jag vet inte. Greta är så  himla (...) icke-fjäskig. Hon visar vad hon känner och så här skulle vi nog alla vilja se på Trump. Hon  gör det liksom. Jag blir glad när jag ser den. [...] Ett annat sätt är att den här bilden symboliserar ett generationsskifte 

också och hela den här grejen att vuxna inte tar ansvar, så måste vi göra det.  

(Lovisa, 22 år)   

Nej men jag tänker väldigt mycket på kontraster mellan dom som har makten och dom  som inte har det. Vuxenvärlden och (...) unga eller den unga världen. Lite också så här David och  Goliat är väl den mest (...) den mäktigaste i hela världen och (...) mot en hel generation. (...) Väldigt 

mycket kontrast i alla fall. 

(Nils, 18 år)   

Dessa kollektiva konnotationer kring hur Thunberg utgör en symbol för en hel generation, är en tydlig motpol  till det som Trump representerar (Barthes, 1977). Alltså vuxenvärlden och makthavarna som inte tar det ansvar  som krävs för de ekologiska utmaningar som världen möter. Dessa två symboler beskrivs vara definierade för  vad deltagarna kämpar för. Det vill säga, att göra sin röst hörd och kunna påverka världen till det bättre; eller  hindra dåliga saker från att ske; försöka kommunicera och möta människor som inte delar samma åsikter; få  samhället att lyssna vetenskapen. Som Nils, 18 år, poängterar; “Det är liksom ingen åsikt man kan tycka så  mycket om. Antingen är det försent eller så är det inte försent. Nu säger forskningen att det inte är försent,  men snart är det försent.” Detta är något som kan kopplas till klimatparadoxens identitetsaspekt, alltså hur  klimatfrågan värderas utifrån ens politiska identitet, vilket gör att andra politiska värderingar och prioriteringar  motsätter sig vetenskapligt baserad fakta kring klimatförändringarna (Stoknes, 2014).  

Tankar kring vuxenvärldens oansvarighet kontra ungas ansvarstagande för klimatkampen är gemensamt för  samtliga fokusgrupper, vilket kan knytas till vilka egenskaper som traditionellt konnoterar vuxna kontra unga  människor (Barthes, 1977). Det uppstår en slags ironisk rollfördelning just eftersom båda besitter makt på två  väldigt olika sätt, men att det är Thunberg och den unga generationen som tar ansvar gällande klimatet. Både  fokusgrupp B och C lyfte betydelsen i att “bara göra sitt jobb” och inte se helheten av allas vårt agerande –  resultatet av plikttrogenheten gentemot samhällets kapitalistiska strukturer, vilket urholkar jordens resurser.  

Dom gör ju bara sitt jobb och det är nog det (...) som är faran med våran verklighet. Att vi är så  insnöade i våra roller och våra liv, att vi inte tar ett steg bakåt och tillbaka och ser vad som behöver 

göras. Det är så farligt men kan vi verkligen beskyllas för det?  

(Nina, 26 år)   

Detta är flera aspekter av kampen som meningsskapande och semiotisk resurs. Det vill säga en känslomässig  kamp inom sig själv, gentemot politiska eller kunskapsmässiga motsättningar och vilken roll respektive individ  har gentemot helheten. Detta går följaktligen att återkopplas till den psykologiska klimatparadoxen, som  belyser människans irrationella tänkande (Stoknes, 2014). Flera barriärer benämns under fokusgrupperna, som  den kognitiva ​dissonans​ som förekommer när människan vet vad som är bra rent ekologisk och klimatmässigt,  men fortfarande inte väljer att göra det. Det är våra roller i samhället och vardagen som utgör ​distans​ till dessa  typer av problem. Mycket riktigt som föregående citat understryker – kan vanliga människor beskyllas för att  inte göra skillnad? Hur ska man nå dessa människor och få dem att se vad som behöver göras? Detta är  ytterligare en aspekt av den polarisering och kamp deltagarna givit uttryck för under studiens fokusgrupper. 

4.3 Slutsats

De resurser som presenterats, alltså kollektivet, naturen och kampen, relaterar till och påverkar varandra. Det är  kollektivet och gemenskapen som kämpar tillsammans för naturen, klimatet och allt vad det innebär för  världens ekosystem och framtida generationer, i en kamp mot olika företeelser som tidigare strukturer och  beslutsfattare. Det är tydligt att dessa olika resurser innehåller en rad olika känslomässiga aspekter, positiva som  negativa, men att det är genom dessa som deltagarnas känslomässiga mening skapas och manifesteras. Trots att  det kan finnas en viss hopplöshet, är den kollektiva kampen förutsättningslöst alltid relevant, oavsett hur långt  klimatförändringarna utvecklas.  

Greta säger ju att klimatfrågan är svartvit, men den är inte svartvit på det sättet. Därför att det kommer ju alltid spela roll  vad vi gör. Alltså oavsett hur förjävligt det blir så kommer vi alltid kunna kämpa. Alltså varje tiondels grad spelar ju roll. 

Även om vi inte når 1,5 grader, så är det så jävla mycket bättre att nå 2,5 grader än 4 grader. Det handlar om hundratals  miljoner, kanske en miljard människors liv och varje liv spelar roll. 

(Linus, 24 år)   

Således går det att konstatera att unga vill nå ut och påverka. Det handlar om strukturella förändringar som  måste ske, då de ekologiska och humanistiska konsekvenserna bedöms vara för stora. Det kommer alltid finnas  människor inom denna gemenskap som kämpar för klimatet. Följaktligen kan projektet, som motsatsdesign,  bidra till utrymme för debatt och konfrontation (Mouffe, 2007).