Digitala texter och digitala verktyg ger stöd men kan innebära svårigheter

Det finns en samsyn i alla lärarnas beskrivningar att digitala texter och digitala verktyg kan fungera som både text- och bildstöd. Hälften av lärarna har en kompensatorisk syn på det digitala, både gällande texter och verktyg, att de är hjälpmedel i något avseende som kompletterar undervisningen eller är ett stöd för elever med svårigheter. Lärarna beskriver att de kan vara ett hörselstöd, till exempel vid högläsning. Lärare som har en specialpedagogisk bakgrund beskriver också svårigheter med ett högt tempo på skärmar och talande tangentbord och menar att digitala texter och digitala verktyg inte är bättre än andra hjälpmedel. Hos dessa lärare framgår att individens behov kommer först, där digital text eller digitala verktyg inte alltid är det bästa alternativet. En lärare associerar digitala verktyg med digitala hjälpmedel:

Digitala verktyg, nä, det är ju digitala hjälpmedel jag tänkte på. /…/nä, det är ju att man tar hjälp av IT, tänker jag. (Informant 8)

I lärarnas förhållningssätt tolkar vi att det finns en pedagogisk ambition och tendens till att vilja använda digitala texter och digitala verktyg, baserad på att eleverna får stöd, till exempel säger några lärare:

Alltså för mig är det olika hjälpmedel som kan hjälpa en elev i olika situationer /…/ Det kan handla om att kunna läsa in någonting, det kan handla om att lyssna på någon, om det är på Ipaden eller på datorn eller så vidare (Informant 3)

Att eleverna ska söka information och sen är det att de ska söka ord eller begrepp som de saknar, för att mina elever, kan jag säga, behöver mycket visuellt /…/Då måste jag visa dom visuellt – ’känner ni till dessa?’ och så då visar jag. Jag använder Googlebilder väldigt mycket, tar fram bilder och visar direkt för dom behöver se visuellt. (Informant 4)

Digitala texter och digitala verktyg kan utifrån dessa lärares röster ge både hörselstöd och visuellt stöd, vilket kan relateras till hur multimodala texter kan göra kunskapen mer tillgänglig (Tønnessen, 2008:53). I det här förhållningssättet finns också lärare med specialpedagogisk bakgrund som snarare betraktar digitala texter och digitala verktyg som vilket redskap som helst, när det gäller att stötta eleven, och en av dem uttrycker:

33

Alltså för mig handlar det ju om att en elev ska kunna ta till sig en text sen vilken text det är, om vi tänker digitala texter som bloggar och sådana saker, så är det ju svårt för alla elever som har svårigheter med sin läsning. (Informant 3)

Samma lärare påpekar att material från 80-talet kan vara ett lika bra stöd och att den senaste tekniken inte alltid är det bästa, en del appar är för barnsliga och Smart boardens tempo på skärmen är för högt. Vidare menar läraren att det viktigaste är att arbeta utifrån var eleven befinner sig och säger:

Vi vill ju att eleverna ska kunna göra samma saker, och kunna ta del av samma information. Och det är ju utgångsläget men… ibland så måste vi hitta annat läromedel, en annan lärosituation, ett annat sätt att ta in det än vad som fungerar i klassrummet. (Informant 3)

Kress (i Fast, 2006:73) menar att individen kan skapa sin egen kunskap med hjälp av elektronisk text eller genom olika datorspel kan regissera olika vägar för att bygga upp en förståelse, och ser bara fördelar, men om en elev har svårigheter med avkodningen kan olika digitala texter och olika digitala verktyg också utgöra domäner som medför avkodningsproblematik. Svårigheter med att läsa en pappersbunden text, att kunna avkoda, kan alltså vara synonymt med svårigheter att läsa en digital text. Lärarnas förhållningssätt visar att det finns ytterligare aspekter av Kress resonemang. Nygren (2008) lyfter att webben har ett tempo som kräver snabbhet som är utmärkande för Nintendo-generationen (a.a:142). Det här kan knytas till andra digitala verktyg där en lärare säger följande:

Sen kan ju dilemmat med att skriva med talande tangentbord om du skriver för fort så hör du ändå inte de olika ljuden och då faller ju den, då kan du inte använda den på det sättet. För om de är duktiga på att hantera tangentbordet så hör de inte alla bokstäverna.(Informant 3)

Läraren menar att hastighet kan försvåra för elever och deras avkodning, vilket står i motsats till Nygrens resonemang om hur Nintendo-generationen fungerar. En annan lärare uttrycker liknande tankar och menar att datorspel kan vara stimulerande för eleven, men understryker även att det finns elever som har svårigheter och som inte vill arbeta med digitala texter och digitala verktyg:

Ja vissa är inte så pigga på att lyssna på böcker /…/ men vissa tycker det är hur bra som helst. Även om det är via datorn så är det inte alltid ok, men det är så individuellt. (Informant 5)

34

En annan lärare menar att oavsett hjälpmedel så är det elevens väg att ta till sig kunskap det viktigaste. Lärare upplever att digitala texter och digitala verktyg ger stöd till eleverna, men signifikant för lärare med specialpedagogisk bakgrund är att med elevens behov som utgångspunkt kan digitala texter och digitala verktyg också vara en nackdel. Sammanfattningsvis förhåller sig lärarna till digitala texter och digitala verktyg som aen ingång till multimodala arbetssätt och stöd, men de innebär inte möjlighet till stöd för alla utan också svårigheter.

5.3 Digitala texter och digitala verktyg öppnar fönster till