Delstudie 2

7.2.1 Analys och resultatredovisning

Fråga: Beskriv hur du använder tecken som stöd i din verksamhet.

Av de 77 svar vi fått in kan tre olika teman identifieras i analysen. Det första temat handlar om teckenanvändning kopplat till förskolans rutiner, det andra temat gäller teckenanvändning som förstärkning av språket och det tredje temat handlar om tecken som arbetsform. Av de 109 som svarat på enkäten har 77 personer svarat på denna fråga. Om det låga antalet är kopplat till att deltagarna som inte besvarat frågan inte använder tecken i sin verksamhet eller om det handlar om att det är mer tidskrävande än att kryssa i ett alternativ är svårt att avgöra.

Det första temat är kopplat till förskolans rutiner. Rutiner handlar bland annat om matsituationer, av- och påklädning, samling, vila och hygiensituationer. Några av respondenterna beskriver:

”Jag använder det väldigt lite. Som stöd i rutinsituationer, ibland till de barn som jag upplever inte förstår.”

”Mycket till olika sånger, använder mycket tecken till ord som äta, dricka, måla, klä på sig, skor etc.”

”Jag använder när jag vill kommunicera med barnen, när det är samling, toabesök, vid matbordet och när vi leker.”

”Vid samlingar introduceras tecken i tex sånger och ramsor. Vid måltider och påklädning används tecken tillsammans med det talade ordet. Bild på föremål och tecken finns tillgängligt i rum där man ofta använder föremålen tex matsalen eller hallen.”

Det blir tydligt att många av respondenterna använder tecken i övergångar och rutiner som samling, under matsituationen, vid påklädning och under hygiensituationer. Det kan kopplas till mina egna erfarenheter där olika stödtecken ofta finns i just de utrymmena där rutiner utspelar sig. Heister Trygg beskriver att TAKK ibland används av omgivningen med enstaka tecken för att signalera vad som ska hända (2010, s. 24). Detta verkar stämma överens med flera av de svar som vi fått in i vår enkät. Enligt Heister Trygg är syftet med TAKK inte att det endast ska användas vid sånger och samlingar för då riskerar teckenanvändandet bli roliga inslag som inte har något egentligt kommunikativt syfte. Osäkerhet kring tecken kan vara en anledning till att teckenanvändandet ofta sker vid t.ex. sångsamlingar menar Heister Trygg; att tecken som vi redan kan håller vi oss gärna till (2010, s. 43). Det känns tryggt att göra det vi redan är bekanta med och det vi kan.

Det andra temat handlar om att respondenterna vill utveckla kommunikationen och förstärka det talade språket. I undersökningen framkom att kommunikation och utveckling av språk förknippas med olika aspekter. Det handlar bland annat om barn med försenad språkutveckling, barn som är i behov av stöd, i kommunikation med de yngsta barnen, i

kommunikation med barn med svenska som andraspråk och barn med hörselnedsättningar.

Analysen visar vidare att respondenterna uttrycker att stötta språket och kommunikationen blir viktigt beträffande barns delaktighet som tar större plats i förskola och i läroplanen för förskolan. Därmed blir verktyg för kommunikation speciellt viktigt i förskolan. Några respondenter beskriver:

”För att kunna vara med att få inflytande i sin vardag. Kunna välja exempelvis hård eller mjuk ost eller kalkon, visa vad man vill/menar när man berättar något.”

”Vi förstärker det som sägs med teckenstöd för att förtydliga det som händer. Särskilt i arbetet med barn som behöver förstärkt språk.”

”Använder det vid samlingar, i sånger, när man spelar spel. I kommunikation med barnen. Arbetar med ett barn med språkstörning där jag använder tecken som stöd. Jag presenterar tre nya tecken varannan vecka för barngruppen som vi sedan koncentrerar oss lite extra på. Använder det även nu då jag skolar in ett litet barn som har kinesiska som modersmål.”

”När vi jobbar med de yngre barnen använder vi mycket tecken och ser att barnen snabbt börjar försöka teckna. Vi ser att det stärker barnen i deras kommunikation med andra. Vi tecknar sånger.

