Det performativa rummet – att skapa

I det performativa rummet är innovation och deltagande speciellt framträdande.

Fokus ligger på att besökarna ska inspireras till nya kreativa uttryck när de möter konst och kultur i en folkbiblioteksmiljö. Platsen ska vara utrustad med verktyg som hjälper besökarna i deras kreativa aktiviteter som bland annat interaktiva spel, skrivande samt ljud och video. De kreativa aktiviteterna ska kunna möjliggöras via olika workshops som hålls av till exempel professionella konstnärer och

multimediautvecklare. Det performativa rummet kan också vara en plats som visar upp och distribuerar det besökarna skapat (Jochumsen et al., 2012, s. 593).

Det performativa rummet förekommer inte i någon större utsträckning i de

undersökta böckerna. Det återspeglas främst i de mer verklighetstrogna böckerna. I två av dem går det att läsa om hur det finns rit- och pysselhörna där barnen kan utföra kreativa aktiviteter. Utrustningen ligger öppet på barnavdelningen så det är fritt för vem som helst att använda den. Det förekommer också sagostunder och teaterföreställning i de undersökta böckerna. Även dessa kan räknas in i det

performativa rummet då besökarna får möjlighet till att delta i en kulturell aktivitet.

Det performativa rummet ska också fungera som en plats som ska kunna publicera och sprida det besökarna skapar (Jochumsen et al., 2012, s. 593). I det undersökta materialet framkom det framförallt ett exempel som går att relatera till detta. I Förstörda bevis får man följa karaktärerna när de, med hjälp av datorerna i biblioteket och bibliotekarien som arbetar där, skapar och publicerar en digital nyhetssajt. Exemplet visar på hur utrustningen som finns i biblioteket kan användas av besökarna och hur bibliotekarien kan vara ett stöd och hjälp på vägen i att nå fram till målet. Det går även att göra en koppling till att biblioteket synliggör alster som besökare skapar i boken Biblioteket. Där hänger bibliotekarien upp teckningar som barnen skapade under en kreativ ritstund bakom disken väl synligt för andra besökare.

Sammanfattningsvis går det att säga att de fyra rummen till viss del finns representerat i det undersökta materialet. Det är främst inspirationsrummet och läranderummet som det går att göra kopplingar till. Analysen visar dock att det framkommer en mer traditionell bild av biblioteken där fokus ligger på böcker och läsa i böcker samt låna böcker.

7 Diskussion

I detta kapitel diskuterar jag min undersökning. Diskussionen kommer knyta an till analysen som gjordes i föregående kapitel samt den tidigare forskningen. Kapitlet avslutas med förslag till framtida forskning.

Fyrarumsmodellen är en intressant teori att analysera framställningen av bibliotek i barnlitteratur utifrån. Fyrarumsmodellen kan ses som en teori utvecklad för att kunna analysera en modern biblioteksverksamhet i det nya upplevelse- och informationssamhället (Jochumsen et al., 2012). Analysen har visat att det till viss del går att se spår av de olika rummen som finns i fyrarumsmodellen. Dock är de inte särskilt framträdande. Istället speglar beskrivningarna av bibliotek i

barnlitteraturen de framställningar som lyfts fram i den tidigare forskningen. Med andra ord en relativt stereotypisk framställning av bibliotek. Detta skulle kunna bero på att författarna till de undersökta böckerna inte är bekanta med fyrarumsmodellen och diskussionerna kring bibliotek som förs inom biblioteks- och

informationsvetenskapen. Troligtvis var det inte heller författarnas främsta syfte att anpassa beskrivningarna av bibliotek till en aktuell debatt inom

biblioteksforskningen. Dock bidrar författarnas beskrivningar av bibliotek till framställningen av bibliotek i populärkulturen. Det finns därför en möjlighet att författarnas beskrivningar påverkar läsarens uppfattning om hur ett bibliotek ska se ut och vad det ska innehålla. Detta gör i sin tur att analysen kring framställningen av bibliotek blir intressant.

