Känslor kring klimatet: Kampen och kollektivet
En kvalitativ studie som undersöker hur ungas känslor kring klimatet kan visualiseras.
A qualitative research study that examines how to visualize young individuals emotions towards the climate.
Josephine Grödem
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Medie- och kommunikationsvetenskap: Visuell kommunikation och design
C-projekt 15 hp
Stina Bergman, Linda Ryan Bengtsson och Håkan Liljegren
2020-06-05
Sammanfattning
Detta arbete syftar till synliggöra unga klimataktivisters känslor kring klimatet genom visuell kommunikation.
Semiotik och socialsemiotik är grundläggande teorier för att kunna översätta empiri till form. Den kvalitativa metod som användes var fokusgrupper, eftersom studien fokuserar på hur mening skapas kollektivt. Det var elva personer mellan 17 och 26, aktiva inom klimat- och miljöorganisationer, som deltog. Resultatet visar på en känslomässig ambivalens mellan ångest, ansvar, hoppfullhet och gemenskap, vilket redogörs utifrån studiens teoretiska begrepp. Utifrån analys av det empiriska materialet, visualiserades känslorna i form av en bildserie vars kontext är en utställning. Genom att skapa en kontext där mottagaren ges möjlighet att tolka in respektive budskap på en djupare nivå. På så vis är projektet en del av ett socialt sammanhang, där mening skapas av och mellan människor. Denna studie påvisar följaktligen ett sätt att visualisera människors känslor, vilket kan appliceras i andra kontexter.
Nyckelord: Klimat, känslor, semiotik, socialsemiotik, visuell kommunikation
Abstract
The research intends to make young climate activists emotions concerning the climate visible through visual communication. In order to visualize the empirical material, the chosen theories will be semiotics and social semiotics. The study used the qualitative method of focus groups, as it focuses on how meaning is created collectively. Thus, the research involved eleven people between 17 and 26, who were active in climate and environmental organizations. The result shows an emotional ambivalence among anxiety, responsibility, hopefulness, and the sense of community. Based on analysis of the empirical material, the emotions were visualized in the form of a series of pictures whose context is an exhibition. By creating a context where the recipient is given the opportunity to interpret the respective messages on a deeper level. In this way, the project is part of a social context, where meaning is created by and between people. Accordingly, this study
demonstrates a way to visualize human emotions, which can be applied in other contexts.
Keywords: Climate, emotions, semiotics, social semiotics, visual communication
Förord
Till alla av studiens deltagare vill jag rikta ett stort tack för fina samtal. Det har varit ett nöje att få höra era berättelser. Utöver detta vill jag givetvis tacka mina handledare Elizabeth och Mia för den vägledning jag fått under dessa veckor.
Innehållsförteckning
1.0 Introduktion 6
1.1 Inledning och problemformulering 6
1.2 Syfte och frågeställning 6
1.3 Disposition 7
1.4 Avgränsningar 7
1.5 Definitioner 7
1.5.1 Agonism 7
1.5.2 Ambivalens 8
1.5.3 Dualism 8
1.6 Bakgrund 8
1.6.1 Ungas känslor kring klimatförändringar 8
1.6.2 Den psykologiska klimatparadoxen 8
2.0 Teoretiskt ramverk 11
2.1 Semiotik 11
2.2 Socialsemiotik 13
2.2.1 Kompositionell tolkning 14
2.3 Vidare applicering av teorier 14
3.0 Metodval och motivering 16
3.1 Val av metod 16
3.1.1 Fokusgrupper 16
3.1.2 Affektiv kodning 17
3.2 Urval 17
3.3 Operationalisering 19
3.3.1 Inledande frågor 20
3.3.2 Övning – association 20
3.3.3 Övning – måla 20
3.3.4 Övning – reception och diskussion 21
3.4 Praktiskt tillvägagångssätt 21
3.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet 22
3.6 Forskningsetiska överväganden 24
3.7 Metodkritik och begränsningar 24
4.0 Resultat och analys 26
4.1 Känslor 26
4.2 Semiotiska resurser 27
4.2.1 Kollektivet som semiotisk resurs 27
4.2.2 Naturen som semiotisk resurs 28
4.2.3 Kampen som semiotisk resurs 30
4.3 Slutsats 33
5.0 Lösningen och dess grunder 34
5.1 Designprocess 34
5.1.1 Definiera problem, kontext och målgrupp 34
5.1.2 Idéskapande 35
5.1.3 Formskapande och designval 38
5.1.4 Text och typografi 41
5.2 Slutresultat 42
5.2.1 Utställningens implementering 43
5.2.2 Polariserande röster 44
5.2.3 Ansvar, ångest och engagemang 45
5.2.4 Utvecklingen 46
5.2.5 Det går inte att äta pengar 47
6.0 Avslutande reflektioner och fortsatt process 49
7.0 Referenslista 50
7.1 Tryckta böcker 50
7.2 Elektroniska böcker 51
7.3 Artiklar 51
7.4 Webbsidor 53
8.0 Bilagor 55
8.1 Bilaga 1 – Samtyckesbrev 55
8.2 Bilaga 2 – Intervjuguide 56
8.3 Bilaga 3 – Sammanställning av associationsövning 58
8.4 Bilaga 4 – Sammanställning av fokusgruppernas målningar 62
8.5 Bilaga 5 – Bilder 65
8.5.1 Polariserande röster 65
8.5.2 Ansvar, ångest och engagemang 66
8.5.3 Utvecklingen 67
8.5.4 Det går inte att äta pengar 68
8.5.5 Det går inte att äta pengar 69
1.0 Introduktion
I följande avsnitt introduceras arbetets problemformulering, disposition, syfte, frågeställning, avgränsningar samt begreppsdefinitioner.
1.1 Inledning och problemformulering
Enligt Världsnaturfondens (2019) klimatbarometer är klimatförändringar det som oroar åldersgruppen 18 till 29 år mest, samtidigt som allt fler unga sökt stöd för sin oro över klimatet och dess framtid (Bris, 2020).
Världens står inför klimatmässiga utmaningar, vilket gör det relevant att inkludera unga människor som går denna framtid till mötes och kommer att vara framtidens beslutsfattare. Vidare spelar känslor en stor roll i hur vi tänker och agerar i samhället generellt. Således är det även intressant att undersöka hur unga klimataktivister, som har ett aktivt engagemang i just detta ämne, tänker och känner. Samtida undersökningar tyder på en ökning av negativa känslor bland unga, är det betydelsefullt att undersöka hur dessa hanteras. Bergström (2017) menar att visuell kommunikation kan frambringa känslor och förändra attityder. Klimatet och klimatfrågan har i allt större grad blivit politiserad och är något som människor på ett emotionellt plan bland annat har distans till, förnekar eller berörs av (Stoknes, 2014).
Det finns en estetisk dimension inom politiken samtidigt som det finns en politisk dimension i konstnärliga verk (Mouffe, 2007). Kreativa praktiker spelar en betydande roll i produktionen, upprätthållandet och utmanandet av symboliska strukturer. Motsatsdesign är således ett exempel på hur kreativa praktiker kan främja meningsskiljaktigheter, som många gånger syftar till att synliggöra vad som tystats inom existerande strukturer. Sålunda är visuell kommunikation ett sätt att synliggöra röster i samhället och ge en känslomässig koppling, utöver existerande rationalitet, som människor kan relatera till och bidra till en fortsatt diskussion.
1.2 Syfte och frågeställning
Studiens syfte är att att synliggöra unga klimataktivisters känslor och bidra till ökad kunskap kring hur det går att kommunicera tankar och känslor visuellt. Detta arbete eftersträvar att likt annat kreativt uttryck att “fånga samtiden genom att problematisera, diskutera, engagera och ibland provocera. (...) få oss att känna och tänka i andra banor.” (Kultur i Väst, 2016). Följaktligen är studiens frågeställning:
● Hur kan unga klimataktivisters känslor kring klimatet visualiseras?
Eftersom jag syftar till att förankra känslor till något visuellt kommer semiotik vara essentiellt i tolkningen av studiens empiriska material och användandet av tecken och meningsskapande (Maner, 1997; Fiske, 2000).
Semiotik och socialsemiotik är det teoretiska ramverk detta arbete grundas ur och för att kunna konkretisera studiens resultat utifrån dessa teorier, kommer jag applicera följande frågeställningar under studiens resultat- och analysavsnitt:
● Vilka semiotiska resurser använder sig studiens deltagare av?
