”Pff, man kan se dem två gånger per dag”

AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV

”Pff, man kan se dem två gånger per dag”

En kvalitativ studie om hur ungdomar påverkas av polisens arbete

och närvaro

Murat Tanoyan och Leonard Coelho Pimenta

2020

Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi

Kandidatprogram i utredningskriminologi Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi

Abstract

The purpose of this study has been to investigate how the police presence in a district located in central Sweden affects youths and what their general perception is about the police in the area. We have conducted semi-structured interviews with seven young people, aged 18 to 21, and a police officer from the city's police force. The results showed that the majority of youths initially had positive opinions about the police, however, the majority also felt that the ability of the police to communicate with the general public could be improved. Almost all participants felt that police presence in the area was high. Half of the participants felt that the presence increased their feelings of security, while the rest felt that police presence either decreased or did not affect their feelings of security.

Keywords: Police presence, General perception, youths, Ability to communicate, Feelings of

Sammanfattning

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur den polisiära närvaron i en stadsdel belägen i mellersta Sverige påverkar ungdomarna samt vad deras generella uppfattning är om polisen i området. En kvalitativ studie genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer, sju ungdomar i åldrarna 18 till 21 intervjuades för studien, samt en polis från

polisverksamheten i staden. Resultaten visade att majoriteten av ungdomarna generellt hade positiva åsikter om polisen, däremot upplevde även majoriteten att polisens

kommunikationsförmåga med allmänheten kunde förbättras. Nästintill samtliga deltagare ansåg att den polisiära närvaron i området var hög och där hälften av deltagarna ansåg att närvaron ökade känslan av säkerhet, medan resterande upplevde att närvaron antingen minskade känslan av säkerhet eller inte påverkade den alls.

Nyckelord: Polisnärvaro, Uppfattning, Ungdomar, Kommunikationsförmåga, Känsla av

Förord

Vi vill först och främst rikta ett stort tack till vår handledare Amber Beckley, som kontinuerligt genom hela arbetets gång har väglett oss med och konstruktiva åsikter och kritik.

Vi vill även rikta ett stort tack till alla de som har ställt upp på intervjuer, utan dessa skulle studien inte varit möjlig att genomföra.

Innehållsförteckning

3.1 Legitimitet och procedurrättvisa ... 8

3.2 Ansvar och demokratiskt polisarbete ... 9

4 Metod och tillvägagångssätt ... 11

4.1 Data och Urval ... 11

4.2 Etiska ställningstaganden ... 12

4.3 Genomförande ... 14

4.4 Frågeformuläret ... 17

4.5 Validitet och reliabilitet ... 18

5 Resultat och analys ... 20

5.1 Polisiär närvaro ... 20

5.2 Direkt interaktion med polis ... 23

5.3 Uppfattning av Polisen ... 27

6 Diskussion ... 30

6.1 Resultat i förhållande till utvalda teoretiska aspekter ... 31

6.2 Resultat i jämförelse med tidigare forskning ... 32

6.3 Begränsningar och förslag till fortsatt forskning ... 33

7 Litteraturförteckning ... 35

8 Bilagor ... 37

8.1 Bilaga 1 ... 37

1

1 Inledning

Under kategorin “Uppdrag och mål” på polismyndighetens sida (Polismyndigheten, 2019) beskrivs polisens målsättning som att tillsammans med andra myndigheter, både inom och utom rättsväsendet, genom sina insatser minska brottsligheten och öka människors trygghet. Bland sina målsättningar inför år 2024 har polisen som mål att ha en stark lokal närvaro som de anser är grundläggande i deras uppdrag, samt att prioritera rätt när polisen tillför resurser. Polisen ska vidare fortsätta skapa möjlighet för insyn i och lokalt inflytande över deras arbete genom dialog och medborgarlöften. Vidare ska polisen även ” [...] uthålligt återupprätta trygghet och säkerhet i utsatta områden”.

Tidigare forskning utförd i både Sverige samt andra länder har undersökt den polisiära närvaron och dess påverkan på invånarnas känsla av trygghet. Dock har majoriteten av den tidigare forskning vid litteratursökningen inte konkret behandlat polisnärvaro och dess påverkan på ungdomar samt ungdomars uppfattning om polisen. Baserat på ett av polisens konkreta målsättning om att via stark lokal närvaro bland annat skapa en trygghet och säkerhet i utsatta områden, är det av intresse att undersöka hur denna polisiära närvaro upplevs och påverkar ungdomarna och vad deras uppfattning av polisen är.

Stadsdelen som vi har valt att utgå ifrån kommer i detta arbete att gå under namnet Midgård, platsen heter dock egentligen något annat. Midgård har sedan en längre tid tillbaka haft perioder av hög kriminell aktivitet, i form av bilbränder, rån och även mord, varav ett uppmärksammat mord inträffade i stadsdelen år 2019. Den senaste tidens oroligheter har därmed bland annat ökat den polisiära närvaron i stadsdelen Midgård. Vilket har lett till att invånarna har kommit i kontakt med polisen i högre utsträckning, och därmed väckt frågan hur detta påverkar de, deras uppfattning om polisen och polisens arbete.

1.1 Syfte

2

generella uppfattning om polisen och deras arbete. För att ta reda på detta har vi valt att använda oss av nedanstående frågeställningar.

1.2 Frågeställningar

Hur påverkas ungdomar i Midgård av den polisiära närvaron? Vad har ungdomarna i Midgård för uppfattning av polisen?

1.3 Disposition

Efter dispositionen består arbetet av sju olika delar, där första delen är en redogörelse av tidigare forskning inom det utvalda området och tillvägagångssätt för att hitta

3

2 Tidigare forskning

2.1 Tillvägagångssätt

För att finna tidigare forskning som kan kopplas till studien använde vi oss av söktjänsten Discovery. Discovery söker i olika databaser samtidigt, vilket utökar utbudet av forskning. Discovery innehåller hundratals miljoner olika uppgifter från hundratusentals böcker, journaler, magasiner och andra innehållskällor. Discovery är även den söktjänst som högskolan i Gävle erbjuder sina elever.

För att begränsa sökningen till enbart vetenskapliga artiklar och publikationer användes filtren “Peer Reviewed” och fulltext-format, som hittas under rubriken “Limit your results”. Vi har enbart använt oss av engelska sökord då forskning under svenska ord visade sig vara väldigt begränsat, bland annat sökorden ‘’polisnärvaro’’ och ‘’polis’’

samt ‘’trygghet’’ separat i samma sökning gav inga träffar. De första sökorden som vi använde oss av var “Feeling safety”, vilket gav oss strax under 23 000 träffar. Denna enorma magnitud av antal träffar ledde oss till att lägga till ordet ‘’policing’’ i sökningen, vilket sänkte antalet träffar till 269. För att försöka nå ännu högre nivå av relevans bland dem träffar som uppkommit valde vi sedan även att lägga till ordet ‘’youth’’, vilket ytterligare reducerade antalet träffar till nio. Vi valde även att köra en sökning med orden ‘’public opinion’’ och ‘’policing’’ vilket gav 1369 träffar. De artiklar som har valts att användas i detta arbete valdes ut efter grov genomgång av de träffar som framkommit efter sökningar. Med grov genomgång menas exempelvis läsa artiklarnas titel och sammanfattning för att avgöra deras eventuella relevans för vårt arbete.

2.2 Tidigare forskning

4

polisens närvaro manipulerades in i bilder av olika stadsdelar (s. 3114). Studierna ägde rum i Holland. I den första studien var det 229 personer (fotgängare) som deltog. De kontaktades vid tre olika shoppingplatser i Amsterdam. Alla dessa platser var lokaliserade i närheten av högfrekventa stormarknader och ansågs generellt sett vara säkra platser. Polisens närvaro varierade mellan närvarande och frånvarande vid tidpunkterna för intervjuerna. Under båda förhållandena mättes känslor av säkerhet genom att fråga deltagarna: "Hur säker känner du dig för närvarande?" (1 = väldigt osäkert, 9 = väldigt säkert) (s. 3117–3118). Den andra studien genomfördes för att replikera resultaten från studie 1, men under mer kontrollerade omständigheter. Polisens närvaro manipulerades in i bilder som föreställde vad som kan uppfattas som säkra och osäkra miljöer och efter det fick deltagarna i uppgift att bedöma hur säkra de ansåg platserna som bilderna visade vara. Deltagarna var 124 universitetsstudenter (s. 3119– 3121). Båda studierna visade att ökad polispatrullering inte ökade känslor kopplat till säkerhet i miljöer som generellt sett anses vara säkra. Resultaten visade även att män känner sig mindre säkra när polisen är närvarande i jämförelse med när polisen är frånvarande (s. 3114). Denna studie är relevant för vårt arbete eftersom den motiverade oss att undersöka huruvida en ökad polisiär närvaro faktiskt är ett effektivt medel för att förbättra känslan av trygghet hos invånare, dock med fokus på att applicera en liknande studie i en svensk kontext och undersöka ungdomars uppfattning om polisen och deras närvaro i en svensk stadsdel.

