Utanförskap och delaktighet - Datorplatser och it-hjälp på folkbiblioteket: En diskursanalys av

De två första diskurserna i materialet kopplar samman den digitala delaktigheten till samhället, antingen som en demokratifråga eller som en konsekvens av digita-liseringen. Den sista diskursen som presenteras här har mer av ett individfokus – det handlar om människors utanförskap eller deltagande i samhället och hur biblio-teksplanerna menar att man arbetar med detta genom att lära ut digital delaktighet.

Diskursen kallas Utanförskap och delaktighet eftersom dessa utgör två motsatta aspekter av diskursen. Det skulle kunna argumenteras för att det egentligen är två olika diskurser, en om utanförskap och en om delaktighet, som kämpar om hege-moni. Dock har jag gjort valet att presentera och skriva om dem som del av samma diskurs eftersom utanförskap är avhängigt av ett innanförskap, något att delta i, och tvärt om; de går egentligen inte att särskilja i två olika diskurser.

I stället för två diskurser som kämpar om hegemoni handlar det om en inomdis-kursiv kamp om att skapa entydighet och få definiera nodalpunkten som antingen

”utanförskap” eller ”delaktighet”. I nuläget är dock den här diskursen inte så pass entydig att det ena eller andra kan sägas vara nodalpunkt, vilket i stället gör att de båda tecknen ”utanförskap” och ”delaktighet” blir flytande signifikanter. Det finns en kamp om att få definiera dessa två centrala tecken.

Precis som i tidigare diskurser finns ett stort antal tecken som syftar på digital delaktighet och den digitala tekniken på olika sätt, vilket gör att den här diskursen handlar om utanförskap och delaktighet i relation till det, och inte till något annat.

”Den digitala klyftan” (till exempel Stockholm 2016, s. 3), ”det digitala utanför-skapet” (Vaxholm 2019, s. 8), ”digital delaktighet” (till exempel Botkyrka 2018, kap. Folkbibliotek, Prioriterade utvecklingsområden) och ”informationsteknik”

81 Jaeger m.fl. (2012), s. 14–16.

(Österåker 2016, s. 7) är några av de mest frekvent förekommande tecknen i den här diskursen. I tidigare diskurser har dessa tecken haft en någorlunda fixerad be-tydelse i relation till nodalpunkten, och därför blivit moment, men i den här diskur-sen, som inte har en nodalpunkt, blir deras betydelse mindre fixerad och de klassas som element. Det finns en diskursiv skillnad i att tala om ”digital delaktighet”, med fokus på inkludering, eller ”den digitala klyftan”, med fokus på särskiljande, vilket har visats i forskningsöversikten. Inom den här diskursen väljer vissa bibliotekspla-ner att tala om delaktighet, medan andra talar om en klyfta. Ännu några andra talar om båda två. Att det inte finns konsensus i detta är det som framför allt skapar flertydigheten inom diskursen.

Hur framställs då utanförskapet? Sundbybergs biblioteksplan (2019) skriver:

Det finns också en digital klyfta som innebär att grupper, som exempelvis äldre och personer med funktionsvariationer kan hamna i ett utanförskap. Här har biblioteken en viktig kompen-satorisk roll. (s. 4)

Här finns ett utanförskap som man ”kan hamna i” som följd av den digitala klyftan.

Ekerö biblioteksplan (2015) formulerar det som att människor ”står utanför den webbaserade världen” (s. 6). Haninge (2017) som att ”[f]ör många är internet den viktigaste informationskällan medan andra ännu står vid sidan av” (s. 11), och Nynäshamn (2016) fokuserar på ”de som har tillgång till den nya informationstek-niken och de som inte har det” (kap. Bakgrund, Mål 5.). Det handlar alltså om att människor ”står vid sidan av” (Haninge 2017, s. 11) och behöver ”bjudas in”

(Nynäshamn 2016, kap. Inledning). Genom dessa citat blir det också tydligt att man fokuserar på personerna, individerna, som står utanför.

Här syns också vad som menas med innanför, alltså vad det är man missar ge-nom utanförskapet. ”Den webbaserade världen” (Ekerö 2015, s. 6), ”internet” (till exempel Haninge 2017, s. 11) och ”tillgång till den nya informationstekniken”

(Nynäshamn 2016, kap. Bakgrund, Mål 5) är de tecken som representerar det in-nanförskap man arbetar för. Andra tecken som finns i materialet är ”datorer, Inter-net och e-tjänster” (Vaxholm 2019, s. 8) och ”sociala nätverk” (till exempel Nynäs-hamn 2016, kap. Inledning). Utanförskapet är alltså starkt kopplat till den digitala tekniken i form av datorer och internet, men även, som i Ekerös plan, till en mer abstrakt tanke om att det är en del av världen man missar.