● Hur kommer dessa grupper relatera och skapa mening kring de känslor som de känner inför klimatet?
1.3 Disposition
Arbetets struktur består av en studie som ligger till grund för projektets kreativa lösning. Inledningsvis redovisas projektets problemområde, syfte och frågeställning. Vidare diskuteras avgränsningar, relevanta begreppsdefinitioner som kommer användas samt bakgrund inom ämnet. Det teoretiska ramverket, bestående av semiotik och socialsemiotik, presenteras och operationaliseras till följande avsnitt – metodval och
motivering. I detta avsnitt behandlas val av metod, praktiskt tillvägagångssätt tillsammans med olika
överväganden vad gäller validitet, reliabilitet, generaliserbarhet, etik och begränsningar. Följaktligen redovisas och analyseras det empiriska materialet, vilket lösningen bygger på. Lösningen och dess grunder presenterar den kreativa process och designval som motiverats med bakgrund till empirin. Slutligen görs avslutande reflektioner och studiens relevans för samhället.
1.4 Avgränsningar
Först och främst avgränsas studien till att behandla just klimat- och miljöengagerade ungas känslor. Detta med tanke på den känslomässiga botten som ideellt engagemang kan innebära. Urvalet har dessutom avgränsats till två organisationer som är bland de största nationellt. Den åldersmässiga avgränsningen, av medlemmar i dessa organisationer, syftar till att kunna förmedla hur unga känner inför klimatet och dess framtid. Projektet ämnar följaktligen att visualisera det empiriska materialet på ett teoretiskt grundat och motiverat sätt där utfallet inte är givet innan studiens genomförande.
1.5 Definitioner
1.5.1 Agonism
Motsats till antagonism och som politisk teori belyser positiva aspekter som utvinns från vissa politiska konflikter (Mouffe, 2007).
1.5.2 Ambivalens
Ett tillstånd av kluvenhet mellan motstridiga känslor eller föreställningar (Nationalencyklopedin, u.å).
1.5.3 Dualism
En tvådelad uppfattning, eller komponenter som kan vara motstridiga eller kompletterande (Nationalencyklopedin, u.å).
1.6 Bakgrund
I detta avsnitt ges en kunskapsmässig bakgrund kring tidigare studier som behandlar känslor kring klimatet.
1.6.1 Ungas känslor kring klimatförändringar
Tidigare forskning har visat på att barn och ungas framtidssyn påverkats i negativ riktning av rådande klimatförändringar. Klimatrelaterad ångest, stress och oro är vanligt förekommande känslor hos unga
människor (Ojala, 2012; 2013; Strife, 2012; Stoknes, 2014). En annan anledning till varför det är intressant att undersöka hur unga ur en social kontext diskuterar miljö och klimat, är att många miljömässiga problem hanteras kollektivt. Med tanke på detta, finns det behov av fler studier som behandlar just kollektiva uppfattningar (Ojala, 2012).
Studien Recycling and Ambivalence: Quantitative and Qualitative Analyses of Household Recycling Among Young Adults undersöker ungdomars positiva och negativa känslor kring miljö- och klimatrelaterade problem och hur dessa känslor bidrar till miljövänligare beteenden, som återvinning. Ojalas (2008) menar att
ambivalenta känslor kan korrelera med aktiva handlingar. Alltså att ett mått av oro kan bidra till att skapa engagemang kring miljöfrågor generellt. Det är dock viktigt att kombinera detta med positiva känslor, som samband mellan miljövänligt beteende och positiva aspekter det för med sig. Den klimatmässiga situationen och utvecklingen kan kännas övermäktig och hopplös, vilket Ojala (2008) menar är viktigt att motverka.
1.6.2 Den psykologiska klimatparadoxen
Det paradoxala beteende som förekommer trots den vetenskapliga fakta som framhåller klimatförändringarnas negativa existens, benämns som den psykologiska klimatparadoxen (Stoknes, 2014). Även fast kunskapen har aldrig varit större kring människans påverkan på miljö och natur, översätts det inte i handling av allmänheten.
Stoknes (2014) beskriver fem psykologiska barriärer som hindrar människor från att ställa om till ett mer hållbart beteende. Den första av dessa behandlar hur klimatfrågan uppfattas som långt bort tidsmässigt, vilket skapar distans till informationen. Långa tidsmässiga perioder är abstrakt och kan därför vara svårt att ta till sig,
men denna distans kan även ta uttryck på andra sätt. Exempelvis finns det svårigheter i hur västerländska samhällen kan identifiera sig med samtida konsekvenser av klimatförändringar. Detta främst för att människor i dessa samhällen inte har någon personlig koppling till smältande glaciärer, översvämningar eller växande ökenområden. På så vis blir detta “någon annans” problem som ligger långt bort från den egna personliga tillvaron.
Den andra barriären syftar till hur konventionell kommunikation kring miljö och klimat, dess inramning, påverkat den generella uppfattningen kring miljöproblematik (Stoknes, 2014). Klimatdiskursen har således färgat uppfattningar kring personliga som samhälleliga uppoffringar, kostnader och generell osäkerhet.
Människan uppmanas att sluta äta kött och minska sitt konsumtionsbeteende. Detta skapar bilden av endast personliga förluster och livsförnekande moralism, som kan vara svårt att efterleva eller motivera. Således är det även problematiken med denna kommunikation, eftersom det inte skapar genomslag, då den lingvistiska inramningen endast framhåller negativa aspekter.
Dissonans, beskriver den inre konflikt som uppstår när människor vet hur denne bör agera – men inte gör det (Stoknes, 2014). Ett exempel på detta kan vara hur man trots medvetenhet kring att man bör minska
koldioxidutsläppen, har en livsstil som bidrar till fortsatt koldioxidutsläpp. Även fast det finns en idé om att vara mer miljövänlig, påverkar beteendet individens attityd mot detta, något som kan ske på flera sätt. 1) Antingen att förminska sitt egna negativa handlande, att det finns andra människor som är värre. 2)
Användning utav ologiska argument vars orsak och verkan inte överensstämmer. 3) Att kompensera för sitt egna handlande, som att kompensera eventuella koldioxidutsläpp genom att panta. 4) Ifrågasätta eller undergräva fenomenets existens, som att påstå att klimathotet inte existerar.
Den fjärde barriären kan benämnas som förnekelse, vilket den tidigare nämnda dissonansen kan bidra till (Stoknes, 2014). Detta kan förklaras som en inre försvarsmekanism, vars syfte är att skydda från hot som i sin tur skapar ångest. Förnekelse kan även ses som ett önsketänk, för att skydda jaget från ångest eller skam. Det kan bland annat ta uttryck i förnekelse av ansvar, alltså att det inte är en själv som bär ansvaret för situationen.
Följaktligen kan inre narrativ skapas som jaget intalar sig vara sanning och ta plats som faktabaserade argument, som att “forskning har ofta fel” eller att “medier överdriver allt”.
Avslutningsvis handlar den femte och sista barriären om identitet (Stoknes, 2014). Med detta menas, att klimatfrågan blivit politiserad utifrån den västerländska höger-vänster-politiken. Människor som prioriterar miljö- och klimatfrågor är generellt sett för högre miljöskatter och reglering av utsläpp, vilket innebär en
värderar andra saker, som finansiell säkerhet eller minskat statligt inflytande. Följaktligen färgas människors tolkning av klimatfrågan beroende på deras politiska identitet, där skillnader påvisats öka allt mer. Detta problematiserar situationen för klimatforskare vars syfte är att komma med vetenskaplig fakta, då detta övertrumfas av kulturella och politiska världsbilder.
2.0 Teoretiskt ramverk
I följande avsnitt presenteras centrala teorier som kommer användas i arbetet. Dessa teorier är grundläggande för undersökningens utformning och för projektets grafiska lösning.
Som frågeställningen lyder, vill jag undersöka hur det går att visualisera ungas känslor kring klimatet. För att kunna göra detta, kommer studien använda sig utav teorier inom semiotik och socialsemiotik. Teorierna genomsyrar studiens metodval och genomförande, men även översättningen mellan den empiriska analysen och lösningen. Semiotikens grundläggande tolkningsredskap är en förutsättning för att kunna bryta ner vad som sägs och översätta visuellt. Semiotikens konventioner baseras på associativa företeelser, vilket visar hur kollektiva associationer kring ett specifikt ting kan leda till en gemensam väg för tolkning.