Lasthuizen, van Eeuwijk och Huberts (2005) undersöker i sin studie bland annat om hur polisen kan öka känslan av trygghet bland invånarna i samhället. Baserat på

5

polisens närvaro och arbete samt dess påverkan på invånarna, med fokus på ungdomar, inspirerades av studiens resultat.

Lars Holmberg (2005) sammanfattar i sin text Policing and the Feeling of Safety: the

Rise (and Fall?) of Community Policing in the Nordic Countries de nordiska ländernas

implementering av närpolisverksamhet. Exempelvis beskriver han hur detta arbetssätt implementerades för att bland annat öka känslan av säkerhet hos befolkningen. Vidare beskriver Holmberg hur dess effektivitet i praktiken har sett ut och kommer fram till att detta arbetssätt i stort sett i alla de nordiska länder, inklusive Sverige, var ett

misslyckande. Den ansågs vara ett misslyckande bland annat i form av att närpolisen inte ökade trygghetskänslan hos befolkningen. Holmbergs sammanfattning av närpolisens implementering i Sverige och dess misslyckande i att öka känslan av trygghet är förhållandevis utdaterad (15 år gammal), något som har inspirerat detta arbete i form av att den väcker frågan hur väl detta stämmer överens i en mer nutida kontext.

Kopplat till Holmbergs sammanfattning är Fenix insatsen (Marklund, 2016) ett närmare exempel på hur en ökad närpolisverksamhet inte nödvändigtvis ökar invånarnas känsla av trygghet. Insats Fenix är en satsning som inleddes i Järvaområdet i Stockholms kommun, mer specifikt områdena Rinkeby, Tensta och Husby (s.7). Målet med satsningen var att bland annat motverka den negativa inverkan på tryggheten för de boende i dessa områden, då områdena har varit drabbade av hög brotts och

”ordningsproblematik”. Målet med satsningen var att lokalt bland annat minska brottsligheten, öka de boendes trygghet, öka förtroendet för polisen samt förbättra polisernas arbetsmiljö. Närpolisens roll inom insatsen skulle bland annat fokusera på det ordningshållande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Brås utvärdering av denna insats, som fokuserar på insatsen mellan perioden april 2014 och maj 2016, visar dock att insatsen i många aspekter har misslyckats. Mest framträdande är att otryggheten trots insatsen och en ökad polisiär närvaro har ökat istället för att ha minskat bland invånarna. Brå hade som en del i sin utvärdering skickat ut

6

mot ordningsproblemen där dessa fortfarande upplevs som stora samtidigt som förtroendet för polisen bland de boende i områdena varit oförändrat (s. 8–9).

Holmbergs beskrivning av närpolisens effekt i Norden och Sverige samt Fenix insatsen är av intresse då detta arbete har som mål att undersöka huruvida en ökad polisiära närvaro verkligen ökar känslan av tryggheten bland de boende. Insats Fenix har vidare varit av intresse då områdena som är i fokus i den insatsen har motiverat oss för att välja ut ett område att undersöka som i många aspekter kan liknas vid ”Fenix områdena”. I en kvalitativ studie utförd i Irland undersöktes unga individers attityder och syn gentemot polisen (Gleeson, 2018, s. 98). Studien bestod av ca 45 minuter långa intervjuer med ungdomar från två olika ungdomscentra i en stad i västra Irland, där 10 ungdomar från vardera centrum ställde upp på en intervju. Sexton av dessa ungdomar var manliga samtidigt som åldersspannet bland alla deltagare låg mellan 12 och 18 år. Bland det som skulle undersökas var hur bra polisen ansågs göra sitt jobb, hur

deltagarna känner att de upplevs av polisen, personliga upplevelser och erfarenhet med polisen och den upplevda relationen mellan ungdomar och polisen (s. 99–100). Studiens resultat visade att den initiala synen på polisen tenderar att spontant vara negativ, dock visade det sig vid en mer djupgående analys att dessa syner var mer nyanserade.

Samtidigt uttryckte de flesta deltagare en önskan om bättre relationer med polisen samt en mer övergripande respekt för deras arbete och roll i samhället.

Gleesons studie var av stort intresse då den motiverade och hjälpte att utforma denna studie, exempelvis för att se hur resultat från en liknande studie utförd i en svensk stadsdel, även där med fokus på yngre individer samt med liknande frågeställningar vid intervjuer, kan jämföras med den Gleeson bedrev i Irland.

7

oro över poliseringsprocessen och polisens symboliska roll för att upprätthålla ett visst sätt att leva (Adorjan & Lee, 2016, s. 510). Vi fann att denna studie var intressant och relevant för vår studie därför att den berör allmänhetens uppfattning om polisen och deras arbete utifrån det arbete som allmänheten ser polisen bedriva, exempelvis patrullering och ingripanden, något som denna studie också har för avsikt att undersöka. Studien genomfördes i Hong Kong vilket återigen lyfter frågor kring applicerbarhet av liknande studier, likt denna, i andra geografiska områden.

Doyle & Frogner & Andershed & Andershed (2015) undersökte i Sverige sambandet mellan olika typer av enhetlig närvaro och människors känslor av säkerhet.

Undersökningen gjordes genom att använda ett frågeformulär där totalt 352 personer svarade. Frågeformuläret i fråga innehöll bilder av situationer och de svarandes uppgift var att uppskatta hur säkra de trodde att de skulle känna sig i dessa situationer, antingen utan enhetlig närvaro eller med antingen, två poliser, sex poliser, ett polisfordon, två säkerhetsvakter eller två som frivilligt hjälper polisen. Studien visade att uniformerad närvaro inte ökade deltagarnas känsla av säkerhet i en situation som redan upplevdes som relativt säker. I situationer som uppfattades som relativt osäkra ökade emellertid alla typer av enhetlig närvaro de svarandes känslor av säkerhet. Fotpatrullerande polis bidrog till den största ökningen av känslor av säkerhet. Säkerhetsvakter och

8

3 Teoretiska utgångspunkter

3.1 Legitimitet och procedurrättvisa

Procedurrättvisa är en avgörande del för människors uppfattning huruvida juridiska auktoriteter är legitima eller inte. Procedurrättvisa avser människors åsikter om

myndigheter, som exempelvis polisen och domstolen, utövar sin makt på ett rättvist sätt eller inte. Rättvis behandling ger individer möjlighet att tillskriva myndigheter

legitimitet samt skapar en uppsättning av skyldigheter att följa kopplat till sina normer. Detta kommunicerar i sin tur till andra människor, genom både direkt och indirekt kontakt, att lagar är både legitima och moraliska (Tyler och Fagan, 2015, s. 221). Detta innebär med andra ord att när civila behandlas av polisen på ett sätt som de anser rättvist blir de mer motiverade att följa lag och ordning samt påverkar sin omgivning i samma riktning. Rättvis behandling kan även minska känslor av ilska, en känsla som är en återkommande faktor i olika brottsliga sammanhang, exempelvis våldsbrott (Tyler och Fagan, 2005, s. 221). Denna punkt anser vi speciellt vara viktig därför att den talar om konkreta känslor som kan uppstå när civila upplever polisen som orättvis i sitt arbete, vilket leder oss till vår frågeställning om hur människor påverkas av polisens arbete. Rättvis behandling har även visat sig vara positivt relaterad till laglydigt beteende hos både yngre och äldre vuxna (Tyler och Fagan, 2005, s. 221). Vuxna utgår generellt sätt ifrån fyra olika faktorer vid bedömning ifall en process är rättvis eller inte. Dessa fyra faktorer är: I vilken grad de tror att myndigheterna agerar med välvilliga och

omtänksamma motiv, användandet av neutralitet och fakta i beslutsprocesser, artighet och respekt vid kommunicering och till vilken grad de har möjlighet att uttrycka åsikter och synpunkter (Tyler och Fagan, 2005, s. 222).