Bland författarna till de undersökta böckerna finns det två författare som har tydliga kopplingar till bibliotekssektorn, den ena har en utbildning inom biblioteks- och informationsvetenskapen och den andra har arbetat med att ta fram en nationell biblioteksstrategi. Båda dessa författare beskriver de aktiviteter som utförs i biblioteket på ett sätt som går att relatera till hur biblioteksverksamhet kan se ut på bibliotek i Sverige idag. De har lyft fram aktiviteter som informationssökning, källkritik samt programaktiviteter som teater och sagostund. Dock ser inte jag att deras böcker i den här aspekten utmärker sig i något större mening från de andra böckerna som kan räknas in i den mer verklighetstrogna kategorin. Till exempel går det att jämföra med böckerna som är skrivna av författare som även har jobbat som journalister. I dessa böcker går det att se att författaren jobbat med att göra research för att kunna framställa en realistisk bild av biblioteket. Ett exempel är

Falafelflickorna där det i slutet går att läsa att författaren använt sig av aktiviteter som förekommer på ett verkligt bibliotek i sin beskrivning i boken. Med andra ord framställs bibliotek i de mer verklighetstrogna böckerna på ett relativt realistiskt sätt, dock med fokus på den traditionella biblioteksrollen i sin verksamhet. Det går därför inte att se några tydliga kopplingar till den upplevelsebaserade verksamheten som blir allt mer vanligt på bibliotek i Sverige idag och som diskuteras i

fyrarumsmodellen.

Flera av författarna till de undersökta böckerna har en bakgrund som lärare. Denna bakgrund som lärare tycker jag framkommer i böckerna. Dels genom att syftet med boken är att bidra till barnens läslust och att öka barnens intresse för läsning. Dels genom att böckerna är skrivna med en underliggande pedagogisk tanke, till exempel

genom att det i slutet av boken finns arbetsmaterial som relaterar till berättelsens innehåll. Författarna, framförallt från lärarbakgrunden, lyfter fram vikten av att som barn utveckla en god läsförmåga för att i framtiden kunna ta till sig information och delta aktivt i samhället. Genom att skapa berättelser som är spännande och

intressanta vill författarna kunna bidra till att öka barns läslust. Detta går även att koppla till att böcker som skrivs för barn i Hcf och Hcg åldern relativt ofta har med övernaturliga inslag. Jag ser det som ett sätt för författaren att skapa läslust för barnen genom fantasin. Detta gör i sin tur att alla framställningar inte behöver vara verklighetstrogna utan kan anspela mer på stereotypa bilder.

De undersökta barnböckerna har kunnat delas upp i två olika kategorier. Den ena halvan består av böcker med mer övernaturliga inslag och den andra halvan består av en mer verklighetstrogen handling. I de mer verklighetstrogna böckerna går det att se en underliggande pedagogisk ansats i böckernas utformning. Detta

sammanfaller med forskningen som visar på att barnlitteratur kan ha ett tydligt didaktiskt syfte (Rydbeck, 2003, s. 110; Maynard & McKennan, 2005). Här finns det även en koppling till förlagen där böckerna med tydligast pedagogisk vinkling publicerats av förlag som jobbar med pedagogiskt material eller lättlästa böcker. De pedagogiska ansatserna i barnböckerna kopplas till karaktärens besök på biblioteket.

Karaktären kan till en börja känna sig negativt inställd till att gå till biblioteket men under berättelsens gång händer något som gör att karaktären ändrar uppfattning. Det kan vara att de får bra boktips av bibliotekarien eller att de övervinner rädslan för att läsa högt. I dessa böcker framställs också biblioteket på ett positivt sätt och

karaktärerna är mot slutet av berättelsen glada. Fokuset ligger dock på mer traditionella bilder av vad man kan göra på biblioteket. Det kretsar kring böcker, läsning och aktiviteter så som sagostund. Både Yontz (2003) och Maynard och McKennan (2005) kom i sina undersökningar fram till att bibliotek för det mesta beskrevs i positiva termer. Detta stämmer överens med framställningarna av bibliotek i de mer verklighetstrogna barnböckerna. Där kunde karaktärerna uttrycka att biblioteket var en underbar plats för drömmar och att det kändes som ett andra hem. Det var endast en liten del av karaktärerna som vid något tillfälle uttryckte negativa tankar om biblioteket. Istället vill jag hävda att det som kan anses som negativa framställningar av biblioteken i de undersökta böckerna är de som målar upp en gammaldags bild. Det kan till exempel synas genom att biblioteket framställs som en mörk och dammig plats som luktar lite konstigt. Denna framställningen bygger på de mer negativa stereotypa bilderna av bibliotek som förekommer.

