Deltagande eller inte - En kvalitativ studie om förskollärares genusmedvetna förhållningssätt t

Samtliga förskollärare ger exempel på att de deltar i fri lek men beskriver olika sätt som de deltar. Deltagandet kan ske på barnens initiativ och innebära till exempel

restauranglek i sandlådan eller tilldelande av roller. Deltagandet kan också ske på initiativ av förskollärarna.

Sen kan ju vi också ta oss roller tänker jag ju också. Att om vi ser en lek behöver lite stöttning så är det ju lättare att gå in i en roll och vara med och leda än att, frågan är ju hur fri den är då, men jag tänker att den är fri från början £liksom£. Att man hoppar in och stöttar mer, man leder inte, man stöttar. (Förskollärare 2)

Väldigt ofta tycker jag att vi deltar i leken genom att vara med och leka. […] Vi sitter och äter till exempel eller dricker kaffe kan vi låtsas att vi gör. Det är väl så ofta att vi understödjer. (Förskollärare 3)

Styrning genom att delta i den fria leken och genom att ha aktiv närvaro kan tydas som att förskollärarna har möjlighet att stötta och genusmedvetet se till så att barnen inte begränsas i leken. Att stötta upp leken, att barnen ska bibehålla intresset eller att få in ett visst barn i leken anges som skäl till att delta i leken. Förskollärarna skildrar fler olika anledningar till varför de deltar.

Det är nog lite olika, bland oss liksom. Jag brukar nog göra det mer liksom för att lära känna barn. Jag kanske gjorde det mer när jag började jobba på den här förskolan. (Förskollärare 1)

För många barn så handlar det om att de inte kan leka, så att vi måste lära dem […] som pedagog får man ju vara väldigt närvarande och vara med och leka med barnen. (Förskollärare 4)

Samtliga förskollärare redogör för deltagande i lek och poängterar vikten av att medverka. Det beskrivs även att om barnen kommer igång med en lek kan förskolläraren blir mer en observatör och bara delta vid behov, det är även så förskollärarna beskriver vad de tänker att fri lek innebär.

Så tänker jag att fri lek är när jag som pedagog kanske tar ett steg tillbaks, att jag inte är med och leder och undervisar lika mycket. Jag finns ju där och stöttar å rycker in när det behövs. (Förskollärare 2)

Det här beskrivandet kan tolkas som att det försvårar genusmedveten styrning eftersom förskollärarna inte har samma aktiva närvaro som när de deltar i leken, vilket kan medföra att de möjligen missar ifall barnen begränsas av könsmönster. Förskollärarnas förhållningssätt till fri lek har i det här kapitlet presenterats utifrån fem teman. En diskussion kring resultatet och hur det kan förstås följer i det sista kapitlet.

6 Diskussion

Det här sista kapitlet börjar med en sammanfattande resultatdiskussion följt av

diskussion utifrån tre identifierade förhållningssätt . Kapitlet behandlar uppsatsens syfte och frågor löpande ochavslutas med slutsatser och förslag till fortsatt forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med denna uppsats är att identifiera förskollärares förhållningssätt till fri lek, utifrån ett genusperspektiv. Överlag visar resultatet att fri lek är involverat i

jämställdhetsarbetet och att det görs planering och reflektioner kring det. Det visar att det arbetas aktivt med jämställdhet, som Skolverket (2018) beskriver ska göras i förskolan, och att det inkluderar även den fria leken. Resultatet visar att förskollärares förhållningssätt och styrning vid fri lek sker och kan te sig på olika sätt. Till skillnad från den redovisade forskningen som visar att lärarna agerar mer könsstereotypt

(Ärlemalm-Hagsér & Pramling Samuelsson, 2009) visar uppsatsens resultat i huvudsak en mer nyskapande styrning. Men oavsett om förskollärarna förhåller sig nyskapande eller könsstereotypt så framgår det, genom förskollärarnas beskrivningar, att deras föreställningar av kön påverkar barnens fria lek, i likhet med Chapmans (2016) studie.