9

3.2 Ansvar och demokratiskt polisarbete

Polisens ansvar (police accountability) har beskrivits som en kameleont-term som betecknas av en rad olika innebörder, exempelvis mottaglighet, öppenhet, effektiv statlig förvaltning och deltagande samt lydnad till externa lagar. Denna komplexitet sträcker sig och diskuteras kopplat till polisarbete. Distinktion görs dock mellan organisatoriska och individuella dimensioner av ansvar. Den organisatoriska

dimensionen avser generell prioritet och kontroll av organisatorisk polispolicy rörande övergripande prioriteringar, resursfördelning och polisstilar. Den individuella

dimensionen avser ansvar kopplat till hur individuella poliser utför sitt arbete utifrån lagar och befogenheter, samt i vilken mån civila kan lyfta klagomål gentemot dessa (Newburn, 2011, s. 694). För vårt arbete kommer rimligtvis båda dessa dimensioner vara relevanta. Visserligen kommer vi undersöka vad invånarna i ett specifikt område tycker och hur de uppfattar polisens arbete där, vilket kan tänkas leda till samtal om polisers individuellt arbete i området. Men samtidigt kommer fokus också ligga på polisens generella arbete och närvaro i det specifika området som vi valt. Med andra ord hamnar då fokus på polisens arbete som en enhet istället för på individuella poliser, vilket innebär att det i det fallet rimligtvis blir mer relevant att utgå ifrån den organisatoriska dimensionen.

Dessa dimensioner kan dock inte helt åtskiljas i praktiken eftersom enskilda polisers agerande påverkas av organisatoriska riktlinjer och normer och vice versa. Ramverket för polisstyre och ansvar är en del av en rad olika processer och institutioner som formar demokratiskt ansvarstagande polisarbete. I vilken utsträckning detta ramverk är effektivt beror främst på dess relation till de mekanismer, både individuella och organisatoriska, som existerar inom ramverket och det bredare samhället (Newburn, 2011, s. 694). Andra faktorer utanför sfären kopplat till polisen formar också en vital del när det kommer till ansvar. Dessa inkluderar bland annat media samt den generella öppenheten och synligheten av politiska processer och institutioner (Newburn, 2011, s.

10

• Rättvisa: Polisens arbete och tjänster bör vara jämnt fördelad mellan grupper och

individer. När polisen utövar sin makt genom lagen bör det göras på ett rättvist sätt och utifrån objektiva faktorer, det vill säga agerande bör vara berättigat.

• Tjänsteleverans: Polisen bör utföra lämpligt arbete (baserat på andra kriterier) på

ett så effektivt sätt som möjligt.

• Mottaglighet: Så länge det är konsekvent med rättvist polisarbete bör polisen var

mottaglig för synvinklar från representativa enheter när det kommer till att bestämma prioriteringar, resursfördelning mellan olika mål samt val av polismetoder.

Vi menar att dessa kriterier är mest relevant för vår studie eftersom de utgör viktiga faktorer att ta hänsyn till när det kommer till att undersöka civilas uppfattning om polisens direkta arbete, med andra ord vad folk tycker om polisen och deras arbete i Midgård. Återigen anser vi att detta är relevant därför att det ger oss konkreta faktorer att utgå ifrån när vi sedan ska fråga om och bedöma människors uppfattning om polisen.

Rättvisa handlar om samma saker som procedurrättvisa tar upp angående rättvis

11

4 Metod och tillvägagångssätt

Den metodiken som detta arbete bygger på är av kvalitativ art i form av intervjuer. Kvalitativ forskning är en speciell forskningsstrategi och som skiljer sig på olika vis från den kvantitativa forskningen (Bryman, 2011, s. 340–341). Det mest uppenbara som skiljer kvalitativ från kvantitativ forskning är att den kvalitativa forskningen lägger mer betoning på ord än siffror vid insamling samt analys av data.

4.1 Data och Urval

I denna studie utfördes två uppsättningar intervjuer, en med medlemmar från samhället (ungdomar i detta fall) och en med polisen. Detta gjordes för att bland annat få en bild av den polisiära närvaron i Midgård från två olika parter: Hur polisen faktiskt arbetar i området men även hur ungdomarna påverkas av denna närvaro samt arbetet. Arbetet har även följt de forskningsetiska principer, något som beskrivs mer detaljerad under

rubriken Etiska ställningstaganden längre ned.

När det kommer till valet av de intervjudeltagarna i denna studie är urvalet ett resultat av en blandning mellan ett bekvämlighetsurval och snöbollsurval. Ett

bekvämlighetsurval går ut på att man helt enkelt väljer ut personer till undersökningen som råkar finnas tillgängliga för forskaren (Bryman, 2011, s. 194–196). Ett problem med denna typ av urvalsstrategi enligt Bryman är dock att den gör att resultatet från studien blir omöjlig att generalisera då man inte vet vilken population som detta stickprov är representativt för. Vidare kan ett snöbollsurval anses vara en typ av

bekvämlighetsurval, denna urvalsprocess går ut på att forskaren till en början kommer i kontakt med ett antal individer som anses vara relevanta för forskningen för att därefter med hjälp av dessa kunna komma i kontakt med ytterligare potentiella deltagare. Även här är problemet med ett snöbollsurval enligt Bryman (s. 96–97) att urvalet inte kommer att vara representativt för populationen, men nämner dock att frågor gällande

exempelvis möjligheten att generalisera resultat inom kvalitativ forskning (likt detta arbete) inte är lika framträdande som med kvantitativ forskning.

12

både var individer kända för forskaren sen tidigare samt ansågs vara relevanta för studien. Dessa individer kunde även därefter hänvisa till ytterligare deltagare som ansågs relevanta för studien. Ett av kriterierna här var att deltagaren var av manligt kön, detta för att avgränsa arbetet av tidsbesparande skäl, bör ha varit bosatt i Midgård i runt fyra till fem år samt vara i åldern mellan 18 och 21. Detta för att bland annat ge en bredare bild av polisens närvaro och arbete i stadsdelen under en längre tid bakåt, något som med hjälp av dessa urvalsmetoder var enkelt att determinera. Valet att intervjua deltagare med detta åldersspann grundar sig bland annat i att det av dels etiska samt tidseffektiva skäl (exempelvis få godkännande från b.la föräldrarna att intervjua etc.) ansågs vara mer lämpligt att inkludera individer som är 18 år och äldre. Det ansågs även att ungdomarna i dessa åldrar är mer uppmärksamma om vad som pågår i deras

omgivning och därmed kan ge en klarare bild av denne. Diskussioner om de begränsningarna med valet att enbart fokusera på manliga deltagare samt i denna specifika åldersgrupp kommer att utvecklas i diskussionsavsnittet längre ner. Angående valet av polis som skulle intervjuas utgicks det även här efter ett

bekvämlighetsurval likt nämnt tidigare, polisen som blev intervjuad hade blivit hänvisad till oss av en kollega som vi hade tillfrågat att delta i studien. En annan enormt viktig faktor som bidrog till att både Midgård men även ett bekvämlighetsurval valdes ut och tillämpades i detta arbete har varit den rådande situationen i världen under tidpunkten som arbetet genomfördes. På grund av den rådande pandemin till följd av utbrottet av virussjukdomen Covid-19 valdes Midgård och individerna bosatta där ut för att minska resandet samt kontakten med (främmande) människor från andra stadsdelar, och då en av forskarna redan var bosatt i denna stadsdel fattades beslutet att fokusera på Midgård med enkelhet.

För att analysera intervjumaterialet kommer transkribering av intervjuerna att göras. Sedan kommer en tematisk analysmetod att användas för att analysera det

transkriberade materialet.

4.2 Etiska ställningstaganden

Under detta arbete har vi följt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer som framtogs av det Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet år 1990 (Vetenskapsrådet, 2002). Principerna är bestående av fyra huvudkrav

13

”Nyttjandekravet” som man som forskare har en plikt att förhålla sig till. Syftet med

dessa forskningsetiska principer är att beskriva normerna för förhållandet mellan forskare och deltagarna i undersökningen (Vetenskapsrådet, 2002). Nedan följer en kortare beskrivning av hur vi har implementerat dessa i arbetets moment.

Informationskravet

Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte.

Kopplat till Informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7–8) har alla

intervjudeltagare i detta arbete informerats om utvärderingens syfte, detta vid samma tillfälle som de blev tillfrågade att delta i undersökningen. Deltagarna fick ta del av den information som ansågs vara relevant över huruvida det skulle påverka deras

benägenhet att delta, information om studien som alltså ansågs vara viktig för deltagarna att känna till. Vidare fick de även fritt ställa frågor angående arbetet mer specifikt om de så velat.

Samtyckeskravet

Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.

