Det demokratiska arbetssättets fortlevnad

I resultatet används även en transkriptionsnyckel som förtydligar informanternas uttalanden: Ord Understrukna ord innebär att informanten lägger betoning på ordet.

… Innebär att informanten gör en paus för att fundera eller gör ett avbrott i meningen. £ord£ Informanten har skratt i rösten.

”ord” används när informanten citerar en annan person eller sig själv i dåtid.

5.1 Förskollärares och barnskötares uppfattningar om

undervisning i förskolan

Det första ämnet belyser vilka betydelser förskollärare respektive barnskötare tillskriver begreppet undervisning i relation till förskolans praktik och presenteras genom tre underkategorier där den första berör uppfattningar om en ökad medvetenhet om

undervisningen som målstyrd. Den andra kategorin berör en syn på undervisning som spontan och planerad utifrån barnens intressen. Slutligen belyser kategori tre uppfattningar om

undervisningsbegreppet som tillhörande skolan. 5.1.1 Undervisning – en målstyrd process

30

målstyrd process, där det finns ett syfte och ett mål från pedagogen som man i arbetslaget arbetar tillsammans mot. De uttrycker att det finns en större medvetenhet kring vad som görs och varför, samt att undervisningen ska utgå från läroplanen och vara genomtänkt. Även i spontana situationer uttrycker de att det ska finnas ett mål och en tanke med vart man vill komma. I analysen framkommer en bred syn på vad undervisning i förskolan kan innebära. Denna behöver inte vara skollik, utan läroplanen uttrycks ingå i allt som görs där

undervisning bedrivs kontinuerligt.

Jag tycker att det innebär det här att faktiskt vad är syftet med det? Och planeringen, att vi faktiskt tänker på det innan och det är också det nya i det hela egentligen. Förut har man kanske tänkt efteråt, nu ska vi tänka läroplanens mål innan. (Förskollärare 4)

Det framkommer tydligt att både förskollärare och barnskötare anser att undervisning är något som alltid har bedrivits i förskolan. De uttrycker att den pedagogiska verksamheten fortskrider relativt likt tidigare, eftersom de anser att undervisningen redan funnits där.

Undervisning har vi egentligen alltid haft, det är bara att man sätter det lite mer på pränt nu att det är undervisning. (Förskollärare 1)

Däremot har införandet av undervisningsbegreppet i läroplanen lett till att det arbete man tidigare utfört tydliggjorts mer tack vare att det satts ord på det. Samtliga pedagoger uttrycker även att det i och med detta finns en större medvetenhet kring vad undervisning innebär samt hur de ska arbeta med det. Framförallt förskollärarna påpekar att införandet av begreppet lett till att det pedagogiska arbetet i verksamheten har blivit tydligare. De uttrycker också att det blivit viktigare att synliggöra att det är undervisning som bedrivs genom ökad dokumentation som kopplas till läroplanen.

Vi pratar mer om undervisningen på pedagogiska möten och jobbar med det aktivt, absolut att det synliggörs och kommer upp att, vad är det och hur ska vi jobba med det. (Förskollärare 3)

I analysen framgår det att den ökade medvetenheten som införandet av

undervisningsbegreppet gett har bidragit till att läroplanen oftare finns i åtanke. Framförallt förskollärarna uttrycker att det nu finns en tanke bakom allt som sker i förskolans praktik och att läroplanen även finns i åtanke i spontana situationer.

Man tänker mer i spontana situationer vad det kan vara för mål med det här. (Förskollärare 1)

Undervisningsbegreppet anses också viktigt för att arbetet i förskolan ska drivas framåt och att förskolans personal ska bli samspelta, tänka på samma sätt och ha ett gemensamt mål att arbeta efter.

31

Ett sådant här begrepp kan också göra det tydligare för de som jobbar inom förskolan, att det faktiskt är undervisning och vad undervisning är, så att man kan bli mer samspelta också då i och med att man jobbar med ett begrepp. (Förskollärare 3)

I analysen framgår dock olika syner på undervisningsbegreppet som ökad målstyrning där vissa anser att det är positivt medan andra finner viss problematik i det. Det finns uttryck för att det är bra att det arbetet som sker i förskolan begreppsliggörs, samtidigt råder också en viss irritation över att orden i läroplanen byts ut.

