Framtida arbetssätt

Ett oväntat resultat som har väckt vårt intresse är aspekten att den nya situationen har kastat nytt ljus på hur vägledarna vill arbeta i framtiden. Trots att de pratar varmt om en social samhörighet, hoppas samtliga på att framtiden kommer innebär ett mixat arbetssätt. Att delvis arbeta fysiskt på plats och delvis med digitalt distansarbete. Detta upplever vi är en bekräftelse på att vägledarna tar med sig mycket positivt från förändringen samt många lärdomar som de vill ta tillvara på i framtiden. Vissa vägledare var till en början något negativt angående det digitala arbetet men har med tiden insett att det finns så pass många vinningar med att kunna arbeta på detta sätt att de inte vill vara utan det.

Sammanfattningsvis visar resultatet av vår studie att vägledarna upplever att de har kunnat anamma denna nya situation, utvecklas med den samt bibehållit sin arbetsmotivation.

6.2 Metoddiskussion

Inför valet av metod föll det sig naturligt att vi ville ha en hermeneutisk ansats med kvalitativ metod då våra frågeställningar berör begrepp som upplever och resonerar. För att få en nyanserad bild av våra informanters upplevelser och resonemang föll valet på semistrukturerade intervjuer, vilket gav oss chans till en flexibilitet och möjlighet till följdfrågor. Samtidigt fanns en viss struktur som möjliggjorde det för oss att få en god överblick över det empiriska materialet samt täcka in studiens syfte.

Vi hade som strävan att genomföra samtliga intervjuer tillsammans, där en av oss agerade som intervjuare och den andra som observatör. Detta genomfördes i fem av sex intervjuer. Vi ser det som en styrka då observatören kunde snappa upp aspekter som eventuellt skulle kunna missas och ställde då uppföljande frågor mot slutet. Det underlättades även för den som var intervjuare att fullt ut kunna koncentrera sig på samtalet, medan observatören förde anteckning kopplat till våra valda teorier.

För att besvara studiens frågeställningar valdes, med godtyckligt urval, sex utbildade vägledare verksamma inom universitet. Tanken med denna avgränsning är att samtliga informanter skulle ha gått från ett övervägande traditionellt fysiskt arbetssätt till att endast

arbeta med digitalt distansarbete, vid ungefär samma tidpunkt. De har således varit i den nya situation under lika lång tid. En nackdel som Larsen (2018, 125) beskriver med att använda godtyckligt urval är svårigheten att generalisera resultatet då de informanter som deltar i studien inte nödvändigtvis kan representera alla vägledare inom universitet. Dock för informanterna liknande resonemang som gör att vi anser kunna dra generella kopplingar och slutsatser.

Då ett universitet valde att inte besvara vårt mail har vi funderat över hur det skulle kunna påverka vårt resultat. Har de som tackat ja till sin medverkan någon gemensam faktor som gör att de tackar ja? Informanterna som väljer att delta i studien har troligtvis ett intresse för ämnet, vilket kan påverka resultatet. Detta har vi varit väl medvetna om och har därför försökt att vara så neutrala som möjligt, både i mailkontakt samt vid intervjuerna. Vi anser även att ett digitalt distansarbete i rådande situation inte nämnvärt ses som positiv eller negativ, och har därför diskuterat den så kallade kontrolleffekten. Larsen (2018, 37) beskriver risken av att informanten svarar det som tror sig förväntas av intervjuaren, vilket kan påverka studiens resultat. Vi anser dock att detta ämne är tillåtande mot olika åsikter.

Ytterligare en nackdel med godtyckligt urval är att studien eventuellt kan gå miste om aspekter och perspektiv som skulle kunna ha betydelse. På grund av studiens begränsning har vi valt att inte ta individuella aspekter såsom kön, ålder, arbetserfarenhet och etnicitet i beaktande då det inte är något vi har som avsikt att analysera. Vi är dock medvetna om att det finns en möjlighet att dessa aspekter påverkar resultatet. Så även att vi har valt att begränsa oss till arbetsmotivation, då faktorer i privatlivet möjligtvis kan påverka.

Vi har även diskuteras studiens validitet. För att säkra en hög validitet, det vill säga studiens giltighet och relevans, gjorde vi först ett pilottest. Larsen (2018, 129, 137) beskriver detta som ett sätt att kontrollera om frågorna besvarar det som studien efterfrågar samt om intervjuguiden är i behov av att revideras. Vi anser att detta är en styrka i vår studie och gav oss möjlighet att diskutera intervjuguiden ytterligare. Vårt val av semistrukturerade intervjuer ökar också möjligheterna att nå en hög validitet eftersom frågorna på ett mer flexibelt sätt kan ändras för att få ett förtydligande och att risken för missförstånd minskas.

Att säkra hög reliabilitet, det vill säga studiens pålitlighet och trovärdighet, kan dock ses som svårare att säkra i en kvalitativ studie (Larsen 2018, 131). Larsen (ibid) menar att det bygger på tolkningar och att samma svar kan uppfattas på olika sätt. För att stärka studiens reliabilitet lade vi fokus på att intervjuguidens frågor var tydliga, begripliga, värderingsfria

och öppna. Att vi båda deltog under majoriteten av intervjuerna är också en fördel då uppfattningen av empiriska materialet kunde diskuteras efteråt (Larsen 2018, 131).

6.3 Teoridiskussion

I vår studier har vi valt att analysera det empiriska materialet med hjälp av två teorier, SDT och KASAM. Teorierna har valts för att kunna analysera både hur vägledarna upplever situationen, med hjälp av begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i KASAM, samt hur de resonerar kring sin arbetsmotivation med begreppen kompetens, självbestämmande och samhörighet i SDT. Vi anser att de två valda teorierna både kompletterar och förklarar varandra, då begreppen förklarar samma aspekter, men med olika perspektiv.

Vi är medvetna om att det finns fler teorier som också skulle kunna användas för att analysera det empiriska materialet, men vi anser att valet av våra teorier täcker in syftet med studien, då det berör både arbetsmotivation samt en upplevelse av ett sammanhang. Vi funderar dock på om det möjligen hade varit en fördel om vi inkluderat en teori som berör och belyser förändringen mer specifikt. Vi ställer oss även frågan om vi eventuellt har gått miste om några relevanta aspekter från de båda teorierna eftersom att vi valt ut vissa delar?

Vi har valt att analysera KASAM utifrån den förändring som pandemin bidragit med, med andra ord i ett isolerat sammanhang. Vi ställer oss frågan huruvida denna avgränsning påverkar resultatet? Kan en känsla av andra sammanhang påverka den situation vägledarna befinner sig i nu? Finns det en risk med att bara undersöka ett sammanhang i en individs liv?

I teorin SDT ställer vi oss något kritiskt till begreppet samhörighet. Vi upplever att det hade kunnat delas upp i två olika behov, varav ett som beskriver en människans behov av att vara en del av ett sammanhang och få känna och uppleva tillhörighet. Medan det andra behovet skulle kunna vara att kunna bidra och ge till andra människor. Vi upplever att dessa skiljer sig något åt och om det hade delats upp anser vi att analysen skulle bli lättare att tolka och förstå.