Den grundläggande synen på tecknet är en förutsättning för att använda socialsemiotikens semiotiska resurser.
Samhället består av olika slags teckensystem och resurser av betydelse. Det vill säga att ett visst ord eller längre resonemang, kan vara uttryck för kollektiva semiotiska föreställningar. Dessa föreställningar är det jag vill åt i detta arbete. Dels eftersom det är dessa föreställningar studiens deltagare bidragit med och är vad detta arbetet skall belysa.
Som en del av skapandet, är det användbart att se på projektets delar utifrån. Kompositionell tolkning inom socialsemiotik bryter ner det visuella och ger kunskap kring vad dessa delar kan förmedla. För att sedan kunna skapa något som kommer tolkas av andra, kan denna tolkningsmodell bidra med självreflektion och syfte för det tolkningsbara delar av en bild. Sammanfattningsvis kommer det kommande empiriska materialets semiotiska potential studeras för att kunna nå en designlösning.
2.1 Semiotik
Ursprungligen betyder semiotik teckenlära och är en vetenskap som intresserar sig för hur mening skapas utifrån tecken och dess betydelser. Kommunikation bär betydelse och förståelse skapas subjektivt av kommunikationens läsare. Dock ökar chansen för liknande tolkningar ju mer integrerade specifika
teckensystem blir i samhället. Semiotiken tillhandahåller redskap för tolkning, som möjliggör översättning från ordens betydelse till något visuellt (Maner, 1997; Fiske, 2000). Denna studie använder sig av associationsord, där teckenlära där detta kan användas fördelaktigt. Vidare kan ett tecken förklaras i två delar – det betecknande och det betecknade. Det betecknande kan förklaras som det som uppfattas visuellt av tecknet, medan det betecknade avser den mentala föreställning tecknet åsyftar (de Saussure, 1966).
Detta går att översätta till Barthes (1977) teori kring denotation och konnotation, som även den belyser en tvådelad syn av tecknet. Han menar att förståelsen av uttryck skiljer sig mellan det denotativa, alltså vad som går att se, och hur det tolkas – det konnotativa. Bildmässigt ligger betydelsen på det denotativa planet när det handlar om bildens direkta innebörd. Sålunda
skapas ökad betydelse i bilden, vilket sker genom kollektiva uppfattningar och kulturellt präglade associationer. Det konnotativa utgör därför bildens tolkningsbara, latenta betydelse.
Figur 1 – Samband mellan Saussure och Barthes modeller
På liknande sätt kan ord vara symbol för sin egen definition. Pierce (1998) resonemang kring ikon, index och symbol kommer därför också bidra till översättningen mellan ord och bild. Alla typer av tecken kan således indelas under respektive teckenkategori. Det avbildade, som ett porträtt eller en teckning, är typexempel av ikoner. Index påvisar naturliga eller nära samband som indikerar på dess orsak och verkan, som att ett
tassavtryck i snön kan vara ett index på att en hund tidigare varit där. Slutligen står symbol för något som ofta inte behöver likna det som symboliseras. Därför är symboler något som måste läras in samt att dess betydelse skiljer sig från plats till plats då dessa är kulturellt bestämda. Allwood, Frängsmyr & Svedin (1983) ger exempel på hur skilda ord det finns för olika naturföreteelser runt om i världen. I det svenska språket finns ett mer nyanserat ordregister för snö, som tö, slask, nysnö, skare, driva eller kramsnö, medan andra kulturgemenskaper inte har ett enda ord. Naturen används ofta som språkliga symboler och metaforer eftersom omvärldens reflekteras i människors medvetande och sätt att tänka.
Figur 2 – Exempel på Pierces teckentriad
2.2 Socialsemiotik
Socialsemiotik liknar traditionell semiotik på många sätt, men skiftar fokus från tecknet per se till hur semiotiska resurser eller teckensystem (eng. modes) används för att skapa kommunikativa artefakter och praktiker (van Leeuwen, 2004). Tolkning av dessa är även en form av semiotisk produktion där den sociala kontexten spelar stor roll. Denna falang inom semiotiken syftar till att, på ett integrerat sätt, jämföra olika typer av semiotiska perspektiv. Detta genom att inte enbart titta på exempelvis bildsemiotik utan kunna hitta
samband eller skillnader med andra semiotiska perspektiv, vilket är kopplat till interaktionen som uttrycket bidrar till människor emellan. Semiotiska resurser är ett nyckelbegrepp inom socialsemiotik, vilket
exemplifieras i hur ett språks grammatik inte utgörs av koder eller regler för att producera korrekta meningar – utan för att skapa mening.
Detsamma gäller andra områden inom semiotiken, där semiotiska resurser utgör artefakter och social praktik, vare sig det gäller ansiktsuttryck och gester eller vad vi skapar med penna och papper. Traditionellt sett är detta även exempel på tecken, där förslagsvis ett ansiktsuttryck (det betecknande) skapar mening i form av en signalerad reaktion eller känsla (det betecknade). Trots att tecken är något fundamentalt inom semiotiken, föredras semiotiska resurser som begrepp. Detta är något som van Leeuwen (2004, s. 3) förklarar som; “In social semiotics the term ‘resource’ is preferred, because it avoids the impression that ‘what a sign stands for’ is somehow pre-given, and not affected by its use.”.
Semiotiska resurser kan alltså vara det som de Saussure (1966) benämner som det betecknande, men även observerbara händelser och ting som uppfyller ett kommunikativt syfte. Följaktligen har resurser en teoretiskt semiotisk potential som grundats i tidigare eller potentiell användning, samt en faktisk semiotisk potential som skapats av tidigare användnings relevans inom social kontext. Mening är något som kan vara av antingen subjektiv eller objektiv karaktär (van Leeuwen, 2004). Hallidays (1978) tankar kring potentiell mening inom lingvistiken, påminner mycket om den semiotiska potential som presenterats här. Alltså hur ord och meningar kan ha betecknande (implicit) potential, snarare än specifik och ordagrann mening. Detta är således även något som måste studeras utifrån given social kontext.
Hursomhelst – genom att studera semiotisk potential ges förståelse för hur resursen har använts, används och kan användas för framtida syften (van Leeuwen, 2004). Semiotisk potential skapas av och mellan människor;
när vi skapar något i ett försök att kommunicera någonting, när vi skapar mening och när vi tolkar andras meningsskapande (Rose, 2017). Socialsemiotik fokuserar därmed på denna komplexa kommunikativa processer av vad som benämns som design of meaning, vilket är när människor i specifika situationer skapar särskilda meningar i kontexten av kommunikativa handlingar.
2.2.1 Kompositionell tolkning
Kompositionell tolkning bryter ner bildens beståndsdelar och öppnar upp för tolkning av dessa (Rose, 2017).
Genom kunskap inom dessa beståndsdelar som påverkar mottagarens tolkningen, kan det utnyttjas i detta projekts formgivning och vad dess olika delar vill förmedla. För att kunna skapa, är det fördelaktigt att se till vilka aspekter som kan tolkas. Inledningsvis är produktionsprocessen en del av denna tolkning, där vem som producerat och varför verket skapats undersökts. Det är viktigt att ställa sig frågan vad som faktiskt
förekommer bildmässigt och identifiera detta, för att sedan kunna göra vidare tolkning.
Färg är en aspekt som kan användas i olika syften, för att belysa specifika delar, skapa harmoni eller avstånd.
Vidare kan användningen av nyanser, värden och mättnad kan påverka hur realistiskt bilden uppfattas. Färg har stor betydelse för tolkningen av vad som ses och denna betydelse brytas ner till två faktorer – association och egenskaper (Kress & van Leeuwen, 2006). Detta tack vare färgers associativa egenskaper som grundar sig i kulturella värden och erfarenheter. Färgen röd kan exempelvis förknippas med kärlek, fara eller eld – som är djupt rotat i kulturella normer.
Med hjälp av färger kan specifika budskap belysas inom en viss kontext och vägleda läsaren i dess betydelse.
Egenskaper syftar till färgens olika egenskaper, där olika skalor av en färg kan symbolisera olika ting. Vidare kan detta förklaras i den dualistiska symboliken mellan gott och ont, där ljusstyrka kan kopplas till godhet medan mörker relateras till ondska. Färgintensitet, även kallat mättnad, utgör en skala som går från ljus pastell till en dov och mörk ton. Mitten av denna skala utgör den mest färgstarka varianten av färgen och upplevs som mer lekfullt och lättsamt (Kress & van Leeuwen, 2006; Machin, 2007).