Med bakgrund till Samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s.9–11) blev alla

intervjudeltagare inför intervjuns start informerad om sin rättighet att avstå från att delta i utvärderingen samt rättigheten att avbryta sitt deltagande vid vilket tillfälle som helst. Med tanke på att forskaren i detta arbete som bedrev själva intervjuerna redan sedan tidigare har tagit kontakt och var bekant med intervjudeltagarna gjordes detta extra tydligt för deltagarna, där det förklarades hur deltagandet är fritt. Samtidigt som de inte behövde svara på frågor som de inte var bekväma med av någon eventuell press av att svara för att “behaga” forskaren.

Konfidentialitetskravet

14

Konfidentialitet har i detta arbete varit av stor vikt, då bland annat ungdomarnas åsikter om polisen kan anses vara av känslig karaktär, samt att polisers identitet i allmänhet generellt sett bör hållas så anonym som möjligt. Deltagarnas intervjusvar har därmed blivit helt anonymiserade i arbetet, där det inte går att urskilja vilken ungdom som står bakom vilket uttalande, något som även tydliggjordes för dessa ungdomar innan intervjuerna påbörjades. Samtidigt som allt ljudmaterial från inspelningarna enbart kommer att vara tillgänglig för forskarna bakom arbetet, materialet förvaras vidare på sådant vis att endast forskarna har tillgång till det och där utomstående individer omöjligt kan få tillgång till materialet. Även stadsdelen som valdes ut i detta arbete har anonymiserats, detta för att ytterligare öka konfidentialiteten hos deltagarna men även för att inte skapa eventuella negativa bilder av stadsdelen av utomstående läsare.

Nyttjandekravet

Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål.

Och slutligen kopplat till Nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 14) har alla uppgifter som framkommit om bland annat ungdomarnas åsikter om polisen och dylikt enbart samlats in som hjälpmedel för att besvara arbetets frågeställningar. Detta material kommer därmed naturligtvis inte, under några omständigheter som helst, att användas för något annat syfte än det tänkta, något som även har framförts till de medverkande deltagarna i intervjuernas start.

4.3 Genomförande

Intervjuerna med ungdomarna genomfördes som nämnt tidigare enbart av en av författarna, där dessa skedde mellan tiderna 14:00 och 18:00 under perioden 24–28:e April 2020, samtliga intervjuer tog även plats i stadsdelen Midgård. Deltagarna fick initialt frågan vart de själva känner sig som bekvämast att utföra intervjun varav författarens hem föreslogs som ett alternativ. Av dessa sju intervjuer genomfördes fyra hemma hos författaren, två av intervjuerna ägde rum i ett Språkcafé belägen i

15

berodde på faktorn att deltagarna själva önskade att intervjuerna skulle hållas på den föreslagna platsen, det vill säga hemma hos intervjuaren. Även oron kring Covid-19 hade en roll i valet av plats då resvägen mellan deltagare och intervjuare inte var lång. Valet att välja Midgård som område och plats för intervjuerna är byggd på en del faktorer, där detta val bland annat är positivt i form av tids- och kostnadseffektivitet, samt en bekvämlighet och mer avslappnad miljö för båda parter. Platsen är även en central aspekt i arbetet och frågorna i intervjun, därav ansågs det att befinna sig på platsen man talar om skulle öppna upp för en mer öppen och avslappnad dialog. Vidare hade varken deltagarna och författaren lång resväg till varandra oavsett platsen för intervjuerna, vilket inte enbart sparar tid och resurser för att genomföra intervjuerna utan även minskar resvägen mellan parterna och därmed även kontakten med andra människor, vilket (likt tidigare nämnt) vid tidpunkten då arbetet skrevs var av stor vikt för att minska spridningen av Covid-19 sjukdomen.

Valet att enbart en av författarna skulle genomföra intervjun baseras på främst de punkter som nämns ovan. Där främsta argumentet var att intervjuerna både skulle bli mer avslappnade och bekväma för deltagarna om enbart en person deltog i

intervjuandet, samt att intervjuaren var den som de hade haft kontakt med inför intervjuerna. Samtidigt fanns det även en hälsooro bland de inblandade och att det därmed skulle kännas som säkrast om kontakten mellan olika individer och platser begränsades. Att enbart ha en av författarna på plats för intervjuerna var även en

kostnadsbesparande åtgärd för denna studie. Vidare ansågs avsaknaden av ytterligare en intervjuare inte vara en alltför stor förlust, exempelvis menar Bryman (2011, s. 208) att det inte finns något konkret som pekar på att en intervju blir bättre av att ha två

intervjuare samtidigt som det av bland annat kostnadseffektiva skäl faktiskt är ovanligt att två intervjuare genomför intervjuer. Även Thomsson (2002, s. 75) menar att man ska vara återhållsam med denna form av intervju (två intervjuare) även om den kan vara till fördel om man exempelvis intervjuar en individ i en relativ makt stark position, dock något som inte ansågs vara aktuell i detta fall.

16

gällande bland annat ålder, deras huvudsysselsättning i dagsläget samt hur länge de har varit bosatta i Midgård. Dessa mer enklare frågor värmde och öppnade bland annat upp konversationen, för att därefter gå in på huvudfrågorna. Frågeformuläret består

sammantaget av 12 fasta frågor med ett varierande antal följdfrågor.

När det kommer till valet av den polis som skulle intervjuas tillfrågades en redan känd kontakt hos polisen om eventuella personer inom polisen som på något vis arbetade kring Midgård och kunde berätta lite om den rådande situationen i stadsdelen. Detta för att dels få en mer överskådlig bild över situationen i Midgård samt för att jämföra ungdomarnas bild av polisens arbete med det faktiska arbetet som bedrivs. Det visade sig att kontakten kunde hänvisa oss till en individ inom polisen som var en av de få individer som hade kunskap över arbetet som bedrivits samt lägesbilden i området. Hur intervjun med polisen utfördes skiljer sig något från resterande intervjuer. Polisens riktiga identitet kommer av anonymitets skäl inte avslöjas, utan individen kommer att i detta arbete gå under namnet Per. Per är i mitten av 40 års åldern och har under en längre period arbetat inom polisverksamheten. Val av både tid och plats övergavs till Per så att han kunde välja tidpunkten som passade honom bäst. Han föreslog även att intervjun skulle hållas via telefon med tanke på Covid-19 och att undvika onödig fysisk kontakt. Bryman (2011, s. 208–209) nämner några fördelar som telefonintervjuer har i jämförelse med direkta intervjuer, där telefonintervjuer exempelvis är betydligt billigare och tar mindre tid att genomföra. En annan fördel med denna form av intervju är att respondenten blir mindre utsatt i att påverkas av olika faktorer hos intervjuaren, likt dennes kön, klass, ålder, etniska bakgrund eller bara deras blotta närvaro. Dessa faktorer kan vid direkta intervjuer leda till vinklade svar från respondenten, svar som de tror intervjuaren uppskattar, denna felkälla kan genom en telefonintervju alltså undvikas eller åtminstone kraftigt minskas.

Till skillnad från intervjuerna med ungdomarna var vi båda författare närvarande denna gång, med motiveringen att en lika nära personlig kontakt inte existerade mellan den ena författare och polisen likt det gjorde mellan ungdomarna. Samt att den

17

samt att identiteten anonymiseras. De första frågorna som ställdes handlade mer om polisen och hans karriär och nuvarande sysselsättning, även här för att öppna upp och komma in i intervjun och dess huvudpunkter. Intervjun bestod vidare av sju fasta frågor gällande polisens arbete och närvaro i Midgård, samt några följdfrågor.

Vidare kan intervjuformen som i detta arbete använts liknas vid vad Bryman (2011, s. 206) kallar för semistrukturerad intervju. En uppsättning frågor (se Bilaga 1 och 2) sammanställdes, likt ett frågeschema, som under alla intervjuer försöktes följas men där ordningsföljden under vissa intervjuer skiftade någorlunda på grund av att individens svar överlappade med andra föreliggande frågor. Frågorna är även av en mer allmän karaktär samtidigt som vissa redan planerade följdfrågor förbereddes, men där även andra följdfrågor dök upp under loppet av vissa av intervjuerna. Syftet med

följdfrågorna har varit för att få mer utvecklade och djupgående svar på sådant som uppfattades vara av större vikt och intressant.

