Det transformativa ledarskapets fyra dimensioner

6.1.1 Idealiserad påverkan

Idealiserad påverkan innebär att ledaren verkar som en förebild för utövarna. Genom detta sätt att vara skapas respekt och förtroende för ledaren, vilket i sin tur gör att utövarna ser upp till ledaren (Bass 1985). I Carlsson och Lundbergs (2019) artikel understryker Côté att för att lyckas bli en bra förebild bör ledaren kunna skapa en god miljö där det är okej att misslyckas.

En allmän uppfattning respondenterna har är att det är viktigt att ledarna är goda förebilder. För att en ledare ska kunna leva upp till det lyfter intervjupersonerna fram en del olika saker. Det är av stor vikt att ledaren kan ha roligt tillsammans med spelarna och att ledaren ska behandla spelarna med respekt och humor. En ledare behöver bry sig om gruppen och värna om spelarnas egna revir och område. Ledaren kan vara kompis, men ska ändå kunna leda gruppen. Det är också viktigt att som ledare inte anklaga en enskild person i storgrupp samt att hålla det man lovar. En annan sak är att ledaren själv ska motsvara de kraven som hen ställer på gruppen. Det är betydelsefullt att en ledare kommer i tid och är förberedd. L3:s syn på att vara en förebild förklarar hon så här:

Man vill ju inte att de ska bli ens egen avbild, det är ju inte därför man vill vara en förebild. Man vill ju lägga en bra grund till att de ska bli bra individer. Att de få en bra värdegrund med sig oavsett var det är de hamnar sen i framtiden. (L3)

Respondenternas gemensamma syn är att förtroende skapas genom att lyssna på spelarna, både kring vad de vill göra och hur de mår. Det kan göras genom att ledaren har en öppen dialog och en öppen dörr till tränarrummet. För att bygga en miljö där spelarna är bekväma med att

gå till tränaren och prata måste ledaren bjuda in till det första samtalet. En ledare skapar också förtroende hos spelarna genom att vara konsekvent och ha en tydlig struktur samt att ledaren står upp för det som sägs. Genom att ledaren är rak och ärlig skapas ett förtroende hos spelarna. Ledaren ska inte heller komma med dubbla budskap, utan det krävs att en ledare håller fast på det hen tror på. L5 lyfter fram värdet av att ledaren skyddar spelarna:

Alla i gruppen ska känna sig skyddade av dig som ledare. Allt skit som kommer utifrån ska du vara en buffert för. Är du en ledare som börjar skylla på dina spelare utåt så tappar du förtroendet. Hantera konflikter i gruppen på ett tydligt sätt. (L5)

Åsikterna som kom fram från intervjuerna om vad som utgör en god idrottsmiljö varierade. Det framkommer att den kan utgöras av trygghet och glädje samt av ett välkomnande klimat där spelarna får göra fel och misslyckas. Det betonas också att det sociala är det viktigaste i en god idrottsmiljö, det vill säga en miljö som utgörs av stöttande ledare och lagkompisar samt att det finns en känsla av samhörighet. Det är även betydelsefullt att materialet är riktigt och helt. Ett nyckelord som kommer upp när det gäller en god idrottsmiljö är utveckling och det handlar om att skapa förutsättningar för att kunna utvecklas. L6 säger att en god idrottsmiljö är en miljö “där det finns möjlighet att tävla med mycket inslag av skratt”.

För att skapa en god idrottsmiljö nämner respondenterna en rad olika faktorer som är av stor betydelse. För att spelarna ska tycka det är roligt att komma till träningen betonar L1 betydelsen av “att kunna skratta ihop, att ha en lagom mix av trams och allvar”. För att skapa den miljön kan ledaren ha så mycket tävlingsmoment som möjligt under träning, men utan att utsätta någon. Istället ska ledaren utforma tävlingarna så att alla kan vara med och vinna. Ledaren kan hela tiden arbeta med positiv återkoppling och någon gång under träningen hälsa på alla i gruppen med namn, så att de känner sig sedda, välkomna och trygga. För att skapa en god idrottsmiljö bör ledaren vara tydlig och visa eller säga vad som förväntas av de som är där. Genom att bygga goda relationer och förtroende kan ledaren skapa förutsättningar för en god idrottsmiljö.

Samtliga respondenter är överens om att det är viktigt att skapa en miljö där det är okej att göra misstag. En god idrottsmiljö utformas genom att det finns utrymme för misslyckanden. Spelarna får aldrig vara rädda för att komma och prata med ledaren eller för att misslyckas. Så

länge spelarna känner att de har förtroende från ledaren och vågar erkänna sina misstag, så finns det förutsättningar för att skapa en miljö där det är okej att göra misstag. Det är viktigt att ledaren pushar individen till att våga så mycket som möjligt och inte bara fokuserar på resultatet. Även att ge beröm till de som lyckas utifrån sina förutsättningar och berömma de som missar men som ändå gjort ett gott försök är av stor vikt.