2.3 Vidare applicering av teorier
Semiotik och socialsemiotik är sammantaget det teoretiska ramverk denna studie bygger på. Semiotikens grundläggande teorier är en förutsättning för att tolka och skapa utifrån det empiriska materialet och socialsemiotiken bygger vidare på hur mening människor emellan genom semiotiska resurser skapas. Dessa frågor skall således underlätta att konkretisera vad för känslor specifika semiotiska resurser innehåller, för att
kunna översätta det visuellt. Nu när det teoretiska ramverket presenterats och den kunskap det medfört, kan detta formuleras till följande frågor genom resterande delar av metod och analys.
● Vilka semiotiska resurser använder sig studiens deltagare av?
● Hur kommer dessa grupper relatera och skapa mening kring de känslor som de känner inför klimatet?
3.0 Metodval och motivering
I följande avsnitt förklaras och motiveras vald metod och dess utformning. Utöver detta behandlas tillvägagångssätt, etiska aspekter, validitet, reliabilitet, generaliserbarhet och slutligen metodkritik.
3.1 Val av metod
Denna studie kommer använda sig av fokusgrupper som metod, vilket kommer kombineras med affektiv kodning, för att utvinna deltagarnas känslor kring ämnet. Tanken kring att tillföra kreativa moment till intervjusituationen är dels för att involvera deltagarna på ett sätt som kontrasterar till den konventionella, inledande intervjudelen (Lupton, 2011). Metoden och dess genomförande motiveras utifrån det tidigare presenterade teorier och framförallt att nå semiotiska resurser och uttryck genom att implementera ingångar för tolkning.
3.1.1 Fokusgrupper
Detta arbete fokuserar på deltagarnas tankar och känslor gällande klimatångest. Ur ett designperspektiv är fokusgrupper en effektiv metod eftersom en naturlig dialog mellan designer och målgrupp möjliggörs (Lupton, 2011). Kvalitativa intervjuer är av störst relevans när det kommer till mänsklig erfarenhet och upplevelser, vilket motiverar metodvalet (Østbye, 2004; Kvale & Brinkmann, 2014). Ekström & Johansson (2019) går igenom hur fokusgrupper används inom medie- och kommunikationsforskning. Istället för att intervjua en person diskuterar en grupp sina åsikter, erfarenheter eller uppfattningar kring ett ämne. Detta gör metoden effektiv då den fångar in den sociala interaktionen mellan deltagarna och framförallt hur kollektiva uppfattningar skapas och utvecklas. På det sätt som fokusgrupper fångar in sociala och meningsskapande aspekter, går det att koppla till tidigare nämnda socialsemiotik och semiotiska resurser.
Fokusgrupperna kommer att vara semistrukturerade, där studiens intervjuguide vägleder samtalet genom de områden som skall täckas in (Bryman, 2018). Vid utformning av intervjuguide är det fördelaktigt att överväga vad för information som behövs för att kunna besvara studiens frågeställning. Därför bör man sätta sig in i intervjupersonernas situation kring vad de kan tänkas uppleva som betydelsefullt i förhållande till de teman som behandlas under intervjutillfället. Följaktligen skall frågor och teman formuleras på så vis att det underlättar svar på studiens frågeställning. Frågorna bör inte heller vara ledande eller formulerade på ett svårbegripligt sätt (Kvale & Brinkmann, 2014).
Bryman (2018) diskuterar online-fokusgrupper och metoden går att göra på flera sätt – synkrona och
asynkrona, med icke-verbal kommunikation och utan. En synkron fokusgrupp innebär att interaktionen sker i
realtid medan en asynkron sådan inte gör det, som exempelvis via e-post. För att främja ett naturligt samtal mellan deltagarna är en synkron fokusgrupp att föredra, tillsammans med möjlighet för icke-verbal
kommunikation. Således kommer studien genomföras via videosamtal. Utöver detta ger fokusgrupper som genomförs online med audiovisuell kommunikation betydligt rikare data än om deltagarna inte haft möjlighet att se varandra under samtalet.
Målet under intervjusituationen är att det skall bli så likt ett naturligt samtal som möjligt (Østbye, 2004).
Därav kommer intervjun utformas med inledande frågor kring känslor för att sedan gå djupare under samtalets senare del. Semistrukturerade fokusgruppsintervjuer används då det ger flexibilitet att frångå intervjuguiden och ställa uppföljande frågor, som är en viktig del i denna studie för att nå det känslomässiga underlag jag söker. Följaktligen är det viktigt för mig som intervjuare att tillämpa aktivt lyssnande för att fånga upp eventuella ingångar till detta.
3.1.2 Affektiv kodning
Kodning är enbart ett sätt att analysera data, men inte det enda sättet (Saldaña, 2015). Det är ett sätt att utforska, verka problemlösande och länka samman delar av den data man analyserar. Följaktligen kommer jag använda mig utav Saldañas (2015) manual för kodning av kvalitativ data i detta arbetets analysdel. Genom att koda, arrangerar man material på ett systematiskt sätt som gör det möjligt att kategorisera dessa till grupper.
Det är således en process där man kategoriserar, delar upp och för samman data för att skapa mening och ge en förklaring till varför vissa mönster förekommer.
Kodning ses som en cirkulär process och de metoder som Saldaña (2015) presenterar kategoriseras antingen som “first cycle-” eller “second cycle methods”. Med detta menas att de metoder vars processer sker under den initiala kodningen är first cycle och där inräknas affektiva metoder som kommer appliceras i detta arbete.
Affektiva metoder innefattar kodning av känslor, värderingar och konflikter. Denna studie kommer främst fokusera vid de känslomässiga aspekterna, men även ta till vara på konflikter och värderingar då dessa innehåller känslomässig betydelse.
3.2 Urval
Sammansättning av fokusgruppens deltagare är av hög relevans. Denna studie kommer därför ta ställning till fyra frågor som Ekström & Johansson (2019) framhåller som viktiga. Vilka sociala kategorier skall personerna i fokusgruppen representera? Detta beror på studiens frågeställning huruvida de skall representera en variation utifrån erfarenheter, grupptillhörigheter eller social bakgrund eller specifika grupper. I detta fall utgår
rekryteringen av deltagare utifrån specifika grupper i form utav ideella ungdomsorganisationer inom miljö och klimat.
Hur många grupper är lämpligt för att täcka en variation för arbetets framtida analys? Dessutom måste man ta hänsyn till hur tidskrävande processen är av analysera materialet är (Ekström & Johansson, 2019). I och med studiens tidsbegränsning i förhållande till projektets kreativa fas och designprocess, är ett rimligt antal två till tre fokusgrupper. Dels för att det är tidskrävande att organisera fokusgrupper och transkribera dess material, vilket Bryman (2018) även anser som osannolikt för studenter att ha lika stort antal fokusgrupper som man exempelvis kan ha i mer omfattande forskningsprojekt eller avhandlingar.
Hur många personer skall delta i respektive fokusgrupp? Mellan fyra och sex deltagare är rekommenderas för att nå en god gruppdynamik (Ekström & Johansson, 2019). Med för många deltagare kan subgrupper skapas och personer kanske inte kommer till tals. I denna studie bestod två grupper á tre personer, men då samtalen genomfördes på distans underlättade detta antal gruppdynamiken till skillnad från den grupp bestående av fem deltagare.
Hur skall gruppsammansättningen se ut? Genom att använda sig utav personer som känner varandra, skapas förtroende (Ekström & Johansson, 2019). Dessa typer av grupper är därför mer troliga att dela med sig av mer personlig information och åsikter. Detta eftersom samtalet ofta faller sig naturligt. Risk finns dock för att vissa ämnen eller antaganden tas för givna ifall gruppen känner varandra väl. Då flera av deltagarna verkar inom samma organisation, kände vissa av de medverkande varandra sedan innan.
