Den nya arbetsplatsen

Den information deltagarna fick inför den nya arbetssituationen verkade något knapphändig men flera av dem uttryckte att det kändes som ett givet alternativ och att de “inte är rädda för att ta i”. Att arbeta med just coronapatienter var vad de från början hade väntat sig och nu hade de hittat rätt. “Men mer, lite pang på haha så att säga. Lite mer akuta ärenden liksom”​. När informanterna ombads berätta om en dag på den nya arbetsplatsen blev det tydligt att den delen av berättandet fick ta störst plats. Möjligtvis för att det är deras aktuella sysselsättning men kanske också för att det är där flest nya erfarenheter och betydelsefulla förändringar ägt rum. Berättandet är mycket detaljerat även om vissa väljer att beskriva själva arbetet

översiktligt men sedan ger mer detaljerade exempel på specifika situationer.

De flesta av oss idag jobbar till exempel 8 till 21. Man kommer hit, asså på ett sätt är det lite som i flygbranschen, man paras ihop med en chaufför, så det är chauffören och du som åker ut på uppdrag i transporter och sen så är det SOS som skickar transporter till Samtrans och Samtrans som skickar ut det till oss. Typ nu ska ni åka här mellan Huddinge och Karolinska och den här patienten behöver det här, syrgas, vilket också är det vi är absolut mest vana vid från flyget. Och den här patienten ska ha tre liter syrgas, eller en viss dos. Så transporterar man patienten, många går väldigt bra, väldigt lätta. Vissa går tuffare, vissa är svårare. Det har funnits vissa fall som inte jag då har haft men andra, där folk har varit väldigt väldigt sjuka. Jag har haft väldigt sjuka personer men inte på dödspelaren liksom. - Adam Om vi tar det mest basic så är det ju nånstans att vi är där för att ta en person från punkt A till punkt B, och göra den så bekväm som möjligt på den färden. Jag ansvarar inte över att flyga flygplanet ombord på SAS, jag ansvarar inte heller över att köra bilen nu på Coronaexpressen, så jag är där för

huvudsyssla, jag ska se till att den mår bra, och inte är rädd. Även om vi snackar, på SAS kanske inte vi tar ombord medicinskt sjuka personer på det sättet som vi vet är en risk för att inte klara flighten, men här måste vi ta ombord, nu på marken måste vi ta ombord dem, det är vårt jobb, vi ska ta ombord sjuka personer. - Gustav

Genomgående i beskrivningarna av den nya arbetsplatsen så refereras det ofta till termer från flygyrket eller ges exempel på liknande situationer för att förklara ytterligare. Om ett

antagande är att informanterna försöker upprätthålla tidigare yrkesidentitet så är det i enlighet med Giddens rimligt att de försöker knyta an nya erfarenheter till sådant som redan är bekant och tryggt. I relation till ett föränderligt samhälle där identiteten ständigt ifrågasätts, kan det vara ett sätt att skapa förståelse för den nya situationen och att på ett reflexivt sätt omforma och anpassa sin självidentitet.

När informanterna ombads berätta om något på det nya arbetet som gjort mer avtryck var svaren något varierande. Någon pratade om den nya sammanhållningen med kollegorna, en annan om vad denne lärt sig eller om någon specifik situation. En av informanterna berättar mer utförligt om en händelse där en väldigt sjuk patient skulle transporteras mellan två sjukhus. Informationen inför transporten var knapphändig och informanten beskrev sig i det läget som stressad. Han beskrev hur de fått strikta förhållningsregler kring rutiner för att undvika smittspridning och hur de inför varje möte med patient ska ha skyddsutrustning, mask och hur de under transporten ska följa särskilda rutiner. Informanten gjorde här ett undantag vilket han tror ledde till att han faktiskt blev smittad av viruset. När han beskriver situationen framställer han det som den han lärt sig mest av. Han fortsätter vidare med att beskriva hur det påverkat honom i det dagliga livet och hur han agerat under sin tid som sjuk i corona.