Vi ser att de äldre barnen förstår och använder tecken tex vid matsituationen. Vi använder oss av bilder med tecken.”

”Vid olika aktiviteter som samlingen och matsituationen. I alla situationer med barn som har problem med hörselnedsättning.”

Här grundar sig teckenanvändandet i att utveckla och stötta kommunikationen mellan pedagoger och barn men även mellan barn. Heister Trygg utvecklar att grunden till att kommunicera genom språk handlar att befinna sig i miljöer som utgår från att stötta och uppmuntra språkanvändande och kommunikation. Inlärningen av språk ska ta plats i naturliga sammanhang, i vardagens olika situationer precis som när ett barn lär ett första språk. Det är egentligen utifrån samma princip som talat språk lärs ut, att ord som betonas förstärks med tecken (2010, s. 42). Till exempel: ”Titta där åker bilen.” Då förstärks bilen med tecken samtidigt som det verbala språket.

Acredolo & Goodwyn fann i sin studie att gester som utvecklades samtidigt som barns första ord gynnar det verbala språket. Gesterna övergavs så småningom när barnet övergick till verbalt språk men gesterna spelade en viktig roll för att upprätta kommunikation mellan föräldrar och barn (1988, s. 465). Då många barn börjar i förskolan redan när det är ett år gamla kan tecken som stöd vara ett bra hjälpmedel för att stötta språk och upprätta kommunikation till de yngre barnen.

Tecken är ett verktyg för att lära regler för språk såsom att uttrycka tankar, känslor, önskemål och behov. Språkliga färdigheter tar tid att utveckla i sociala sammanhang (Heister Trygg, 2010, s. 42). Enligt Bruce har vi möjlighet att stimulera barns språkutveckling på olika sätt, det mest centrala är att vuxna samspelar och samtalar med barn samt att vi skapar språkstimulerande miljöer. Alla barn och vuxna gynnas av att vistas i språkstimulerande miljöer som signalerar att samtal och samspel är betydelsefullt (2014, s. 75). Det blir därmed

viktigt att alla barn har rätt att göra sig hörda, sedda och bekräftade oavsett om språkutvecklingen är försenad, om det gäller yngre barn som inte har verbalt språk än, om barnet har svenska som andraspråk eller på grund av andra omständigheter och barnet har behov av stöd i sin kommunikation.

Det tredje tema som framkommer i analysen av respondenternas svar är att många använder sig av veckans eller månadens tecken. Det kopplar jag till arbetsform och något som tar form i mer planerade aktiviteter som även kan vara något hela förskolan bestämt om gemensamt. Några respondenter skriver:

”I alla situationer, i sånger, i hallen, ute, vid måltider, jämt. Veckans tecken för uppmärksamhet till ett tecken i taget och att göra vårdnadshavare delaktiga.”

”För att förtydliga och beskriva men även som arbetsform. Nu ska vi träna tecken.”

”Använder det så mycket jag kan, tex vid måltider, vid på- och avklädning. Funkar jättebra, vi kör även månadens tecken som alla på förskolan kör på.”

Den här formen av att använda tecken i verksamheten tolkar jag handlar om att dels använda tecken i planerad undervisning och dels om något som i vissa fall är beslutat inom hela förskolan. Är teckenanvändandet något som är bestämt att alla inom enheten ska vara delaktiga i, frågar jag mig om syftet verkligen är att utveckla de kommunikativa förmågorna.

Visst kan det vara användbart att använda tecken i undervisning och göra barnen engagerade i tecken men som jag redan påpekat finns risken dock att tecken kopplas till något roligt och teckenstöd förlorar då sitt egentliga syfte, att upprätta kommunikation (Heister Trygg, 2010, s. 43). Enligt Tonér finns fördelar med att använda sig av exempelvis veckans tecken som motivation för personal och göra föräldrar involverade i teckenanvändandet. Dock menar Tonér att barn behöver tillägna sig tecken i aktuella situationer (2016, s. 78). Bruce stärker och beskriver att samtal under lek och samvaro dels mellan vuxna och barn men även i samspel mellan barn är det viktigaste för språkstimulering. Det är i vardagens olika situationer såväl på förskolan som hemma, som främjar och stimulerar språket (2014, s. 77).