Ledaren ska kommunicera att det är okej att missa. I ett misstag kan det vara flera saker som är bra fast att resultatet inte blir det önskvärda. Då får man ge feedback på det man tyckte var riktigt bra. (L1)

Misstag är en del utav det vi lever i och därför är det viktigt att som ledare skapa en miljö där det är okej att göra misstag. Du måste våga göra misstag för att kunna ta lärdom och rätta till dem. Vågar man inte göra misstag så vågar man inte lyckas heller. (L6)

De som är rädda för att missa i matchsituationer är ofta de som förlorar. De som vågar misslyckas och vågar vinna är ofta de som lyckas. (L5)

En ledare får hantera misstag lite olika beroende på vilken nivå individen befinner sig på. Ledaren ska inte ska hänga ut individer när misstag sker. Ibland blir det fel och det måste det få bli. Misstag kan dock uppkomma på olika sätt, men ledaren måste låta spelarna utmana sig själva. L2 menar att:

Där måste man hitta balansgången, det är inte alltid svart eller vitt. Det är det som driver utvecklingen, att man fortsätter utmana sig själv. Göra svårare saker. Ska man bara åka runt med hängslen och livrem hela tiden så får man nog ingen utveckling som individ. Lär känna dina spelare. En del spelare måste få göra det där annars blir det bara skit av alltihopa. (L2)

6.1.2 Inspirerande motivation

Inspirerande motivation innebär att ledaren uttrycker målsättningar på ett inspirerande och trovärdigt sätt. Ledaren arbetar mycket med att motivera utövarna på olika sätt (Bass 1985). Carlsson och Lundberg (2019) menar att enligt Côté är det bra att utforma en målsättning som går att uppnå och som involverar spelarna. Côté lyfter också fram vikten av feedback. Ett

synsätt som är genomgående hos respondenterna är att målsättningar fungerar som en motivator för spelare och ledare. Målsättningar bör arbetas fram genom att gruppen och ledaren pratar ihop sig och kommer fram till vad laget tycker är rimligt. Ledaren kan inte ha högre mål än spelarna. L4 berättar att:

Jag som ledare kanske vet vart vi ska, men det bästa är om omgivningen eller spelarna får ta sig dit själva. Det är ett sätt att bygga delaktighet om de får känna att det var vi som tog fram det här. Sen kan man alltid styra dem lite på vägen. Det är mycket lättare att sträva mot ett mål man själva har tagit fram. Sätter spelarna upp målet är det lättare att driva mot. Det finns nog inte många idrottare idag som inte går igång på att ha någonstans att nå, att sätta upp ett mål. (L4)

Respondenterna framhåller att det är betydelsefullt att ett lag arbetar med olika målsättningar som går att nå. Att sätta mål både för individen och laget är viktigt. Det är bra att sätta långsiktiga mål och sedan bryta ner dem i kortsiktiga mål. Att följa upp och utvärdera målen är också en stor och värdefull del av ett målsättningsarbete. Hur ett lag bör jobba med målsättningar beror på vilken nivå laget är på. För yngre lag kan det vara bättre att sätta kortsiktiga, individuella och nivåanpassade mål eftersom det inte går att ha samma mål för alla spelare. Ledaren bör vara lyhörd för vad spelarna har för önskemål och vad de vill lära sig.

Utöver målsättningar nämner intervjupersonerna ett antal olika komponenter som ledaren kan använda för att motivera sina adepter. Spelarna kan motiveras genom att det skapas en bra sammanhållning där alla känner sig trygga och vågar vara sig själva. En ledare kan också arbeta med att motivera spelare genom att prata och ha roligt med dem samt att ha tävlingar i olika former. En ytterligare krydda kan vara att använda sig av belöningar av olika slag, men det får inte bli för mycket av det. Träningen görs intressant genom att låta spelarna testa olika positioner. Det kan skapa en nyfikenhet och på så sätt göra att det blir lättare att motivera spelarna. En svårighet gällande motivation hos spelarna kan vara när individen börjar tappa suget och prestera sämre. Då bör ledaren ta reda på vad det beror på, något som inte alltid är lätt och det krävs mycket arbete.

Det understryks också att feedback är en bra metod för att motivera spelare och att det är en viktig del i en spelares utveckling. Det är av stor vikt att använda feedback för att förstärka

saker och berätta vad det är som ledaren vill se mer av hos enskilda spelare. En ledare kan arbeta med feedback på olika sätt. Dels ge direkt feedback i en situation, men också sätta sig ner efter, när de är mer mottagliga och vill ha den. Det kan göras genom att filma träningar och matcher. Även att använda statistik kan vara ett bra sätt att ge feedback under en match samt att det också är ett bra verktyg för att motivera sitt lag.

