Att vara en del av ett sammanhang

Ryan och Deci (2017,11) förklarar att ett av de tre basala behov en människa behöver för att känna motivation är samhörighet. Samtliga vägledare är eniga om hur viktigt det är med samhörighet på arbetet, vilket är något som tas upp ett flertal gånger under samtliga intervjuer. Vägledare K säger: “...mina kära kollegor! Det håller mig uppe. Det håller oss uppe. Nu sa jag oss, men så mycket pratar vi nämligen om det så att jag kan säg oss. Vi säger det ofta.” Vägledare M beskriver hur förändringen har påverkat samhörigheten och meningsfullheten på följande sätt:

Första tiden i pandemin tänkte jag att jag klarar mig alldeles utmärkt utan kollegor, jag trodde att jag var extrovert men nu har jag insett att jag är introvert. Men sen så visade det sig i längden att det blir rätt så torftigt för mig.

Det framgår även här hur viktig samhörigheten är för vägledarna och vad som händer i längden när de inte upplever en känsla av att vara en del av ett sammanhang. Vägledar P förklarar bristen på samhörighet på följande sätt:

Det jag tror är det viktigaste i sin yrkesroll tror jag är att man känner att man är med i ett sammanhang med kollegor och att man vet vad som händer. Och jag kan känna lite ibland att man sitter lite i en bubbla på något sätt...så man kan känna sig rätt ensam.

Vidare belyser vägledare P att måndagar är den dagen då känslan av ensamhet blir som mest påtaglig, eftersom att upplevelsen av att tillhöra ett sammanhang inte blir lika tydlig när arbetet utförs hemifrån och det blir inga naturliga möten med kollegorna.

När förändringen till det digitala distansarbetet kom, började samtliga vägledare med digitala möten i arbetsgrupperna, där de fick möjlighet till att ventilera om allt från mående, vägledningssamtal till upplägget av arbetet. Vägledare L beskriver: “Alla de här små mötena hela tiden, så att vi känner att vi ha varandra, fast vi sitter hemma. Det har varit jätteviktigt.” På liknande sätt resonerar vägledare N:

Jag har en kollega som väldigt snabbt sa att vi skulle ha morgonmöte varje morgon kl.8.30, de är inte obligatoriska. Det tror jag har varit jätteviktigt för att behålla gemenskapen och vi har dessa möten fortfarande.

Ryan och Deci (2017, 11) menar att en del i att känna samhörighet är att människan upplever sig som en del av ett sammanhang. Som tidigare lyfts upplever dock merparten av vägledarna att de privata relationerna med kollegorna inte får samma utrymme som de professionella relationerna. Alla vägledare upplever en saknad efter en fysisk och social samhörighet. Vägledare L förklarar det på följande sätt:

Och jag saknar arbetskompisarna fruktansvärt mycket. Där får jag ju också energi, jag gillar ju att mötas, träffas och känna av varandra hur man mår. Hela det här fysiska, jag menar man skrattar ju tusen gånger mer då än vad man gör nu.

De tidigare mer oplanerade mötena, såsom korridorssnack, lunch- och fikarasterna, pratet mellan mötena och föreläsningar beskrivs som efterlängtade av samtliga vägledare. Det finns en längtan till de fysiska träffarna och de tidigare sociala interaktionerna. Alla vägledare upplever att de mer privata samtalen med kollegor och samtalen om det mer informella inte sker lika naturligt när det är digitalt. Vägledare M resonerar:

...de här mellanrummen efter möten när man bara pratar informellt om olika saker. För nu blir det att man går in i ett möte och så ut och sen in i ett annat. Så det är hela tiden på och emellan de mötena kanske man slösurfar och ofta stannar man kvar framför skärmen tror jag. Det är där nånstans det blir fel, för man behöver ju komma ut och röra på sig, träffa människor fysiskt kanske…

Samtliga vägledare lyfter just att den digitala fikan inte kan mäta sig med fikan som tidigare var fysisk. De menar att samtalen inte sker lika naturligt. Flertalet vägledare upplever att bristen på de sociala interaktionerna med kollegorna är den största nackdelen med förändringen till ett digitalt distansarbete. Ryan och Deci (2017, 11) menar att om individens behov av samhörighet inte blir tillfredställt upplevs en minskad motivation. Vägledare O resonerar:

För det var nog ingen som missade de fysiska fikorna som vi hade tidigare. Men nu så är vi väl knappt halva styrkan och det kanske alltid bara är tre som pratar, samma personer då. Det är tråkigt, skulle jag säga!

Å andra sidan förklarar vägledare L att deras fikagrupp fungerar bättre än väntat, de pratar om saker som hänt i livet, olika tv-program och liknande. Vägledarnas upplevelse gällande

de digitala fikorna skiljer sig därmed något, men alla är överens om att de hellre skulle sitta och fika med sina kollegor fysiskt på plats.

