Hur plausibel är då den officiella förklaringen till bombning arna - att de var resultatet av att bombplan som skulle bomba Åbo navigerade fel och fällde sin last över Sverige?
Kränkningarna av det svenska luftrummet den 22-23 febru ari ger inte intrycket av en samordnad operation. Utredningen efter händelsen identifierade sex företag och ytterligare ett par rapporter som ej benämndes företag. Varje företag var en flyg maskin - i ett par fall kan det ha rört sig om två maskiner. Kränkningarna pågick mellan klockan 20.00 och 00.30. Föl jande inpasseringstider för de olika planen och i förekommande fall tider för bombfällning konstaterades:
- 19.55 i norra skärgården, ingen bombfällning 20.03 i norra skärgården, ingen bombfällning
- 20.10 i mellersta skärgården, bombfällning (även lysbomber) vid Strängnäs 20.52
- 20.24 i mellersta skärgården, bombfällning (även lysbomb) vid Stockholm 20.42
171 RA. UD. HP 1 vol 122. Nr 203, Finska reflexioner kring bombfäfl
ningen mot Stockholm, från svenska beskickningen i Helsingfors till
utrikesministern, 14/2 1944. I denna handling nämns, förutom tid ningarna Hufvudstadsbladet, Uusi Suomi, Svenska pressen och Kar jala, också "en beskickningens omdömesgille sagesman". Alla menade
att bombningarna av Stockholm var ett sovjetiskt misstag. 172 De Geer (1977), s 523.
- 21.01 i norra skärgården, bombfällning (även lysbomb) vid Blidö 21.05
- 21.30 i södra skärgården, ingen bombfällning
- 00.23 i norra skärgården, bombfällning vid Svartlöga och Yxlan 00.30
I Finland antogs att det var tre väderspaningsplan som av miss tag bombade Sverige. Detta stämmer troligtvis inte. Väderspa ningsplanen skickades vanligtvis ut någon timme före själva rä den. Exempelvis observerades mellan klockan 17.35 och 18 .15 ett ensamt väderspaningsplan som kretsade i den yttre Åboländ ska skärgården.173 Bombningarna av Åbo pågick mellan klockan 18.25 och 22.14.174 Väderspaningsplan fällde sällan bomber. Enskilda flygplan flög före varje anfallsvåg och fällde lysbomber och brandbomber för att belysa målet åt den efter följande huvudstyrkan. Bombfällningarna mot Stockholm, Strängnäs och Blidö kan ha utförts av sådana vilsekomna "stig finnare". Detta var inte en uppgift för väderspaningsplan.175
Felnavigeringen kan tyckas väl stor för att vara ett misstag. Man skall dock komma ihåg att de sovjetiska navigatörerna var hänvisade till de instrument som fanns ombord på de enskilda flygmaskinerna. Åbooperationen genomfördes långt från egna radiofyrar vilka var ett viktigt hjälpmedel vid navigering. För att överhuvudtaget lyckas krävdes korrekta väderleksprogno ser.176 Mörkernavigering utan andra tekniska hjälpmedel krävde dessutom kompetent och erfaren personal. Det sovje tiska strategiska bombflyget saknade detta. Hela den strate giska bomboffensiven mot Finland belyser kvalitetsbristerna hos flygplan och besättningar.177
Det skall påpekas att Mariehamn på Åland troligtvis var re servmål för de sovjetiska bombplanen. Det splittrade ölandska pet i Åbo, Ålands och Stockholms skärgårdar var svårnavige rat. I ADD stabs arkiv har det hittats dokument som, även om
173 Honkala (2000), s 298. 174 Honkala (2000), s 253. 175 Jokipalito (1951), s 37. 176 Honkala (2000), s 298. 177 Wh y Helsinki Survived (1998), s 13ff.
den exakta tidpunkten är oklar, nämner att Sverige bombades av misstag i februari 1944.178 Inga andra bombfällningar före kom i Mellansverige under denna månad. Troligtvis är det bombfällningarna över Stockholm-Strängnäsområdet den 22 februari som åsyftas i de sovjetiska dokumenten.
