7 Redovisning av specialpedagogikens meningserbjudande
7.4 Den traditionella speciallärarrollen efterfrågas
roll. Många har inte tidigare hört talas om det uppdraget. Den handledning som lyfts fram i materialet är också av en mer hjälpande och föreskrivande än en utforskande karaktär när det krisar i klassrummet för läraren. Detta leder till att en mer traditionell speciallärarroll, som ska hjälpa och avlasta läraren som hamnat i svårigheter med elever efterfrågas. Några studenter inser efter utbildningsinsatsen att specialpedagogen kanske inte heller kan eller vill ge de metodiska tips som de hoppats på. Denna insikt leder vidare till att de ifrågasätter att endast specialpedagogen ska besitta viss kunskap och kompetens för att kunna möta elever i svårigheter. Studenterna menar att alla lärare bör vara ”specialpedagoger” för att kunna klara sitt uppdrag
7.4.1 Föreskrivande handledning när det är kris
Specialpedagogens roll att handleda lärare är något som en del inte kände till före kursens start. Det problematiseras inte vidare mer än så utan konstateras som ett faktum att specialpedagogen kan handleda övriga lärare. Utsagorna uttrycker inte några positiva förväntningar gällande den handledningsresursen, men de visar att den möjligheten finns för läraren.
Jag hade ingen aning om att specialpedagogen hade en handledande roll! Idag vet jag att det utbildas specialpedagoger som kan ha en rad olika uppgifter.
Det är ju bra att veta när man själv kommer ut i verkligheten att specialpedagogen i sin yrkesroll kan handleda övriga lärare.
Den hjälp som efterfrågas är mer en föreskrivande handledning när det krisar i klassrummet. En mer utforskande förebyggande handledning som att utveckla en samverkan med specialpedagogen så att barnen inte hamnar i svårigheter är inte efterfrågad.
Det tror jag ger mycket, att specialpedagogen arbetar tillsammans med läraren i klassrummet och hjälper till med barnen.
En specialpedagog har kunskaper om elever med svårigheter, kan vara en hjälpande hand, handleda de andra lärarna i frågor som rör barn med speciella/särskilda behov.
Man kan ta hjälp av en specialpedagog när man har en krissituation i sin klass eller om man som lärare bara behöver lite extra stöd i klassrummet.
Det finns en stark föreställning om en hjälpande hand som ska finnas till när läraren råkar i svårigheter. Den förknippas oftast med den mer traditionella speciallärarresursen som ska avlasta och hjälpa klassläraren.
7.4.2 En speciallärarroll som finns till och avlastar
En del menar att de inte känner sig kompetenta att undervisa barn med behov av särskilt stöd och hoppas att en speciallärare kan jobba extra med dessa barn.
Jag känner mig absolut INTE kompetent att undervisa dessa barn.
Hur ska vi bete oss mot och klara av barn med behov av särskilt stöd som en ”vanlig” lärare.
Jag tror att den första tiden kommer att vara svår, speciellt om man har barn med behov av särskilt stöd i klassen. Förhoppningsvis får man en speciallärare som jobbar extra med dessa barn.
Många menar att första gången de skrev ner sina föreställningar kring specialpedagogik så gjorde de en direkt koppling till att det innebär undervisning utanför klassrummet med en speciallärare.
Jag nästan bara förknippade specialpedagogik med speciallärare. En speciallärare för mig är en person som har hand om en viss grupp elever med olika, diverse svårigheter i ett eget rum, ej i anknytning till klassrummet.
Det jag skrev om specialläraren berodde på okunnighet och ordet specialpedagogik föll då på läraren som satt med en enskild liten grupp och hade undervisning. Men det innefattar ju så mycket mer och det är ett oerhört intressant ämne som vi som lärare har enorm nytta av.
Specialpedagogik kan vara så mycket mer än att ta ut några barn från klassrummet och ge dem specialundervisning, även om det tyvärr fortfarande ser ut så på många skolor.
Det är fortfarande undervisning utanför klassrummet som förknippas starkast med en specialpedagogisk insats. Andra arbetsformer väcker ingen större nyfikenhet eller efterfrågan. En specialpedagog som är en utforskande handledande kollega är inget som lockar. Lärarstudenternas utsagor går nu mer mot argument som att alla lärare bör ha en specialpedagogisk kompetens för att kunna klara uppdraget mer framgångsrikt i klassrumsundervisningen.
7.4.3 Vi har alla ytterst ett specialpedagogiskt ansvar
Det finns lärarstudenter som efter utbildningsinsatsen har utvecklat en mer kritisk hållning till specialpedagogens roll och ställer sig tveksamma till om de verkligen kan få de metodiska tips som de hoppats på.Mina tankar kretsade tidigare kring att specialpedagogen hade mer metodiska kunskaper om hur man ”lär” barn i svårigheter. Nu vet jag inte om det verkligen förhåller sig så.
Några ställer sig vidare kritiska till att bara specialpedagogen ska besitta viss kunskap och kompetens. De menar att specialpedagogisk kunskap och ett specialpedagogiskt förhållningssätt är något som alla lärare bör ha för att kunna utföra sitt ansvarsfulla uppdrag.
Jag blir ännu mera stärkt i mina tankar att alla lärare behöver vara ”specialpedagoger”.
Det är inte endast specialpedagoger utan vi alla pedagoger som kan hjälpa det barnet som behöver hjälp.
7.4.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis så finns det i materialet en stark föreställning om en hjälpande och avlastande speciallärarroll som med sin specialkompetens åtgärdar elevens svårigheter. När det specialpedagogiska arbetet fokuseras mot en mer pedagogisk differentiering i klassrummet, uttrycks inte något större förtroendekapital för specialpedagogens kunskap och kompetens. En mer utforskande och förebyggande handledning med ett nära samarbete med specialpedagogen efterfrågas inte nämnvärt i materialet. Här efterfrågas mer en snabbverkande insats som ska hjälpa läraren. Detta riskerar att ytterst utveckla en instrumentell hållning och konsumtionistisk syn på kunskap (Persson, 2007; Hasselberg, 2009). Några studenter menar dock att de insett att specialpedagogisk kompetens kan vara så mycket mer än specialundervisning i det segregerande rummet. De kan se andra möjligheter att organisera arbetet i den pedagogiska verksamheten utifrån det vida och relationella perspektivet (Karlsudd, 2000; Rosenqvist, 2004; Linnér, 2005). En student uttrycker bestämt att den INTE känner sig kompetent att undervisa dessa barn. Utsagan kan tolkas som en visad oro att kunna möta alla elever i undervisningen eller kanske en mer visad försvarsinställning att här går gränsen gällande mitt uppdrag. Detta förhållningssätt motverkar ett kritiskt och analytiskt tänkande samt
nyfikenhet för variation och mångfald (Guvå, 2001; Ellström, 2004; Gustavsson, 2008).