Uppsatsens resultat visar attförskollärarna är medvetna om könsstereotyper i lek, vilket skiljer sig från tidigare presenterad forskning som visar att lärare behöver bli mer medvetna om det (Lynch, 2015). Dock är det alltid möjligt att utvecklas och bli mer medveten, exempelvis som en av förskollärarna beskriver, att man kan få upp ögonen för något om någon annan berättar om det. Kanske går det att bli mer medveten och på så sätt få upp ögonen för vad som skulle kunna vara ojämställt material eller om läroplansmålen gällande jämställdhet inte uppfylls i den fria leken. Att vara medveten skildras som en av möjligheterna i resultatet. Analysen i resultatet visar fler möjligheter än svårigheter att förhålla sig genusmedvetet till fri lek och de svårigheter som tolkas beror delvis på andra personer men även förskollärares egna tankar och agerande. Ytterligare diskussion kring möjligheter och svårigheter genomförs i de tre typer av förhållningssätt till fri lek som jag har identifierat. Resterande diskussion är uppdelad utifrån dessa förhållningssätt: Förebyggande, närvarande och förändrande.

6.1.1 Förebyggande förhållningssätt

Med ett förebyggande förhållningssätt menas att förskollärarna förhåller sig till den fria leken även innan den sker. Det förebyggande arbetet framstår som viktigt då det utifrån förskollärarnas berättelser verkar ha stor betydelse för den fria leken och att även när förskollärarna inte deltar i leken formar de barns förståelse av könsroller (Chapman, 2016). En del av det förebyggande arbetet innebär att ha ett gemensamt förhållningssätt och att reflektera i arbetslaget, kring exempelvis användandet av ordet ”kompisar” eller hur det pratas till barnen när de klär ut sig. Användandet av ordet ”kompisar” gör att man inte fokuserar på barnen som könade och kan bidra till att göra kön irrelevant (Frödén, 2012). Den tanken kanske kan förklaras av att i vissa delar av den nya

läroplanen används ”barn” istället för ”pojkar och flickor” (Skolverket, 2020b). Hur det pratas till barnen vid utklädningslek kanske påverkas av valet av vilka kläder som erbjuds, att inte ha så tydligt könade kläder beskrivs av förskollärarna.Precis som Frödén (2012) beskriver så finns det i detta en potential för att avkoda fri lek med material som inte är typiskt könskodade, exempelvis utklädningskläder som är mer förvandlingsbara.

Miljö och material tar en stor plats i det förebyggande förhållningssättet och framstår som väldigt relevant då samtliga förskollärare nämner det åtskilliga gånger. Det kan förklaras genom att fri lek oftast kontrolleras genom val av material samt organisering av rum (Hellman, 2010). I detta fall styrs då miljön för att göra fri lek mer jämställd. Organiseringen av miljön beskrivs exempelvis genom att den är uppdelad eller blandad. Hur miljön egentligen bidrar till den fria leken är inget som går att se i resultatet och om en uppdelad eller blandad miljö är bäst för barnens fria lek ur ett genusperspektiv är svårt att säga. Däremot kan valet av en blandad miljö ge fler möjligheter att förhålla sig genusmedvetet då det inte associeras lika mycket med könskodade lekar (Frödén, 2012).

För att undvika att den fria leken blir könskodad kan ett sätt vara att försöka sätta ihop barn som endast leker med samma kön med barn som är mer överskridande. Det kanske kan ändra barns uppfattningar och visa att kön är irrelevant (Frödén, 2012) i leken. Men blir kön irrelevant om förskollärarna sätter ihop barnen utifrån tanken på

könstillhörighet? Oavsett om kön är irrelevant eller inte kan den här konstellationen kanske bidra till att fler barn blir mer överskridande och att könstillhörigheten på