Delaktigheten framkommer i diskursen framför allt genom att bibliotekspla-nerna talar om digital delaktighet. Ekerös biblioteksplan (2015) menar att:

Biblioteket arbetar aktivt med att öka medborgarnas digitala delaktighet och för att varje med-borgare skall ha möjlighet att kunna utveckla sin informationskompetens. (s. 10)

Delaktigheten hos medborgarna ska ”öka” och de ska kunna utveckla sin informat-ionskompetens, vilket tidigare i biblioteksplanen har konstaterats vara en förutsätt-ning för ”ett fullvärdigt medborgarskap i informationssamhället” (s. 7). Nynäshamn

(2016) strävar efter att fler ska få ”ta del av den digitala informationstekniken”

(kap. Bakgrund, Mål 5) och Österåker (2016) menar att det är viktigt att ”göra alla delaktiga” (s. 7) i den digitala utvecklingen. En återkommande formulering om del-aktighet kopplas till bibliotekslagen. Huddinges biblioteksprogram (2017) använ-der sig av formuleringen:

Folkbiblioteket ska slutligen också verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet och i samhället i stort.

(s. 6)

Detta är en parafrasering på formuleringen i lagen, och används av flera biblioteks-planer för att förklara vad de ska göra i arbetet med digital delaktighet.

Vad delaktigheten innebär, alltså vad man ska bli en del av, visar sig också genom några tecken i ovanstående citat. Enligt lagen är det ”i kulturlivet”, och Hud-dinge har lagt till ”i samhället i stort”, som man ska kunna delta, och enligt andra är det ”informationssamhället” (Ekerö 2015, s. 7), ”den digitala informationstekni-ken” (Nynäshamn 2016, kap. Bakgrund, Mål 5) och den digitala utvecklingen som människor ska bli en del av. Det är ungefär samma innanförskap som man ska få ta del av i dessa formuleringar som enligt de som talar om utanförskapet. Man ska kunna ta del av den digitala tekniken, men det här kopplas också starkt till samhället i form av ”kulturlivet” och ”informationssamhället”.

Tecknet ”biblioteket” är ett moment i den här diskursen, eftersom det har en klart fixerad betydelse som blir tydlig i ovanstående citat från Sundbyberg. Biblio-teket har en ”kompensatorisk roll” (Sundbyberg 2019, s. 4), och flera av planerna skriver om att man ska ”motverka” utanförskapet (till exempel Tyresö 2015, s. 3) eller ”överbrygga” den digitala klyftan (Upplands Väsby 2015, s. 3). På samma, fast motsatta, vis ska man ”främja och stödja” (Österåker 2016, s. 5), ”öka” (Ekerö 2015, s. 10) och ”göra” (Österåker 2016, s. 7) människor digitalt delaktiga. Biblio-teket framställs som aktören som kan arbeta mot utanförskapet och därmed för del-aktigheten.

Den sista gruppen av tecken som är intressanta i den här diskursen är de som hänvisar till personerna som ska bort från utanförskapet och få ta del av innanför-skapet. Olika biblioteksplaner benämner dessa personer på olika sätt. Både Ekerö (2015) och Stockholms biblioteksplan (2016) använder sig av statistik från Svens-karna och Internet, vilket gör det naturligt för dem att referera till ”svenskar” (s. 6 respektive s. 3) i ett utanförskap. Sundbyberg (2019) är mer specifik och refererar till ”äldre” och ”personer med funktionsvariationer” (s. 4) och Vaxholm (2019) kal-lar personerna för ”teknikovana” (s. 8). Tecknet ”medborgarna” (till exempel Ty-resö 2015, s. 4) dyker upp flera gånger, och även ”vuxna” (till exempel Botkyrka 2018, kap. Folkbibliotek, Prioriterade utvecklingsområden). Utöver dessa finns det ett antal benämningar som är mycket vaga: ”fler människor” (Nynäshamn 2016, kap. Inledning), ”den enskilde” (till exempel Österåker 2016, s. 5) och ”alla” (till

exempel Vaxholm 2019, s. 4). Eftersom dessa tecken skiljer sig mycket i betydelse, och en del av dem är så vaga att det är svårt att veta vilka det faktiskt syftar på (till exempel ”fler”) kan de inte fixeras och bli moment, utan blir i stället element. Detta förstärker också hela diskursens flertydighet.

