Att samhället utvecklas i takt med den digitala tekniken gör att även folkbibliotekets uppdrag och roll måste förändras. Huddinge kommuns biblioteksprogram (2017) sätter fingret på detta genom titeln på ett stycke i inledningsdelen: ”Biblioteken förändras med sin omvärld” (s. 3). Materialets andra diskurs, Det digitala sam-hället, konstruerar delaktighet i relation till digitalisering. Detta görs i hela elva av de tolv undersökta biblioteksplanerna, ofta genom att man diskuterar de nya behov som dyker upp i samband med samhällsutvecklingen och hur biblioteket ska hands-kas med dessa. I den här diskursen är det tecknet ”digitalisering” som är nodalpunk-ten som resterande tecken förhåller sig till.
Alla biblioteksplaner använder inte just ordet ”digitalisering”, utan andra om-skrivningar som syftar på samma sak. Flera biblioteksplaner använder en variant av formuleringen ”informationssamhället och medialandskapet förändras snabbt” (till exempel Haninge 2017, s. 11) och kopplar samman det med digital teknik. Ett annat exempel kommer från Järfälla (2018) som skriver:
Som framhålls i den nationella biblioteksstrategins omvärldsrapport är det angeläget att säker-ställa att det finns möjligheter för alla att utveckla nödvändig digital kompetens i överensstäm-melse med de förändringar som sker i samhället. (s. 8)
Här är det den något vaga formuleringen ”förändringar som sker i samhället” som implicit syftar på digitalisering, vilket blir tydligt eftersom det sätts i relation till digital kompetens. Samma mönster följer i flertalet biblioteksplaner där tal om ett samhälle i förändring förstås som att det är den digitala tekniken som förändrar samhället. I Stockholms biblioteksplan (2016) nämns ny teknik som ”en del av allt fler människors vardag” (s. 3). Även om ordet ”digitalisering” endast förekommer i tre av de elva biblioteksplaner som skriver om det här ämnet, är digitaliseringen närvarande i dem alla och nodalpunkt i denna diskurs.
Precis som i den första diskursen är det den stora mängd tecken som syftar på digital teknik och förmedling av digital kompetens som gör det här till en diskurs
om digital delaktighet och därmed relevant i denna undersökning. Ett exempel från Ekerös biblioteksplan (2015):
Däremot har kraven på den enskilde individens förmåga att kunna navigera i informationssam-hället och bli informationskompetent ökat i takt med informationsmängdens kraftiga tillväxt.
(s. 6)
Här är det tecknet ”informationskompetent” som artikuleras som något individer behöver bli, eftersom informationssamhället har resulterat i en kraftig mängd ökad information, vilket kan kopplas till digitaliseringen där internet markant har ökat möjligheterna att publicera information. Andra tecken som används i samma syfte är bland annat ”den digitala tekniken” (Nynäshamn 2016, kap. Bakgrund, Mål 5.),
”den digitala delaktigheten”, ”informationsteknik”, ”ny teknik” (Österåker 2016, s. 7) och ”digitala verktyg” (Vaxholm 2019, s. 8). Dessa tecken har en lite skiftande betydelse – ”informationsteknik” och ”digitala verktyg” kan till exempel sägas vara en del av ”den digitala delaktigheten” – men precis som i diskursen om demokrati så fixeras deras betydelse genom att de används på samma sätt, och artikuleras till nodalpunkten på samma sätt, och de blir därmed moment. Dessa tecken motsvarar sådant som blir nödvändigt att hantera i bibliotekens verksamhet på grund av digi-taliseringen.
Genom att se på hur momenten artikuleras i relation till nodalpunkten ”digita-lisering” kan det här undersökas närmare. Enligt citatet ovan ”har kraven /…/ ökat”
och digitaliseringen ”förstärker vikten av” att vara digitalt kompetent enligt Nynäs-hamns biblioteksplan. Stockholms biblioteksplan (2016) menar att digitaliseringen
”ställer allt högre krav” (s. 3) på hur man som individ hanterar information och kopplar sitt eget arbete för digital delaktighet till detta. Huddinges bibliotekspro-gram (2017) skriver:
När en allt större del av samhällets information och kultur finns digitalt tillgänglig måste också biblioteken anpassa och utveckla sin verksamhet för att möta användarnas nya behov. (s. 3)
Den förra diskursen konstruerar digital delaktighet som en förutsättning för demo-krati, men den här diskursen framställer den i stället som en konsekvens av ett allt mer digitalt samhälle. Digital delaktighet blir en följd av samhällsutvecklingen, i stället för en förutsättning för den.
