7 Redovisning av specialpedagogikens meningserbjudande
7.3 Specialpedagogiken utvecklar en självkritik
En del lärarstudenter visar en ganska självkritisk hållning efter utbildningsinsatsen. De menar att lärarens kunskap och bemötande gällande elevers olikheter är av betydelse för att kunna bli mer framgångsrik i yrkesutövandet. Detta leder till att de problematiserar kring att en elevs svårigheter kanske mer kan bero på skolans lärandemiljö än på individen själv. De efterfrågar därför en ökad kunskap
kring socioemotionella och gruppdynamiska frågor. Detta kan kopplas till värdepedagogiskt arbete som betonar att demokratiska värden och rättigheter integreras i skolans hela verksamhet utifrån ett medvetet likabehandlingsarbete.
7.3.1 Se till varje individs behov utan att värdera dessa
En del informanter menar att det intresse som väckts för specialpedagogik egentligen handlar om ett förhållningssätt som gäller för alla lärare i det kommande uppdraget att kunna se till varje individs behov.Specialpedagogik känns mer som ett förhållningssätt där det inkluderande perspektivet tar stor plats.
Det står i läroplanen att man ska se till varje individs behov, kräver inte det ett specialpedagogiskt förhållningssätt?
Specialpedagogik är i stort sett det som jag har tänkt att en ”vanlig” lärare ska göra.
En del menar att det också är viktigt att tänka på hur vi ser på barnens olika behov och att vi inte värderar dessa.
Inte bara se, utan hur vi ser på barnen.
Attityder och intresset för barnet är viktigt. Tycker jag om barnet? Ser jag olikheter som en krydda?
Hur skolvardagen kan se ut för ett barn med just det här behovet och vad som krävs som pedagog för att på bästa sätt lyckas möta det.
Alla kan finnas där utan att någon rynkar på näsan.
Hoppas att man kommer till ställen där man ser alla barns behov och där alla kan mötas på lika villkor.
Lärarstudenterna beskriver här en mer bekräftande och respekterande lärarroll för svaga och utsatta elever. Det motiverar ytterligare läraren till en visad attityd att inte försöka tänka bort vissa elever i sin undervisning.
7.3.2 En vilja att inte tänka bort elever
Ett specialpedagogiskt förhållningssätt, menar en del, visar en vilja att inte tänka bort elever i den egna undervisningen. Det uppmanar läraren att söka djupare kunskap och ökad förståelse för barn i svårigheter. Enligt studenterna är det mycket en attitydfråga från lärarens sida.
Mycket handlar om förståelse och viljan att kunna hjälpa alla barn. Det viktiga tror jag är att vara medveten om miljöns påverkan och hur viktigt det är att se till elevens behov och inte ”tänka bort” vissa barn bara för att det är lättare och lugnare i klassrummet.
Jag känner att specialpedagogik handlar om att ha kunskap och rätt inställning för att kunna möta alla barn, även de barn i behov av särskilt stöd.
En del anser att de har utvecklat en större förståelse för olika svårigheter. Det leder också till att de lättare kan förstå hur dessa elever kan känna sig ibland. Aspekter som studenterna betonar för att bättre kunna möta alla elever är mer kunskap, tålamod och uthållighet från lärarens sida.
Jag märker att jag tidigare inte hade så stor uppfattning om vad elever i behov av stöd kan ha för svårigheter.
Jag har verkligen fått upp ögonen och fått många ”aha-upplevelser” där jag känner igen beteenden från elever jag mött i skolan. Hade jag haft den kunskap jag har idag då så hade jag sett barnet/eleven på ett helt annat sätt och bättre vetat vad jag skulle göra.
De behöver olika bemötande och jag har fått en klarare insikt hur dessa elever kan känna sig.
Det krävs att man har tålamod och uthållighet.
En del vill veta mer om hur man kan arbeta med barn som ”strular”. En del menar att de känner sig mer redo för den uppgiften.
Jag önskar att vi fått lite mer exempel på hur man konkret kan arbeta med ”struliga” elever.
Nu känns det som att jag känner mig mycket säkrare på att arbeta med barn med koncentrationssvårigheter.
