1. Diskussion
Vad som gör en gata attraktiv beror på en mängd faktorer såsom kön, ålder, utbildningsnivå, humör, socioekonomisk och kulturell bakgrund. Färre bilar, ett rikt folkliv och grönska verkar dock vara faktorer som de flesta människor uppskattar. Hållbarhetsanalysen av projektet Industrigatan visar på genomgående ambitiösa planer för den fysiska utformningen av gatan. Malmö stad har varit medvetna om vilka faktorer som utgör ett attraktivt offentligt rum i sin planering av Norra Sorgenfri och Industrigatan, vilken exempelvis ska ha träd och väl tilltagna cykel- och gångstråk. Vidare avser Malmö stad planera för småskaliga stadsrum, vilka ska uppmuntra till möten och aktivitet på gatan.
Genom att se gatan som något mer än en transportsträcka vidgas förståelsen för vad en gata kan vara och gatan kan ses som vilket offentligt rum som helst. Gatan kan betraktas ur ett kommunikativt perspektiv där den blir en arena för interaktion och kontakt, snarare än enbart en transportsträcka där andra människor utgör hinder. Det är således hur människorna använder gatan som bestämmer om gatan enbart blir en transportsträcka eller dessutom ett offentligt rum.
Om det offentliga rummet uppfattas vara av dålig kvalitet sker bara nödvändiga aktiviteter. Men genom att skapa ett stråk och låta resan vara en del av målet, det vill säga att tillskriva gatan fler värden än transportinriktade, kan det uppmuntra till även frivilliga aktiviteter. När
målet är att skapa ett stråk är således människorna nyckeln. För att locka människor måste gatan uppfylla vissa kriterier, vilket bland annat handlar om att ha tydliga gränser mellan det offentliga och det privata. Vidare måste det finnas ögon på gatan, det måste med andra ord finnas permanenta verksamheter som utgör någon slags bas och gatorna måste användas någorlunda kontinuerligt.
Teorierna visar att planeringen bör utgå från människorna vilket innebär att ett kommunikativt förhållningssätt måste genomsyra processen. Genom att flytta fokus från det arkitektoniska och istället satsa på att främja folklivet i de offentliga stadsrummen kan ett aktivt stadsliv uppnås med knappa resurser. Kort sagt: människor drar till sig människor. Vidare bidrar människorna till den upplevda tryggheten, en aktiv gata är således mer attraktiv än en folktom gata.
Hållbarhetsanalysen visar att Malmö stad har intentionen att skapa förutsättningar för möten mellan människor på gatan, och planerna för den fysiska utformningen speglar detta. För att fylla det fysiska rummet med människor krävs det anledningar att besöka platsen och välja just detta stråk som färdväg framför andra. Tanken är att arrangemang, attraktioner och aktiviteter ska planeras och utföras tillsammans med områdets verksamma aktörer, men metoder för denna samverkan har utvecklingspotential. För att i omvandlingen av Industrigatan värna om deltagande och människan som den centrala aktören för ett attraktivt offentligt rum kan det krävas nya arbetssätt. Genom att låta människorna vara en del av staden utformning, i någon form av deltagandedesign, kan de spridda uppfattningarna av vad som utgör ett attraktivt offentligt rum hanteras.
För att planeringen ska utgå från människorna krävs det metoder som tar hänsyn till mjuka värden. Detta skulle kunna vara cultural planning, vilket är en kulturburen samhällsplaneringsmetod. Metoden ersätter inte traditionell samhällsplanering, utan fungerar snarare som ett komplement för att ta tillvara på en plats kulturella resurser. I Norra Sorgenfri finns ett rikt kulturliv i form av t.ex. ateljéer och föreningar, vilket Malmö stad vill ska vara en del av områdets identitet. Att i planeringen integrera metoder inriktade mot kultur och platsmarknadsföring, d.v.s. cultural planning, innebär att en plats potential lyfts fram, och dess särart och identitet ges större utrymme. Genom att se en plats utifrån dessa kulturella förutsättningar, där kultur ges en bred definition, skapas planeringsstrategier som inte enbart uppmuntrar konsumtion och kommersiell verksamhet. Då Malmö stad egentligen bara har makt över själva gatan och därmed inte kan välja vilka verksamheter som ska etablera sig i området, är det en sådan typ av metod som krävs.