Denna studie är som nämnt tidigare en kvalitativ studie bestående av genomförda intervjuer med sju ungdomar, alla killar i detta fall, boende i stadsdelen Midgård samt en polis i staden där Midgård är belägen. Valet av denna stadsdel grundar sig i det faktumet att Midgård sedan en längre tid tillbaka har varit drabbat av en rad olika typer av kriminalitet, inte minst mord, något som i tur har lett till en ökad polisiär närvaro vid vissa perioder. Därmed anses det att ungdomarna i Midgård är till hjälp när det kommer till att besvara studiens syfte och frågeställningar kopplat till de teoretiska

utgångspunkterna. I diskussionsavsnittet längre ned kommer begränsningarna med att enbart fokusera på en stadsdel samt denna specifika stadsdel att undersökas.

4.4 Frågeformuläret

18

ordning. Ifall myndighetsutövning upplevs som legitim av människor kommer deras motivation att lyda lagar påverkas i en positiv riktning. Legitimiteten i sin tur baseras på huruvida polisen uppträder opartiskt, icke-diskriminerande och rättvist (s. 275). Vi har även resonerat kring indirekt interaktion och hur det även påverkar uppfattning om legitimitet. Intervjufråga 2 kan exempelvis kopplas till både indirekt interaktion samt faktorn att polisen ska vara opartisk. Känner befolkningen eventuellt att polisen är i området för mycket eller för lite är det ett exempel på något som skulle kunna upplevas som fördomsfullt och därmed orättvist, trots att ingen direkt interaktion nödvändigtvis behöver ha skett.

Frågor kring kontakt med polisen och uppfattning om polisen tänker vi även kan kopplas till den teoretiska aspekten av ansvar och demokratiskt polisarbete. Frågorna fokuserar till största del på deltagarnas uppfattning om polisen i Midgård, vilket kan kopplas till den individuella dimensionen av ansvar. Det vill säga hur individuella poliser utför sitt arbete och huruvida kontakt kan göras med polisen, angående exempelvis klagomål eller frågor. Den organisatoriska dimensionen, exempelvis

fördelning av resurser och prioriteringar, kommer vi in på genom exempelvis frågan om vad deltagarna tycker om att polisens närvarofrekvens i området eftersom det berör polisen som organisation och inte enskilda fall. Rättvist polisarbete och ansvar är också något som genomsyrar våra frågor, exempelvis vid frågorna kring kontakt, närvaro och diskriminering. Frågorna om kontakt är också för att få en förståelse för den upplevda mottagligheten från polisens sida. Även kriteriet tjänsteleverans kommer kontinuerligt in i frågorna eftersom vi frågar om vad deltagarna upplever om polisens arbete, både kring rättvist arbete men också säkerhetsmässigt.

4.5 Validitet och reliabilitet

Tillförlitlighet är en metod för att bedöma validitet och reliabilitet i kvalitativa studier (Bryman, 2011, s. 352–356), som vi har valt att använda oss av. Vidare består

tillförlitlighet av fyra delkriterier: Trovärdighet som är en motsvarighet till intern validitet, Överförbarhet, ett svar till extern validitet, Pålitlighet, som kan jämföras med reliabilitet och En möjlighet att styrka och konfirmera, som motsvarighet till

objektivitet.

19

principerna. Respondentvalidering (det vill säga fråga respondenter ifall vi har uppfattat det som sades på ett korrekt vis) har däremot varit bristande i detta arbete främst på grund av tidsbrist. Arbetet kommer dock i sin helhet att presenteras för de

intervjudeltagare som vill ta del av det.

Utifrån delkriteriet överförbarhet inkluderar studien en viss beskrivning av den miljö som studien bedrivits i, exempelvis genom att säga i vilket land och del av landet som studien bedrivits i. Bristande faktorer här är däremot att en djupare beskrivning av miljö och kultur inte förekommer. Dock ska det nämnas att avsaknaden av en djupare

beskrivning grundar sig på att hålla stadsdelen i fråga anonym.

Sett till kriteriet för pålitlighet inkluderar studien en fullständig redogörelse över de faser som ingått i forskningsprocessen. Allt material bortsett från fullständiga intervjuutskrifter, som av etiska skäl hålls hemliga, är och kommer också förbli

tillgängliga för allmänheten att ta del av. Vår handledare för detta arbete kan rimligtvis också ses som en granskare då denne har följt, granskat och kommenterat vårt arbete från början till slutet. Förutom vår handledare har även andra individer i vår närhet fått granska arbetet och gett sina åsikter.

20

5 Resultat och analys

Ungdomarnas samt polisens identitet kommer som nämnt tidigare inte att avslöjas i detta arbete av etiska skäl. I analysen kommer ungdomarna därmed att benämnas med fabricerade namn. Polisen har fått ett fabricerat namn i form av Per. I utskrifterna av intervjusvaren står ”I” för intervjuaren, alltså författaren som genomförde intervjun. Vi har använt oss av en tematisk analys för att hantera och analysera vårt material. De huvudteman som uppkom var: Polisiär närvaro, Direkt interaktion med polisen och

Uppfattning av polisen.

5.1 Polisiär närvaro

Det första tema som framtagits av den tematiska analysen är Polisiär närvaro som fokuserar på ungdomarnas uppfattning av den polisiära närvaron. Vidare framtogs två subteman, Upplevd närvaro och Åsikt om närvaro, som reflekterar ungdomarnas upplevda närvaro av polisen i området och vilka åsikter man har angående detta. Detta tema hjälper i sin tur att först fastställa och få en bild av hur frekvent den polisiära närvaron faktiskt är, för att därefter avgöra vad denna närvaro har för påverkan på ungdomarna, något som därmed är till hjälp för att besvara studiens första

frågeställning.

Här var det tydligt från samtliga deltagare att den upplevda närvaron av polisens i Midgård är hög. Svaren på hur ofta man ser polisen i Midgård kan sträcka sig från två till tre gånger i veckan till varje dag. En av ungdomarna berättar, på ett litet skämtsamt men samtidigt uppriktigt sätt, att han ser polisen så ofta som var tionde minut.

I: Eh och hur ofta brukar du se eller möta polisen i Midgård?

Janis: Ah asså jätteofta haha….de kommer hit typ jätteofta, en gång varannan

tionde minut kommer de hit…

I: Aha är det så ofta?

Janis: Aa de kommer jätteofta just nu, jag ser typ varje gång jag kör ut och kör

in

21

Matteo:”Pff, man kan se de två gånger per dag. asså det kan vara på kvällen, på

morgonen eller så kan det va mitt på dan, ehh asså på natten, man kan höra aa, ibland med blåljus ibland bara att de åker och kollar.”

Majoriteten menar dock även att denna typ av närvaro inte alltid har varit på detta vis, utan att den på sistone har trappats upp. Varpå många av ungdomarna hänvisar den ökade närvaron till oroligheter som har ägt rum i området, likt skjutningar, försäljning av droger samt ett uppmärksammat mord som skedde i Midgård år 2019. Det råder alltså en konsensus bland ungdomarna om frekvensen av polisens närvaro samt

anledningarna till att de befinner sig där. Även polisen Per beskriver att det runt oktober 2019 pågick mycket ordningsstörningar i området, samt tar upp mordet i Centrum, vilket i tur bland annat ledde till att den polisiära närvaron ökade under en viss period. Förutom en generell förståelse till varför polisen är i Midgård anser majoriteten av ungdomarna att den höga närvaron kan bli lite för mycket. Vidare anser ungdomarna att polisen oftast enbart åker runt i Midgård och inte interagerar med invånarna, samtidigt som två av ungdomarna även menar att denna typ av närvaro utstrålar en negativ bild av området samt har en negativ påverkan på de yngre ungdomar.

I: Mm, men vad tycker du om att polisen är här så ofta?

Liam: De asså jag tycker de, de inge bra alls för för ungdomar till och med

också, om ungdomar ser själv hur de (polisen) behandlar deras pappa eller om deras pappa blir stoppad och sånt så ungdomarna tar dålig bild från polisen också, de säger ”i framtiden de här kommer göra samma sak med oss” så jag tycker inte alls det är ok

I: Vad tycker du om att polisen är här, ja 3–4 gånger, så ofta som du ser dem. Vad tycker du om det?

Alex: Nej men man får en annan bild av Midgård då. Man får det som att se ut

22

civilpoliser än vanliga stora polisbilar. För det bor ganska många barn här och jag tror inte det är en bra miljö att växa upp med att få veta att den platsen där du bor i, där du känner dig trygg, att andra föreställer det som ett kriminellt ställe. Så jag tror inte det är bra för barn och ungdomar i en viss ålder att se polisbilar åka runt hela Midgård, men det skulle vara bra om de hade civilpoliser.