På samma sätt som de stereotypa bilderna av bibliotekarier vuxit fram går det också att se att stereotypa bilder av biblioteksrummet och biblioteksverksamheten finns representerat i barnlitteraturen. Forskningen kring bibliotekariestereotyper kommer ofta fram till att det främst är den negativa bilden av yrkesrollen som lyfts fram i populärkulturen (Wilson, 1982; Church, 2003; Rydbeck, 2003; Vassilakaki &

Moniarou-Papaconstantinou, 2014). Det kan vara bibliotekarien som en farlig väktare av bibliotekets innehåll eller att de är allmänt tråkiga (Rydbeck, 2003, s.

126). De egenskaper som tilldelas bibliotekariestereotyperna speglas också i framställningen av biblioteksmiljön. Inom forskningen kring

bibliotekariestereotyper beskrivs stereotyperna som bibliotekarierna själva inte känner sig förknippade med som negativa (Wilson, 1982; Church, 2003). I

resultatredovisningen går det att se att biblioteket kan framställas som en plats som det är svårt att ta sig till, att det kan vara farligt där samt att det är en plats

förknippad med tystnad och mörker. I analysen med fyrarumsmodellen har dessa bilder av bibliotek inga större likheter med beskrivningar av bibliotekets olika rum som ska vara en plats för kunskap, inspiration, möten och upplevelser (Jochumsen et al., 2012, s. 590). Dessa framställningar i barnlitteraturen kan därför ses som

negativa bilder av biblioteket. Framställningen av bibliotek som en mörk och tyst plats som ibland är svår att ta sig till och även kan vara farlig framkom tydligast i böckerna med mer övernaturliga inslag. Här går det att dra paralleller till Radford och Radfords (2001) undersökning som baserades på diskursen av rädsla. De kom också fram till att biblioteket ofta framställdes utifrån negativa stereotyper. Det som är intressant här är tidsperioden på nästan 20 år som skiljer mellan denna

undersökning och Radford och Radfords. Det antyder att framställningen av

bibliotek i medier, så som skönlitteratur, inte har förändrats allt för mycket, speciellt inte bland böcker som kan klassa till den mer övernaturliga genren.

Innehållet i biblioteken i de undersökta böckerna kretsar främst kring böcker. Det visar på likheter med både Hedemarks (2009) och Rydbecks (2003) forskning.

Bokdiskursen som Hedemark presenterar framkommer tydligt i det undersökta materialet. Eftersom bokdiskursen varit dominerande i samhällsdebatten kring bibliotek sedan början av 70-talet kan det ha bidragit till att författarna valt att framställa biblioteken i barnböckerna med ett stort fokus på just böcker. Känslan av att det står böcker från golv till tak i biblioteket framkommer i flera av de

undersökta böckerna. I fyrarumsmodellen lyfter författarna fram att biblioteket behöver vara en plats som möjliggör för livslångt lärande anpassat efter rådande samhällsutveckling (Jochumsen et al., 2012). Detta betyder också att fokus behöver läggas på det digitala, något som inte alltid förknippas med enbart böcker. I de undersökta barnböckerna fanns det endast ett fåtal kopplingar till det digitala. Oftast består det av en beskrivning i berättelsen att det finns en dator som besökarna kan använda. Det var endast i två barnböcker som karaktärerna använde sig av datorerna för att till exempel leta information. Att det är så pass lite fokus på det digitala i barnböckerna visar på att framställningen av bibliotek inte helt korrelerar med verkligheten. Folkbiblioteken arbetar idag aktivt med digitalisering och i

bibliotekslagen går det att läsa att de ska lägga fokus kring att öka kunskapen om informationsteknik för allmänheten (SFS 2013:801, 7§). Denna bild framställs dock inte i det undersökta materialet.

