I samtalen framkommer att det finns likheter med att pedagogerna arbetar med att få barnen att stanna kvar i den lärmiljö de har valt att vara i och att avsluta det de har påbörjat. En av informanterna menar: ”Vi har försökt få barnen att hålla fast vid det man väljer, att man tänker
efter. Vill jag vara där?”
En av de intervjuade pedagogerna betonar hur hon ser på barnens samspel i lärmiljöerna:
Vi försöker få dem att stanna ett bra tag. För vissa barn behöver den hjälpen att stanna kvar i en lek. Sen kan man ångra sig för det blev inte riktigt de kompisar som jag hade tänkt som skulle välja den lärmiljön.
En förskollärare menar:
Vi pedagoger fördelar oss så att vi följer med barnen. Man försöker få dem att stanna en stund.
En av informanterna framhåller varför hon tycker att det är viktigt att barnen kan stanna en stund i den lärmiljö de valt och att de ser vinsterna med att stötta barnen att stanna en stund i den lärmiljö de valt i ett längre perspektiv.
Det är viktigt för barn att kunna vara kvar, att kunna ha förmågan att stanna kvar i en lekmiljö. Och när man känner att nu vill jag avbryta, då slutför man och går in i nästa lekmiljö. Vi tänker så här att det är en god träning för det som komma ska i livet framöver. Det handlar om att skapa en struktur och framför allt en hjälp till sitt eget lärande i skolmiljön.
Det finns olikheter i när pedagogerna upplever att barnens samspel fungerar bäst. En av informanterna betonar att hon upplever att barnens samspel fungerar bäst på förmiddagarna. Hon menar att det beror på att det är fler vuxna på förmiddagarna, ingen är på middagsrast och ingen har ännu slutat för dagen.
Samspelet mellan barnen fungerar bäst på förmiddagarna. Barnen är piggare då, precis som vi. Det kan bero på att det är fler vuxna, mer styrda aktiviteter, mer planering. Sen droppar de vuxna av.
40
En förskollärare upplever det tvärtom. Hon menar att hon tycker att samspelet fungerar bäst efter att barnen har varit i sina grupper och alla planerade aktiviteter är avklarade.
Efter att man har haft sin grupp och sin aktivitet då känns det allra lugnast när de får gå ut och leka. De har blivit sedda mycket och hörda på och vi har gjort saker tillsammans.
I det insamlade materialet visar det sig att pedagogerna har funderat över sina roller i de olika lärmiljöerna. Det finns tankar om var den vuxne ska vara och om att det är viktigt att de vuxna fördelar sig i lärmiljöerna och att de stannar kvar.
Om pedagogen är kvar eller har något att erbjuda, då stannar barnen. De tycker det är roligt. De flesta. Det finns alltid något barn som har svårt eller tycker något annat är roligare. Vi har också sett att de barnen vill vara med en pedagog eller med en kompis. Det är inte så mycket vad som finns där, utan just det som man har att erbjuda. Om pedagogen är på sin plats då är också barnen där.
Ytterligare en av pedagogerna framhåller att de har diskuterat mycket barnsyn och berättar att de är väldigt ”samsynta” på den förskolan där hon arbetar.
Vi har diskuterat mycket barnsyn och så. Vi är på hugget och alla fångar upp, det är inte så att det är nån vuxen som alltid tar nåt barn. Vi är väldigt ense, dels om vilket barn vi ska fånga upp när vi ser att nu håller det på att krypa i skinnet. Den som är närmast tar det och vi gör det på ungefär samma sätt. Det funkar jättebra och all personal är med på att det här måste vi göra för att det ska flyta.
En förskollärare lyfter fram hur hon ser på sitt förhållningssätt. Hon menar att hon är medupptäckare med barnen samtidigt som hon i sin roll som ledare ansvarar för ramarna runt aktiviteten och styr upp den så att den blir greppbar.
Man forskar själv med barnen. Man följer dem men måste ändå strama åt det för att de inte ska bli för stort.
I materialet framkommer att det finns en av de intervjuade som har reflekterar en hel del över sitt förhållningssätt. Hon framhåller den respektfulla dialogen, det öppna sinnet för barnens lek, som hon menar är ett av hennes främsta verktyg som pedagog.
Det handlar om att vara en bekräftande och nyfiken pedagog, annars faller allt det här arbetet. Man ska gå fram till barnen och prata nära dem.
Under intervjuerna kommer pedagogerna spontant in på hur arbetet står och faller när pedagoger är borta eller när de har vikarier som inte är insatta i hur de arbetar. De lyfter fram sjukskrivningar, svårigheten med att få tag på vikarier och om att det är situationer som ofta uppstår.
41
Sen är det ju så att när inte all personal är här känner vi att de är på bekostnad av grupperna. Ibland märker vi då vi tycker att våra grupper inte funkar så bra. Då märker vi att dels om vi har vikarier som inte är helt inkörda i vårt tänk och vårt sätt att arbeta för den samsynen som vi har i personalen den är inte lätt att lägga på en vikarie som är här en dag. Då flyter det inte på samma vis.
En annan av informanterna lyfter fram vilka konsekvenserna blir när det saknas personal:
Vi har en dagsplanering, men om någon fattas på småbarn och vi är full styrka får en av oss gå dit. Det är en bra tanke, men det är inte alltid så bra. Man får jobba utifrån varje dags förutsättningar. Vi har syfte och tankar om hur det ska vara, och struktur, och sen får vi se hur det blir för varje dag.