För komma åt detta eftersträvansvärda nerifrån och upp-perspektiv anses cultural planning vara en lämplig metod i arbetet att omforma Industrigatan till att bli ett attraktivt offentligt rum. De mjuka värden som metoden tar hänsyn till handlar om kreativitet, traditioner och framtidstro. När cultural planning används som verktyg gäller det att inte fastna på detaljnivå eftersom det då finns risk för att processen inte når längre än till en kvantitativ nivå, där kultur avgränsas till att enbart ses som en sektor. Den kvantitativa sidan innebär t.ex. att kartlägga kulturarv, verksamma konstnärer och kulturinstitutioner. En sådan ensidighet innebär att det rumsliga perspektivet på kulturen förloras, vilket leder till att dess bidrag till den sociala hållbarheten också osynliggörs.
För att hitta platsens själ och identitet behövs ett kritiskt förhållningssätt där en plats mindre tilltalande sidor inte ignoreras. Då det är de mänskliga aktiviteterna och det mänskliga samspelet som utgör vad som karaktäriseras som ett samhälle, bör planeringen utgå från hur människorna själva uppfattar platsen. De analyserade dokumenten visar att Malmö stad har genomfört olika former av dialogarbeten och samråd under processens gång. Utifrån dessa har planerna till viss del reviderats. Malmö stad önskar dock än mer deltagande och samverkan, vilket denna uppsats förstudie ämnar ge förslag på hur det skulle kunna gå till.
Hållbarhetsanalysen visar att Malmö stad måste ta ett steg tillbaka, det vill säga förhålla sig till Norra Sorgenfris utveckling på ett mer distanserat sätt. Om människor ska inkluderas i processen krävs en medvetenhet om vilka röster som kommer och får komma fram. För att minska den politiska styrningen som cultural planning kan innebära bör metoden därför kombineras med sensemaking och open ended-processer, där utgången inte är förbestämd. Att ha en vision för området är bra, men det ligger utanför Malmö stads makt att bestämma exakt vad området ska fyllas med. I det här fallet blir Malmö stads roll snarare en medlande och motiverande processledare för utvecklingen i Norra Sorgenfri. Detta är också vad Malmö stad önskar uppnå med att omvandla Industrigatan till ett attraktivt offentligt gaturum tidigt i utvecklingsprocessen.
För att agera som medlande och motiverande processledare rekommenderas sensemaking som metod. Sensemaking handlar om att alla berörda parter ska få vara med och skapa en gemensam bild av utmaningen i fråga, för att finna den mest tillfredsställande lösningen för alla. Det handlar vidare om att göra plats för fler kunskaper och
färdigheter i processen och skapa “tolkningsramar”. För att Malmö stad ska kunna anta rollen som processledare föreslås i denna studie en workshop-serie. Denna workshop-serie ämnar vara ett exempel på hur en sensemaking-process kan vara behjälplig i Industrigatans utformning. Genom att utgå från ett tema ges en tolkningsram inom vilken deltagarna sedan kan formulera en gemensam bild. Workshop-serien blir ett sätt för Malmö stad att ta ett steg tillbaka då det i denna typ av upplägg inte går att förutsäga resultatet. Då resultatet inte är det viktigaste läggs fokus istället på själva samarbetet, och samarbetet ges ett egenvärde eftersom långsiktiga relationer och nätverk mellan deltagarna skapas. Det handlar således om en form av open-ended infrastructuring, vilket genom avsaknad av slutmål lämnar utrymme för experimenterande och kreativitet. Sett utifrån delaktighetstrappan är detta alltså ett sätt att avancera från dialog till inflytande och medbeslutande, vilket borde vara nödvändigt för att Norra Sorgenfri ska kunna utvecklas successivt och att området kan bibehålla sin själ och mjuka värden.
I den nya samverkanskontexten som föreslås får utformningen av det praktiska deltagandet stor betydelse, där Malmö stads aktiva roll som processledare blir central. Malmö stads uppgift är att skapa agonistiska offentliga rum, som tillåter konflikt. Med ett agonistiskt förhållningssätt gynnas områdets fortsatta utveckling, både på sikt och under resans gång, i och med att konstruktiva kontroverser får vara den motor som för utvecklingen framåt. Detta går i linje med cultural planning som handlar om att våga vara kritisk och inte väja för det mindre tilltalande på en plats. I ett agonistiskt offentligt rum kan det arbetas med prototyper, vilket handlar om att prova olika lösningar för att förutse hur de påverkar
maktrelationer och politiska utgångspunkter. Att inom ramen av cultural planning arbeta med prototyper på detta sätt, borde minska risken för att metoden i sig blir ett politiskt verktyg. Avsikten med workshop-serien är att den ska ta fram en eller flera prototyper som får testas, vilket i det här sammanhanget innebär nya sätt att göra en plats mer attraktiv.