Den här diskursen handlar om skillnaden, eller likheten, i att tala om ett utan-förskap som ska motverkas och en delaktighet som ska främjas. Det säger något om hur man ser på det som ska åtgärdas – är det en klyfta som ska överbryggas eller en inkludering som ska ske? De diskursiva konsekvenserna av att tala om ett utanför-skap i stället för ett inkluderande kan även få mer konkreta konsekvenser. Genom att tala om utanförskap och en digital klyfta har forskningen fokuserat mer på till-gången till digital teknik och tänkt att det ska lösa problemen, vilket blir ett allt för teknikdeterministiskt tänkande. Men genom att enbart fokusera på inkluderingen har man ofta hoppat över frågan om fysisk tillgång och förutsatt att det är jämlikt, vilket det inte är.⁸² Vissa av biblioteksplanerna använder sig av båda delar, de dis-kuterar ett utanförskap som kopplas till inkludering. Enligt tankegångarna från Jaeger m.fl. bör detta alltså vara det mest produktiva sättet att se på digital delak-tighet.

Motiv kopplade till utanförskap och delaktighet

Den sista diskursen konstruerar ett motiv till varför folkbiblioteket ska ägna sig åt att motverka utanförskap och öka delaktigheten genom att arbeta med digital del-aktighet. Motivet handlar om vikten av att ta individer bort från ett utanförskap in i en delaktighet och är närvarande i fem av de totalt tolv biblioteksplanerna. Individ-fokuset har redan nämnts ovan, men kommer här att diskuteras närmare. Eftersom de andra två diskurserna i materialet har ett starkare samhälleligt och strukturellt perspektiv är det intressant att det här motivet visar en annan aspekt.

Ett tecken som både Botkyrkas (2018) och Sundbybergs (2019) bibliotekspla-ner använder sig av är ”egenmakt” (kap. Folkbibliotek, Prioriterade utvecklings-områden respektive s. 6). Man menar att individens egenmakt ska främjas genom ökad digital kompetens för att därmed göra individen digitalt delaktig. I Sundby-berg kopplas det ihop med demokrati – individen i ett demokratiskt samhälle ska vara självständig nog att kunna ta del av det. Man vill ”inbjuda till att människor vågar, vill och kan använda digitala resurser” (s. 6) som ett led i att göra individen självständig. I Botkyrka formulerar man det som att man ska ”ta ett positivt avstamp i människors egna resurser, erfarenheter och förmågor” (kap. Folkbibliotek, Priori-terade utvecklingsområden respektive s. 6) för att arbeta för deras egenmakt. Att vara digitalt delaktig leder till att man får verktyg för att bli en självständig person i samhället.

I Juneströms undersökning är ”empowerment” en av olika kategorier om hur bibliotekspersonal uppfattar digital delaktighet. Bibliotekspersonalen menar att bli

82 Jaeger m.fl. (2012), s. 2.

digitalt delaktig är ett bemyndigande – ett sätt till fri- och rättigheter i en demokra-tisk stat som medborgare.⁸³ Samma uppfattning finns alltså även i den här under-sökningens material. På sätt och vis kopplas det här motivet ihop med den första diskursen om demokrati. Skillnaden är just individen, i den här diskursen är demo-kratins roll för individen viktigare än demodemo-kratins roll för samhället.

Tyresö biblioteksplan (2015) använder sig inte av ordet ”egenmakt”, men har en snarlik avsikt när de skriver följande:

Då samhällsinformation och kultur i högre grad tillgängliggörs digitalt behöver biblioteken an-passa sig till de nya behov medborgarna och eleverna ger uttryck för. /…/ Detta får konsekven-ser för individen, men även för ett samhälle, som i allt högre grad bygger på premissen att medborgarna kan tillgodogöra sig textbaserad och digitalt distribuerad och tillgänglig inform-ation. (s. 3)

Samhället förutsätter att man som medborgare har en viss digital kompetens, och saknas denna leder det till konsekvenser för en själv (men även för samhället). Även Ekerö (2015) poängterar detta:

Däremot har kraven på den enskilde individens förmåga att kunna navigera i informationssam-hället och bli informationskompetent ökat i takt med informationsmängdens kraftiga tillväxt.

(s. 6)

Nya krav ställs på individen i informationssamhället – man riskerar att hamna ut-anför eller efter om ens förmåga inte följer med samhällsutvecklingen. Folkbiblio-tekets arbete med digital delaktighet finns som ett stöd för alla de personer som annars skulle råka ut för tydliga, men individuella, konsekvenser. Här är det inte just det demokratiska samhället som ska vara till för individen, utan samhället eller informationssamhället överlag.