Rent praktiskt kan en ledare arbeta med feedback genom individuella samtal, men även i det dagliga. Feedback på det sportsliga kan de få i match- och träningssituationer, för då är det lättare att fånga upp det. Fokus under individuella samtal bör istället ligga på hur spelaren mår och trivs. En svårighet som lyfts fram gällande feedback är om gruppen är stor och det bara finns ett fåtal ledare. Då kan det vara svårt att hinna med att ge feedback till alla under samma träning. Som ledare går det inte att ge feedback på varenda grej som händer, då kan det lätt bli hönsgård.

Förr vågade man inte ställa frågor, men idag är det frågor hela tiden. Då gäller det att man som ledare kommer väl förberedd och förklarar syftet med träningen eller veckans match. (L6)

Något som även uppmärksammas är att många spelare kräver mycket feedback av sina ledare. Spelarna borde titta sig själva lite i spegeln innan de ber om feedback, för då kan de nog komma en bit på vägen. När det kommer till samtal med spelare tycker L2 att det är lätt att “samtala ihjäl sig”. Ledaren måste få tid att arbeta också och att spelarna får tid att prestera, lära sig och utvecklas. L2 avslutar:

Jag tycker det är lite förmätet att som individ kräva en massa individuella samtal med ledarna hela tiden. Man måste säga nej tillslut. (L2)

6.1.3 Intellektuell stimulans

Intellektuell stimulans möjliggör kreativitet och nytänk hos individerna, samtidigt som en kritisk kultur utformas där nuvarande förutsättningar ifrågasätts. Genom att involvera utövarna i beslutsfattanden stimuleras de att ta egna beslut (Bass 1985). För att få spelarna mer kreativa och lära dem att ta egna beslut så påpekar respondenterna att ledaren kan uppmana gruppen till att ha roligt och göra det oväntade samt bekräfta initiativ som spelarna tar. L1 säger: “Hitta glädjen för det är där kreativiteten finns.”. Det betonas att ledaren ska sätta upp ramar för vad

som gäller, men inom de ramarna ska spelarna få vara kreativa och ta egna beslut. Det påvisas att de spelarna som blir bra är de som är kreativa och fria i sina roller samt har en förståelse för det de gör. En av intervjupersonerna refererar till hur den före detta förbundskaptenen i handboll, “Bengan” Johansson, agerade i olika situationer där han inte ville gå in och peka på vad spelarna skulle göra, utan istället fråga dem hur de vill göra.

All sport innebär väl att man ska kunna lära sig att ta egna beslut och anpassa sig efter situationen. Oavsett vilken idrott du håller på med så kan du inte vara styrd av någon, för du måste någonstans lära dig att frilansa lite på banan, kunna läsa spelet på andra sidan, våga gå ur boxen. (L3)

Något annat som lyfts fram är att om ledaren är för auktoritär och inte släpper fram spelarna kan det hämma individens kreativitet och förmågan att ta egna beslut. Spontanidrott är något som uppmanar till mycket kreativitet, men det är något som dagens ungdomar idag inte gör i den utsträckning som de gjorde förr. L6 säger att “kreativiteten skapas när de själva får leka idrott”. För att som ledare skapa en sådan miljö är det bra att lägga in lite lek och skoj på träningarna.

En allmän uppfattning är att ledaren skapar en ansvarstagande miljö genom att vara tydlig och ge positiv feedback inför gruppen, samt att stimulera och uppmuntra de som tar initiativ utöver på något sätt. En ledare kan också skapa en ansvarstagande miljö genom att sätta upp regler och ställa krav. Reglerna ska tydliggöras av ledaren och det ska framgå att det får konsekvenser om spelarna bryter mot dem. Ledaren ska inte lägga på en individ ansvar utan att först fråga, för det kan begränsa spelaren. Om en spelare ska lära sig att ta ansvar är det viktigt att ledare och föräldrar inte “curla” dem. Spelaren ska själv ansvara för att för att vara i tid och komma utsövd till träningarna, det är inte något som ledaren ska behöva göra. Barnen ska lära sig att ta hand om sina egna grejer i ett tidigt stadie. Vikten av att ledaren trycker på att spelarna har ett stort ansvar gentemot föreningen när de är ute på exempelvis matcher och turneringar är även det något som understryks av respondenterna. L4 ger sin syn på hur en ansvarstagande miljö skapas:

När man bygger lag är det ganska viktigt att hitta de här informella ledarna. Det kan skapa att en hel grupp har ett ansvarsfullt klimat. Har du fyra eller fem gubbar som verkligen driver varje dag och vill bli bättre. De går till gymmet i

tid och gör rätt saker där ute. De sköter skolan, kommer i tid och gör som tränaren säger. Har du ett gäng ledande spelare som gör det så tror jag det sprider sig ganska fort till resten av gruppen. (L4)