Tabell 1 – Deltagare i fokusgrupp A
Fokusgrupp A Ålder Stad
Lovisa 22 Uppsala
Lisa 23 Stockholm
Linus 24 Stockholm
Tabell 2 – Deltagare i fokusgrupp B
Fokusgrupp B Ålder Stad
Mia 17 Gävle
Michelle 18 Gislaved
Malin 19 Stockholm
Tabell 3 – Deltagare i fokusgrupp C
Fokusgrupp C Ålder Stad
Nils 18 Göteborg
Niklas 18 Lysekil
Nora 18 Göteborg
Noah 22 Lund
Nina 26 Malmö
Definitionen av unga som grupp är något komplicerad, men Nationalencyklopedin (2020) definierar unga som personer mellan 15 till 30 år. Detta är således den definition denna studie valt att följa i och med
organisationernas olika åldersmässiga omfång. Urvalet är strategiskt i den bemärkelsen att det handlar om att hitta personer som fördelaktigt kan bidra till att arbetets syfte uppnås (Bryman, 2018).
3.3 Operationalisering
Syftet med operationalisering är att koppla samman teori och praktik (Lynham, 2002). I denna del beskrivs det hur jag har gått tillväga i operationaliseringen av det teoretiska ramverket till intervjufrågor och
workshopövningar. Socialsemiotiken är en viktig del i utformningen av studien, då den syftar till att fånga in olika ingångar med semiotisk potential – att berätta, associera, visuellt skapa och diskutera bilder. Nedan kommer exempel på hur fokusgruppernas frågor och övningar tematiseras och motivera dess teoretiska relevans för arbetet. En viktig detalj att ha i åtanke är att följdfrågor under intervjutillfällena inte är utskrivna här eller i intervjuguiden. Följaktligen är det viktigt att fokusgrupperna håller teoretisk relevans i dess
utförande. Detta eftersom studiens visualisering är en produkt av teori och praktik i samverkan eftersom teori är en förutsättning för att kunna tolka empirin och översätta det visuellt.
3.3.1 Inledande frågor
Den inledande delen av fokusgruppen är av konventionell karaktär med öppna intervjufrågor som ger deltagarna till berättande kring dem själva och den känslomässiga relationen till miljö och klimat. Följdfrågor på detaljer i deltagarnas berättelser är av stor vikt i detta sammanhang och vad som återspeglas i senare
fokusgruppövningar. Här går det att tidigt behandla vad för semiotiska resurser som funnits med och påverkat ens klimatengagemang initialt.
● Hur startade ditt miljöintresse?
● Kan du komma ihåg när du blev särskilt berörd gällande klimatet?
3.3.2 Övning – association
Eftersom detta projekt hanterar känslor, lämpar sig delar av psykiatrikern och psykologen Carl Jungs (1910) associationstest i dess utformning. Trots att hans kända associationstest blivit till åren i dess utförande och applicering inom dagens psykologi, var den under lång tid en etablerad metod inom forskning. Genom åren har olika typer av associationstest använts inom flertalet områden och sammanhang. Därför är det något som kan tillföra en djupare dimension av studiens intervjuer (Psykologiguiden, u.å).
Sammanfattningsvis går denna övning ut på att säga ett antal ord, vilket Jung (1910) benämner som stimulusord, till deltagaren som skall svara med det första associerade ordet denne kom att tänka på. Svaren skall ges så direkt som möjligt och därför spelar eventuella minspel, pauser eller tveksamhet stor roll i och med att det kan antyda omedvetna motsättningar eller konflikter. Valen av stimulusord är relaterade till färger, miljö och klimat av olika tyngd, vilket har en naturlig koppling till studiens tema. Med tyngd menas att vissa ord, som exempelvis framtid eller samhälle ger svar på större ideologiskt grundade tolkningar. Framtid som kan kopplas till en individs drömmar och framtidstro eller vad samhälle och dess strukturer betyder. Det är följaktligen det som är syftet att nå genom valda ord.
3.3.3 Övning – måla
Eftersom detta arbetets centrala fokus ligger på känslor och känslouttryck, får deltagarna likt föregående övning associera utifrån stimulusord – men genom att själva måla och skapa. Det kan finnas svårigheter i att kommunicera abstrakta saker som känslor verbalt. Därför är det fördelaktigt att få möjlighet att kommunicera visuellt.
Ytterligare en aspekt när det kommer till den visuellt skapande delen under fokusgrupperna, är deltagarnas förmåga och trygghet i att uttrycka sig visuellt. Detta är ytterst individuellt och människor är olika bekväma
med att måla, vilket kan ses som en begränsning. Värt att poängtera är dock att jag är tydlig med att detta är något prestigelöst och inte någon slags tävling i vem som kan måla bäst. Deltagarna får inte heller se varandras verk och målar under en kort och begränsad tid, vilket underlättar eventuella krav på det egna skapandet.
Färg är framförallt intressant att undersöka, då det kan användas på på olika sätt och oftast finns ett starkt personligt förhållningssätt till olika färger. Detta trots att det finns normativa uppfattningar kring vad olika färger förmedlar. I och med färgers symboliska betydelse är det intressant att tolka utifrån studiens syfte (Bergström, 2017; Lupton & Phillips, 2014). Det verktyg som användes var en ritplattformen YouiDraw Painter (u.å) som är gratis att använda.
3.3.4 Övning – reception och diskussion
I denna övning får deltagarna diskutera och tolka valda bilder inom studiens tema. Utifrån ett semiotiskt perspektiv där Barthes (1977) tankar kring denotation och konnotation samt de Saussures (1966) betecknande och betecknade är grundläggande. Övningen behandlar kollektiva och kulturella associationer som är en betydande del av tidigare presenterade teorier samtidigt som fokus ligger på känslomässiga reaktioner. Därför är tillhörande frågor följande:
● Vad tänker du på när du ser dessa bilder?
● Vilka känslor får du?
● Är det några detaljer i bilden du lägger märke till?
3.4 Praktiskt tillvägagångssätt
När projektets fokus och forskningsfråga formulerats, började jag läsa på kring teorier som skulle kunna vara av relevans för detta arbete. När jag hade läst in mig ytterligare på valda teorier och tydligare specificerat vad fokusgrupperna syftar till att utvinna, formulerades en intervjuguide efter detta. Parallellt med detta sökte jag även bland svenska klimat- och miljörelaterade ungdomsorganisationer för att nå det tänkta urvalet till studien.
Mejlkontakt fördes med respektive organisation, där jag kom i kontakt med nyckelpersoner som gav mig tillgång till urvalet (Kvale & Brinkmann, 2014). Utan dessa människor hade det varit betydligt svårare att nå potentiella deltagare inom organisationerna.
Kontakt via e-post fördes med alla potentiella deltagare som visat intresse för att delta, där samordning av fokusgruppernas tillfällen genomfördes. Innan respektive intervjutillfälle godkände samtliga deltagare sitt samtycke och fick därmed all information kring vad studien skulle innebära, både vad gäller tidsåtgång, syfte
och konfidentialitet. Under denna tid var det endast en person som föll bort under mailkontakten då denne slutat svara. Detta påverkade dock inte genomförandet i större utsträckning, då respektive grupp uppnått rimligt antal medverkande (Bryman, 2018).
Redan innan genomförandet hade jag funderat över vilken roll jag borde ha under fokusgrupperna och hur känsliga ämnen bör hanteras. Speciellt när det kommer till unga människor. Intervjuarens roll under fokusgruppsintervjuer ser annorlunda ut från traditionella intervjuer (Bryman, 2018). Bortsett från
intervjufrågor, så fungerar intervjuaren som en slags moderator för samtalet. Som moderator kan man både komma med fortlöpande frågor och introducera nya ämnen till samtalet eller hålla en mer passiv och observerande roll. Jag försökte läsa av respektive situation och genom aktivt lyssnande ingripa med frågor i vissa sammanhang för att få en mer utvecklad förklaring och diskussion i samtalet. I övrigt hölls en mer passiv och observerande roll, då jag inte önskar att påverka eller färga samtalet med personliga åsikter.
Den plattform som användes vid fokusgruppernas genomförande vad Google Hangouts, då detta innebar den enklaste lösningen för deltagarna och inget förinstallerat program behövdes. Samtliga fokusgrupper spelades in och pågick mellan 60 till 90 minuter. Respektive fokusgrupp fick en kort genomgång av det visuella verktyg som skulle användas under fokusgruppen. Detta för att underlätta eventuella tekniska problem och ovana med den ritplattform som användes. Trots detta uppstod det några problem till följd av ovana av verktyget, men då kunde deltagarna fråga direkt och få hjälp av mig. Under fokusgruppens olika delmoment gick deltagarna ibland i turordning och ibland en mer flytande samtalsdynamik.