Det ska dock även nämnas att positiva åsikter också förekom kopplat till frågan om vad ungdomarna tycker om den polisiära närvaron. Isak, som var neutral, uttryckte också att det inte påverkar honom, då att se polisen varje dag har gjort det till en rutin och därmed blivit en vardag för honom. Bland de mest positiva åsikterna stod Janis för, han menar att den polisiära närvaron har gjort att individer som säljer så kallade ”olagliga grejer” håller sig borta från Midgårds Centrum. Detta kan kopplas till polisen Pers svar om hur man försöker interagera med invånarna genom att diskutera med dessa vad problemen är och var dessa kan förekomma, och att man bland annat angrep narkotikaförsäljningen genom att trycka ut försäljningen från Centrum för att exempelvis skapa större känsla av trygghet.

Per: […] och det var ju det som blev effekten av den polisiära insatsen att man

tryckte ut försäljningen från centrum

I: Mm

Per: och det kan man ju ha olika åsikter om hur bra det är över tid men, men det

skapar större känsla av trygghet och brottsligheten upplevs som en fast tagen även om man inte utraderat problemet så är det en effekt i sig att man inte kan sälja öppet och att inte de här personerna söker upp människor i sin vardag utan att de har så att säga efterfrågat köp

Även Isak ser positivt på polisens närvaro då det enligt honom ökar säkerheten i området. Varpå han tar upp ett par exempel:

23 Isak: Ja det gör de väl.

I: På vilket sätt?

Isak: Mer övervakning. OM det inte är en polisbil så är det alltid en civilare här

omkring som man brukar se och det är mycket mer på kvällarna. För man har ju hört att många kvinnor är lite osäkra och sånt, rädda på kvällarna. Då är det en hel del poliser här också ifall det händer någonting.

Polisens blotta närvaro och strategi om att försöka minimera den öppna

försäljningen samt öka trivseln i Centrum området verkar till viss del alltså ha varit effektiv.

5.2 Direkt interaktion med polis

Det andra temat som vi fick fram genom den tematiska analysen var Direkt interaktion

med polis. Ur detta huvudtema fann vi i sin tur tre olika subteman som var ”vanligaste omständigheterna vid direkt interaktion” ”önskan av interaktion” och

”diskriminering”. Vanligaste omständigheterna vid interaktion avser vilka de vanligaste omständigheterna brukar vara när intervjudeltagarna hamnar i direkt interaktion med polisen i Midgård, önskan av interaktion avser huruvida intervjudeltagarna skulle vilja interagera med polisen mer eller mindre och diskriminering avser ifall

intervjudeltagarna någon gång har upplevt diskriminering i Midgård från polisens sida, antingen mot sig själva eller någon som de har varit i sällskap med. Detta huvudtema och dess subteman hjälper oss att få en bild av hur samt under vilka omständigheter som interaktion mellan polis tenderar att ske. Vilket i sin tur delvis besvarar frågeställningen om hur ungdomar påverkas av polisens närvaro och arbete. Huvudtemat berör även huruvida interaktion kan kopplas till uppfattning om polisen.

24

I: Men har du möjlighet att träffa och prata med polisen, när du inte behöver deras hjälp?

Isak: Ja när jag är på fritidsgården, i Midgård centrum. Då brukar de komma in

och man kan sitta och spela spel på dator eller playstation så kan de hojta till och bara hälsa och fråga hur det går och så vidare.

Resterande deltagare uttryckte att polisen ibland kunde komma fram om man spelade fotboll någonstans i Midgård och även om man satt och umgicks i Midgård centrum. Gemensamt för alla deltagare var dock att de i princip aldrig själva hade tagit kontakt med polisen.

I: Har du möjlighet att träffa och prata med polisen? När du inte behöver deras hjälp då så att säga.

Alex: Ja på sätt och vis, jag har ju varit här i fritidsgården. De har ju kommit in

då och då bara för att kolla läget. Och då kanske de kommer och frågar ‘’hur gammal är du’’, bara för att försöka skapa en relation. Så aa annars näe, det är inte så att vi går upp till dem och pratar. Alla har sin egen grej och göra.

Kopplat till den första frågeställningen ger detta subtema svar på hur deltagarna delvis påverkas av den polisiära närvaron i Midgård. Resultaten visar att kontakt med polisen oftast sker på polisens initiativ och att kontakten är av vardaglig karaktär. Som

exempelvis Alex beskrev det: ‘’De har ju kommit in [på fritidsgården] då och då bara för att kolla läget…...det är inte så att vi går upp till dem och pratar’’.

Angående önskan av interaktion var det relativt blandade svar, cirka hälften av deltagarna skulle vilja ha mer kontakt med polisen medan resterande inte kände något behov av att interagera med polisen. De som uttryckte att de vill interagera mer med polisen uttryckte att det var för att de genuint ville skapa kontakt samt för att de hade ett intresse för att ställa frågor till polisen:

Elias: Asså det är bara men man skulle bara önska att de kanske pratade lite mer

med folk och inte bara åka förbi snabbt. Att de stannade, det är typ det……...

25

Elias: Jaja, man är ju intresserad av olika grejer. I: Aa.

Elias: Man skulle inte säga nej för och prata med polisen.

Deltagarnas önskan att vilja interagera mer med polisen utav intresse för dem och deras arbete visar rimligtvis att ifall polisen i större utsträckning skulle erbjuda möjlighet till vardaglig interaktion skulle detta kunna generera positiva känslor gentemot dem ifrån ungdomar. Vilket med andra ord kan kopplas till studiens andra frågeställning som berör uppfattning om polisen. De som däremot uttryckte att de inte ville ha någon kontakt med polisen var blandade mellan två olika skäl. Vissa ville inte på grund av redan existerande negativa känslor gentemot polisen:

I: Varför vill du inte träffa dem?

Liam: För eh ja har, asså jag har haft tidigare problem med genom familjen och

så, så de har visat kanske inte de andra men mig, speciellt mig tror jag asså visat mig riktigt dålig bild om polisen och sånt de har, de har kommit in i mitt hus, de har behandlat mig som, som ett djur typ.

I: Mm.

Liam: Hållit mig hårt, och tagit mig ut från huset och tagit till polisstationen,

sen det var ingenting, de de var ingenting som förtjänade o göra såhär.

Det andra var för att deltagarna inte hade något intresse av polisen, varken de som jobbade i Midgård eller polisen som organisation och yrke:

I: Skulle du vilja ha chansen att prata med dem och möta dem? Alex: Eh polisen?

I: Aa.

Alex: Jag har ingen aning faktiskt. Jag vet ju asså vad de jobbar med och jag är

26

Dessa svar belyser att inte alla har en önskan att interagera med polisen och det därför rimligtvis vore mer effektivt att enbart erbjuda möjlighet till mer vardaglig interaktion istället för att påtvinga det, trots att avsikterna är goda.

När det kommer till diskriminering uttryckte alla intervjudeltagare förutom en att de någon gång varit i en situation där de har upplevt att polisen har agerat diskriminerande mot en eller flera personer. Intervjudeltagarna beskrev exempel som omotiverade visiteringar och ID-kontroller. Vissa uttryckte även att de hade blivit stannade för att de fann deras bilar eller kläder suspekta i förhållande till personerna som använde dem:

I: Vad var det som hände? Hur uttrycktes det?

Alex: Det va någonting med att [Alex kompis] han körde en bil som ägdes av…

[inte hörbart]. Och då på grund av hur han kanske såg ut, jag vet inte, de trodde inte bilen tillhörde han. Men han berättade på ett sätt att ‘’ja men här är

papprena, jag ska köra hit, jag jobbar där’’, men de hade svårt att tro på det. Sen de drog ut på tiden och de la onödiga kommentarer typ ‘’hur kan det här va din bil?’’ och si och så.

I: Okej.

Alex: Så jag blev lite chockad när jag såg det för det är inte den synen jag har

på poliser men det samt det man får höra runtomkring det är den som blir ens egna verklighet senare.

Alex beskriver här att diskriminering inte är något som stämmer överens med den bilden han har av polisen men hur det successivt kan leda till att han får en mer negativ bild av polisen i framtiden. Detta exempel belyser hur människors uppfattning om polisen till stor del kan avgöras av huruvida de uppfattas som rättvisa vid utförande av deras arbete. Vilket kan kopplas till studiens andra frågeställning som berör uppfattning. Även andra deltagare uttryckte att diskriminering är en faktor som kan påverka deras uppfattning av polisen åt ett negativt håll.