Något annat som kommer på tal, gällande ansvar, är att det är väldigt vanligt att spelare många gånger slår ifrån sig och inte tar sitt ansvar. L2 menar att ledare ska prata mycket om ansvar och poängtera att spelaren måste gå till sig själv och sin egna insats:

Det är väldigt vanligt, framförallt i motgång, att spelarna slår ifrån sig. Min känsla är att det blir bättre ju äldre spelarna blir. Att man inser sin roll och sin del i gruppens prestation. Jag skäller inte ofta, men jag kan skälla vid just såna tillfällen när alla åker och gömmer sig. När ingen vill ta det här ansvaret som man pratar om eller att gå i bräschen eller gå först, utan man springer och gömmer sig lite grann och hoppas att någon annan ska lösa det. (L2)

Alla respondenterna är eniga om att det är viktigt att involvera spelarna i olika delar som rör deras idrottande. Det är betydelsefullt att involvera gruppen i olika beslut eftersom det är ett sätt att få spelarna att känna delaktighet och en känsla av medbestämmande, samtidigt som det gör att individerna mognar och växer. En ledare som vill ha intresserade spelare bör ta reda på om det är något specifikt spelarna vill träna och bli bättre på. Gruppen ska exempelvis involveras gällande ordningsregler och övningar. Ju äldre de blir, desto mer inflytande ska spelarna ha. Om ledaren ser att en grupp tar ansvar och vill framåt blir det enklare att involvera dem mer.

Står du längst fram med fanan som ledare och säger att så här och så här ska vi göra, blir du nog snabbt omkullsprungen. Då är det diktatur. Man måste lyssna på spelarna och ta in lite från gruppen. (L6)

Intervjupersonerna är också överens om att gruppen inte ska vara med och påverka i allting. Det går inte att fråga varje individ om allt, utan det krävs att det finns spelare i laget som för hela gruppens talan. Ledaren ska hålla i träningen eftersom det är hen som vet vilket spelsystem som används och hur det ska gå till. Det finns en tveksamhet till att gruppen ska vara med och påverka allt för mycket gällande träningsupplägg och taktiska delar. Då menar L2 att “det lätt blir polsk riksdag”.

6.1.4 Individuellt hänsynstagande

Bass (1985) berättar att individuellt hänsynstagande handlar om att ledaren tar hänsyn till varje enskild utövare och dennes kapacitet, behov och vilja. Fokus ligger på att vägleda och vidareutveckla utövarna på ett personligt plan. För att varje individ ska få en lämplig utmaning tycker samtliga respondenter att ett bra sätt kan vara att ledaren delar in gruppen i smågrupper utifrån kunskapsnivå. Det poängteras att det är bra om ledaren nivågruppera med känsla och smidighet, så ingen märker något och att ingen känner sig utstött. Varje träning behöver dock inte nivåanpassas, utan det räcker med exempelvis ett av tre träningspass.

Något som intervjupersonerna belyser är att ledaren kan ha samma grundövning för alla, men övningen kan anpassas beroende på nivån på individen. Kan en ledare få dem på en lite lägre nivå att bli bättre så ökar konkurrenssituationen och om lägstanivån blir bättre blir laget bättre. Sedan understryks vikten av att inte glömma de individer som är bäst och att ge dem en lämplig utmaning. Det är bättre att lägga gruppövningar på den nivån så att du lyfter upp basen, sedan individuella utmaningar för att lyfta toppen. Om du bara lägger fokus på att anpassa de lägre så kommer ledaren att tappa gruppen.

Det lyfts fram att en svårighet med ledarskapet är hur en ledare ska agera om en spelare inte lever upp till lagets uppsatta regler och normer. Träningsnärvaro ska löna sig, men om träningsfrånvaron blir för stor så får ledaren markera genom att exempelvis låta spelaren börja på bänken. Frånvaro som beror på skola och utbildning är en knivig fråga, skolarbete kan vara ett giltigt skäl till frånvaro om det är en engångsföreteelse Ledaren behöver vara medveten om att spelare kan glömma och missa saker, men då får individen lära sig av det. Det understryks dock att det inte får bli ett mönster över tid, för då är det viktigt att prata med individen.

Ledaren bör ha en dialog med den spelaren i gruppen som inte lever upp till de uppsatta regler och normer laget har. Det är också bra om ledaren har en öppen dialog med laget om hur de ställer sig till olika situationer som kan uppkomma. En ledare ska agera olika beroende på vad anledningen är till att en spelare inte lever upp till lagets uppsatta regler och normer. Det påpekas att det är skillnad på en skadad spelare som dyker upp på träningarna och visar engagemang och delaktighet, jämfört med någon som sovit för dåligt eller inte är intresserad. Vikten av att alla ska få spela matcher är också något som påtalas. Spelarna ska inte få lida för