Undersökningen har också visat på att lukt är en egenskap som biblioteket ofta beskrivs med. Ibland beskrivs det att det luktar av damm och gamla böcker. Damm och gamla saker förekommer i den tidigare forskningen (t.ex. Radford & Radford, 2001). Dock har forskningen inte visat på att lukten också kan vara något som anses positivt av karaktären. Till exempel visar resultatet att vissa karaktärer tycker det luktar gott och mysigt av alla gamla böcker i biblioteket. Den positiva känslan som förmedlas genom karaktären skulle kunna komma från att författaren vill återspegla en mer nostalgisk bild av bibliotek. Inom forskningen framkommer det att det i den bokliga diskursen fanns spår av att debattörerna hade med sig en nostalgisk vinkel som består av deras barndomsminnen när de debatterade bibliotek (Hedemark, 2009, 151). Detta skulle med andra ord även kunna vara fallet för hur bibliotek

framställas av författarna i den undersökta barnlitteraturen. Det kan också vara så att författarna lyfter fram en mer förlegad bild av bibliotek för att romantisera

biblioteket. Genom att romantisera bilden av bibliotek finns det en möjlighet att författaren bidrar till att sprida en mer stereotyp bild av bibliotek bland allmänheten.

Detta skulle kunna vara något som görs medvetet eller omedvetet av författaren.

Oavsett kan det i sin tur påverka den bild av bibliotek som sprids i samhället idag.

Även om inte alla barnböckerna lyfter fram en romantiserad bild av bibliotek i berättelsen så är det böckerna där det faktiskt förekommer som kan tänkas vara en av anledningarna till att de stereotypa bilderna av bibliotek kvarstår i samhället.

Att trappor och stegar förekommer frekvent i beskrivningarna av biblioteksmiljön är intressant att reflektera över. Trappor och stegar är inget som lyfts fram i den tidigare forskningen. Trappor och stegar skulle kunna ses utifrån ett

tillgänglighetsperspektiv. Tillgänglighet är inget som diskuteras i någon större bemärkelse i fyrarumsmodellen. Dock är det en viktig aspekt för folkbiblioteken då biblioteksverksamhet ska vara tillgänglig för alla (SFS 2013:801, 2§). Med

beskrivningar av hemliga bibliotek som är svåra att ta sig till, långa trappor

karaktärerna måste gå uppför/nerför före de når biblioteket eller stegar som de måste använda för att nå vissa böcker så blir framställningen av biblioteken och

biblioteksmiljön relativt otillgänglig. Utifrån min egen erfarenhet är det inte vanligt att folkbibliotek använder sig av stegar vid bokhyllorna för att nå upp till böckerna högst upp. Även här skulle det kunna vara en romantiserad bild av bibliotek som framställs. En bild som symboliserar att biblioteket är fyllt från golv till tak med böcker och kunskap. Även om tanken att biblioteket är fyllt med kunskap kan ses som positiv så anser jag att den genom framställningen av stegar gör att kunskapen kan ses som svåråtkomlig.

Aktiviteterna i biblioteket som återspeglades i barnlitteraturen var främst kopplade till läsning och att låna böcker. Aktiviteter som kan anses som relativ traditionella och starkt kopplade till Hedemarks (2009) bokdiskurs. Det som lyfts fram i fyrarumsmodellen är att besökare till biblioteket idag använder det fysiska biblioteket på nya sätt. Ofta gör man andra saker på biblioteket än att låna böcker (Jochumsen et al., 2012, s. 587). Detta är inget som framställs i någon vidare utsträckning i de undersökta böckerna. Istället går det att se att karaktärerna tar sig till biblioteket för att leta efter svar i böckerna, eller hitta nya böcker att läsa och låna. Att andra aktiviteter som förekommer på folkbibliotek idag, så som makerspace samt skapar- och skrivverkstad, inte återspeglas i det undersökta materialet visar på att en relativt ensidig bild av biblioteksverksamheten. Det hade varit spännande med en handling där karaktärerna får lära sig att programmera en robot istället för att lyssna på en saga.

Det går att ställa sig frågan om det är viktigt att försöka motverka de negativa framställningarna och stereotypa bilderna av bibliotek. Enligt forskningen kring bibliotekariestereotyper har Wilson argumenterat för att man ska sluta skriva om stereotyperna eftersom de endast ökar den negativa bilden (1982, s. 186-187). Som ett motargument till detta har Rydbeck framhållit att istället för att sluta diskutera det så borde det lyftas fram och synliggöras för att öka medvetenheten kring det.