Jag tycker att det är jättebra att man sätter ord på det vi gör. (Förskollärare 3)

Vi döper om allting hela tiden, och nu har vi lärt oss att det heter undervisning, ja jag har inte riktigt förstått varför det heter så men ja…vi gör samma saker fast i ett annat namn. (Barnskötare 2)

Barnskötarna i studien ger även uttryck för att införandet av undervisningsbegreppet och förskollärarens förtydligade ansvar gällande detta, har lett till att deras pedagogiska arbete inte anses lika värdefullt. Vi tolkar det som en frustration kring att deras arbete inte benämns som undervisning längre.

Förut då var det bara undervisning, så hade jag det, då var det undervisning men nu bara för att förskolläraren har det, då är det undervisning. Så att även om jag sitter och pratar vid matbordet om cirklar och rektanglar så är det inte undervisning men om en förskollärare gör det, då är det undervisning. (Barnskötare 3)

Sammanfattningsvis ger informanterna uttryck för att undervisningsbegreppet lett till att verksamheten blivit mer målorienterad. Det framkommer ett större fokus på läroplanen och denna uppges vara i åtanke i allt som görs, både i planerade och spontana situationer. 5.1.2 Undervisning – lika med anpassningsbar?

Barnskötarna och förskollärarna talar om undervisning som något som är anpassningsbart efter situation, barngrupp och plats. De menar att undervisning kan ske både spontant och planerat. De spontana situationerna uppges ske i olika lärmiljöer där bland annat tamburen, matbordet och utegården nämns. Dessa spontana och oplanerade tillfällen kan således anpassas efter situation och miljö, där undervisning kan uppstå genom ett medvetet

förhållningssätt hos pedagogerna. De nämner att sådana oplanerade tillfällen exempelvis kan uppstå när barnen behöver hjälp att klä sig, vid dukning eller i måltidssituationer.

Sedan sker det jättemycket omedvetet eller sådant som inte är meningen eller så, som man kan lyfta och spinna vidare på då. (Förskollärare 2)

I analysen framgår att barnens delaktighet ses som viktigt och tas tillvara i de planerade undervisningssituationerna. Samtliga pedagoger ger uttryck för en vilja att följa barngruppen samt att anpassa undervisningen utifrån deras intressen.

32

I undervisningssituationerna så tror jag att det är väldigt viktigt med noga planering och mål med vart man ska inte bara för att läroplanen ska uppfyllas eller att man ska få gjort det man vill utan också för att kunna gå lite utanför och kunna följa barnen. (Förskollärare 3)

Pedagogerna ger även uttryck för att undervisningen inte får bli för lätt eller svår utan

samtliga barn ska kunna tillgodogöra sig av lärandet. De menar således att undervisningen bör anpassas efter varje barns behov så att utveckling kan ske.

Men man gör det alltid på deras nivå så att man känner att de är med och är närvarande hela tiden, att de är med på spåren, så det får inte bli för svårt heller. (Barnskötare 2)

Förskollärarna uttrycker att det inför undervisningssituationerna krävs en noggrann planering med ett tydligt syfte. När undervisningen skall vara mer tydligt planerad visar sig detta framförallt genom ett tema och projektinriktat arbetssätt, där arbetet pågår som en lång process, snarare än enstaka osammanhängande tillfällen.

När vi ska ha projekt, alltså när det ska vara mer tydlig undervisning. (Förskollärare 2)

Sammanfattningsvis framträder en syn på undervisning som anpassningsbar efter situation, barngrupp och miljö. Både i spontana och planerade undervisningssituationer anger

informanterna att anpassning ska ske efter barns olika behov och intressen. 5.1.3 Undervisning – ett begrepp i gränslandet mellan förskola och skola

Analysen visar på att det blev stora reaktioner från både barnskötare och förskollärare i samband med att undervisningsbegreppet infördes i förskolan. Många upplevde att detta är ett stort begrepp som tillhör skolvärlden och därmed känns svårt att föra in i förskolans värld. Efterhand när pedagogerna fått lov att diskutera begreppet tillsammans i arbetslaget vittnar informanterna dock om att begreppets innebörd inte längre upplevdes lika negativt laddat.