Individfokuset är också i centrum hos vissa av Lindbloms informanter. För att biblioteket ska kunna ha en produktiv undervisning om digitala resurser menar en av de intervjuade att fokus på att olika individer befinner sig på olika nivå är centralt. Att anpassa sin verksamhet efter en schablonbild av vilka typer av kun-skaper som behövs menar informanten inte är ett effektivt sätt att undervisa.⁸⁴ Hur folkbiblioteken i mitt material ska arbeta med den digitala delaktigheten framkom-mer inte i de undersökta biblioteksplanerna, men den här tredje diskursen och mo-tivet visar på en möjlighet att ha just individanpassad undervisning av digital kom-petens. Detta har många bibliotek genom drop-in it-hjälp och liknande.

83 Juneström (2016), s. 35–37.

84 Lindblom (2011), s. 20–22.

Avslutande analys

I detta kapitel har jag gått igenom de tre diskurser som har identifierats i materialet och de motiv som kan kopplas till dessa. Nedan följer först en sammanfattning av diskurserna och sedan en analys av deras relation utifrån begreppen hegemoni och antagonism.

Sammanfattning av diskurserna

Den första diskursen, Det demokratiska samhället, handlar om demokrati. Nodal-punkten är just tecknet ”demokrati” och här artikulerar man demokrati som en kon-sekvens av digital delaktighet. Den digitala delaktigheten är något grundläggande som demokratin inte kan vara utan. Demokratin är frekvent återkommande i materi-alet men som diskurs är den inte helt entydig eftersom vissa element rubbar diskur-sens fixering. Det handlar om de element som betecknar vilka den digitala delak-tigheten, och därmed i förlängningen demokratin, är till för. En annan aspekt som finns i diskursen handlar om yttre hot mot demokratin, i form av en skepsis kring vedertagen kunskap och fakta. Inom denna diskurs framställs demokratin inte som något självklart och stabilt eftersom den hotas av yttre faktorer. De motiv som finns inom demokratidiskursen är 1) demokrati är en grundläggande del av samhället, både ur ett individuellt och kollektivt perspektiv, 2) det existerar yttre hot mot de-mokratin, vilka kan motarbetas genom en högre digital kompetens i samhället och 3) det är en del av folkbibliotekets lagstadgade uppdrag.

Den andra diskursen, Det digitala samhället, handlar om digitalisering. På grund av detta är tecknet ”digitalisering” även nodalpunkten. I denna diskurs arti-kuleras digital delaktighet som en konsekvens av digitaliseringen. Andra aspekter som finns i den här diskursen är vilka färdigheter biblioteket ska förmedla och vik-ten av att personalen själva är tillräckligt digitalt kompevik-tenta för att kunna förmedla de nödvändiga kunskaperna. De motiv som finns inom diskursen är 1) att digitali-seringen inte är enbart positiv, och därför behöver man lära ut digital kompetens eftersom det annars kan få negativa samhälleliga och individuella konsekvenser (detta kan jämföras med det andra motivet i den förra diskursen), och 2) att den digitala teknikens utveckling skapar luckor i samhällets infrastruktur som biblio-teket kan vara med och stävja. Digitaliseringsdiskursen är den mest dominanta i materialet, eftersom den finns med i nästan alla biblioteksplaner. Dessutom är de förekommande tecknen moment, och därmed fixeras diskursen och blir det närm-aste konvention som finns i materialet.

Den tredje diskursen heter Utanförskap och delaktighet och handlar om just detta. Den har ingen nodalpunkt, utan i stället är ”utanförskap” och ”delaktighet”

två flytande signifikanter som för en inomdiskursiv kamp om vilken som ska bli nodalpunkten. Både utanförskap och delaktighet kopplas tydligt till digital teknik, och delaktigheten starkt till samhället. I diskursen framställs biblioteket som den

aktör som ska motverka utanförskapet och arbeta inkluderande. Vilka det är som ska inkluderas är flertydigt, dessa tecken är element, vilket vidare förstärker hela diskursens flertydighet. Det finns ett motiv kopplat till den här diskursen och det handlar om individen och dess rätt till egenmakt. I jämförelse med de tidigare dis-kurserna skiljer sig den här tredje genom att ha ett större individfokus, medan de andra två snarare har ett samhällsfokus.

