• No results found

Direkt interaktion med polis

Det andra temat som vi fick fram genom den tematiska analysen var Direkt interaktion

med polis. Ur detta huvudtema fann vi i sin tur tre olika subteman som var ”vanligaste omständigheterna vid direkt interaktion” ”önskan av interaktion” och

”diskriminering”. Vanligaste omständigheterna vid interaktion avser vilka de vanligaste omständigheterna brukar vara när intervjudeltagarna hamnar i direkt interaktion med polisen i Midgård, önskan av interaktion avser huruvida intervjudeltagarna skulle vilja interagera med polisen mer eller mindre och diskriminering avser ifall

intervjudeltagarna någon gång har upplevt diskriminering i Midgård från polisens sida, antingen mot sig själva eller någon som de har varit i sällskap med. Detta huvudtema och dess subteman hjälper oss att få en bild av hur samt under vilka omständigheter som interaktion mellan polis tenderar att ske. Vilket i sin tur delvis besvarar frågeställningen om hur ungdomar påverkas av polisens närvaro och arbete. Huvudtemat berör även huruvida interaktion kan kopplas till uppfattning om polisen.

Kopplat till vanligaste omständigheterna vid direkt interaktion beskriver ett flertal deltagare, cirka hälften, att de tenderar att träffa polisen på fritidsgården som ligger i Midgård centrum. Polisen brukar då komma in och konversera vardagligt med dem som är där, exempelvis fråga hur det går och vad alla gör:

24

I: Men har du möjlighet att träffa och prata med polisen, när du inte behöver deras hjälp?

Isak: Ja när jag är på fritidsgården, i Midgård centrum. Då brukar de komma in

och man kan sitta och spela spel på dator eller playstation så kan de hojta till och bara hälsa och fråga hur det går och så vidare.

Resterande deltagare uttryckte att polisen ibland kunde komma fram om man spelade fotboll någonstans i Midgård och även om man satt och umgicks i Midgård centrum. Gemensamt för alla deltagare var dock att de i princip aldrig själva hade tagit kontakt med polisen.

I: Har du möjlighet att träffa och prata med polisen? När du inte behöver deras hjälp då så att säga.

Alex: Ja på sätt och vis, jag har ju varit här i fritidsgården. De har ju kommit in

då och då bara för att kolla läget. Och då kanske de kommer och frågar ‘’hur gammal är du’’, bara för att försöka skapa en relation. Så aa annars näe, det är inte så att vi går upp till dem och pratar. Alla har sin egen grej och göra.

Kopplat till den första frågeställningen ger detta subtema svar på hur deltagarna delvis påverkas av den polisiära närvaron i Midgård. Resultaten visar att kontakt med polisen oftast sker på polisens initiativ och att kontakten är av vardaglig karaktär. Som

exempelvis Alex beskrev det: ‘’De har ju kommit in [på fritidsgården] då och då bara för att kolla läget…...det är inte så att vi går upp till dem och pratar’’.

Angående önskan av interaktion var det relativt blandade svar, cirka hälften av deltagarna skulle vilja ha mer kontakt med polisen medan resterande inte kände något behov av att interagera med polisen. De som uttryckte att de vill interagera mer med polisen uttryckte att det var för att de genuint ville skapa kontakt samt för att de hade ett intresse för att ställa frågor till polisen:

Elias: Asså det är bara men man skulle bara önska att de kanske pratade lite mer

med folk och inte bara åka förbi snabbt. Att de stannade, det är typ det……...

25

Elias: Jaja, man är ju intresserad av olika grejer. I: Aa.

Elias: Man skulle inte säga nej för och prata med polisen.

Deltagarnas önskan att vilja interagera mer med polisen utav intresse för dem och deras arbete visar rimligtvis att ifall polisen i större utsträckning skulle erbjuda möjlighet till vardaglig interaktion skulle detta kunna generera positiva känslor gentemot dem ifrån ungdomar. Vilket med andra ord kan kopplas till studiens andra frågeställning som berör uppfattning om polisen. De som däremot uttryckte att de inte ville ha någon kontakt med polisen var blandade mellan två olika skäl. Vissa ville inte på grund av redan existerande negativa känslor gentemot polisen:

I: Varför vill du inte träffa dem?