En annan uppsättning tecken som dyker upp i materialet är sådana som står för det som den digitala delaktigheten ska lära ut, det som inom diskursen framställs som viktiga digitala områden att kunna hantera. Ett tecken som förekommer i flera biblioteksplaner är ”sociala medier” (till exempel Tyresö 2015, s. 3). Haninges bib-lioteksplan (2017) nämner också sådant som är mer biblioteksspecifikt: ”e-böcker, e-tidskrifter och annat e-material” (s. 11). Vaxholms biblioteksplan (2019) tar upp aspekten av att biblioteket får frågor om ”användandet av digitala verktyg när
kom-muner, myndigheter och företag allt mer övergår till e-tjänster.” (s. 8) Tecknen ”so-ciala medier”, ”e-böcker” och ”e-tjänster” artikuleras som verktyg nödvändiga för att kunna följa med i det digitala samhället. Oavsett om det gäller att kunna ta del av samhällsdebatten, läsa böcker på nya plattformar eller hantera vardagsärenden, så artikuleras dessa tecken inom diskursen som det biblioteken ska lära ut för att främja den digitala delaktigheten.
Bibliotekspersonalens egen digitala kompetens behöver vara tillräckligt hög för att man ska kunna lära ut ovan nämnda verktyg till användarna, det menar både biblioteksplanerna och forskningen.80 Den aspekten tas upp inom den här diskursen, genom att lyfta kompetensutveckling i takt med digitaliseringens utveckling. Här är två typiska citat från Sundbybergs (2019) respektive Haninges (2017) biblioteks-planer:
Pedagogisk förmåga, kunskap i att arbeta i projekt, metodutveckling och hög digital kompetens är viktiga fokusområden för kompetensutveckling. (s. 4)
I takt med att nya tjänster erbjuds på biblioteken ställs nya krav på en kontinuerlig kompetens-utveckling för bibliotekspersonal kring teknik samt en välfungerande och modern IT-miljö.
(s. 11)
”Kompetensutveckling” är det tecken som framträder här. Alla biblioteksplaner som tar upp den här aspekten av digitalisering gör det på ungefär samma sätt, vilket leder till att tecknet ”kompetensutveckling” får en fixerad betydelse och därmed är ett moment. Den digitala kompetensen ska utvecklas hos personalen, så att de ska ha möjlighet att föra detta vidare. I det andra citatet framställs ”teknik” som orsaken till att kompetensutvecklingen behövs. Andra biblioteksplaner talar om att möta nya behov hos användarna, att bibliotekspersonalen ska vara uppdaterad kring den di-gitala utvecklingen och att utveckla ”nya pedagogiska kunskaper /…/ i en digital samtid” (Järfälla 2018, s. 10). I den här diskursen framförs det alltså någorlunda konkreta idéer om hur man ska arbeta med den digitala delaktigheten – genom att kompetensutveckla personalen och genom att lära ut sociala medier och e-tjänster.
Motiv kopplade till digitalisering
Digitaliseringen av samhället är ett starkt motiv till att arbeta med digital delaktig-het, precis som demokrati var i den förra diskursen. Digitaliseringen ses som något yttre ofrånkomligt som biblioteken måste anpassa sig till. Vad är det som gör att biblioteksplanerna ser digitaliseringen som en så stark drivkraft att den påverkar verksamheten så pass mycket? I diskursen finns två tydliga motiv som kommer att tas upp här. Det första motivet framställer inte digitaliseringen som något enbart positivt utan också som något som riskerar att skapa negativa individuella och sam-hälleliga konsekvenser. Det andra motivet handlar om att teknikens utveckling
80 Stevenson & Domsy (2016).
skapar luckor i samhällets infrastruktur, när myndigheter och företag går över till ny teknik utan att ta ansvar för att lära ut den.
