Det  interna  ansvaret

I  doktrinen  har  rättsfallet  tolkats  som  att  en  indirekt  skada  som  inträffar  när  bolaget   redan   är   insolvent   inte   är   ersättningsgill   på   grund   av   bristande   orsakssamband.85   Detta  torde  dock  inte  alltid  fallet.  Vad  HD  lade  vikt  på  i  NJA  1979  s.  157  var  att  om  den   skadevållande   handlingen   inte   ägt   rum,   så   hade   borgenären   ändå   inte   fått   någon   ersättning  i  konkursen.86  Medelbar  skada  är  därför  troligtvis  ersättningsgill,  trots  att   skadan   skett   under   insolvens,   till   den   del   borgenären   skulle   fått   utdelning   i   konkursen  om  den  skadevållande  handlingen  eller  underlåtenheten  inte  inträffat.87    

5.4  Det  interna  ansvaret  

Styrelseledamöter  kan  även  bli  skadeståndsskyldiga  mot  bolaget  enligt  29  kap.  1  §  st.   1  första  meningen  ABL.  Enligt  29  kap.  14  §  övertar  konkursboet  bolagets  talerätt  om   bolaget   är   försatt   i   konkurs.   Att   styrelseledamöterna   beviljats   ansvarsfrihet   av   bolagsstämman  inskränker  inte  konkursboets  rätt.  Borgenärer  har  ingen  självständig   talerätt  men  torde  kunna  överta  konkursboets  rätt  genom  att  förvärva  konkursboets   fordran  på  eventuellt  skadestånd.88  Om  aktiebolaget  får  en  ny  styrelse,  exempelvis  i   samband   med   företagsrekonstruktion,   kan   givetvis   bolaget   rikta   talan   mot   tidigare   styrelseledamöter  för  skada  mot  bolaget.  

Det  interna  ansvaret  är  mer  omfattande  än  det  externa  ansvaret  då  det  för  ansvar  inte   krävs   någon   överträdelse   av   ABL,   tillämplig   lag   om   årsredovisning   eller   bolagsord-­‐ ning.   Anledningen   till   detta   är   att   styrelseledamöter   har   en   sysslomannaliknande   position  i  förhållande  till  bolaget.  Eftersom  att  förutsättningarna  för  ansvar  i  princip                                                                                                                  

85 Svernlöv 2012 s. 83 och Dotevall 1989 s. 475-6.

86 Vid tiden för avgörandet var skatteskulder förenade med förmånsrätt. Om den skadevållande handlingen inte hade ägt rum hade borgenären alltså ändå inte fått utdelning med anledning av förmånsrättsordningen vid konkurs.

87 Stattin s. 350.

är  desamma,  kommer  jag  här  huvudsakligen  bara  gå  in  vilket  beteende  som  kan  anses   oaktsamt.    

Som   framgått   ovan   går   oaktsamhetsbedömningen   ut   på   att   klargöra   om   styrelseledamot   bort   handla   annorlunda.   Det   är   klart   att   överträdelser   av   ABL   kan   vara   culpösa.   Exempelvis   kan   det   vara   oaktsamt   av   styrelseledamöter   att   inte   följa   kapitalbristreglerna  i  25  kap.  ABL.  Andra  lagar  och  föreskrifter  kan  också  ge  ledning   för   vad   som   är   oaktsamt.   Vilka   lagar   eller   föreskrifter   som   skapar   förpliktelser   för   styrelseledamöter  ska  enligt  förarbetena  avgöras  genom  en  prövning  av  föreskriftens   innehåll.89  Exempelvis  kan  brottet  vårdslöshet  mot  borgenärer  ge  ledning  för  vad  som   kan  vara  oaktsamt  för  en  styrelse  när  bolaget  är  insolvent.    

Styrelseledamöternas   ansvar   mot   bolaget   är   dock   mer   långtgående   än   bara   rena   regelöverträdelser.   Styrelseledamöterna   har   nämligen   att   ”iaktta   den   omsorg   som   krävs   av   en   syssloman   i   allmänhet”.90  Styrelseledamöter   kan   alltså   bli   skadestånds-­‐ skyldiga  gentemot  bolaget  om  de  inte  uppfyllt  sina  plikter  med  tillbörlig  omsorg.91  Att   styrelseledamöter   har   både   en   lojalitetsplikt   och   en   vård-­‐   eller   omsorgsplikt   är   klart.92  Eftersom  ABL  och  dess  föregångare  saknar  generella  bestämmelser  om  inne-­‐ börden   av   dessa   plikter   är   det   inte   helt   klart   vad   dessa   plikter   innebär.   Enligt   förarbetena  grundas  dessa  plikter  på  att  styrelseledamöterna  är  sysslomän  för  aktie-­‐ bolaget.93  I   doktrinen   finns   olika   uppfattningar   om   det   föreligger   ett   direkt   sysslomannaskap   eller   om   det   rör   sig   om   ett   sysslomannaliknande   förhållande   sui   generis.  Dotevall,  Svernlöv,  Nerep  och  Samuelsson  verkar  alla  vara  av  uppfattningen   att  styrelseledamöterna  har  en  ställning  sui  generis.94  Stattin  menar  dock  att  styrelse-­‐ ledamöter  är  sysslomän.95  Oavsett  torde  det  stå  klart  att  lojalitetsplikten  innebär  att   styrelseledamöter   har   en   skyldighet   att   sätta   bolagets   intresse   framför   sina   egna                                                                                                                  