Liam: För eh ja har, asså jag har haft tidigare problem med genom familjen och

så, så de har visat kanske inte de andra men mig, speciellt mig tror jag asså visat mig riktigt dålig bild om polisen och sånt de har, de har kommit in i mitt hus, de har behandlat mig som, som ett djur typ.

I: Mm.

Liam: Hållit mig hårt, och tagit mig ut från huset och tagit till polisstationen,

sen det var ingenting, de de var ingenting som förtjänade o göra såhär.

Det andra var för att deltagarna inte hade något intresse av polisen, varken de som jobbade i Midgård eller polisen som organisation och yrke:

I: Skulle du vilja ha chansen att prata med dem och möta dem? Alex: Eh polisen?

I: Aa.

Alex: Jag har ingen aning faktiskt. Jag vet ju asså vad de jobbar med och jag är

inte så intresserad i själva polisyrket men andra yrken är jag mer intresserad i. Kanske om det kommer en fältassistent eller socionom kanske, då blir jag mer intresserad.

26

Dessa svar belyser att inte alla har en önskan att interagera med polisen och det därför rimligtvis vore mer effektivt att enbart erbjuda möjlighet till mer vardaglig interaktion istället för att påtvinga det, trots att avsikterna är goda.

När det kommer till diskriminering uttryckte alla intervjudeltagare förutom en att de någon gång varit i en situation där de har upplevt att polisen har agerat diskriminerande mot en eller flera personer. Intervjudeltagarna beskrev exempel som omotiverade visiteringar och ID-kontroller. Vissa uttryckte även att de hade blivit stannade för att de fann deras bilar eller kläder suspekta i förhållande till personerna som använde dem:

I: Vad var det som hände? Hur uttrycktes det?

Alex: Det va någonting med att [Alex kompis] han körde en bil som ägdes av…

[inte hörbart]. Och då på grund av hur han kanske såg ut, jag vet inte, de trodde inte bilen tillhörde han. Men han berättade på ett sätt att ‘’ja men här är

papprena, jag ska köra hit, jag jobbar där’’, men de hade svårt att tro på det. Sen de drog ut på tiden och de la onödiga kommentarer typ ‘’hur kan det här va din bil?’’ och si och så.

I: Okej.

Alex: Så jag blev lite chockad när jag såg det för det är inte den synen jag har

på poliser men det samt det man får höra runtomkring det är den som blir ens egna verklighet senare.

Alex beskriver här att diskriminering inte är något som stämmer överens med den bilden han har av polisen men hur det successivt kan leda till att han får en mer negativ bild av polisen i framtiden. Detta exempel belyser hur människors uppfattning om polisen till stor del kan avgöras av huruvida de uppfattas som rättvisa vid utförande av deras arbete. Vilket kan kopplas till studiens andra frågeställning som berör uppfattning. Även andra deltagare uttryckte att diskriminering är en faktor som kan påverka deras uppfattning av polisen åt ett negativt håll.

Trots detta hade majoriteten av intervjudeltagarna en generellt sett bra bild av polisen och deras arbete och i två fall uppkom även positiva svar kopplat till frågan om

27

diskriminering. En av deltagarna hade aldrig upplevt någon diskriminering från polisens sida. Den andra (Isak) hade blivit tagen åt sidan och visiterad för att en okänd person sagt att Isak sålt droger. Isak betonade även att han vid tillfället till och med hade burit sin väst som symboliserar att han är en nattvandrare (En ideell förening som arbetar tillsammans med polisen för att förhindra brott). Isak berättade dock att han efter incidenten hade kontaktats av en chef på polisen, i staden där Midgård är belägen, som bett honom att träffa chefen i fråga och poliserna som behandlat honom illa. När de väl möttes bad chefen om ursäkt och även poliserna som vid tillfället hade agerat var där och bad om ursäkt.

Isak: För jag har också blivit visiterad en gång mitt på stan eftersom det var

någon konstig kille som pekade på mig och sa ‘’Han här säljer narkotika’’. Så polisen kom mitt i stan och tog mig åt sidan när jag hade min röda väst på som symboliserar nattvandring.

I: Så de vet vilka ni är.

Isak: Aa men deras polischef, jag kommer inte ihåg vad denna heter, hade ett

möte med mig och poliserna där chefen bad om ursäkt för dem [poliserna som

visiterade Isak]. Sen fick de själva be om ursäkt. Jag tyckte inte det var en stor

grej men chefen tyckte det eftersom denne tyckte att dem borde vara informerade.

Related documents