Fråga: Finns det svårigheter i att använda tecken som stöd i förskolan, vilka?

Denna fråga belyser olika förutsättningar som finns inom verksamheten som har betydelse för användandet av tecken som stöd. Av de 109 personer som deltog i enkäten har 68 personer svarat. Jag frågar mig själv om det låga antalet svar kan bero på sättet frågan är utformad. I analysen kan två teman identifieras utifrån från svaren Det första temat handlar om institutionella förutsättningar och det andra temat rör personalens inställning och attityder till teckenanvändning.

Det första temat rör de institutionella förutsättningarna och handlar bland annat om tidsbrist, fortbildning, kunskap, tillgängligt material samt andra förutsättningar som personalen har att tillgå i verksamheten. Några respondenter beskriver:

”Att upprätthålla kontinuiteten och kunskapen vid liv, lättare när barn med extra behov finns på avdelningen, kan glömmas lite bort om gruppen består av språkstarka barn.”

”Enda svårigheten jag mött hittills är nya arbetskamrater som inte har den utbildningen. Det tar tid och energi att lära upp dom och få dom att förstå värdet av att använda både tecken som stöd och bildstöd.”

”Kan inte se att det behöver vara några hinder, men självklart hjälper det om chef pushar på så alla förstår att det inte är upp till var och en att använda. Fortsatta kurser för nya kollegor behövs för att hålla igång tecknandet.”

”Det behöver ges tid för att lära sig tecken, att fler pedagoger lär sig så att vi kan stötta varandra.”

”Som pedagog måste du använda det hela tiden för att inte tappa det samt att fortbilda dig.”

”Svårigheterna är om man inte använder tecken som stöd kontinuerligt eller tror att det enbart gynnar de barn som är i behov av det. Jag anser att tecken som stöd är bra för ALLA barn. Viktigt att man får möjlighet till kompetensutveckling och kunskaper om varför tecken som stör är bra för att främja barns utveckling och lärande.”

Sandberg & Norling beskriver att personal i förskolan varken har tid eller den utbildning som krävs för att reflektera, diskutera och dokumentera de metoder som tillämpas för barn i behov av stöd eller barn i allmänhet i förskolan. Tidsbrist, brist på kompetensutveckling och handledning menar författarna enligt flera studier försvårar det pedagogiska utvecklingsarbetet i förskolan (2014, s. 50). Kompetensutveckling och handledning är enligt Sandberg & Norling en bristvara i förskolan. Kommunerna har svårt att tillgodose personal och erbjuda verktyg som behövs för att verksamheten och personalen ska utveckla sitt arbete (2014, s. 58). För lite kompetensutveckling leder till att förskolans personal saknar en gemensam begreppsapparat om de metoder som används, samt hur och varför de används (Sandberg & Norling, 2014, s. 50).

Det andra temat som framkommer i analysen utifrån respondenternas svar är de förutsättningar som konstrueras tillsammans i personalgruppen. Det handlar således om attityder och synsätt.

Några respondenter beskriver:

”Om inte alla kring barnet tecknar gör barnet sig ändå inte förstått; Det måste bli naturligt för alla att teckna hela tiden. Jag som går kurs i TAKK just nu märker ju att det tar tid att det blir naturligt.”

”Att få alla med på tåget, lära kollegialt, trägen vinner.”

”Kräver att kollegor arbetar på samma sätt, har samma kunskap om vilka tecken vi använder och hur vi tecknar dem.”

”Outbildade kollegor eller omotiverade kollegor, kollegor som inte har samma inställning till TAKK och inte stöttar barnen när de använder sig av det.”

”Om alla pedagoger inte är intresserade och engagerade, eller övertygade om att det är ett bra komplement - ovilja att lära sig o att använda sig av det.”

”Om man inte märker att barnen som man tänker behöver stödet ger respons på det.”