kompisen har mindre betydelse. Att förhålla sig genusmedvetet betyder inte att kön måste vara irrelevant men om könstillhörighet får mindre betydelse för barnen i den fria leken kanske det kan bidra till att barnen även kan byta roller i leken, som Frödén (2019) beskriver, istället för att leken påverkas och måste förhandlas om barnen agerar motsägelsefullt mot karaktärens kön (Wohlwend, 2011). Det här visar att vuxna kontrollerar den fria leken genom konstellationer av barn precis som Hellman (2010) konstaterar. Genom att förskollärarna bestämmer konstellationer kanske det ges större möjlighet för alla barn att delta i lekar, vilket ska göras enligt gällande läroplan (Skolverket, 2018).

Det förebyggande förhållningssättet syftar på förebyggande inför fri lek men det som görs vid den fria leken kan tolkas som att det även är förebyggande, eftersom förskolan lägger grunden för att dessa barn ska få förutsättningar att bli samhällsmedborgare med demokratiska värderingar (Regeringen, 2016). Vad barnen då får med sig påverkar samhället i övrigt, framförallt kanske det framtida samhället när barnen växt upp. Hur förskollärarna lägger den grunden vid den fria leken kan rubriceras som närvarande.

6.1.2 Närvarande förhållningssätt

Ett närvarande förhållningssätt handlar om att förskollärarna förhåller sig närvarande till barns fria lek genom att delta och kommunicera med barnen. Skolverket (2018) menar att pedagoger kan, genom att ha en aktiv närvaro, observera begränsningar i leken samt ge barnen stöd. Men forskningsredovisningen visar att om vuxna deltar i fri lek kan de styra den både nyskapande men även könsstereotypt (Ärlemalm-Hagsér & Pramling Samuelsson, 2009). Uppsatsens resultatvisar mer nyskapande tankar till skillnad från Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2009) exempel där läraren styr leken olika beroende på barnens könstillhörighet samt genusmärker en legofigur som barnet ändrar.

Att olika genusmönster kan finnas i förskolan kan tydas i resultatet som framkommit i uppsatsen, i likhet med Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2009) resultat. Förskollärarna uttrycker företrädesvis en nyskapande styrning i intervjuerna men det finns ett exempel där det uttrycks att det måste ägnas mer tid åt pojkarna i fri lek. Forskningen visar att det ofta är aktiva och utåtagerande pojkar som får mest

uppmärksamhet och vägledning (Rantala & Heikkilä, 2019, Hellman, 2010). Dock visas inte i resultatet om barnens positioneringar bemöts olika (Eidevald, 2009) då det inte beskrivs vad som skulle göras ifall det var flickor med i den leken. Frågan är vad det är som gör att förskolläraren är mer närvarande vid dessa lekar: Är det för att de är pojkar eller på grund av leken de leker? Tullgren (2004) menar att vilda lekar inte är

normerande lekar i förskolan och att de ofta styrs bort men enligt Rantala och Heikkilä (2019) får pojkar generellt mer vägledning vid fri lek, vilket överensstämmer med denna uppsats resultat. Barnens könstillhörighet blir ändå relevant då det beskrivs att de just är pojkar. Om förskollärarna har mer uppmärksamhet mot dessa enskilda pojkar kan det bli en föreställning av kön och göra att förskollärarna behandlar alla pojkar på det sättet (Eidevald, 2009). Förskolläraren beskriver dock en medvetenhet, vilket redan på slutet av 90-talet beskrevs som viktigt för jämställdhetsarbetet i förskolan (Havung, 2006). Men det kanske krävs mer än en medvetenhet och istället ett tydligt

genusperspektiv som är viktigt att anta vid vägledning (Rantala & Heikkiläs, 2019).

