Ur empirin framkommer att det finns likheter med att pedagogerna sprider ut lärmiljöerna och strävar efter att fördela dem på de olika avdelningarna/hemvisterna så att det bara finns en lärmiljö av var sort i huset.
Vi har rörelseateljéer, vi har natur, matte, vi har ett stort byggrum som barnen gillar att vara i, men vi kan inte ha trettio barn där. Så vi säger stopp, du kan inte vara här nu.
Om tanken med att sprida ut lärmiljöerna i huset framhåller en pedagog:
Vi har valt att göra en lärmiljö av var sort. Det finns inte två bygg och konstruktion utan vi har en. Teknik så har vi en och natur så har vi en och på så vis.
En av pedagogerna resonerar på ett annorlunda sätt. Hon betonar att de inreder de rum de har på sin avdelning i olika lärmiljöer. De försöker skapa så många olika lärmiljöer som möjligt för att sprida ut barnens lek.
Vårt arbete bygger mycket på det vi kallar lärmiljöer. Vi delar gärna upp stationer eller lärmiljöer i ett rum. Vi skapar många rum i rummen och sprider ut lekandet på de kvadratmetrar vi har.
Informanterna resonerar på olika sätt med hur de tänkt när lärmiljöerna planerats. För en av pedagogerna finns det ett par ledord som betyder mycket när lärmiljöerna ska inredas.
36
De intervjuade pedagogerna framhåller att de ändrar om i lärmiljöerna för att utveckla barnens lek, skapa ett bra samspel och erbjuda material som intresserar och utmanar barnen.
I början efter sommaren då har vi en undersökningsperiod, och då ser man lite vad barnen är intresserade av. Utifrån det skapar vi våra miljöer och under tiden har vi märkt att vissa miljöer har vi fått ändra, det har inte använts till det syftet det var tänkt. Då har vi pratat med barnen och fått ändra.
Pedagogerna betonar att de är nära barnen i deras lek. De är observanta på hur leken gestaltar sig. De menar att de lyssnar på barnen, tar tillvara på deras önskningar och ändrar i lärmiljöerna efter behov.
Miljöerna ändras utifrån behov. Det är jättesvårt, de kan ändras från dag till dag. Förra veckan ändrade vi två gånger på en och samma avdelning. Vi vuxna tyckte det skulle vara jättebra för barnen men så när vi hade ändrat där såg vi att det är ingen som leker. Alla ville vara i det andra rummet. Den veckan kom vaktmästaren flera gånger.
En av pedagogerna betonar sin syn på lärmiljöerna och hur de kan utvecklas och förändras med enkla medel. Hon lyfter fram att man genom att tillföra något nytt material i miljöerna kan hjälpa till att utveckla leken.
När vi ser att leken fastnar i samma genomgående struktur vecka ut och vecka in och där vi tänker att varje lek ska utmana och att man ska utmanas i sin egen lek och där vi ser att man som vuxen behöver putta in nytt stoff för att se en ny möjlighet i leken.
Materialet fyller en stor funktion. Pedagogerna betonar att det är viktigt att barnen själva kan ta det de vill ha, att ge dem förtroende och att de inte alltid ska behöva be om hjälp när de behöver något.
Det finns inte en hylla där de inte kan nå material. De får ta papper, som de vill egentligen.
I ett av samtalen framkom vad en av pedagogerna upplever är viktigt då det gäller materialets placering i ateljén:
I ateljén är allt fritt. De har limpistoler och allting framme, så det är fritt. Många reagerar och säger :”bränner de sig inte?”. Jo, kanske en eller två gånger, men sen funkar det.
En förskollärare lyfter fram att det är svårt att ha allt material lättillgängligt för barnen. Det kan finnas faror med att barnen kan nå allt material.
Vi har mindre lego på hyllorna för vi har den del barn som inte fixar det riktigt. Ett barn har svalt en kula. Vi måste se till att vissa material är lite högre upp och under kontroll.
37
Pedagogerna lyfter på olika vis fram måltiderna som en betydelsefull stund på dagen. De framhåller att både vuxna och barn hinner landa och prata med varandra om vad som har hänt under dagen, vad de har lekt och gjort. Någon ser måltiderna som ett tillfälle att berätta sagor, rim och ramsor. Informanterna betonar hur viktigt det är med fasta platser för barn och vuxna, och om att om det inte fungerar bra vid något bord så är man flexibla och byter platser för att skapa en lugn matsituation. En förskollärare framhåller hur de tänker kring måltiderna:
Barnen har fasta platser som är förändringsbara beroende på hur det fungerar. En vuxen sitter kvar vid bordet för att skapa lugn och ro. Man får förändra hela tiden och får vara observant på vad som händer och sker.
En tråd som går igenom intervjuerna är att lärmiljöerna är placerade där det är praktiskt bäst och där det har funnits plats. En förskollärare menar:
Det är lite hur lokalerna är byggda, hur rummet rent arkitektmässigt ser ut. Det ena ligger bredvid en toalett och en hall och där är ingen dörr och där är torktumlaren så den är svår att få till. Där är vi fortfarande i förändringsfasen.
Ett genomgående tema hos de olika informanterna är att de inte är nöjda med lokalernas utformning. Om de fick önska något så är det att förändra i hur lokalerna är utformade och var de olika rummen är placerade. Pedagogerna önskar mer yta, högre i tak och nyare material. En av informanterna betonar:
Jag skulle vilja ha ett sagorum. Ett jättefint sagorum. Vi försökte, men så såg vi att det var så mycket annat. Vi har inte så jättemånga rum så att vi kan använda ett för bara sagorum. Just nu äter vi på varje avdelning.
En annan av förskollärarna framhåller att hon är nöjd med arbetssättet, men att hon upplever att det är för små lokaler. Hon menar: ” Vi vill fortsätta jobba så här det är vi överens om. Men vi
skulle vilja ha mer yta”.
Ytterligare en av pedagogerna uttrycker sin önskan om hur hon skulle vilja förändra i lokalerna med orden:
Jag skulle velat haft större fönster, mer ljus. Högre i tak skulle jag vilja ha. Jag skulle vilja trolla till mig nyare, moderna material och saker. Jag skulle vilja att det blev mer praktiskt för mig och barnen.