För att han jag är inneboende hos inte ska bli smittad har jag hållit mig på rummet. Varje gång jag har gått ut så har jag tänkt jobbrutiner som vi kör annars när vi kör ambulansen. Varje sak du rör vid, hur du beter dig, om man hostat till exempel, ja då är det ju sprit där, så jag har blivit väldigt noga med att vad jag än rör vid så måste jag ju tänka att jag tvättat händer innan, eller torkat av efter. - Alex Pendeln behöver du inte röra vid, du kan bara gå rakt in, väldigt noga nu med att jag inte ska röra vid nåt jag inte behöver. Så att många saker har ju gett den där att man är ganska bra förberedd för världen som den är just nu. - Alex

Samme informant, likt flera andra, har flera gånger belyst sin förmåga att följa checklistor och rutiner. Att informanten så utförligt beskriver vad han lärt sig och hur han än mer kommer följa de lärda rutinerna tyder på en vilja att fortsätta upprätthålla de ordningssamma aspekterna i sin identitet. Vidare verkar det som att omständigheterna även kommit att påverka tankesättet i vardagslivet, Alex som blivit smittad av viruset uppvisar en hög grad av medvetenhet om de hygienmässiga aspekterna också på ett personligt plan. Det verkar som att de förhållningssätt som hör yrkesidentiteten till även kommit att höra till Alex personliga värderingar.

Det som egentligen har gjort störst avtryck skulle jag säga, är dagen då vi kom ut och gick den där kursen, då fick vi träffa de som var basledning för stället och de instruerade oss om alla mediciner. Och då sa han det att ni ska veta att det ni har hört nu på kursen om att alla patienter är stabila, de mår bra, de ska aldrig hämtas hemifrån och såna grejer. Det kan hända att ni ska hämta nån från en hemadress som inte är helt medicinskt bedömd, som man inte vet helt hundra hur den mår. Och ni ska bli bekanta med ett begrepp som kallas non-HLR. Det innebär att vissa personer är bedömda av läkare, att om hjärtat skulle stanna, även om det skulle gå att starta igen så skulle inte den personen få ett värdigt liv. Och ombord har vi ju alltid tränat att får nån hjärtstillestånd då är det HLR tills liksom en läkare kan bekräfta dödsfall eller hjärtat startar. Vi ska aldrig bara stå och göra ingenting. Och det är nog det som satt mest avtryck, just det att jag kan (!), men jag får inte. - Gustav

Gustav uttrycker ett visst obehag inför att eventuellt hamna i en situation där han måste agera på ett sätt som inte känns rätt för honom. I sin berättelse är han en av de som uttryckt ett större motstånd inför förändringarna de stått inför. Enligt det Gustav berättar om ovan så tyder det på att han i liknande situation skulle agera utefter det han bör göra enligt den nya yrkesrollen, men inte nödvändigtvis för att han vill. Det verkar som att Gustav identifierar sig starkt med den tidigare yrkesrollen där ett sådant agerande går tvärt emot de

förhållningssätten, och därför uppstår en känsla av obehag. Möjligtvis kan det även handla om att det går helt emot Gustavs personliga värderingar, att som medmänniska inte hjälpa en annan fast kunskapen och möjligheten finns.

Likt Gustav beskriver flera informanter den nya arbetsplatsen ofta i liknelser med deras roll inom flygyrket, det tyder på att de i viss mån har gått in i det nya arbetet med samma

yrkesidentitet som innan men på en ny arbetsplats. Giddens menar att individer på

arbetsplatser ibland tenderar att ha en viss distans mellan självet och det framträdande denne har. I detta fall skulle det då handla om att Gustav snarare handlar efter något som “bör göras” och inte för att det går i enlighet med hans värderingar och kanske helt emot det han enligt sin primära yrkesidentitet bör agera efter.