Det handlar väl mycket om att det blir för mycket skola, jag tror att många ryggar tillbaka lite för att undervisning tillhör skolan. (Förskollärare 1)

Ja första gången jag hörde det här undervisning då tänkte jag, nu är vi skola, nu är vi skolifierade. det blev ett laddat ord. (Barnskötare 2)

Det framkommer däremot en viss kluvenhet gällande synen på undervisning där framförallt barnskötarna uttrycker att undervisning hör hemma mer i skolan. De uttrycker att

undervisningen inte får bli för dominant då de anser att den fria leken är mycket viktig. Undervisning anses redan som en stor del av barnens senare skoltid och att detta bör komma senare i livet.

Att det ska vara undervisning i varenda sak vi gör och jag menar nu går de i förskolan och sen går de i förskoleklass och ska gå i skolan i 9 år. Jag tycker inte att det är så viktigt just nu kanske, i alla fall inte

33

när man börjar som ettåring, men självklart de som vi ska skicka iväg till skolan att man kan börja lite sådär. (Barnskötare 3)

Barnskötarna visar en oro gällande att den ökade undervisningen i förskolan ska leda till att leken åsidosätts och inte värderas lika högt som tidigare. De ger uttryck för att barnen inte får tid till att leka, det finns en oro kring att barnens lek behöver avbrytas allt för ofta på grund av att undervisningssituationerna ges företräde.

Ibland så tycker jag att de bara ska få leka men, när de har börjat leka är det synd att avbryta dem för mycket tycker jag. Men det är klart vi måste ha det också men det får inte ta över för mycket. (Barnskötare 1)

En rädsla upptäcks således i att barnens egna intressen och tid till fri lek inte ska få tillräckligt mycket utrymme längre då undervisning ska ske kontinuerligt genom hela dagen. Det

framstår som att det finns en risk i om det planeras in för mycket undervisningssituationer, att detta ska leda till stor press på barnen och att deras delaktighet inte tillvaratas.

Barnen själva får aldrig bestämma riktigt vad de vill göra, om de vill gå ut eller vara inne eller vad de vill leka med utan de ska vara här och nu jobbar vi med det här. Man märker också på barnen tycker jag att det är väldigt mycket press på dem att nu ska vi sitta här på mattan, nu ska vi prata om det här sen ska vi gör det och det. (Barnskötare 3)

Förskollärarna förtydligar däremot att de inte ser på undervisning som den sorten som sker i skolan där en lärare står inför en skolklass och lär ut via färdig planering. De anser att förskolans undervisning fortfarande ska innehålla mycket glädje, ta grund i barnens nyfikenhet och intressen samt att pedagogen intar rollen av en vägledare.

Det handlar inte om att vi ska ha katederundervisning så utan…det ska fortfarande vara glädje och nyfikenhet och lust att lära som ligger till grund för det. (Förskollärare 1)

Dessutom framgår det av analysen att flera förskollärare anser att begreppet kan höja status på yrket, locka fler till att utbilda sig men även som ett steg i att komma ifrån synen som finns på “dagis”. De uttrycker att undervisningen också kan bidra till att höja kvaliteten på

verksamheten.

Konsekvensen blir att förskolan får ett större värde, att man inte, att man kommer ifrån dagis och säger förskola för att man kanske förstår. Jag tror också att vår dokumentation blir mer och man kanske tänker mer på vad vi faktisk gör och då får det, ett större värde, att vi visar på vad är det för lärande och undervisning vi har. (Förskollärare 4)

Sammanfattningsvis vittnar informanterna om att införandet av undervisningsbegreppet bringade stora reaktioner från både barnskötare och förskollärare. Begreppet upplevdes som stort och tillhörande skolan och därmed svårt att föra in i förskolans värld. Det finns en oro

34

för att undervisningen ska ta över framför den fria leken, som ses som mycket viktig för förskolans särart.