Hegemoni och antagonism

Eftersom det finns tre diskurser om digital delaktighet i det undersökta materialet betyder det, i diskursteoretiska termer, att det existerar en kamp om betydelsebild-ning. Den diskursiva kampen uppstår eftersom diskurserna aldrig helt kan fixeras men alltid strävar efter att vara dominerande.⁸⁵ Mellan de tre diskurserna i materialet uppstår antagonism, när någon av dem försöker ta över. Genom undersökningen har jag visat att den andra diskursen, Det digitala samhället, är den som är närmast att dominera och därmed bli konvention. Denna diskurs är rent kvantitativt mest närvarande, den förekommer i elva av materialets tolv undersökta biblioteksplaner, och inga av dess tecken är element – alla är moment och har en fixerad betydelse.

Tack vare detta är det denna diskurs som dominerar. Demokratidiskursen innehåller element som destabiliserar nodalpunkten och därmed osäkrar hela diskursen, och den sista diskursen har inte endast en nodalpunkt utan två flytande signifikanter, vilket gör diskursen osäker.

När en diskurs har blivit i det närmaste konvention, har antagonismen upplösts genom en hegemonisk intervention.⁸⁶ Detta har ännu inte hänt i det undersökta materialet. Även om digitaliseringsdiskursen dominerar är de andra fortfarande när-varande, och speciellt demokratidiskursen har en någorlunda stark plats. Att man i biblioteksplanerna oftast diskuterar digital delaktighet utifrån digitaliseringen av samhället betyder inte att man slutat ta upp demokratiaspekten eller i viss mån den individuella aspekten i den tredje diskursen. Men att det är just digitaliseringen som styr diskursen om digital delaktighet betyder att den präglas mer av teknikdeterm-inism än vad den hade gjort om till exempel demokratidiskursen varit konvention.

Enligt biblioteksplanerna är man tvungen att anpassa sin verksamhet och förmed-landet av digital delaktighet till hur samhället digitaliseras och tekniken utvecklas, eftersom den digitala delaktigheten artikuleras som något som är en ofrånkomlig konsekvens av digitaliseringen. Den teknikdeterministiska slutsats som kan dras från materialet är att genom att anpassa förmedlingen av digital delaktighet efter samhällets digitalisering och hur tekniken utvecklas kan man lösa de sociala klyftor som finns. Men eftersom en hegemonisk intervention inte ännu hänt är denna slut-sats inte fixerad och därmed finns möjligheten till att mindre teknikdeterministiska alternativ kan ta över inom diskursen om digital delaktighet.

85 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 54–55.

86 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 55.

De tre identifierade diskurserna kan sägas befinna sig på olika nivåer – två av dem är tydligt kopplade till samhället och dess strukturer medan den sista fokuserar på individen. Den sista diskursen är också den mest ofixerade och den som i nuläget är närmast att manövreras ut av de andra två, genom att dessa fixeras ännu mer. Om det inkluderande perspektivet skulle få större roll i biblioteksplaner, och man alltså talade mer om delaktigheten i det digitala än om utanförskapet, skulle den här dis-kursens position förstärkas. Men att det i dagsläget är de diskurser som handlar om just demokrati och digitalisering som har störst utrymme inom diskursen om digital delaktighet i biblioteksplaner kan ses som naturligt eftersom folkbiblioteken är starkt kopplade till demokrati och till att följa med i samhällsutvecklingen.

Stegvis tillgång till digital teknik

Med verktyg från och en modell baserad på diskursteorin har jag hittills i undersök-ningen presenterat och analyserat de tre diskurser om digital delaktighet som iden-tifierats i materialet. I och med detta har två av de tre frågeställningarna fått sitt svar. I den här delen kommer den sista frågeställningen att besvaras:

Vad ingår i digital delaktighet enligt biblioteksplanerna?

För att svara på detta analyserar jag det som framkommer i diskurserna och i materi-alet i stort med hjälp av Van Dijks teoretiska modell om fyra typer av tillgång till digital teknik – motivation, fysisk tillgång, färdigheter och användande. Först kom-mer jag att gå igenom vad och hur man talar om de olika typerna av tillgång i de undersökta biblioteksplanerna, för att sedan avsluta med en övergripande analys om vad det säger om digital delaktighet.

Att motivera användare

För att överhuvudtaget försöka bli digitalt delaktig behöver man ha motivationen att faktiskt vilja bli det. Här kommer det första steget i Van Dijks modell, motivat-ion eller motivatmotivat-ional access, in – att finna ett intresse för att lära sig eller inför-skaffa digital teknik. Det är inte självklart att det är folkbibliotekens uppgift att ta sig an det här problemet – ska man aktivt försöka motivera personer som inte är

In document Datorplatser och it-hjälp på folkbiblioteket: En diskursanalys av digital delaktighet i biblioteksplaner (Page 36-63)