Efter genomförandet transkriberades fokusgrupperna. Under bearbetningen av materialet skrev jag ned allt som jag spontant kopplade till fokusgrupperna. Detta för att strukturera mina egna tankar och vad spontant innehållsmässigt jag tagit till mig. När samtligt material blivit transkriberat, kodades detta i programmet NVIVO för att få en översikt av känslomässiga koder och teman. Vidare skedde närläsning av texterna och det visuella materialet. Respektive del i alla fokusgrupper analyserades samtidigt för att nå en helhetstolkning.
3.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Detta projekt har främst fokuserat på, både teoretiskt och i praktiskt genomförande, att besvara dess frågeställning och undersöka det man syftar till att undersöka (Ekström & Johansson, 2019). Studiens
utformning har följaktligen syftat till att undersöka och visualisera ungas känslor kring klimatet, vilket stärker validiteten. För att undersöka hur kollektiva tankar och känslor tar sig uttryck är valet av fokusgrupp som
kvalitativ metod både motiverad och rimlig för studiens syfte. Dessa fokusgrupper är därför giltiga om de har med saken att göra, där studiens utformning är ett bra mått för det man vill dra en slutsats om.
Studiens tillförlitlighet, eller reliabilitet, hänvisar till att undersökningen är utförd på ett korrekt sätt (Ekström
& Johansson, 2019). Detta innebär eventuellt huruvida deltagare har svarat ärligt och övriga felkällor som påverkat det empiriska materialet. Att göra en källkritisk bedömning är nödvändigt vid all slags empiri och användning av källor (Østbye, 2004). Information tas fram av människor som vanligtvis har ett motiv för sitt handlande. Således är det relevant att reflektera över och bedöma producenters motiv. När det kommer till denna studies teoretiska underlag och användning av litteratur, har etablerade teorier och dess originalkällor används inom stora delar av arbetet. Flertalet av angiven litteratur har använts som kurslitteratur på
universitetsnivå, vilket stärker förtroendet gentemot att använda dessa som källor.
Intervjuer bör bedömas utifrån samma källkritiska premisser (Østbye, 2004). Oavsett om det rör sig om strukturerade former, djupintervjuer eller som i detta fall – fokusgrupper. Människor har tendens till att, i de flesta sammanhang, påverka andra människors intryck av dem. Därför måste man ta i beaktning folks förmåga att vilja ge en positiv bild av sig själva, när det kommer till till tolkning av intervjusvar. Trovärdighet är en viktig aspekt inom källkritik (Østbye, 2004). Detta i relation till den information som skall bedömas, vilket påverkas huruvida det är första- eller andrahandskällor och systematiskt insamlad information. I denna studie är
studiens empiri, det vill säga fokusgruppernas, motiv givet. Detta eftersom det är organisationer som jobbar för miljö- och klimatfrågor. En annan aspekt kring trovärdighet är källans kunskap inom området. Detta kan ses som en fördel i detta projekt, där ungdomar med intresse för dessa frågor och engagerar sig ideellt förmodligen har kunskap inom ämnet man intresserar sig för.
Teorier inom semiotik kan kritiseras för att ha otydliga tillvägagångssätt för tolkning (Rose, 2017). Då det kan finnas stor variation bland studier i dess implementering av semiotiska teorier. Områdets utbredda terminologi fyller ett syfte i att förklara komplexa processer. Följaktligen tenderar ständig förnyelse och användning av nya begrepp vara förvirrande och onödigt i vissa fall.
Generaliserbarhet är något som all vetenskap eftersträvar (Ekström & Johansson, 2019). Detta eftersom att den enskilda studien och dess resultat inte bara ska ge specifik kunskap kring vad som undersöks, utan även dess applicerbarhet i andra liknande sammanhang (Kvale & Brinkmann, 2014). Fördomar kan vara uttryck för generaliseringar och ett vetenskapligt förhållningssätt innebär att vara försiktig med sina generaliseringar.
Sammanfattningsvis strävar denna studie att ge en förevisning i hur känslor kan visualiseras även i andra
3.6 Forskningsetiska överväganden
Intervjuer bör hantera flera etiska frågor innan praktiskt utförande (Kvale & Brinkmann, 2014). Detta sker redan i syftesformuleringen, vad arbetet kan bidra med kunskapsmässigt och i vilken utsträckning den granskade mänskliga situationen kan förbättras. Vidare är det av betydelse under intervjuernas planering att deltagarna tilldelas informerat samtycke. Utöver detta, skall noga övervägande kring eventuella studiens konsekvenser göras. Med detta menas att risken för skada till följd av deltagandet skall minimeras. Följaktligen är det därför organisationernas namn inte skrivs ut, då deltagarnas anonymitet inte skulle kunna garanteras i samband med given ålder och boendeort.
Studien innefattar unga människor som är engagerade i två miljö- och klimatrelaterade organisationer. Även fast alla deltagare förutom en var myndiga vid tillfället, är det fortfarande unga människor det handlar om.
Detta tillför ytterligare en etisk aspekt och därför har studien tagit hänsyn till hur man som intervjuare bör agera när det gäller barn och unga kring (för vad som kan uppfattas som) känsliga ämnen. Känslighet inom ett ämne är dock något som bör ses som potentiellt (Thelander, 2014). Det är grundläggande att man som intervjuare har respekt för de som skall intervjuas. Ingen skall heller behöva vara skyldig att svara på frågor och är något som bör respekteras.
Utskrifter av genomförda intervjuer präglas av etiska aspekter eftersom materialet kan innehålla känsliga ämnen eller information (Kvale & Brinkmann, 2014). Följaktligen är detta av relevans när det kommer till förvaring av utskrifter eller ljudfiler och att dessa raderas när materialets syfte fullgjorts. Lika viktigt är det att se över osammanhängande eller överdrivet ordagranna intervjuutskrifter, då det kan skapa omoralisk
stigmatisering av personen ifråga.
Vad gäller etik inom design, har designforskare alltmer börjat problematisera sin roll som bidragit till en ohållbar utveckling av marknaden (Ingram et al., 2007). På liknande sätt diskuterar Latour (2008) att designers bör ifrågasätta sina verk utifrån etiska och moraliska perspektiv. Detta eftersom yrkesrollen och dess bidrag till samhället påverkar människor fysiskt som psykiskt.
3.7 Metodkritik och begränsningar
Generellt sett när det kommer till kvalitativa studier är subjektivitet en återkommande kritik (Bryman, 2018).
Det är enbart jag som utfört studien, modererat fokusgrupperna och tolkat det empiriska materialet. Kritiken grundas i att resultaten till stor del bygger på forskarens osystematiska uppfattningar och tidigare förförståelse.
Inom medie- och kommunikationsvetenskap används ofta tolkande vetenskaper (Ekström & Johansson, 2019). Tolkande vetenskaper är högst försvarbart då verkligheten består inte av enbart mätbara ting utan till mångt och mycket av abstrakta värden.
Mening skapas genom sociala handlingar och beteenden (Ekström & Johansson, 2019). Detta kan tolkas utifrån samhällsnormer och kulturella koder som återfinns i all form av kommunikation, och just mening går inte att utvinna genom enbart observation. Mening är något som måste aktivt tolkas och vetenskapen blir således subjektiv framtagen. Som forskare bör man inte låta sina egna åsikter eller erfarenheter styra en studies tolkning, vilket medför att olika forskares förförståelse bidrar till att alla tolkningar inte är likvärdigt sanna.
Vidare finns det även risk för intervjuareffekten, alltså en anpassning i deltagarnas svar till vad som tros vara önskvärda i sammanhanget (Bryman, 2018). Antingen gentemot mig som intervjuare eller gruppen som helhet. Deltagarna som medverkat i denna studie är människor som är uttalat miljöintresserade. Viktigt att ha i åtanke är följaktligen att resultatet inte är representativt för alla unga, vilket skulle kräva en betydligt mer omfattande studie. Fokusgrupper möjliggör tolkning av deltagarnas interaktion och kollektiva
meningsskapande, vilket är i enlighet med studiens teoretiska ramverk. Kritik kan dock riktas gentemot genomförandet som skedde via videosamtal och svårigheterna det medför.