Av ursprungligen 220 plan nådde endast ett hundratal i när heten av målområdet. En omställning i vädret denna kväll fick uppenbarligen som konsekvens att hela formationer tappade orienteringen och splittrades. I själva Åbo fälldes endast en handfull bomber. Över hela sydvästra Finland irrade de splitt rade formationerna. Många maskiner sökte efter reservmålet Mariehamn. 179
Bombfällningen i Mellansverige i februari 1944 var inte unik. Sovjetiska bombplan hade navigerat fel och fällt bomber över svenskt territorium tidigare under kriget. Bombningarna av Övertorneå och Haparanda i början av februari 1944 var tro ligtvis resultatet av felnavigeringar. Målet denna natt var Uleå borg, Brahestad och Rovaniemi. Den 28 april 1943 fälldes ett tiotal sprängbomber på Verkön öster om Karlskrona. Bom berna var av sovjetiskt ursprung och svenska regeringen inläm nade en protest. I det sovjetiska svaret påpekades att inga sovje tiska plan vid nämnda tid flugit över Sverige. Man förnekade bomfällningen precis som i fallet med bombfällningarna över Stockholmsområdet mindre än ett år senare.180 Samma kväll genomförde ADD en räd mot Königsberg i Ostpreussen.181 Jag har inte funnit belägg för några andra sovjetiska bombföretag i södra Östersjön denna kväll. Att det skulle ha funnits något po litiskt skäl till att bomba en skärgårdsö är svårt att se. Bomb fällningen i Blekinge var troligtvis resultatet av en felnavigering. Ett av bombplanen som deltog i ADD:s räd mot Königsberg
178 Medved/Hazanov (1999), s 172. I denna artikel nämns att detta skulle inträffat vid en räd mot Kotka i februari 1944, men detta förefaller osannolikt. Kotka ligget 110 km öster om Helsingfors. Inga andra sov jetiska bomber föll över Mellansverige i februari 1944. Författaren kan ha missuppfattat källan. Faktum kvarstår dock: i ADD:s arkiv nämns att Sverige oavsiktligt bombades i februari 1944.
179 Honkala (2000), s 256.
180 Widfeldt/Wegmann (1998), s 177. 181 Groehler (1992), s 140.
förirrade sig ända till den svenska kusten där bomberna fälldes innan kursen åter sattes österut.
Liksom Sverige var inte heller Åland, som bombades samma natt, mörklagt. Med upplysta orter som grund kunde inte de ryska flygplanbesättningarna avgöra om de befann sig över neutralt territorium.
Allt detta pekar mot att bomfällningarna över Stockholm och Strängnäs i februari 1944 var ett resultat av felnavigering.
Sammanfattning
Den 22-23 februari 1944 bombades flera platser i östra Sverige av sovjetiskt flyg. Bomber fälldes på Blidö och ett antal småöar i norra Stockholms skärgård, vid Järla och Eriksdal i södra Stockholm och kring Strängnäs. Nedslag påträffades även vid Stavsnäs i innerskärgården och en detonation uppfattades söder om Södertälje. I norra och södra skärgården konstaterades också andra flygföretag vilka inte fällde några bomber. En god portion tur ledde till att ingen människa dödades eller skadades allvarligt.
Efter kriget har det förts fram olika teorier varför Sovjetunio nen bombade Sverige. Påtryckningar för att få den för spioneri dömde sovjetmedborgaren Sidorenko utlämnad är den vanli gaste teorin som senast diskuterades i Dagens Nyheter hösten 2001.
De svensk-sovjetiska relationerna hade försämrats allt mer under 1943 där bland annat affären Sidorenko bidrog till detta. Kulmen nåddes i slutet av året då den svenske ministern i Moskva uppmanades att utan dröjsmål lämna landet. Som ett led i att förbättra relationerna till den blivande segrarmakten Sovjetunionen engagerades Sverige allt mer i fredssondering arna mellan Finland och Sovjet. För att röja ett orosmoment i relationerna ur vägen beslutade regeringen redan i slutet av 1943 att släppa Sidorenko. Ett dekrypterat signalmeddelande från den sovjetiska ambassaden i Stockholm visar att ryssarna i december 1943 underrättats om att den svenska regeringen be slutat släppa Sidorenko. Något behov av ytterligare påtryck ningar fanns inte. Därmed kan kopplingen mellan Stockholms bombningarna och den så kallade Sidorenkoaffären avskrivas.