Det beskrivs att genom att de fysiska lekarna får mest uppmärksamhet bidrar det till att de tysta lekarna får mindre uppmärksamhet, dock beskrivs inte vilka barn som leker de lekarna. Forskningen visar både att tysta pojkar får mycket vägledning men också att de inte får uppmärksamhet (Hellman, 2010; Rantala & Heikkilä, 2019). De flickor som får mycket vägledning beskrivs inte som tysta (Rantala & Heikkilä, 2019). Att de tysta lekarna utelämnas tolkas som en svårighet eftersom det kan missas vad som händer där, exempelvis kanske det som sker i Disneyprinsesslekarna skulle kunna ske i en lek om man inte är närvarande, att barnen får könsstereotypa beteenden (Golden & Wallace Jacoby, 2017).Genom att närvara vid den fria leken kan förskollärarna övervaka leken, vilket även Tullgren (2004) beskriver. Det blir då viktigt med ett närvarande

förhållningssätt för att kunna genusmedvetet styra den fria leken.

Det är främst ett närvarande förhållningssätt som skildras i uppsatsens resultat men när förskollärarna ska förklara vad de anser att fri lek är uttrycker de att de är mindre

närvarande. Det är två olika tankar som framstår i resultatet, samma tankar som lärarna i Aras (2015) studie beskriver: Att barnen ska få konstruera själva men att det även är viktigt med lärares medverkan. Däremot skildras inte i uppsatsens resultat att

delta i leken motiveras istället med att förskolläraren inte ska leda. Jag tolkar det som att det är en respekt för barnens fria lek men samtidigt berättar förskollärarna mestadels att de är närvarande och deltar i den fria leken. Att ha ett närvarande förhållningssätt kan vara en del i att förskolan lägger grunden för barnens förutsättningar att bli

samhällsmedborgare (Regeringen, 2016),vilket tidigare diskuterats kan påverka

samhället. Men kan samhället även påverka förskolan? De jämställdhetspolitiska målen är inte uppnådda menar Regeringen (2016), huruvida det påverkar förskolan eller inte diskuteras i sista förhållningssättet.

6.1.3 Förändrande förhållningssätt

Ett förändrande förhållningssätt avser att förskollärarna förhåller sig till fri lek utifrån att det finns något som förhåller sig på ett annat sätt, vilket gör att förskollärarna vill visa något omväntoch förändra. Något som beskrivs är att oavsett om förskollärare arbetar med jämställdhet och genusneutrala material så finns det ändå en risk att barnen själva kodar materialet. Det visar att barnen kan skapa genus vilket går i linje med Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2009) resultat. Det kan vara så att barnens föreställningar om kön kommer från kommersiella medier, viket tagits upp av Wohlwend (2011), och att detta är något som framförallt sker utanför förskolan. Att det kan komma från kommersiella medier visas i forskningen med Disneylekar och att det kan skapa könsstereotypt beteende (Golden & Wallace Jacoby, 2017). Men det beskrivs även att barnen kan gå emot det och inta andra roller i Disneylekar (Wohlwend, 2011). Trots det framgår det att barn kan ha med sig könsstereotypa tankar utifrån förskolan, vilket kan vara en förklaring till varför det blir en svårighet i förskolan.

Mycket av den redovisade forskningen visar hur förskollärarna könsstereotypt förhåller sig till fri lek, exempelvis att förskolan förhindrar barnen att kunna inta olika positioner i lek (Frödén, 2019). Resultatet som framkommit i denna uppsats visar snarare att det är föräldrar och samhället som förhindrar. En av förskollärarna uttrycker att hur mycket de än jobbar med jämställdhet så får barnen med sig något annat hemifrån och från

samhället. Att inte förskollärarna har dessa tankar kan förklaras genom Vallberg Roths (2011) historiska analys av förskolans styrdokument, vilket visar på en förändring över tid åt ett mer genusmedvetet förhållningsätt i förskola. Att det har ändrats över tid beskrivs även av en av förskollärarna, att det har ändrats hur man bemöter flickor och

pojkar och även vad de har för förväntningar på sig. Men Regeringens (2016) skrivningar visar att problemet kvarstår i samhället vilket kan förklara varför

förskollärarna uttrycker att föräldrar har en annan syn än vad de själva har, exempelvis att föräldrar reagerar på pojkar i tyllkjolar. Det kan förstås utifrån att vuxna kan bli störda när barn positionerar sig utom normen (Eidevald, 2009), i det här fallet andra vuxna än förskollärare. Däremot beskriver inte förskollärarna att barn blir störda eller att barn eller lärare skulle ifrågasätta som Frödén (2019) beskriver.