5.1.4 Sammanfattande jämförelse av yrkesrollernas uppfattningar om undervisning Både förskollärare och barnskötare anser att undervisning är något som alltid har bedrivits i förskolans verksamhet, denna anses därmed fortskrida likt tidigare men undervisningen har blivit tydligare. Båda yrkesgrupperna uttrycker även en större medvetenhet kring vad undervisning innebär vilket har bidragit till att läroplanen oftare finns i åtanke hos

pedagogerna. Undervisning beskrivs endast av förskollärarna som en målstyrd process där det finns ett syfte och ett mål hos pedagogen samt att det pedagogiska arbetet blivit viktigare att synliggöra genom ökad dokumentation, kopplad till läroplanen. Resultatet visar också att båda yrkesgrupperna ser undervisningen som anpassningsbar och betonar vikten av att utgå från barns intresse och behov. Däremot framkom en viss kluvenhet mellan yrkesgruppernas inställning till undervisning där framförallt barnskötarna uttrycker att undervisning hör hemma mer i skolan. Barnskötarna uttrycker en önskan över att undervisningen inte ska bli för dominant då de anser att den fria leken är mycket viktig. Barnskötarna är även ensamma i att anse att för mycket undervisning kan leda till för stor press på barnen och att deras

delaktighet inte tillvaratas. Förskollärarna är dock tydliga med att de inte ser på undervisning som den sorten som sker i skolan. De anser att förskolans undervisning fortfarande ska innehålla mycket glädje samt att pedagogen intar rollen av en vägledare. Endast förskollärare har gett uttryck för att begreppet skulle kunna vara statushöjande för yrket.

Avslutningsvis kan vi urskilja att även om resultatet visar att reaktionen inledningsvis var stor från båda yrkesrollerna i samband med att undervisningsbegreppet infördes är förskollärarna nu betydligt mer positivt inställda till det.

5.2 Uppfattningar om de olika yrkesrollernas ansvar i

undervisningen

Det andra delkapitlet belyser hur förskollärare respektive barnskötare betraktar de olika yrkesrollernas ansvar i relation till förskolans undervisning. Detta presenteras genom tre underkategorier där den första berör uppfattningar om de organisatoriska skillnaderna mellan yrkesrollerna. Den andra kategorin berör hur de olika yrkesrollernas ansvar och

arbetsuppgifter tolkas och upplevs. Den tredje kategorin illustrerar uppfattningar om personlig lämplighet samt ett arbetslagsansvar i undervisningen.

35

5.2.1 Yrkesrollernas organisatoriska förutsättningar

Analysen visar att ansvarsfördelningen mellan de olika yrkesrollerna har blivit mycket tydlig genom tiden som ges för planering, reflektion och dokumentation. Förskollärarna ges

betydligt mer tid för detta vilket därmed sätter pränt på att förskolläraren ska ha mer ansvar över dessa delar. Barnskötarna uttrycker en känsla av orättvisa gällande tidsfördelningen och påpekar att de också behöver få möjligheten att samtala kring sin roll i undervisningen för att på så vis bli samspelta. Samtidigt förekommer en acceptans i att förskollärarna ska ha mer tid.

Samtidigt som de har en förskollärarträff kanske vi som barnskötare också skulle få en möjlighet att ja men “hur ska vi göra nu, hur ska vi tänka?” Förut hade vi alltid att…då var det blandat men sen nya läroplanen kom så är det bara förskollärarna som får gå och det är ändå lite man missar. (Barnskötare 3)

I analysen visar det sig att det finns skilda tankar kring vad pedagogernas yrkesroll har för vikt i undervisningen. Samtliga förskollärare uttrycker att deras roll är mycket betydelsefull och att de har en viktig del i undervisningen. Förskollärarrollen beskrivs som komplex samt att den innehåller många delar som kräver professionalitet.

Jag ser på min roll som viktig och där krävs också mycket professionalitet. (Förskollärare 3)

Barnskötarna i studien uppvisar dock en delad åsikt kring sin roll för undervisningen. De flesta uppger en stolthet över sin yrkesroll och delaktighet i verksamheten och anser att den nya läroplanen har tydliggjort vad deras ansvar innebär. Däremot finns det också de som känner att den nya läroplanen istället negligerat barnskötarens roll i undervisningen och uteslutit dem ur läroplanen. Detta har lett till att de uttrycker en känsla av att deras deltagande eller ansvar i undervisningen inte är önskvärt.