Officiellt fattades beslutet om frigivning först den 25 februari - tre dagar efter bombningarna.
En granskning av befintligt material ger vid handen att bombfällningarna med största sannolikhet var ett misstag - re sultatet av en felnavigering. I sovjetiskt arkivmaterial nämns att Sverige bombats oavsiktligt i februari 1944. Både i Sverige och i Finland betraktades händelsen generellt som en felnavigering. Det är svårt att se ett politiskt motiv till ett bombanfall mot Stockholm. Vid en närmare granskning av andra alternativa förklaringar förefaller en medveten sovjetisk bombräd i syfte att tvinga Sverige till eftergifter ha varit ett mycket högt spel. En sådan operation riskerade uppenbart att motverka Sovjets intressen i Nordeuropa.
Att det svenska luftvärnet inte öppnade eld berodde främst på den låga beredskapen. I antal förband räknat hade luftvär net den lägsta beredskapen dittills under kriget. Bara kring Stockholm fanns ett fåtal luftvärnsförband med förmåga att på verka de sovjetiska planen. Övriga delar av det berörda områ det var i praktiken oförsvarade.
Endast vid ett tillfälle befann sig någon av inkräktarna inom beskjutningsavstånd från ett svenskt luftvärnsförband. För bandschefen utlöste inte den beordrade spärrelden eftersom ett från planet fällt fallskärmsljus uppfattades som en nödraket. Flygplan i nöd fick enligt gällande eldöppningsbestämmelser inte beskjutas. Även om förbandet öppnat eld är det mycket tveksamt om detta skulle ha givit något resultat. Tekniska be gränsningar inte minst avsaknaden av radar ledde till att det planerade eldöppnandet skulle ske som reservförfarande utan säkra uppgifter om avstånd och riktning till inkräktaren. Man planerade för att skjuta i blindo.
Även den egna luftförsvarsorganisationen visade sig ha bris ter. En invecklad kommandostruktur, med ett revirtänkande mellan luftvärns- och luftbevakningsorganisationerna, försvå rade de gemensamma ansträngningarna att skydda Stockholm och dess invånare. Under veckorna efter bombningarna utred des bristerna i organisationen och eldöppningsbestämmelserna ändrades.
Bakgrunden till bombningarna står att finna i det militärstra tegiska läge Finland befann sig i vintern 1943-1944. Tyskland
hade definitivt förlorat kriget. I Finland såg man med oro på framtiden. Under senhösten 1943 etablerades kontakt via Sverige mellan Finland och Sovjetunionen för att utröna möjlig heten till en separatfred.
I februari 1944, samtidigt som den finländske representanten Paasikivi och den sovjetiska Sverigeambassadören Madame Kollontaj påbörjade sonderingar om fredskraven i Stockholm, inledde det sovjetiska strategiska bombflyget, ADD, en opera tion mot Finland. Genom att slå ett hårt slag mot strategiska mål, främst Helsingfors men även mot städer som Åbo, Uleå borg, Brahestad och Rovaniemi, skulle Finland tvingas avbryta sitt samarbete med Tyskland. Trots en massiv insats misslycka des offensiven helt. Huvudorsaken till det sovjetiska misslyck andet stod att finna i att bombförbanden saknade tillräcklig ut bildning och disciplin för att utföra koncentrerade flygräder mot städer, samt att de finska försvararna utnyttjade dessa bris ter.
Efter ytterligare sonderingar avslog Finland det sovjetiska fredsbudet. Det ansågs för riskabelt att i det rådande militärpo litiska läget bryta med Tyskland.
Bombfällningarna över Stockholm i februari 1944 var resul tatet av ett misslyckat sovjetiskt försök att med bombflyg tvinga Finland ur kriget. Hela genomförandet av denna opera tion visar på de materiella och personella bristera hos de insatta flygförbanden, brister som ledde till att invånarna i Stockholm för en kväll fick uppleva kriget på nära håll.