5.5 Identitetsformering

Utifrån informanternas berättelser tyder mycket på en stark identifikation med flygyrket då de frekvent refererar till och drar jämförelser mellan yrket som flygvärd/-värdinna och yrket som sjukvårdspersonal. Det verkar som att de under omställningsprocessen har tagit med och försökt bevara sin yrkesidentitet och tidigare förhållningssätt. Vidare fanns inslag av reflektioner i informanternas berättelser där de uttryckte sina tankar kring den nuvarande situationen och framtidsutsikter. Vissa av uttalandena kring framtiden var förvånande,

däremot hade några av informanterna tidigare under intervjuerna uttryckt särskilt intresse och uppskattning för vissa moment i både utbildningen och i arbetet som sjukvårdare, vilka även nu uttryckte ett intresse för att vidare arbeta inom vården.

En av instruktörerna jag hade där i sjukvårdsbiten, hon är utbildad ambulanssjukvårdare också, så att redan där inspirerade hon mig faktiskt ganska mycket till att om jag går vidare sen, kanske ambulans är nånting för mig. Och sen kom vi in här och detta är ju ett samarbete med ambulanssjukvårdarna i Stockholm, Aysab, så det är ju riktiga utbildade där och vi pratar med dem dagligen och får alla tips man kan behöva. Jag har faktiskt sökt in till hösten ifall att det inte är nåt jobb, då att plugga vidare, och då sjuksköterska och sen där till specialist och annat. - Alex

Men det är det som är så bra också att det är väldigt flexibelt jobb just det med flyget så att jag vet att man kan kombinera det med annat. Det är många kabinarbetare som är utbildade sjuksköterskor till exempel som jobbar halvtid på sjukhus och halvtid på flyget. - Oscar

Det verkar som att både Alex och Oscar nu i efterhand ser en framtid inom vården, och i relation till deras yrkesidentitet verkar det inte som att det endast var en yrkesroll de tillfälligt gick in i, utan deras yrkesidentitet inkluderar nu även vårdarbete.

Jaa att jag jobbar med sjuktransporter av Covid-19 smittade patienter. Jag kallas ju sjukvårdare, sen även om vi kanske inte liksom vårdar så mycket så är jag ändå på nåt sätt nån slags sjukvårdare utan formell utbildning. Ja sjukvårdare. - Oscar

I relation till vad informanterna förmedlat i sina berättelser så kan dessa uttalanden relateras till hur de uttryckt sig tidigare angående sin yrkesroll. De som varit överhängande positiva till att fortsätta arbeta inom vården, är också de som valt att söka in till vidareutbildning inom yrket. Vissa av informanterna uttryckte däremot att de i huvudsak fortfarande identifierar sig som flygvärd/-värdinna men att de tillfälligt hjälper till inom vården, medan övriga

informanter istället uttryckte att de var antingen både och.

Så jag skulle säga, vi identifierar ju oss ändå med flygbranschen på ett eller annat sätt. Men vi håller på med en mediagrej för SAS just nu i denna stund, där du kommer se en video där vi då har samlat ihop alla som jobbar inom sjukvården. Det har ju spritts massa såhär tiktokvideos och grejer på sociala medier, asså från olika flygbolag, där man sitter i privata kläder och sen uniform… Och vi har valt att göra det här med uniform som vi transformeras då till ambulanskläder eller sjukvårdskläder, att vi nu alla jobbar inom sjukvården och hjälper till i samhället. Men att vi egentligen alla är flygande. - Adam

Det verkar alltså som att den här omställningsprocessen har haft två skilda effekter på individernas identitetsformering, för vissa innebar det en breddning av yrkesidentiteten, medan det för andra snarare stärkte den befintliga yrkesidentiteten. Förutom

omställningsprocessens betydelse för yrkesidentiteten, så uttrycker några av informanterna hur det påverkat dem i vardagen.

