Arbetet med sociala risk- och sårbarhetsanalyser kan till viss del liknas med de utgångspunkter som evidensbaserad prak- tik baseras på men det finns viktiga skillnader. I likhet med ett evidensbaserat arbetssätt bör den bygga på slutsatser från forskning, kunskaper hos professioner samt erfarenheter hos dem som berörs. Däremot skiljer den sig på några avgörande punkter från de ambitioner som finns inom den evidensbase- rade praktiken. Nedan följer några punkter som kan ligga till grund för social risk- och sårbarhetsanalys och snarare kan kallas för en dialogisk arbetsmetod:
Det krävs flera olika kunskapsperspektiv för att bedöma sociala risker och riskfaktorer och detta görs bäst i grupper med olika kompetenser.81
Analyser och förslag på åtgärder avseende sociala risk- er måste baseras på kunskap utvecklad inom forskning men också på de erfarenheter som olika professioner har eller som de gemensamt utvecklar. Forskning om sociala risker är oftast inte inriktad på att bedöma effekter av insatser utan är mer fokuserad på att ta fram bakomliggande orsakssamband till vissa fenomen eller att förstå hur risker sätts in i olika kultur- ella sammanhang. De förslag på åtgärder eller insatser som föreslås är inte lika vetenskapligt prövade som inom exempel- vis medicinsk forskning. I många fall är det inte heller etiskt möjligt att genomföra sådana experiment eller tester.82 Vi-
dare baseras den kunskap som finns framtagen på analyser på 81 För en systemteoretisk diskussion kring (o)möjligheten att nå en gemensam förståelse mellan olika grupper se Japp och Kus- che (2008:90-94).
82 Exempelvis kan det vara svårt att hitta och jämföra två likarta- de grupper av personer avseende sociala insatser för att minska brottsbenägenhet där en har fått insatser medan en annan inte fått det.
grupp nivå, och det finns betydande osäkerheter med hur den skall tillämpas och överföras på enskilda individer. Därmed finns en grundläggande skillnad till evidensbaserad praktik som i första hand är inriktad mot individuella åtgärdspro- gram. Det innebär inte att forskningen kring sociala risker inte är praktiskt användbar utan mer att den blir en kunskaps- källa tillsammans med andra erfarenheter som krävs för att fatta beslut om åtgärder. Det krävs en dialog mellan repre- sentanter för olika kunskapsformer för att bestämma lämpli- ga åtgärder.83 Vad som däremot måste ställas som krav är att
de insatser som genomförs relateras till forskning. Det ställer krav på lättillgängliga kunskapssammanställningar som täcker in många aspekter av sociala risker och som professioner kan utgå från i sina bedömningar.
Det behövs metoder för att kunna bedöma om oön- skade händelser, beteenden eller tillstånd ökar eller minskar i omfatt ning. I många fall är det viktigt att kunna ställa mer systematiskt och metodmässigt utvecklade sammanställning- ar som kontrast till de bilder som målas upp i medier. Därför krävs det metoder för mer enhetliga och jämförbara analyser av sociala förändringsprocesser, riskfaktorer och risker.
Förutom forskning och professioners erfarenheter är det viktigt att ta vara på medborgares erfarenheter och synsätt. Ofta är dessa röster svåra att kanalisera. I dag görs detta främst genom enkäter eller intervjuundersökningar men kan också vara i form av trygghetsvandringar, dialogmöten och kartövningar (även med hjälp av geografiska informationssys- tem, GIS). Det blir emellertid sällan mer fördjupade former av dialog. Det finns ett stort behov av att utveckla metoder där medborgares erfarenheter och förväntningar mer systematiskt kan bli en del av arbetet med att identifiera och åtgärda sociala risker.
Samtliga ovan aspekter av ett dialogbaserat arbetssätt byg- ger i grunden på moralteoretiska ställningstaganden. Vem skall skyddas? Vad skall de skyddas mot? Det är viktigt att dessa blir synliggjorda inte minst genom att beslutsfattarna deklarerar vad de ser som skyddsvärt. Men också att de bedömer vem som gynnas respektive missgynnas vid ett visst beslut.
Det leder till nästa viktiga aspekt och det är vem som gör riskbedömningar och vem som fattar beslut om åtgärder. I vis- sa fall är beslutsfattarna desamma men vid mer omfattande åtgärder, särskilt ekonomiska, är det ofta olika personer eller olika funktioner. Vid sådana fall kan den utomvetenskapli- ga värderingen få en större betydelse genom att besluts- fattarna måste fatta beslut med begränsade resurser och väga in en mängd aspekter som kan påverka beslutet. Även beslutshorisonterna kan variera där konsekvenserna först blir synbara efter en längre tid. Vid politiska beslut kan detta vara problematiskt där ansvarsgränser i många fall utgörs av man- datperioderna medan effekterna av besluten kan komma långt senare. Som stöd för denna typ av beslutsfattande kan hypo- tetisk retrospektion (scenarier) vara lämplig. Beslutfattarna får helt enkelt ta ställning till ett antal scenarier där en regel kan vara att de skall kunna försvara ett visst beslut även om det skulle visa sig ge negativa konsekvenser i framtiden.84
Slutligen behövs det tillförlitliga metoder för att utvärdera genomförda åtgärder.
Att utveckla ett dialogbaserat arbetssätt vad gäller sociala risker kräver således:
• Kompletterande kompetenser.
• Lättillgängliga och forskningsbaserade kun- skapssammanställningar som täcker in väsentliga aspekter av sociala risker.
• Tydliga deklarationer om vad som ses som skydds värt och varför.
• Utvecklade metoder där medborgares erfaren- heter och förväntningar blir en del av arbetet med att identifiera och åtgärda sociala risker. • Scenarioanalyser för ett fördjupat beslutsfattande. • Tydliga motiveringar till varför vissa beslut fattas
men inte andra.
• Väl fungerande metoder för uppföljning och ut- värdering.
Indikatorer
För att bedöma utvecklingen av de sociala risker, risk- eller skyddsfaktorer som man ser som centrala behövs statistiska eller andra uppgifter för att göra bedömningar av nuläge och utvecklingsmöjligheter. I vissa fall finns inte nödvändig statis- tik eller andra tillförlitliga uppgifter. Vid sådana situationer måste indirekta bedömningar göras med stöd av indikator- er. En indikator definieras som omständighet som tyder på något.85 Med andra ord är det en indirekt metod för att bedö-
ma ett visst förhållande eller tillstånd. Krav på en indikator är att den skall vara:86
• Enkel och lätt att samla in • Gå att följa över tid
• Ha en konstant definition över tid
• Kunna följas genom långa (uthålliga) tidsserier 85 NE, 110817.
86 Per Blanck, Muntlig presentation 110322. Enheten för so- cialmedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet.
• Vara vetenskapligt förankrad
• Ha validitet, dvs. mäta/bedöma det som avses att mäta/bedömas
• Ha reliabilitet dvs. vara tillförlitlig i själva mät- ningen/bedömningen
Vilka indikatorer som skall användas vid en social riskanalys är beroende av de riskfaktorer och risker som skall bedömas. En bra indikatorer skall ge underlag för att bedöma tillstån- det eller utvecklingen av olika risk- och skyddsfaktorer res- pektive risker. Häri ingår även att identifiera särskilt kritiska indikatorer, risker eller riskfaktorer. I Bilaga 2 ges exempel på indikatorer för att bedöma riskfaktorer och risker.