Även om vägledarna saknar att träffa sina kollegor fysiskt lyfter flertalet att de inte vill återgå till ett enbart fysiskt arbete utan merparten ser gärna en blandning av digitalt distansarbete och fysiskt. Trots att de saknar vissa delar när de arbetar med digitalt distansarbete ses det som en dröm och möjlighet att de i framtiden förhoppningsvis kan få de bästa delarna ur både det fysiska arbetet och det digitala distansarbetet. Vägledare P resonerar: “I framtiden skulle jag kunna tänka mig att ha en blandning, att vissa dagar sitta hemma och vissa dagar vara på plats. Men då har man ju sina kollegor vissa dagar.” Ur ett perspektiv av KASAM (Antonovsky 2005, 46) kan detta ses som att vägledarna skulle se den lösningen som meningsfull vilket gör att de fortfarande upplever en motivation i arbetet. Vägledarna skulle då få möjlighet att tillämpa de delarna som de saknar, framförallt gällande den sociala interaktionen och samhörigheten. Vägledare O resonerar:

När jag tänker på framtiden så hoppas jag på, jag tänker framförallt på hur det kommer bli när pandemin är över och att det kanske också finns en stress över att man ska bara släppa alla de här positiva delarna som har varit under pandemin. Att man ska gå tillbaka till hur det var för. För det är jag inte alls sugen på, då skulle jag nog nästan tappa min arbetsmotivation skulle jag säga. Bara av tanken av att jag ska gå tillbaka… Jag hoppas att det kommer att bli en mix. Att jag kommer liksom dels kommer tillbaka till mitt kontor och har mina samtal med min whiteboard liksom. Men också kunna fortsätta jobba hemma och utveckla mer det digitala fortfarande och inte stanna upp med att tänka utanför boxen. Att ha kvar det här tänket liksom, att man tvingas tänka utanför boxen. För det har varit nyttigt och har gett väldigt, väldigt mycket. Så jag hoppas att det blir en mix. Kan nästan vara lite rädd att tänka på framtiden för man vill inte missa de bra fördelarna och positiva delarna som har varit i den här perioden.

5.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar resultatet och analysen av vår studie att vägledarnas upplevelse av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är betydelsefullt för att få en känsla av sammanhang i övergången till det digitala distansarbetet.

Vägledarna berättar att det i början var svårt att få en god översikt över situationen då informationen var vag och torftig, samt att de stod inför en teknisk utmaning. Att inte

känna begriplighet och dessutom uppleva en saknad av viss kompetens kan göra att det är svårt känna motivation och uppleva en känsla av sammanhang.

När vägledarna känner att de landat i situationen, fått bättre och mer långsiktig information, samt utvecklat sin digitala kompetens upplever de ett nytt normalt. De upplever då situationen som mer begriplig och samtidigt har deras kompetens utvecklats vilket gör att de kan uppleva en känsla av sammanhang i den nya situationen samt en motivation till vidare utveckling.

Vägledarna berättar om sin positiva inställning och attityd till denna situation. De ser det som en möjlighet i att få tänka nytt och utveckla sin kompetens, vilket gör att motivationen ökar. Några av dem till och med välkomnar förändringen. De nämner chefens roll i att få situationen som begriplig både i form av information och tydlig kommunikation, men också i form av stöd och tillit.

Ett framträdande resultat är den frihet under ansvar vägledarna känner med det digitala distansarbetet, vilket kan kopplas till ett självbestämmande som en grund för fortsatt motivation och även för känsla av hanterbarhet för situationen. Situationen har också gjort att det formella samarbetet upplevs bättre och effektivare, vilket gör att de upplever en hanterbarhet.

Det som driver vägledarna i att hantera situationen är deras relation till studenterna. Den energi och engagemang de känner för studenterna ger vägledarna motivation under arbetsdagen. Att de integrerar och bryr sig om studenterna är att känna samhörighet vilket är en fundamental grund i att känna motivation. Denna samhörighet upplever de också med sina kollegor, men saknar den fysiska närvaron som gynnar den sociala interaktionen, såsom mellanrumsspratet och de mer privata relationerna, det vill säga att vara en del av ett sammanhang.

Trots att vägledarna saknar den fysiska interaktionen lyfter flertalet att de inte kan tänka sig att återgå till ett enbart fysiskt arbete, utan efterfrågar en blandning av digitalt distansarbete och fysiskt. Vägledarna skulle då kunna behålla de fördelar som det digitala distansarbetet ger dem, samtidigt som de får den sociala tillvaron. Några av dem hävdar att motivationen till och med skulle bli sämre om de var tvungna att lämna det digitala distansarbetet helt. Detta tyder på att möjligheter till kompetensutveckling, självbestämmande samt samhörighet är viktiga aspekter i att känna motivation.

6. Diskussion

Syftet med denna studie är att undersöka hur utbildade studie- och yrkesvägledare inom universitet upplever förändringen till det digitala distansarbete som pandemin medfört, där vi även vill undersöka hur de resonerar kring sin egen arbetsmotivation i denna situation. I följande avsnitt kommer vi att diskutera studiens resultat utifrån våra frågeställningar som lyder; Hur upplever utbildade studie- och yrkesvägledare inom universitet förändringen till det digitala distansarbete som pandemin medfört? Hur resonerar utbildade studie- och yrkesvägledare inom universitet kring sin arbetsmotivation gällande förändring till det digitala distansarbete som pandemin fört med sig? Vi kommer även diskutera studiens metod- och teorival. Slutligen kommer vi framföra avslutande reflektioner samt förslag på vidare forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Våra frågeställningar i studien berör hur vägledare på universitet upplever förändringen till ett digitalt distansarbete samt hur de resonerar kring sin arbetsmotivation i denna situation. Antonovsky (2005, 43) menar att för att uppleva en känsla av sammanhang är både begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet viktiga komponenter. Ryan och Deci (2000b, 68) menar också att för att känna en motivation krävs det att individen upplever kompetens, självbestämmande samt samhörighet. Resultatet av vår studie visar att vägledarna upplever att de har kunnat anamma denna nya situation, utvecklas med den samt bibehållit sin arbetsmotivation.