Jag tror att jag kommer nog vara starkare i min roll om självsäkerheten. Och veta att jag kan liksom anpassa mig efter nya grejer, nya modeller, om det händer nåt så vet jag att jag kan hantera det liksom. Om det skulle blir nån förändring i företaget eller liksom i livet om nåt skulle hända, så vet jag att jag kan hantera snabba förändringar. - Oscar

Oscar uttrycker sig om hur han på ett personligt plan skulle agera vid oförutsedda situationer vilket tyder på att de nya erfarenheterna har kommit att påverka hans tankesätt och

värderingar på ett personligt plan. Utifrån Giddens teoretiska perspektiv skulle detta kunna liknas vid det reflexiva projektet där nya erfarenheter leder till omprövning av självidentiteten

5.6 Sammanfattning

Utifrån informanternas berättelser framgår det att det delvis har varit en process på ett fysiskt plan, där individer slutar på ett arbete, går igenom en utbildning och sedan börjar på ett nytt arbete. Men det har också varit en mental process där de på ett reflexivt sätt skapat mening kring nya erfarenheter i relation till sin berättelse. I informanternas berättelser går det att urskilja en kontrast där negativa erfarenheter som en osäker arbetssituation berättas om på ett relativt lättsamt och positivt sätt. Det tyder på ett rationaliserande av osäkra yttre

omständigheter som integreras i deras självidentitet som en flexibel och mångsidig person.

I relation till den yrkesmässiga identiteten tyder det på att en identitetsformering har skett, men i olika grad för informanterna. Från att väldigt tydligt i början uttryckt både saknad och en vilja att gå tillbaka till arbetet hos SAS, till att överväga arbete inom vården i framtiden. Genom att informanterna i början ombads berätta om sig själva och sin yrkesroll på SAS märktes också en skillnad i deras syn på sin identitet i början av intervjun i jämförelse med slutet. Inledningsvis uttryckte de sig på ett sätt som tydde på en väldigt stark identifikation med flygyrket och att det var det enda yrket som var aktuellt. Därför var det något förvånande när några av informanterna längre fram i berättelserna uttryckte en ambivalens kring

yrkesrollen samt att de sökte sig till en framtid inom vården. Möjligtvis har berättandet bidragit till att skapa ordning i den omställningsprocess deltagarna har varit med om och det är även möjligt att de själva inte är medvetna om den förändringen. Under processens gång verkar det som att de på ett reflexivt sätt har anpassat sig till situationen allt eftersom, men i relation till sig själva tyder det på att de som uttryckligen vill tillbaka till flyget snarare har ingått i en tillfällig roll skild från deras egentliga identitet. Medan två andra informanter verkar ha genomgått en identitetsformering där sjukvårdsrollen kommit att bli integrerad i deras yrkesidentitet. De är inte antingen flygvärd eller sjukvårdare utan de är både och. Det verkar som att omställningen antingen har: a) stärkt den tidigare yrkesidentiteten, eller; b) utvecklat och breddat yrkesidentiteten.

6. Diskussion

I detta avsnitt kommer studiens forskningsstrategi och resultat diskuteras i relation till tidigare forskning. Jag kommer också resonera kring studiens begränsningar samt ge förslag på framtida forskning.

Syftet med studien var att undersöka hur individers identitet påverkas vid en övergång mellan två omsorgsrelaterade serviceyrken. Genom att studera hur individer berättar om viktiga händelser i en sådan process har jag fått kunskap om vilken betydelse en omställning kan ha för identitetsformering och yrkesidentifikation. Utifrån denna forskningsstrategi och med stöd i Anthony Giddens identitetsteori kan jag konstatera att en viss identitetsformering har skett hos individerna. Studien har visat att övergången mellan två omsorgsrelaterade serviceyrken kan resultera i en stärkt eller breddad yrkesidentifikation. Jag är däremot medveten om att detta endast är tolkningar av några personers berättelser om en sådan övergång, materialet är relativt litet och jag håller mig från att göra uttalanden om omställningsprogram i sig utan vill snarare bidra med en djupare förståelse för hur sådana här omställningsprocesser kan knyta an till identifikationer, vilket i sin tur kan bidra till att förstå hur individer hanterar en yrkesövergång.