En glädje i all den här läsningen är att synen på dessa så kallade ”stökiga skitungar” har förändrats. Istället för att stjälpa dem och klaga på dem. Gör man nu ”allt” för att hjälpa dessa, som alla har något GOTT inom sig.
Kursen i specialpedagogik har därmed för några ökat intresset för socioemotionella frågor. En del lyfter fram förmågan att mer medvetet kunna arbeta för ett positivt gruppklimat
Specialpedagogik har ju handlat mer om det sociala/emotionella hos barnet. Jag tänkte mig att det skulle handla mer om läs och skrivinlärning. Men den sociala biten är ju jätteviktig för att skapa goda förutsättningar för ett barns inlärning.
Jag ska försöka se alla barn som en tillgång för gruppen när jag jobbar. Barnen kan lära mycket av varandra.
Jobba på att klassen har en positiv attityd till alla. Ett gott klassrumsklimat där alla kan trivas.
Aspekter som gör att läraren mer tänker bort vissa elever i sin undervisning kan enligt studenterna bero på en känsla av bristande kunskaper. En annan orsak är en bekvämlighetsfaktor som att det kan bli mer ”lugnt” i klassrummet. Med ökad kunskap väcks en nyfikenhet att mer framgångsrikt kunna möta alla elever i undervisningen. En annan aspekt som betonas efter kursen i specialpedagogik är att några studenter har fått upp ögonen för grupprocessernas betydelse. Dessa kan bli avgörande för både individ och grupp gällande lärande och social utveckling. Den insikten leder vidare till att de i vissa fall kan tänka sig att en mindre framgångsrik undervisning kan leda till skolsvårigheter för eleven.
7.3.3 Undervisning kan ge elever svårigheter
Begreppet elever i svårigheter har fått en mycket betydelsefull innebörd för många studenter. Begreppet menar studenterna fokuserar mer på miljön än individen. Det är ett begrepp som de tidigare inte känt till, nu öppnas ett nytt perspektiv gällande problematiken kring elever som råkar i skolsvårigheter.
Det bästa jag lärt mig på den här kursen är att man ska se att eleven är i svårigheter och inte med svårigheter.
Jag tycker om benämningen ”elever i svårigheter”. Det är ju precis det det handlar om. Elevens problematik är inte egenskaper utan en svårighet som eleven är i.
Att inte se barnet som ett ”problem” utan att det är i svårigheter och inte med svårigheter.
Att elever råkar i svårigheter kopplar en del till den undervisning som erbjuds och menar att den ibland behöver en mer kritisk granskning.
Jag har fått insikt om att man bör kritiskt granska sin undervisning. Att ändra sig själv och sitt arbetssätt så att det passar alla (allt fler) barn. Vi lärare måste också se vad vi gör för fel som kan göra att det blir svårt för eleven.
7.3.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis menar en del studenter i materialet att de efter den högskoleförlagda kursen blivit mer medvetna om att ett specialpedagogiskt förhållningssätt inbjuder till en mer självkritisk hållning där ett relationellt förhållningssätt får en central plats (Emanuelsson, Persson & Rosenquist, 2001). När läraren råkar i undervisningssvårigheter, och inte blir så framgångsrik i mötet med en elev, betonar studenterna att läraren inte enbart får förlägga problematiken till eleven. De visar en mer moralisk katalysatorroll som att reagera och agera för ett inkluderande deltagarperspektiv när en elev är på väg att stötas ut ur klassens gemenskap (Helldin, 1997; Wedin, 2007). Detta har vidare väckt en ökad kunskapstörst efter socioemotionella och gruppdynamiska frågor, enligt studenterna. De föreställningar kring specialpedagogiska frågor som studenterna lyfter fram i det här avsnittet visar en kritisk eftertänksamhet. I sina reflektioner pendlar de mellan både en intellektuell och känslomässig bearbetning, vilket kan främja en djupare uppgifts- och relationsmedvetenhet inför den kommande professionen (Aspelin, 1999; Andersson, 2004; Alsheimer, 2004; Rosenqvist, 2004; Emilson, 2008; Frelin, 2010).