27

diskriminering. En av deltagarna hade aldrig upplevt någon diskriminering från polisens sida. Den andra (Isak) hade blivit tagen åt sidan och visiterad för att en okänd person sagt att Isak sålt droger. Isak betonade även att han vid tillfället till och med hade burit sin väst som symboliserar att han är en nattvandrare (En ideell förening som arbetar tillsammans med polisen för att förhindra brott). Isak berättade dock att han efter incidenten hade kontaktats av en chef på polisen, i staden där Midgård är belägen, som bett honom att träffa chefen i fråga och poliserna som behandlat honom illa. När de väl möttes bad chefen om ursäkt och även poliserna som vid tillfället hade agerat var där och bad om ursäkt.

Isak: För jag har också blivit visiterad en gång mitt på stan eftersom det var

någon konstig kille som pekade på mig och sa ‘’Han här säljer narkotika’’. Så polisen kom mitt i stan och tog mig åt sidan när jag hade min röda väst på som symboliserar nattvandring.

I: Så de vet vilka ni är.

Isak: Aa men deras polischef, jag kommer inte ihåg vad denna heter, hade ett

möte med mig och poliserna där chefen bad om ursäkt för dem [poliserna som

visiterade Isak]. Sen fick de själva be om ursäkt. Jag tyckte inte det var en stor

grej men chefen tyckte det eftersom denne tyckte att dem borde vara informerade.

5.3 Uppfattning av Polisen

Det tredje temat som uppkom av den tematiska analysen av materialet är Uppfattning av

polisen. Under detta tema förekom två subteman, Positiv och negativ, som enkelt

28

positivt på polisens närvaro i Midgård, då polisen enligt honom bland annat gör ett bra jobb genom att ingripa snabbt när situationer uppstår:

I: Tycker du att polisen utför ett bra arbete med att förhindra brott? Isak: Ja det gör de väl

I: I Midgård då

Isak: Ja det gör de väl för brotten här har ju varit lite bråk här och där som har

eskalerat så det kan de inte rå för. Och ett annat var nyligen att ett par som gjorde hemmagjorda vapen och gick ut på gatan med de, men de blev ganska snabbt stoppade av polisen som gjorde ett riktigt bra jobb där. Så polisen de gör ju sitt bästa, man kan inte göra mycket

Bland de med en positiv syn är även Janis som anser att polisen gör ett bra jobb med att exempelvis driva bort individer som säljer “olagliga grejer”. Han menar att polisen gör ett bra jobb med att förhindra brott och få det att kännas säkert genom att se till att sådana individer inte befinner sig på platsen.

Trots en initial positiv uppfattning av polisen från majoriteten av deltagarna samt vissa ungdomars positiva syn på polisens arbete, är det vid en mer djupgående analys tydligt att en del ungdomar även har en mer negativ syn av bland annat polisen och deras arbete i Midgård. Det som uttrycks tydligast från majoriteten av deltagarna är missnöjet kring polisens kommunikationsförmåga, som många påpekar är bristande och i jämförelse med tidigare har blivit klart sämre. Det ska dock nämnas att Per pekar på att en brist på resurser inte möjliggör att ha poliser knutna till vissa områden, alltså kvarterspoliser som det kallades förut, då denna stationsmodell exempelvis var mer resurskänslig än andra modeller.

29

I: Eh tycker du att polisen utför ett bra jobb, bra arbete med att förhindra brott? Om vi tar det

Liam: Nej, nej nej, de asså ja hört många gånger skottlossning i Midgård,

speciellt bakom mitt hus, så vi har kontakt, min morsa har ringt de och de har inte alls hört av sig, de säger ”tyvärr vi har ingen som jobbar just nu”

30

6 Diskussion

De frågor som i början av detta arbete ställdes var “Hur påverkas ungdomar i Midgård av den polisiära närvaron?” och “Vad har ungdomarna i Midgård för uppfattning av polisen?”. Vår studie och dess resultat indikerade främst på en hel del blandade åsikter, både åsikter om den polisiära närvaron samt själva uppfattningen om polisen. Den initiala uppfattningen om polisen bland majoriteten av ungdomarna var positiv, vid en närmare analys uppenbarade det sig dock även en mer negativ uppfattning om polisen och deras arbete.

Majoriteten av ungdomarna upplevde exempelvis den höga polisiära närvaron som irriterande, där poliserna enbart åker runt i området och inte interagerar med invånarna, samt att närvaron både utstrålar en negativ bild av området och har en negativ påverkan på yngre ungdomar. Dock såg ett par ungdomar polisens närvaro som positiv och även berömde deras insats i området, då det exempelvis ökade deras känsla av trygghet. Vidare svarade cirka hälften av deltagarna att de önskade en ökad interaktion och kontakt med polisen. Det som var av stort intresse däremot var att i stort sett alla ungdomar, även de som inte kände något behov att interagera med polisen, ansåg att polisen kunde bli bättre på sin kommunikationsförmåga då den har upplevts som bristfällig. Polisens patrullering i området utan att interagera visade sig alltså skapa en delvis negativ uppfattning hos vissa av ungdomarna om polisen.

Studiens resultat visade även att alla ungdomar, utom en, vid något tillfälle har upplevt en situation där polisen har agerat diskriminerande mot antingen de själva eller någon de känner. Exemplen som togs upp här var omotiverade visiteringar och ID-kontroller. Några beskriver även hur de har blivit stoppade för att polisen ansåg att bilarna de körde eller kläderna de hade på sig inte “passade” ägarna som hade på sig dessa. Situationer som dessa menade vissa av ungdomarna påverkade deras uppfattning om polisen negativt. Trots dessa berättelser om diskriminering hade majoriteten av ungdomarna en generellt sett bra bild av polisen och deras arbete, samtidigt som det i två fall även framkom några positiva svar kopplat till diskriminering. Exempelvis hade en av

31

6.1 Resultat i förhållande till utvalda teoretiska aspekter

Som tidigare nämnt visade vår studie och dess resultat främst på en hel del blandade åsikter, både kring den polisiära närvaron samt själva uppfattningen om polisen. Det kom exempelvis fram att i stort sett alla deltagare, även de som inte kände något behov att interagera med polisen, ansåg att polisen kunde bli bättre på sin

kommunikationsförmåga då denna har varit bristande. Intervjudeltagarna uttryckte exempelvis att irritation gentemot polisen uppstod eftersom polisens beteende uppfattas som respektlöst när de väljer att enbart observera istället för att försöka skapa kontakt. Polisens patrullering i området utan att interagera visade sig alltså skapa en delvis negativ uppfattning hos vissa av ungdomarna om polisen. Detta kan kopplas till två av de fyra kriterier som Tyler och Fagan (2005, s. 222) tar upp kopplat till

procedurrättvisa, nämligen artighet och respekt vid kommunicering samt till vilken grad människor har möjlighet att uttrycka åsikter och synpunkter. Resonemanget här är att fast detta resultat inte avser hur polisen direkt kommunicerar upplever deltagarna att det är en form av indirekt kommunikation att observera, vilket i sin tur skapar irritation och negativa känslor gentemot polisen. Åsikter och synpunkter blir också svåra att lyfta, speciellt om polisen patrullerar i fordon. På så vis kan kriterierna appliceras och användas för att förstå deltagarnas känslor. Hälften av deltagarna uttryckte även en önskan om ökad interaktion och kontakt med polisen, något som också kan kopplas till procedurrättvisa utifrån hur civila anser det som viktigt att kunna lyfta synpunkter och åsikter till polisen (Tyler och Fagan, 2005, s. 222).

Studiens resultat visade även att alla ungdomar, utom en, vid något tillfälle har upplevt en situation där polisen har agerat diskriminerande mot antingen de själva eller någon de känner. Sådana situationer menar vissa av ungdomarna vidare påverkade, eller kunde påverka, deras uppfattning om polisen negativt, även om den från början inte såg ut på det viset. Rättvist agerande är något som både Newburn (2011) samt Tyler och Fagan (2005) skriver är vitalt för att allmänheten ska tillskriva polisen legitimitet och positiva uppfattningar. Newburn (2011, s. 696) tar exempelvis upp rättvisa som ett kriterium som människor använder för att bedöma hur väl polisen tar ansvar och utför sitt arbete på ett demokratiskt vis. Exempelvis två av de kriterier som kan kopplas till hur

32

användandet av neutralitet och fakta i beslutsprocesser samt artighet och respekt vid kommunicering enligt Tyler och Fagan (2005, s. 222). Omotiverade visiteringar och id-kontroller kan exempelvis uppfattas som icke-neutrala handlingar, även avsaknad av fakta i beslutsprocesser kan eventuellt inkluderas här. Att bli stannad för att ens kläder eller bilar inte matchar polisens yttre bedömning av personen kan även ses som

avsaknad av respekt och artighet vid kommunikation. På detta vis kan man forma en förståelse för varför deltagarna säger och känner att upplevd orättvisa kan komma att påverka deras uppfattning om polisen på ett negativt sätt.