Hade vi bara stått med i läroplanen kanske i samarbete med barnskötaren eller någonting då kanske det hade varit en annan sak, det är väl mest bara känslan av att inte ens stå med…det var så att

förskolläraren ska se till att… ”ja men vad ska vi göra då?” (Barnskötare 3)

Sammanfattningsvis har ansvarsfördelningen mellan yrkesrollerna blivit tydligast genom tidsfördelningen. Förskollärarna ges betydligt mer tid för planering och reflektion vilket sätter pränt på att de ska ha mer ansvar. Barnskötarna uttrycker en viss känsla av orättvisa gällande tidsfördelningen och påpekar att de också behöver få möjligheten att samtala kring sin roll i undervisningen.

5.2.2 Yrkesgruppernas tolkningar av ansvars- och arbetsfördelningen

36

undervisning sker samt att se till att läroplanen följs. Samtliga pedagoger uttrycker att det är hos förskollärarna som ansvaret ligger för att undervisningssituationer planeras, genomförs, dokumenteras och sedan utvärderas.

Jag tänker att det är att vi har mer ansvar för det pedagogiska innehållet, att man har ett mer kritiskt öga till vad vi gör och varför. (Förskollärare 1)

Förskolläraren är mer kompetent och har den lärdomen och kunskapen så blir det mer att de driver mer. (Barnskötare 3)

Barnskötarna visar också en förväntan över att förskollärarna ska ta ett större ansvar för undervisning eftersom de har en högre utbildning. Några av förskollärarna uttrycker även att de känner av denna förväntan som ligger på dem, samt att barnskötarna stundtals kan använda sig av de olika yrkesrollernas ansvar för att överbringa arbetsuppgifter till förskolläraren.

Jag tycker att det är skönt att inte ha det, för att de har ändå gått flera år i skolan. (Barnskötare 1) Jag kan ju känna från dom ibland att det ligger ett ansvar på mig. (Förskollärare 2)

Förskollärarna i studien ger uttryck för att de ser det som sitt ansvar att stötta och leda barnskötarna i undervisningens alla delar. Det uttalas som förskollärarens roll att ifrågasätta varför saker görs och vad de syftar till att åstadkomma men också att styra tillbaka till det ursprungliga syftet. Tillhörande förskollärarens roll ses även att till viss del delegera ut arbetsuppgifter till barnskötarna för att på så vis se till att undervisningen sker via dem.

Inte för att gå in och ifrågasätta deras arbetssätt och personer som, för det kan vara lite känsligt, men mer det här att fråga varför vi gör de här sakerna, för vems skull gör vi det här, just för att vi behöver ha ett syfte i det och vi behöver en målstyrd process. (Förskollärare 4)

Förskollärarna uttrycker därmed att deras ansvar för undervisningen inte nödvändigtvis betyder att de behöver utföra varje enskild undervisningssituation själva. Det framgår att de ser det som att ansvaret till största del innebär att vara den drivande kraften bakom att undervisning ska bedrivas samt att stå för att den sker.

Jag tolkar det som att vi har ansvaret men att förskolläraren har ansvaret för undervisningen betyder inte att en barnskötare inte kan undervisa, jag har ansvar för att det sker och hur det sker men jag behöver inte stå och kolla ”jaha hur gör du där?” (Förskollärare 3)

En förskollärare uppger dock en känsla av att barnskötarna ska anse att hen övertar och blir allt för bestämmande efter att den nya läroplanen trädde i kraft där olika ansvar mellan yrkesrollerna förtydligades. Då framförallt de mer erfarna barnskötarna hade gett uttryck för att de kände sig försummade av den nya läroplanens skrivelser.

37

Hon som har jobbat länge var orolig att jag skulle komma in och bestämma allting eftersom hon har den erfarenheten hon har. Jag ville att de skulle känna att jag kommer inte att köra över er. För det var lite den känslan jag upplevde att de hade… Så som hon kände att hon var rädd att jag skulle komma in och ta över kände jag att jag vara lite rädd att det förväntades att jag skulle det. (Förskollärare 2)