I Stockholms biblioteksplan (2016) går att läsa:
Som en del av digitaliseringen utvecklas informations- och kommunikationsflöden till att bli allt mer individanpassade, vilket skapar risk för att hamna i så kallade filterbubblor, där inform-ation filtreras efter varje individs intressen, åsikter och användarmönster. Dataanalys används alltmer för målgruppsanpassning, samtidigt som tilltron till traditionella medier minskar och sociala medier hela tiden ökar i betydelse. Detta ställer allt högre krav på källkritik och per-spektiv. (s. 3)
Tecknen ”filterbubblor”, ”målgruppsanpassning”, ”tilltron till traditionella medier”
och ”sociala mediers ökade betydelse” artikuleras här som konsekvenser av digita-liseringen. Dessa framställs dock inte som enbart negativa eller positiva. Filter-bubblor beskrivs som en risk, men sociala medier beskrivs neutralt. Utifrån den här bakgrunden förklarar sedan biblioteksplanen arbetet med att förmedla kunskaper i modern källkritik som något nödvändigt.
Följande citat kommer från Järfällas biblioteksplan (2018):
Förutom målsättningen att förbättra tillgång till och förmåga att tillgängliggöra medier i digital form, har biblioteket som målsättning att utvecklas till en neutral arena för att diskutera integri-tet, informationssäkerhet, algoritmer och olika aktörers påverkan på samhälle, invånare och medieanvändare. (s. 8)
Det här sätts i perspektiv till arbetet med digital delaktighet. Här är det tecken som
”integritet”, ”informationssäkerhet” och ”algoritmer” som genom artikulationer blir en konsekvens av digitaliseringen, och det som biblioteket vill informera om. Här framkommer en typ av digital kompetens som inte enbart innebär att kunna hantera grundläggande funktioner på en dator, utan inkluderar en djupare kompetens som innebär att förstå vad som ligger bakom den teknik man använder och vad tekniken kan få för konsekvenser.
Nästa motiv i den här diskursen skulle kunna beskrivas som att biblioteken ar-betar med digital delaktighet eftersom det finns andra som inte gör det. Det är fram-för allt två biblioteksplaner som lyfter det perspektivet. Vaxholms biblioteksplan (2019) menar följande:
De svenska folkbiblioteken har legat långt framme i den digitala utvecklingen. Att kunna an-vända det digitala biblioteket är inte längre en framtid utan väletablerat sedan många år. Istället blir det mer frågor kring användandet av digitala verktyg när kommuner, myndigheter och fö-retag allt mer övergår till e-tjänster. (s. 8)
Digitalisering av samhället leder till att många olika instanser förändrar sitt arbets-sätt och går över till e-tjänster, vilket leder till att biblioteket behöver arbeta för att höja den digitala kompetensen så att människor kan hantera de nya tjänsterna. Ty-resös biblioteksplan (2015) skriver:
Folkbiblioteken fungerar dessutom som en förlängning av kommunens servicecenter och er-bjuder bland annat internetdatorer och handledning i digitala redskap samt kommunal inform-ation i allmänhet. (s. 2)
Man etablerar här folkbiblioteket som en del av kommunens servicecenter.
I båda dessa citat menar man att biblioteket behöver ta ansvar för att lära ut om digital delaktighet eftersom ”kommuner, myndigheter och företag” utformar tjäns-ter som kräver nya kompetenser. Att folkbibliotek är bland de mest lämpade sam-hällsinstitutionerna att ta hand om frågor och arbete med digital delaktighet har Jaeger m.fl. visat. Men de menar också bestämmande instanser behöver ge mer stöd åt detta arbete.81 Genom att problematisera varför ovan nämnda aktörer inte själva tar ansvar för sina egna e-tjänster hade biblioteksplanerna kunnat ta tydligare ställ-ning. Att diskursen ger utrymme för detta motiv öppnar dock upp möjligheten till att problematisera detta.