I relation till tidigare forskning så visar området på en bredd av studiefokus och perspektiv där det handlar om olika typer av utvärderingar och upplevelser av yrkesomställningar. Även om det gäller samma fenomen så berör studierna olika typer av omställningar såsom

karriärbyte, byte av profession eller byte av yrkesroll inom samma profession. Av de utvärderande studierna har flertalet belyst deltagarnas upplevelser med fokus på omställningsprogrammet i sig, i en studie av Aronescu och Edström (2004) fann de att majoriteten var nöjda med programmet och att deltagarna relativt snabbt kom ut i arbete. I relation till min studie hade den här typen av utvärderande forskningsstrategi visat att

omställningsutbildningen var lyckad och att kabinpersonalen snabbt fick en ny sysselsättning. Om man däremot ser till informanternas berättelser så är det vidare tydligt att de inte kunde identifiera sig med yrkesrollen inom äldrevården. I ett längre perspektiv hade de möjligtvis inte stannat kvar på den arbetsplatsen. Den narrativa ansatsen öppnar här upp för nya insikter och en annan typ av kunskap än vad de mer utvärderande studierna gör. Däremot kan de

se ut. Samma fenomen kan alltså beroende på strategi och perspektiv resultera i olika typ av kunskap.

I likhet med denna studies narrativa ansats har Price (2019) undersökt berättelser om militärers upplevelser av en yrkesomställning, detta med fokus på potentiella överförbara kompetenser samt yrkesidentitetens roll. Informanterna uttryckte självdisciplinen och viljan att göra rätt som sådana kompetenser. I likhet med denna studie verkar ett behov finnas av att relatera till sådant som är bekant för den tidigare yrkesrollen. I rollen som kabinpersonal uttrycktes vikten av att följa strikta rutiner, och hur det var applicerbart i arbetet med ambulanstransporter. Informanterna uttryckte även en vilja av att hjälpa till i samhället, där det behövdes som mest. En likhet mellan yrket som militär och kabinpersonal verkar vara synen på en yrkesidentitet med förmågan att följa strikta rutiner och att göra rätt för sig, frågan är om de identifierar sig starkare med sin yrkesroll i jämförelse med personer i yrken med mindre strikta förhållningssätt.

Gällande meningsskapande i omställningsprocessen verkar några aspekter haft större betydelse. Som nämnt uttryckte kabinpersonalen en vilja av att ställa upp och hjälpa till i samhället. I likhet med Hess (2009) studie om hur medelålders kvinnor skapar mening vid karriärbyte, verkar viljan om att hitta ett syfte och mening fungera som en bra drivkraft. Vidare visade Hess (2009) bland annat på betydelsen av känslan av kontroll i osäkra situationer. Detta verkade inte gälla informanterna i denna studie i lika hög grad, de

framställde snarare sig själva som flexibla och med vana med en brist på kontroll. I en annan studie undersöktes upplevelser av omställning vid nedskärning, man fann att deltagarna trots ny fast anställning upplevde en otrygghet en längre tid (Aronescu och Edström, 2004). Kabinpersonalen uttryckte i sin tur en medvetenhet om den osäkra framtiden men också här framställde de sig som trygga i vetskapen om att det är så det kommer vara. Rollen som kabinpersonal innebär enligt Hochschild (2012) att ständigt visa upp ett positivt yttre vilket kan ha påverkat deras berättelser i den mån att de vill skapa en positiv biografi om sig själv. Möjligtvis begränsar det studiens resultat i den mån att det är svårare att applicera på alla yrkesgrupper, kanske hade berättelserna sett annorlunda ut om studien hade gjorts på en annan mindre servicefokuserad yrkesgrupp.

Gällande forskning och kunskapsbidrag så verkar det som att val av forskningsstrategi och teoretiskt perspektiv kan generera både lika och olika typer av kunskap. Sammanfattningsvis så har omställningsprogram till stor del tidigare undersökts i relation till hur väl programmet har lyckats. I samband med denna studie har jag däremot ur ett sociologiskt perspektiv