6.2 Resultat i jämförelse med tidigare forskning

Resultatet av vår studie visade att strax över hälften av deltagarna upplevde polisens närvaro som något betryggande. Detta skiljer sig delvis från Van De Veer, E., De Lange, M A., Van Der Haar, E., Karremans, J C. (2012), Lars Holmbergs (2005) och Marklunds (2016) studier som fann resultat som visade att ökad polisiär närvaro inte alls ökade känslor av säkerhet. Vår studie experimenterade visserligen inte med att öka eller sänka polisens närvaro i Midgård men cirka 70% av deltagarna upplevde att polisen närvaro i Midgård var hög samt att den har varit så eller blivit så under de senaste åren. Majoriteten av de deltagare som i vår studie inte upplevde polisens närvaro som betryggande upplevde till och med att polisens närvaro minskade känslor av

33

Det kom även till uttryck i vår studie att alla deltagare förutom en önskade förbättrad kommunikations- och relationsskapande förmåga från polisens sida gentemot

allmänheten. Konkret önskade deltagarna att polisen i större utsträckning skulle stanna och prata vardagligt med människor dels för att skapa personliga relationer men även för att avdramatisera den synliga närvaron av polisen i området. Ett resultat som

stämmer väl överens med det som Gleesons (2018) studie fann, nämligen att de flesta av hennes deltagare uttryckte en önskan om bättre relationer med polisen. Däremot skiljde sig vår studies resultat från Gleesons sett utifrån aspekten att alla deltagare i vår studie förutom en hade en generellt sett positiv syn på polisen och deras brottsbekämpande arbete i Midgård, medan Gleesons (2018) studie fann att initiala synen på polisen tenderar att spontant vara negativ.

Något som är viktigt att ha i åtanke är dock att samtliga studier som detta arbete har jämfört sig med har haft ett markant högre deltagarantal än vår studie, vilket innebär att deras resultat är mer generaliserbara än vårt.

6.3 Begränsningar och förslag till fortsatt forskning

Studiens valda metod har varit en fördel i form av att intervjuerna gav mer personliga och djupgående svar från respondenterna på de frågor som studien avsåg att besvara. Det ska dock nämnas att denna studie även har sina begränsningar, inte minst bland valet av metod och de urval som gjorts. Att enbart fokusera på ett någorlunda mindre antal deltagare, där alla även var manliga deltagare, i en specifik åldersgrupp och i enbart ett specifikt område har lett till ett resultat som kan anses inte vara särskilt generaliserbar. Något som även ska nämnas var att denna brist var ett resultat av både resursbrist samt oväntade omständigheter till följd av Covid-19 pandemin.

Med detta sagt anser vi att potential för fortsatt och mer avancerad forskning inom området i högsta grad existerar. Med utökade resurser och bättre omständigheter kan ett större urval av individer av olika kön, exempelvis inkluderingen av kvinnor, ålder, samt flera olika stadsdelar leda till ett mer generaliserbart arbete. Mer specifikt förespråkar vi tillvägagångssättet triangulering (Bryman, 2011, s.354) där man använder sig av

34

både vara av nytta till individer bosatta i stadsdelarna som direkt påverkas men även den lokala polisverksamheten i deras fortsatta arbete inom dessa områden.

Intervjudeltagarna i denna studie, både polisen samt många av ungdomarna visade exempelvis upp ett genuint intresse för arbetet, dess syfte och resultatet.

Våra förhoppningar med denna studie är att fler ska intressera sig för allmänhetens uppfattning om polisen och deras arbete, detta för att en bättre relation ska skapas mellan polis och den vardagliga medborgaren. Eftersom denna studie inte är särskilt omfattande hoppas vi att den kan främst kan användas som inspiration för fortsatta studier kring området.

35

7 Litteraturförteckning

Adorjan, M., Lee, M. (2016). Public assessments of the police and policing in Hong Kong. Australian and New Zeeland journal of criminology, Vol.50 (4), 510-528. https://doi.org/10.1177/0004865816656721

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.

Doyle, M., Frogner, L., Andershed, H. et al. (2016). Feelings of Safety In The Presence Of the Police, Security Guards, and Police Volunteers. Eur J Crim Policy Res (22), 19– 40. https://doi.org/10.1007/s10610-015-9282-x

Fagan, J., Tyler, T.R. (2005). Legal Socialization of Children and Adolescents.Social Justice Research, (18), 217–241. https://doi.org/10.1007/s11211-005-6823-3

Finstad, L. (2016). Det konfliktfyllda polisarbetet. I P. Larsson, R. Granér & H.O.I. Gundhus (Red.), Polisvetenskap: En introduktion (s. 251–279). (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Gleeson, H. (2018). Exploring the meaning of young people's attitudes towards the police. A qualitative study of Irish youth. International Journal of Law, Crime and Justice,

(55), 97-105. https://doi.org/10.1016/j.ijlcj.2018.10.004

Holmberg, L.(2005). Policing and the feeling of safety: The rise (and fall?) of community policing in the nordic countries. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention Vol, (5), issue 2, 205-219.10.

https://doi.org/1080/14043850410010702

Larsson, P., Granér, R. & Gundhus, H.I. (red.) (2016). Polisvetenskap: en introduktion. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

36

Police Practice and Research Vol. (6), Issue 4, 375-390. https://doi.org/10.1080/15614260500294125

Marklund, F. (2016). Insats Fenix: En utvärdering av polisens särskilda satsning i Järvaområdet (Rapport 2016:24). Hämtad från Brottsförebyggande rådets hemsida: https://www.bra.se/download/18.37179ae158196cb17253914/1481110148810/2016_24 _Insats_Fenix.pdf

Newburn, T. (red.) (2011). Handbook of policing. (Second edition). London: Routledge.

Polismyndigheten. (2019). Uppdrag och mål. Hämtad 2 Maj, 2020, från Polismyndigheten, https://polisen.se/om-polisen/uppdrag-och-mal/

Thomsson, H. (2002). Reflexiva intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Van De Veer, E., De Lange, M A., Van Der Haar, E., Karremans, J C. (2012). Feelings of safety: Ironic consequences of police patrolling. Journal of applied Social

Psychology, (42) 3114-3125.https://doi.org/10.1111/j.1559-1816.2012.00967.x

37

8 Bilagor

8.1 Bilaga 1

Inledande frågor

Hur gammal är du?

Är du eller någon av dina föräldrar födda och eller uppvuxna i ett annat land? Vad är din primära sysselsättning idag?

Hur länge har du bott i [Utvalda området] och Midgård?

Huvudfrågor

Vad är det första du tänker på när du hör eller tänker på ordet ‘’polis’’? (Uppfattning) Vad blir din primära känsla när du hör eller tänker på ordet ‘’polis’’?

Hur ofta brukar du se eller möta polisen i Midgård? (Uppfattning)

Har det alltid varit den här typen av närvaro medan du bott här? Varför tror du att polisen kommer hit?

Vad tycker du om att polisen är här ofta/sällan?

Har du möjlighet att träffa och prata med polisen, när du inte behöver deras hjälp då? (Uppfattning)

skulle du vilja ha chansen att träffa och prata med de? Varför, varför inte?

Hur påverkar polisens närvaro dig?

Påverkas du rent fysiskt på något sätt och eller dina känslor gentemot polisen? (Påverkan)

Känner du dig mer säker eller osäker när du ser eller interagerar med polisen? (Uppfattning)

Varför?

Hur reagerar din omgivning och dina grannar när polisen är närvarande? (Påverkan)

38 -få området att vara säkert?

- kommunicera med invånarna i Midgård? (Uppfattning) Varför/varför inte?

Har du någon gång upplevt diskriminering från polisen här i Midgård, antingen mot dig själv eller någon annan? (Uppfattning)

39

8.2 Bilaga 2

Hur länge har du arbetat på polisen i [Utvalda området]?

Vad är din huvudsakliga arbetsuppgift i dagsläget?

Hur skulle du beskriva den aktuella situationen i Midgård utifrån brottsfrekvens och i jämförelse med andra områden som ni vakar över?

Klassar ni Midgård som en Hot spot, och om ja baserat på vad?

Hur arbetar ni (patrullering, ingripanden) i området idag?

Hur länge har ni arbetat på detta vis i just Midgård?

Interagerar ni med invånarna, i synnerhet med ungdomar, i Midgård någonting utöver kopplat till brottsrelaterade saker?