89 Prop. 1997/98:99 s. 179.

90 Prop. 1997/98:99 s. 179 och prop. 1975:103 s. 540.

91 Prop. 1997/98:99 s. 183.

92 Se bl.a. Dotevall 1989 s. 261 och Stattin s. 362-374.

93 SOU 1941:9 s. 323 och prop. 1975:103 s. 376-377 och SOU 1995:44 s. 94 samt prop. 1997/98:99 s. 179.

94 Dotevall 1989 s. 277 och Svernlöv 2008 s. 189 samt Nerep & Samuelsson kommentaren till 29 kap. 1 § punkten 1.3.

intressen.96  Vård-­‐  eller  omsorgsplikten  innebär  en  skyldighet  för  styrelseledamöterna   att  agera  i  bolagets  intresse  med  iakttagande  av  normal  aktsamhet.97  

Dessa   båda   plikter   är   alltså   knutna   till   bolagets   intresse.   Den   traditionella   uppfatt-­‐ ningen   är   att   bolagets   intresse   är   detsamma   som   aktieägarnas   gemensamma   intresse.98  Frågan   är   om   detta   även   är   fallet   när   aktiebolaget   har   ekonomiska   problem.  Både  Åhman  och  Stattin  har  närmare  analyserat  ”bolagets  intresse”.  Åhman   menar   att   bolagets   intresse   främst   är   knutet   till   bolagets   ”vilja”,   och   att   denna   vilja   motsvarar   uppfattningarna   inom   bolagets   organ.   Om   bolagsorganen   har   olika   uppfattningar  gäller  det  högre  organets  vilja.99  Åhman  går  inte  närmare  in  på  frågan   om   bolagets   intresse   förändras   vid   insufficiens   eller   insolvens,   men   verkar   vara   av   uppfattningen   att   bolagets   intresse   alltid   är   detsamma   som   aktieägarnas   intressen   genom  bolagsstämman  som  högsta  organ.    

Stattin  riktar  däremot  befogad  kritik  mot  användningen  av  termen  ”bolagets  intresse”   eftersom  den  juridiska  personen  endast  är  en  påhittad  rättslig  figur  som  inte  kan  ha   egna  intressen  eller  själv  rättshandla  utan  är  beroende  av  sin,  eller  sina,  företrädare.   Stattin  menar  att  man  bör  uppfatta  bolagets  intresse  som  ”aktieägarnas  hypotetiska   gemensamma   residualintresse   i   bolaget”.   Stattin   menar   vidare   att   detta   intresse   ersätts   av   borgenärernas   intresse   om   bolaget   försätts   i   konkurs.   Detta   tycks   Stattin   härleda  från  konkursboets  talerätt  enligt  29  kap.  14  §  ABL.  Stattin  verkar  även  vara   av   uppfattningen   att   det   är   möjligt   för   ett   konkursbo   att   föra   talan   med   stöd   av   att   styrelsen   försummat   sina   plikter   mot   bolaget.100  Stattin   går   inte   närmare   in   på   när   styrelsens  plikter  går  över  mot  borgenärerna  men  hans  resonemang  öppnar  upp  för   att   bolagets   intresse   kan   tolkas   som   borgenärskollektivets   hypotetiska   intresse   när   bolaget  är  insufficient  eftersom  aktieägarna  då  inte  längre  har  något  residualintresse.   Dotevall   går   ännu   längre   och   menar   att   styrelsen   har   en   plikt   att   beakta   borgenärernas  intressen  redan  när  bolaget  lider  av  kapitalbrist  enligt  25  kap.  ABL.101                                                                                                                  

96 Stattin s. 362-3 och Nerep & Samuelsson kommentaren till 29 kap. 1 § punkt 1.7.

97 Stattin s. 365-374 och Nerep & Samuelsson kommentaren till 29 kap. 1 § punkt 1.4.

98 Dotevall 1989 s. 357-358 och Stattin s. 214 samt jfr prop. 1975:103 s. 375-377.

99 Åhman s. 200.

100 Stattin s. 213-215.

Från   ett   borgenärsperspektiv   kan   det   ifrågasättas   om   inte   denna   skyldighet   redan   borde   inträda   när   bolagets   tillgångar   värderade   till   slaktvärde   inte   räcker   till   betalning  av  alla  skulder  eftersom  att  en  likvidation  då  inte  hade  gett  någon  utdelning   till  aktieägarna.    

Sammantaget   är   det   interna   ansvaret   mer   omfattande   i   och   med   att   styrelseleda-­‐ möterna   troligtvis   kan   bli   skadeståndsskyldiga   gentemot   bolaget   för   att   inte   ha   iakttagit   borgenärernas   intresse.   Detta   ansvar   torde   dock   bara   kunna   sanktioneras   genom  konkursboets  skadeståndstalan  när  bolaget  är  försatt  i  konkurs  enligt  29  kap.   14  §  ABL.  Om  aktiebolaget  är  insolvent  men  sufficient  tycks  dock  ansvaret  i  stort  sätt   vara  samma  som  det  externa  ansvaret.102