På grund av COVID-19 och i linje Folkhälsomyndighetens (2020) rekommendationer genomfördes denna studie på distans. Det är den största begränsningen vad gäller genomförandet eftersom gruppdynamiken påverkas. Trots detta finns det vissa fördelar med just online-fokusgrupper, vilket möjliggör deltagande som annars inte skulle vara troligt på grund av stora geografiska avstånd och resmöjligheter. Något som är fördelaktigt gällande studiens nationellt geografiskt utspridda urval (Bryman, 2018).
4.0 Resultat och analys
Här kommer resultatet av studien presenteras och analyseras utifrån det teoretiska ramverket. Vidare kommer analysen ligga till grund för projektets visualisering.
4.1 Känslor
Studiens innehållande känslor kodades i NVivo och presenteras i figur 3. Desto mer frekvent en känsla förekom i fokusgrupperna, desto större representeras den i figurens visuella uppdelning. De känslor som var mest framträdande var ansvarsfullhet, gemenskap, solidaritet och ångest. Det är även intressant att lyfta övriga känslor, då många av dessa kan relatera till varandra. Exempel på detta är bland annat känslan av att vara missförstådd, vilket i sig kan ge upphov till frustration, ångest eller ilska.
Figur 3 – Kodade känslor i NVivo
Respektive intervjutillfälle strukturerades in i fyra delar som behandlar fyra olika slags uttryckssätt – berätta, associera, måla och tolka. Inledningsvis ställde jag frågor kring hur deltagarnas klimatengagemang började och deras känslomässiga resa. Deltagarnas svar grundar sig främst i ett intresse och kärlek för naturen, som sedan utvecklats till ett ansvarstagande i och med insikten av de klimathot som existerar. Denna insikt präglades i flera fall av en emotionell och ångestladdad reaktion, som exemplifieras i följande citat:
Jag har alltid varit miljöintresserad. Framförallt intresserad av havet och miljön, men jag kommer verkligen inte ihåg en tid när det inte var så. Jag tror det som fick mig att börja realisera att vi måste göra något för att (...) rädda miljön, var typ
för tio år sen och Deepwater Horizon – en oljespill som verkligen fick mig att vakna. (...) Oj, asså det var, det förstörde allt i min världsbild. Jag var åtta år då och det var den första saken som verkligen fick mig att veta att saker inte kommer
att lösa sig om vi inte gör något.
(Nora, 18 år)
Likt tidigare forskning (Strife, 2012; Ojala, 2012; 2013; Stoknes, 2014) är klimatångest, stress och oro känslor som fokusgruppernas deltagare gav uttryck för. Framtidstron vad gäller klimatet är till stor del av negativ karaktär, men gemensamt för samtliga grupper var resonemang av en slags villkorslös hoppfullhet.
[...] allt spelar roll och man vet aldrig när man kommer få
genomslag och när man får momentum, men jag tror med de klimatstrejker som varit det senaste året nu att miljörörelsen är närmare den kritiska massa som behövs för att nå dom här tröskeleffekterna,
dom sociala-tipping-points folk pratar om, kan finnas för att få igenom verklig förändring och det tycker jag ät väldigt hoppingivande. Men som Greta sa; det viktiga är just det. Att det finns hopp, men
det finns inte bland politikerna eller storföretagen. Det finns bland oss och det finns bland folket.
(Linus, 24 år)
Aktiva handlingar har påståtts kunna korrelera med ambivalenta känslor (Ojala, 2008). Något som överensstämmer till stor del med denna studies resultat. Ambivalenta känslor kring klimatet återfinns i deltagarnas resonemang, vilket har kategoriserats till ett antal semiotiska resurser. Resurser som är av känslomässig betydelse och som deltagarna på olika sätt relaterar och skapar mening kring. Detta avsnitt kommer fortsatt att tematisera och presentera dessa semiotiska resurser och förklara hur de används som en känslomässig katalysator.
4.2 Semiotiska resurser
4.2.1 Kollektivet som semiotisk resurs
Mycket av den mening som skapas sker inom olika gemenskaper som bildas. Det vill säga att deltagarnas mening gällande klimatkampen stärks i och med den gemenskap som skapas, och utgör en semiotisk resurs (van Leeuwen, 2004). Från att ha upplevt ensamhet och hopplöshet till att att få ett sammanhang att relatera till andra människor och kämpa för samma sak. När det kommer till känslor som ångest och maktlöshet,
beskrivs olika former av gemenskap som något som gör det möjligt att kanalisera sina känslor och ge uttryck för dem.
Jag kände väldigt länge att jag inte riktigt visste hur jag kunde kanalisera, typ vad jag kände och tyckte (...) så sen tror jag det var väldigt viktigt när dom här klimatstrejkerna började och Greta Thunberg började strejka. Det var på något sätt då jag (...) verkligen verkligen började läsa på
ordentligt och (...) blev både insatt och väldigt engagerad och själv började strejka och så.
(Moa, 17 år) Trots negativa känslor kopplade till klimatkampen, uttrycks positiva känslor som ett resultat av att relatera till likasinnade människor och skapa ett aktivt engagemang. Detta blir extra tydligt i sociala sammanhang som arrangeras av dessa gemenskaper. Eufori, hoppfullhet och solidaritet är något som exemplifieras i följande citat:
[...] jag blev väldigt berörd på när, vad heter det (...) det var en stor strejk 27:e
september i slutet av förra året. Då var det i Stockholm på Kungsträdgården, kom det typ 60 000 pers och det var väldigt såhär (...) kraftfullt. (...) Jag och en vän, vi skrek jättemycket och jag såhär (...) jag
tappade nästan rösten. [...] Man fick verkligen känna att det är verkligen folk som (...) bryr sig om det här. Men det jag tror är problemet är att folk inte, lite som du Moa var inne på, berättade att när man var yngre kanske inte kände att du
visste hurdu skulle kanalisera dom och jag tror det är väldigt många som känner så.
(Malin, 19 år) Många av deltagarna skapar mening och relaterar känslomässigt till minnen i olika konstellationer och
sammanhang som kretsar kring klimataktivism och engagemang (van Leeuwen, 2004). Det kan röra sig om tidiga minnen från hur en deltagare hjälpte sin pappa dela ut och sätta upp flygblad eller hur en annan
deltagare fann en slags tröst i att kollektivt sörja, över vad som går förlorat i och med klimatförändringarna, på ett klimatläger tillsammans med andra ungdomar menar hon att “(...) man kunde inte bortse från hur allvarligt det var. Det var väldigt, det var fint och det var väldigt jobbigt på samma gång.” (Michelle, 18 år).
4.2.2 Naturen som semiotisk resurs
Grönt är något som associeras med natur, vilket även gavs uttryck för i den visuellt skapande övningen när deltagare målade natur i sin bild av framtiden och dåtidens värld (van Leeuwen, 2004). Ordet natur gav upphov till positivt laddade responser som kan härledas till det miljöintresse som deltagarna har. Dessa ord var exempelvis “härligt”, “min framtid”, “hem”, “allt”, “mångfald”. Naturen har ett starkt symboliskt och
känslomässigt laddat värde. Det är trots allt det som samtliga deltagare värnar om i och med sitt engagemang och aktivism. Det finns flera exempel på hur deltagarnas föräldrar tidigt introducerat intresset för naturen och
varit en del av barndomen. Fokusgrupp C diskuterade framförallt naturens filosofiska egenvärde, vilket
kommer förändras och framtida generationer riskerar att inte kunna nyttja naturen på samma sätt som tidigare gjorts.
[...] med tanke på dom stora ekologiska effekterna det kommer bli, så kommer det
inte alls vara samma värld efter klimatkrisen om vi låter det fortsätta. Så vi kommer inte kunna, eller vi kommer kunna det, men framtida generationer kommer ju inte kunna njuta av naturen på samma sätt och naturen med dess egna filosofiska egenvärde kommer inte existera på samma vis. Det är inte alls säkert att våra nästkommande generationer eller näst-nästkommande generation kommer kunna stå på
bryggan och fiska som jag har gjort typ hela min uppväxt.
(Niklas, 18 år)
I kontrast till de filosofiska värden, som i sig är värda att skydda, framhålls naturens påverkan av
klimatförändringar som något mer utav en rättvisefråga. Med detta menas de orättvisor som är ett resultat av naturens förändrade tillstånd, som Nina, 26 år, beskriver det: “(...) dom som lever för och av naturen får betala med allt dom har. Kultur, sina liv, historia, allt.” samt att naturen i olika delar av världen kommer påverkas olika mycket av klimatförändringarna. Vidare diskuterade fokusgrupp A och B kring vad dessa följder kan vara i form av klimatflyktingar och politiska konsekvenser.