Att föräldrarna reagerar mer på pojkar i tyllkjolar än flickor som leker med bilar uttrycks som konstigt, men utifrån tidigare forskning funderar jag på om det verkligen är konstigt. Att pojkar vill vara feminina karaktärer ifrågasätts (Wohlwend, 2011) och barn uttrycker att pojkar inte kan, eller vill, leka prinsessa (Golden & Wallace Jacoby, 2017). Utifrån min presentation av tidigare forskning kan det inte uttydas lika tydligt att flickors överskridande störs lika mycket. Förskollärarna uttrycker inte samma

inställning till detta som föräldrarna vilket exempelvis visas genom att det är viktigare att barnen leker och inte vad de leker, vilket liknar ett förhållningssätt som skildras i Chapmans (2016) studie, att det inte finns pojk- och flicklekar.Just i detta sker ingen styrning av vilken typ av lek som ska lekas (Tullgren, 2004), barnen får istället leka det de vill.Förskollärarna har då en möjlighet att förändra barns uppfattningar om

stereotypa könslekar som Lynch (2015) skildrar.

Avslutningsvis kan det diskuteras om det går att förändra barns uppfattningar ifall förskollärarna vill respektera den fria leken genom att inte delta? Det framkommer en spänning huruvida förskollärare ska låta leken vara helt fri eller om de ska förhålla sig genusmedvetet och bedriva jämställdhetsarbete även i den fria leken. Det skildras genom de olika tankesätten som förskollärarna beskriver angående deltagande i fri lek: Vikten av både deras medverkan men även barnens möjligheter att konstruera leken själva. Kanske därför en del av styrningen är förebyggande och sker inför den fria leken. Eventuellt är det på grund av denna spänning som gör att förskolan inte ger barnen möjlighet att inta olika positioner i lek (Frödén, 2019) och att det framförallt är i den fria leken som barnen inte får möjlighet att utveckla och variera sina intressen och förmågor (Skolinspektionen, 2017).

6.2 Slutsatser

Denna uppsats visar att fri lek är något som har en tydlig plats i förskolans jämställdhetsarbete.Utifrån deteman som kom fram i analysarbetet samt de

förhållningssätt jag identifierat visas att förskollärare förhåller sig både inför, och vid, fri lek. Mycket av styrningen inför fri lek handlar om material och miljö, vilket framstår som en viktig förebyggande faktor och en möjlighet att förhålla sig genusmedvetet till fri lek. Att förhålla sig genusmedvetet vid den fria leken möjliggörs genom att vara närvarande och delta i leken, det framstår som en viktig del av förskollärarnas styrning. Studien klargör att förskollärarnas styrning är mer nyskapande än stereotyp, till skillnad från tidigare forskning (Ärlemalm-Hagsér & Pramling Samuelsson, 2009). Uppsatsen har inte rett ut om förskollärarna stör leken eller inte, men resultatet visar att styrningen leder till att läroplanens jämställdhetsmål (Skolverket, 2018) uppnås genom att barnen inte begränsas av könsmönster i den fria leken.

Sammanfattningsvis visar studien, även om den är begränsad i sin omfattning, att det finns många sätt för förskollärare att förhålla sig genusmedvetet till fri lek och att förskollärarna i den här studien ger barnen möjlighet att utveckla och variera sina intressen och förmågor i fri lek, till skillnad från vad Skolinspektionens (2017) granskning visade.

In document En kvalitativ studie om förskollärares genusmedvetna förhållningssätt till fri lek (Page 32-40)