Omvandlingen av Norra Sorgenfri är komplex med många olika fastighetsägare som ska bekosta utvecklingen inom kvartersmarken, vilket förutsätter en hög grad av legitimitet för planerade åtgärder. Analysen leder fram till ett centralt problem som handlar om att nuvarande organisationsform och arbetsmetoder gör det svårt att tänka i nya banor, vilket leder till en brist på nyskapande strategier för samverkan. Då Malmö stad är öppna för deltagande och vill uppmuntra till spontana händelser borde t.ex. cultural planning, sensemaking och open-ended infrastructuring vara lämpliga metoder.
2. Slutsatser
Studiens syfte har varit att identifiera viktiga aspekter som krävs för att utveckla Industrigatan så att det blir ett attraktivt urbant rum som kan vara del av den vidare utvecklingen. Vidare var syftet även att redogöra för hur Malmö stad kan arbeta med samverkan för att skapa ett attraktivt offentligt gaturum. Utifrån diskussionen ovan och studiens frågeställningar kan följande slutsatser dras:
Vilka kvaliteter krävs för att gator ska bli attraktiva urbana rum? Teorier visar att en attraktiv gata har begränsad biltrafik, den främjar fotgängare och cyklister, har mycket grönska och är kommunikativ på så vis att den ger plats för interaktion och möten mellan människor. Vidare har gatan en tydlig identitet som speglar områdets historia. En attraktiv gata, ett stråk, kännetecknas av ett flöde av människor på väg någonstans eller där resan i sig är en del av målet. Med andra ord blir gatan ett besöksmål i sig och eftersom människor drar människor skapas ett aktivt folkliv. Detta gör även att gatan blir mindre ödslig och därmed upplevs som trygg, då det finns anledning att besöka den under dygnets alla timmar. Gatans funktioner bör vara demokratiska och utgå från människors behov, vilket innebär ett varierat utbud av bostäder, service, arbetsplatser och kultur men samtidigt krävs det tydliga gränser mellan det offentliga och det privata. Värt att notera är slutligen att människors uppfattning av vad som är ett attraktivt rum delvis är subjektiv då den påverkas av faktorer som kön, ålder, utbildningsnivå, humör, socioekonomisk och kulturell bakgrund.
Hur kan Gatukontoret i Malmö stad planera och skapa förutsättningar för att göra Industrigatan till ett attraktivt urbant rum för att gynna den vidare utvecklingen av Norra Sorgenfri?
För att integrera människors uppfattningar om vad som utgör en attraktiv gata föreslås Malmö stad förändra sin roll från styrande till medlande processledare. Detta kan ske genom metoder som cultural planning, sensemaking och open-ended infrastructuring. Utvecklingen av Industrigatan gynnas av ett ökat deltagande, och det är även Malmö stads målsättning. Malmö stad kan planera för ett attraktivt urbant rum genom att formulera en gemensam bild tillsammans med områdets aktörer. För att denna bild ska förverkligas kan Malmö stad som styrande institution skapa förutsättningar genom att inkludera aktörerna genom hela den successiva processen. Den vidare utvecklingen av Norra Sorgenfri gynnas om Industrigatan blir en attraktiv gata redan nu.
Är den planerade omvandlingen av Industrigatan hållbar?
Hållbarhetsanalysen visar att den planerade fysiska utformningen av Industrigatan uppfyller de aspekter som kan sägas skapa ett attraktivt offentligt rum. Planen för gatans utformning kan därför sägas vara hållbar. Den normativa principen om öppen deltagandeprocess visar dock att det saknas konkreta metoder för den samverkan som Malmö stad vill uppmuntra. Utifrån detta har denna studie lett fram till en projektidé som består av en serie workshops, vilken har för avsikt att uppmuntra ytterligare samverkan och deltagande.
Referenser
Alderman, N., Ivory, C., McLoughlin, I. & Vaughan, R. (2005). Sense- making as a process within complex service-led projects. International Journal of Project Management, 23:380-385.
Björgvinsson, E., Ehn, P. & Hillgren, P-A. (2010). Participatory design and “democratizing innovation”. MEDEA - Collaborative Media Institute. Malmö högskola.