När jag tänker på sånt (...) det är ju väldigt (...) läskigt och väldigt upprörande, men det är ju typ det som motiverar mig till att kämpa för miljön. Just att det handlar om allt det, att jag var nog ändå lite så i början med miljö. Att mycket handlade om naturen, men mer och mer för mig har blivit en rättvisefråga. Att det handlar om makt och resurser och
fördelningar och att vår tid stora humanistiska kamp är klimatkampen.
(Linus, 24 år)
Naturens beskrivs följaktligen som grundläggande för människan, men flera deltagare tog upp hur detta på olika sätt inte erkänns. Som Michelle, 18 år, beskriver det – att “man separerar mänskligheten från naturen på ett konstigt sätt. Att man tror att vi inte är natur när vi också är natur” och att samhällets strukturer går före naturens lagar. Naturen förklaras som något som inte kan kontrolleras likt allt annat och sålunda något man ska respektera och värna om. Genom att värna om miljö- och klimat, värnar man även om samhället och framtida generationer.
[...] som att när man har en blomma kan man inte, som inte kommit ut i full blom. Du kan inte rycka i den så kommer den helt plötsligt skulle växa snabbare, utan allt måste få ta sin tid och (...) allting måste få ta sin tid för att bli färdigt. För
att man verkligen ska kunna (...) vara det som man är meningen att man ska vara.
(Malin, 19 år)
Naturen kan användas som språkliga symboler, då omvärldens reflekteras i människors medvetande och sätt att tänka (Allwood, Frängsmyr & Svedin, 1989; Pierce, 1998). Denna liknelse kring en blommas skörhet skapar mening på så sätt och det finns saker i vårt samhälle som fungerar på liknande vis. Att normer, strukturer och det ekonomiska system som präglar samhällen, många gånger försämrar ting genom att exploatera och “rycka blomman” innan den nått sin fulla potential. Detta är något som är applicerbart i en samhällelig och mänsklig kontext, men syftar framförallt till hur naturens potential och resurser utnyttjas. Strukturer och systemet är återkommande ord som står i kontrast till naturen. Något som går vidare går att utveckla som ytterligare resurs bärande av semiotisk potential (van Leeuwen, 2004).
4.2.3 Kampen som semiotisk resurs
Som tidigare nämnt, behandlar studiens känslomässiga innehåll en slags dualistisk ambivalens. Ambivalens mellan positiva och negativa känslor samtidigt som vissa deltagare menar att de försöker hålla emotionellt avstånd för att orka fortsätta med sin aktivism. Att många av dem som kämpar och engagerar sig mest är de som många gånger har minst hopp. I studiens olika delar framkommer en uppdelning, både visuell och verbal, som även kan kopplas till polarisering av olika slag – ett vägval, ett “vi och dem” och den kamp som beskrivs (de Saussure, 1966).
Trots möjligheten att välja bland otaligt många färger på den ritplattform som användes, så använde sig deltagarna av liknande färgpaletter. Deltagarna såg inte heller varandras målningar under tiden. Detta kan därför kopplas till färgers associativa egenskaper (Kress & van Leeuwen, 2006). Den sista målningen respektive deltagare gjorde, behandlade deras känsla av den rådande klimatsituationen. Det sker en tydlig uppdelning eller tvådelning av olika former i flera av bilderna, vilket påvisar vilka former som har närhet eller distans till
varandra (Rose, 2017). Det som kan tolkas som gemensamt för alla tre målningar, är att deltagarnas målningar framförallt visualiserar polarisering av olika slag. Det vill säga en tydlig uppdelning mellan motsatser eller koncept, som i vissa fall även står skrivet i bilden, som står i relation till varandra.
Figur 4 – Deltagarnas målade känsla av rådande klimatsituation
Två personer som porträtterar kampen som deltagarna är en delaktiga inom är Greta Thunberg och Donald Trump. Malin, 19 år, beskriver dem som “(...) två otroligt starka människor som är starka och maktfulla på två väldigt olika sätt.”. Av den bild som fokusgrupperna fick diskutera, bestående av dessa två personer, relaterade samtliga till Thunberg. På så sätt agerar även dessa två semiotiska resurser i sammanhanget – två starka
symboler kring vart mening skapas runt (van Leeuwen, 2004).
Det här är typ en av mina favoritbilder. Den är bara så rolig för att ah (...) nej jag vet inte. Greta är så himla (...) icke-fjäskig. Hon visar vad hon känner och så här skulle vi nog alla vilja se på Trump. Hon gör det liksom. Jag blir glad när jag ser den. [...] Ett annat sätt är att den här bilden symboliserar ett generationsskifte
också och hela den här grejen att vuxna inte tar ansvar, så måste vi göra det.
(Lovisa, 22 år)
Nej men jag tänker väldigt mycket på kontraster mellan dom som har makten och dom som inte har det. Vuxenvärlden och (...) unga eller den unga världen. Lite också så här David och Goliat är väl den mest (...) den mäktigaste i hela världen och (...) mot en hel generation. (...) Väldigt
mycket kontrast i alla fall.
(Nils, 18 år)
Dessa kollektiva konnotationer kring hur Thunberg utgör en symbol för en hel generation, är en tydlig motpol till det som Trump representerar (Barthes, 1977). Alltså vuxenvärlden och makthavarna som inte tar det ansvar som krävs för de ekologiska utmaningar som världen möter. Dessa två symboler beskrivs vara definierade för vad deltagarna kämpar för. Det vill säga, att göra sin röst hörd och kunna påverka världen till det bättre; eller hindra dåliga saker från att ske; försöka kommunicera och möta människor som inte delar samma åsikter; få samhället att lyssna vetenskapen. Som Nils, 18 år, poängterar; “Det är liksom ingen åsikt man kan tycka så mycket om. Antingen är det försent eller så är det inte försent. Nu säger forskningen att det inte är försent, men snart är det försent.” Detta är något som kan kopplas till klimatparadoxens identitetsaspekt, alltså hur klimatfrågan värderas utifrån ens politiska identitet, vilket gör att andra politiska värderingar och prioriteringar motsätter sig vetenskapligt baserad fakta kring klimatförändringarna (Stoknes, 2014).
Tankar kring vuxenvärldens oansvarighet kontra ungas ansvarstagande för klimatkampen är gemensamt för samtliga fokusgrupper, vilket kan knytas till vilka egenskaper som traditionellt konnoterar vuxna kontra unga människor (Barthes, 1977). Det uppstår en slags ironisk rollfördelning just eftersom båda besitter makt på två väldigt olika sätt, men att det är Thunberg och den unga generationen som tar ansvar gällande klimatet. Både fokusgrupp B och C lyfte betydelsen i att “bara göra sitt jobb” och inte se helheten av allas vårt agerande – resultatet av plikttrogenheten gentemot samhällets kapitalistiska strukturer, vilket urholkar jordens resurser.
Dom gör ju bara sitt jobb och det är nog det (...) som är faran med våran verklighet. Att vi är så insnöade i våra roller och våra liv, att vi inte tar ett steg bakåt och tillbaka och ser vad som behöver
göras. Det är så farligt men kan vi verkligen beskyllas för det?
(Nina, 26 år)
Detta är flera aspekter av kampen som meningsskapande och semiotisk resurs. Det vill säga en känslomässig kamp inom sig själv, gentemot politiska eller kunskapsmässiga motsättningar och vilken roll respektive individ har gentemot helheten. Detta går följaktligen att återkopplas till den psykologiska klimatparadoxen, som belyser människans irrationella tänkande (Stoknes, 2014). Flera barriärer benämns under fokusgrupperna, som den kognitiva dissonans som förekommer när människan vet vad som är bra rent ekologisk och klimatmässigt, men fortfarande inte väljer att göra det. Det är våra roller i samhället och vardagen som utgör distans till dessa typer av problem. Mycket riktigt som föregående citat understryker – kan vanliga människor beskyllas för att inte göra skillnad? Hur ska man nå dessa människor och få dem att se vad som behöver göras? Detta är ytterligare en aspekt av den polarisering och kamp deltagarna givit uttryck för under studiens fokusgrupper.