Utifrån svaren vi fått in tolkar jag det som att ha sina kollegor med på tåget och att arbetslaget har samsyn och arbetar mot gemensamma mål är avgörande för både motivation och engagemang. Tonér beskriver att en av utmaningarna med att börja teckna är att personal upplever att motivationen ofta tryter när barn inte tecknar tillbaka. Det är därför viktigt att påminna sig själv om att även talat språk tar tid. En viktig aspekt är att tidigt diskutera och reflektera i personalgruppen hur TAKK ska användas och prata om de utmaningar som finns (2016, s. 65). Enligt Sandberg & Norling finns det stora skillnader mellan avdelningar och vilket stöd, barn i behov av stöd har att tillgå. Det bottnar i vilket förhållningssätt personalen har och vilket perspektiv verksamheten utgår ifrån, barnperspektiv eller organisationsperspektiv (2014, s. 59). Riddersporre utvecklar vidare att medarbetare är en otrolig viktig del i förskolans verksamhet. De organisatoriska förutsättningarna är betydelsefulla men det är arbetslaget som väljer hur de ska utnyttja sina resurser. Personalens förhållningssätt, specifika ämneskunskaper eller erfarenhet är viktiga aspekter för en fungerande verksamhet (2010, s. 218).

Fråga: Finns det fördelar med att använda tecken som stöd i förskolan, vilka?

Denna fråga rör de fördelar som deltagarna upplever finns med att använda tecken som stöd i förskolans verksamhet. Av 109 personer som deltagit i enkäten har 77 svarat på denna fråga. I analysen kan tre teman identifieras utifrån från svaren. Det första temat handlar om barns rätt till inflytande och möjlighet att påverka sin egen situation, det andra temat rör multimodala kommunikationssätt och det tredje temat handlar om att barngruppen får ett gemensamt kommunikationssätt.

Det första temat handlar om att stötta kommunikation. Det rör barns rättigheter att kommunicera och på så sätt få möjlighet till delaktighet, att påverka och ha inflytande över sitt eget liv. I barnkonventionen artikel 2 står att alla barn är lika mycket värda och inga barn får varken bli diskriminerade eller sämre behandlade än någon annan (2018, s. 15).

Några respondenter beskriver:

”Ge barn som ännu ej har språket möjlighet att kommunicera och visa sitt behov eller önskemål, bidrar till att även de yngsta barnen får delaktighet och inflytande.”

”Alla barn har rätt att kommunicera, en del behöver TAKK. Jag vill inte prata fördelar utan en mänsklig rättighet.”

”Förbättrar och utvecklar kommunikationen hos alla barn, men framför allt hos barn med annat modersmål än svenska samt för barn med försenad språkutveckling. Även hos de yngre barnen ser vi en tydlig ökning av kommunikationen och att frustrationen minskar när de yngsta kan göra sig förstådda hos pedagogerna. Vi använder även bildstöd för att ytterligare möta olika barns behov av förstärkning till det talade språket samt tydliggöra hur dagen ser ut på förskolan.”

”För att skapa kommunikationsmöjligheter för alla barn, att kunna förstå och göra sig förstådd för att kunna öka delaktigheten på förskolan. Samt för att öka förståelsen för allas lika värde, samt att synliggöra olikheter utan att skapa hinder utan möjligheter. Olika är bra.”

”Stort stöd och komplement till de barn som ännu ej har det verbala språket och/eller det svenska språket, också till dem med försenad språkutveckling, hörselnedsättning/annan nedsättning/variation.”

Det handlar således om att alla har rätt att kommunicera. Svensson menar att språket är viktigt för människans utveckling. Genom kommunikation kan vi delge personer i vår omgivning om våra tankar, önskningar, behov, information, våra upplevelser eller känslor (2009, s. 11). Enligt Vygotskij och det sociokulturella perspektivet är språket dessutom starkt kopplat till tankeutvecklingen. Barnet utforskar och försöker förstå sin omvärld och med hjälp av stöd av kunnigare personer i sin omgivning kan barnet få tillgång till modeller, språk eller andra kulturella redskap. Barnet kan sedan med tiden använda och tillämpa tecken, symboler och andra kulturella redskap självständigt (Smidt, 2010, s. 87 & 111). Att barn ska kunna få inflytande över sin vardag är det mest grundläggande och sammanfattar i stora drag förskolans läroplan. I förskolans läroplan lyder första meningen under rubriken Grundläggande värden; ”Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund.”