Brusman, M. (2012). Kultursamverkan och hållbar stadsutveckling – kulturen som aspektpolitik i samhällsplaneringen. I: Harding, T. & Nathanson, C. (red.). Under konstruktion: effekter av kultursamverkansmodellen 2010-2012. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting
Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi.
Campelo, A., Aitken, R., Gnoth, J. & Thyne, M. (2009). Place branding: representing sense of place. Anzmac.
Delegationen för Hållbara städer. (2010). Rapport om Delegationens verksamhet 2008-2010. Miljövårdsberedningen, (SOU) Jo 1968:A.
Frenning, K. & Ståhl, B. (2011). Framtid med växtvärk - Kan hållbara städer möta klimatutmaningarna? VINNOVA Analys, 2011:02.
Gabrielsson, C. (2006). Att göra skillnad: det offentliga rummet som medium för konst, arkitektur och politiska föreställningar. Stockholm: Arkitekturskolan, Kungliga Tekniska högskolan.
Gatukontoret (2006). Gatusektioner - råd och exempel vid utformning av gatumiljöer. Malmö stad.
Gatukontoret (2013). Förstudie byggprojekt Industrigatan 8116. Malmö stad. Gehl, J. (2010). Cities for people. Washington: Island Press.
Gehl, J. (1971). Livet mellem husene. 2. opl. København: Arkitektens forlag.
Gifford, R. (1997). Environmental psychology: principles and practice. 2 uppl. Boston: Allyn & Bacon.
Grisoni, L. & Beeby, M. (2007). Leadership, Gender and Sense-making. Gender, Work and Organization, 14(3):191-209.
Halvorsen, K. (1992). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur. Hedenfelt, E. (2013). Hållbarhetsanalys av städer och stadsutveckling. Ett integrerat perspektiv på staden som ett socioekologiskt, komplext system. Malmö University Publications in Urban Studies (MAPIUS) 13.
Hillgren, P-A., Seravalli, A. & Emilson, A. (2011). Prototyping and infrastructuring in design for social innovation. CoDesign, 7(3-4):169-183. Jacobs, J. (2005). Den amerikanska storstadens liv och förfall. Göteborg: Daidalos.
Jergeby, U. (1996). Offentlig miljö som arena och kuliss: att se, bli sedd och mötas på stadens offentliga och bostadsnära platser = [Public space as arena and scenery] : [to see, to be seen and to meet at public and neighbourhood places of the city]. Diss. Uppsala : Univ.
Kotler, P. & Kotler, P. (2009). Marketing management. 1. European ed. Harlow: Prentice Hall.
Lundberg, K. & Hjorth, C. (2011). Att fånga platsens själ: handbok i cultural planning. Stockholm: SKL Kommentus media.
Malmö stad. (2008). Planer & strategier för Norra Sorgenfri. Malmö stad. Malmö stadsbyggnadskontor. (2008). Norra Sorgenfri - Planprogram. Malmö stad.
Malmö stad. (2010). Norra Sorgenfri - Stadsrum. Malmö stad.
Malmö stadsbyggnadskontor. (2013). Samrådsredogörelse - Översiktsplan för Malmö ÖP2012. Malmö stad.
Naturvårdsverket. (2014a). God bebyggd miljö.
http://miljomal.nu/sv/Miljomalen/15-God-bebyggd-miljo/ [2014-03-13] Naturvårdsverket. (2014b). Preciseringar av God bebyggd miljö.
http://miljomal.nu/sv/Miljomalen/15-god-bebyggd-miljo/Preciseringar- av-god-bebyggd-miljo/ [2014-03-13]
Sveriges Kommuner och Landsting (2011), Handbok i utvärdering av medborgardialog. Stockholm.
Weick, K. E. (2001). Making Sense of the Organization. Oxford: Blackwell Business.
Wikström, T. & Olsson, L. (2012). Stadens möjligheter: platser och stråk. Malmö: Tita-projektet, Region Skåne.
Kontaktuppgifter
Denna uppsats har tagits fram inom ramen för kursen Hållbar stadsutveckling: projektkurs (15 hp) på Malmö högskolas magisterprogram Hållbar stadsutveckling – ledning och organisering vårterminen 2014. Vid frågor, kontakta gärna uppsatsförfattarna:
Emelie Waktel 073 638 70 69 emeliewaktel@gmail.com