Genom att synliggöra det negativa kan det också diskuteras och på sikt förändras

(2003, s. 141). I detta fall håller jag med Rydbeck. Det är bra att diskutera de stereotypa bilderna och olika framställningarna som finns för att synliggöra dem. Är man medveten om dem kan man också ta ställning till dem samt försöka förändra dem. En annan aspekt kan vara att författarna aktivt väljer att framställa biblioteket på ett visst sätt för att kunna bidra till diskussionen och synliggöra de stereotypiska bilder som förekommer om bibliotek. Dock anser jag att så inte är fallet i de undersökta böckerna. Det är i böckerna med mer övernaturliga inslag där de mest stereotypa bilderna av bibliotek förekommer och där de har i syfte att skapa en spännande berättelse för läsaren. Syftet med berättelsen är inte att skapa en

diskussion kring biblioteksstereotyper, även om det är fullt möjligt att göra det ändå.

Det som är genomgående inom forskningen kring bibliotekariestereotyper är att forskarna anser att de som jobbar inom biblioteksyrket själva behöver förbättra bilden av sin profession genom att tydligare visa allmänheten vad de gör (Wilson, 1982; Church, 2003; Vassilakaki & Moniarou-Papaconstantinou, 2014). Detta är något som jag anser gäller även för framställningen av biblioteksmiljön och biblioteksverksamheten. De som jobbar inom biblioteksyrket kan vara en bidragande faktor till att lyfta fram och synliggöra den ofta mångfacetterade verksamheten som idag finns på folkbiblioteken. Samma gäller för hur biblioteksmiljön framställs i allt från folkbibliotekens marknadsföring till hur besökarna upplever sitt biblioteksbesök. En sak som kan påverka detta kan vara huruvida bibliotekarierna själva känner att de har en god förståelse för bibliotekets roll i samhället eller inte. Enligt Church kan förändringen som sker i samhället skapa förvirring kring hur bibliotekets roll kommer se ut i framtiden vilket i sin tur gör att det blir svårt för bibliotekarierna att tydligt förmedla rollen gentemot allmänheten (Church, 2003, 22-23). Även om det finns lagar och riktlinjer för folkbibliotekets uppdrag kan det ändå vara svårt att avgöra hur bibliotekets roll ser ut under en tid av förändring. Sen kan uppfattningen om bibliotek även skilja sig från bibliotekarie till bibliotekarie vilket i sin tur också kan påverka hur bilden framställs gentemot allmänheten. Jag menar här att det blir upp till bibliotekarierna att själva fundera kring vilken bild av bibliotek de vill framföra och lyfta.

Eftersom de mer negativa och traditionella framställningarna av bibliotek förekom i barnlitteraturen med mer övernaturliga inslag så går det också att argumentera för att det fyller en funktion i böckerna. Beskrivningarna blir en stämningshöjare som bidrar till mystiken som redan finns genomgående i handlingen och genren. En mystisk och främmande värld som knyter an till läsarens fantasi. Jag anser att det kan ses som mer problematiskt när mer verklighetstrogna böcker beskriver biblioteket med negativa och traditionella egenskaper. Då har handlingen en

verklighetsanknytning och att biblioteket beskrivs som en tyst och dammig plats där karaktären känner lukten av gamla böcker skulle kunna bidra till att sprida en negativ bild av bibliotek. Det hade också varit intressant om resultatet av undersökningen visat på att fler egenskaper från de fyra rummen,

inspirationsrummet, läranderummet, mötesrummet och det performativa rummet hade återspeglats i barnlitteraturen. Detta för att vi idag ser på folkbibliotek som en plats för upplevelser och ett ställe där det finns fri tillgång till information.

Som en avslutande reflektion vill jag lyfta fram vem jag anser kan ha nytta av resultatet i denna studie. För dem som jobbar inom bibliotekssektorn, både inom bibliotekarieyrket samt inom forskningen, kan det vara nyttigt att ha en uppfattning om vilken bild av bibliotek som framkommer i barnlitteraturen. När man jobbar inom ett visst område kan det vara värdefullt att veta hur allmänheten kan tänkas uppfatta det området. För forskare kan det till exempel leda till nya

forskningsuppslag. För en bibliotekarie kan det betyda att hen på ett mer aktivt sätt kan tackla de stereotypa bilder som finns av yrkesrollen och biblioteket som plats i

forskningsuppslag. För en bibliotekarie kan det betyda att hen på ett mer aktivt sätt kan tackla de stereotypa bilder som finns av yrkesrollen och biblioteket som plats i