(2018, s. 5). Tecken som komplement till talet är ett verktyg som har möjlighet att ge barn i förskolan inflytande och delaktighet över sina liv. Tonér menar att genom exempelvis TAKK kan vi ge barn inflytande och barn får större möjlighet att påverka sin situation. Barn som får större möjligheter att förstå och göra sig förstådda kan därmed få mer inflytande genom att vi kan följa barns egna initiativ (2016, s. 26–27).

Det andra temat som framkommer i analysen handlar om fördelarna med tecken som stöd genom multimodala kommunikationssätt. Genom att använda fler sinnen, kroppsspråk eller andra uttryck för att underlätta kommunikationen skapas också fler möjligheter till lyckad kommunikation. Några respondenter beskriver:

”Upplever att barnen tycker att det är roligt!! Bara det är positivt. Känslan av självständighet och att lyckas. Exempelvis har vi barn som kan färger men inte kan prata. Tänk att då få lyckas göra sig förstådd genom ett tecken.”

”Att teckna stödord gör det lättare, att barnen får fler språk att uttrycka sig på och det gör att flera av de yngre barnen kan visa vad de vill utan att kunna de talade språket.”

”Gynnsamt för alla barn då olika individer tar in information mm på olika sätt; vissa verbalt, vissa visuellt, vissa sensomotoriskt etc. Kan vi ge info, kommunicera mm på fler än ett sätt (verbalt) är det såklart gynnsamt och bara bra för alla - då når vi ju fler.”

”Fördelarna är att det förstärker det talade ordet. Barn får möjlighet att kommunicera även om de inte har det verbala språket. Barnet får möjlighet att använda flera sinnen.”

Barn är redan multimodala i sitt utforskande och använder flera sinnen samt hela sin kropp när de undersöker sin omvärld. Ashby påpekar att barn använder olika sätt för att visa vad de vill långt innan barnet börjar tala, såsom att peka eller visa med kroppsspråket.

Kroppsspråk och gester är något vi människor använder för att underlätta och förstärka vår kommunikation. Tecken är därför gynnsamt för barn då de inte bara hör orden utan även ser ordet som tecken (2019, s. 26). Tonér menar även att genom tecken kan vi förstärka förståelsen för det som sägs och det blir en konkret förbindelse till ordets innebörd. Vissa barn har lättare att ta till sig det som sägs visuellt än auditivt och genom TAKK får barn möjlighet att erfara det som sägs med hela kroppen. Tecken bidrar även till att vi talar långsammare vilket hjälper barn lättare uppfatta det som sägs (2016, s. 21–22). Tellier har i sin studie kommit fram till att gester har betydelse för språkinlärningen och menar att när små barn reproducerar gester och tecken har barn lättare att komma ihåg orden (2008, s. 1).

Det tredje tema som framkommer i analysen rör fördelar som handlar om att barngruppen får ett gemensamt kommunikationssätt. Det används till hela barngruppen och inget barn blir därmed utpekat utan tecken blir ett kommunikativt verktyg för alla barn. Några respondenter beskriver:

”Jag tycker att det finns stora fördelar med att använda tecken som stöd i förskolan. En av de största fördelar som jag kan se är att det förstärker det man säger och det blir tydligare.

Barn som är sena i språket eller har annat modersmål än svenska kan göra sig förstådda, alla får ett språk och kan uttrycka sig.”

”För de som ännu inte kan prata är det ett bra komplement att kunna uttrycka sig på. Vi kan använda tecken som stöd i många olika situationer och till alla barn utan att det blir utpekande för ett specifikt barn.”

”Det är ett sätt att kommunicera. Alla sätt att underlätta kommunikation mellan människor är bra.

”Det är ett sätt att kommunicera. Alla sätt att underlätta kommunikation mellan människor är bra.