I detta kapitel kommer uppsatsens resultat att diskuteras utifrån det syfte och de frågeställningar som har legat till grund. Detta kommer att ske i relation till den tidigare forskningen genom att slutsatser dras och kopplingar framhävs. Vidare kommer en diskussion kring vår valda metod att föras samt presentation av relevansen för framtida yrkesrollen och förslag på vidare forskning.
När det talas om inskolning i förskolan ges en bild av att denna period anses som känsloladdad för vårdnadshavare. Lpfö98 (2018) framhäver att hela familjen ska introduceras och inskolas, ändå verkar den tidigare forskningen kring inskolning fokusera på barnet och pedagogerna. Genom intervjuer har pedagogers och vårdnadshavares upplevelser kring inskolning analyserats, med hjälp av begreppet berättande som teoretisk ansats, för att kunna fylla det glapp av tidigare forskning som vi framhävt. En konkret sammanfattning av resultatet och dess mest centrala delar kommer att presenteras nedan. Detta kommer att ske i förhållande till respektive fråga för att visa på en så konkret bild som möjligt.
Vad och hur berättar pedagoger respektive vårdnadshavare om inskolningar de har varit med om?
Resultatet visar på att pedagoger berättar utifrån ett kollektiv och med känslor som ofta anspelar på andra individer. Pedagogerna berättar med hjälp av teori och erfarenheter om hur verksamhetens inskolning är upplagd, samt att den är baserad på vårdnadshavares utvärderingar och arbetslagets reflektioner.
Resultatet visar fortsatt på att vårdnadshavare talar utifrån det individuella eller personliga genom att egna erfarenheter och upplevelser framgår övervägande i berättelserna. Samtidigt framhäver resultatet att vårdnadshavaren värdesätter att få ta del av information inför och under inskolning, samt att vårdnadshavare ser inskolningen som en känsloladdad period, där just mängden informationen verkar vara det som styr känslorna.
På vilket sätt är berättelserna samstämmiga och hur skiljer sig erfarenheterna åt?
Resultatet visar på att respondenternas erfarenheter skiljer sig åt gällande den information som ges i samband med inskolning. Pedagogerna ser inte informationen som lika anmärkningsvärd som vårdnadshavaren gör, utan istället förmedlar pedagogerna informationen successivt för att inte överösa med information.
Likheter utgörs genom att respondenterna använder sig av berättande, inklusive verbala känslor, för att förmedla, bearbeta och skapa mening i upplevelser kring inskolning i förskolan. Förutsättningar, kunskap och tidigare erfarenheter kan dock vara bidragande faktorer för berättelsernas olika perspektiv, vilket därmed utgör en skillnad mellan respondenternas berättande. Pedagogerna berättar med professionen som det centrala samt beskriver yrket som meningsfullt med hjälp av känslor, medan vårdnadshavaren använder berättandet och sina känslor till sin egen förståelse och bearbetning. Resultatet visar därav att vårdnadshavarna blir en del i en problematik, där pedagogernas professionella kunskap ska sammanfogas med vårdnadshavarens individuella känslor. Utifrån pedagogernas berättelser kan vårdnadshavarens känslor då bli ett hinder på vägen till ett framgångsrikt inskolat barn.
Resultatet visar på att respondenterna följaktligen är samstämmiga vad gäller att känslor involveras, samt att dessa känslor även till stor del anspelar sig på barnets bästa. Skillnaderna i detta är att vårdnadshavaren talar om sitt enskilda barn medan pedagogen berättar utifrån barnet som en generell grupp, där barnets bästa sedan individanpassas när exempel på specifika händelser framförs.
6.1. Resultatdiskussion
6.1.1. Barnets bästa och känslor som grund
I relation till den tidigare forskningen kan vår studies resultat liknas vid Schwartz (1969) som visar på att barnets känslor påverkar både barnet själv och dess vårdnadshavare. Genom vårdnadshavarnas berättelser kan detta bekräftas, då flertalet av respondenternas berättelser visade på att barnets bästa är en del i de känslor som förmedlas. Barnets känslor är en grund i vad som anses vara barnets bästa och därav blir också barnets känslor en bidragande faktor till hur vårdnadshavaren påverkas.
Niss och Söderström (2006) skriver även om att affekt smittar, att barnets och vårdnadshavarens känslor påverkar varandra. Här kan vi även se en koppling till det som diskuterades och framfördes ovan. Att barnets känslor blir en grund för huruvida vårdnadshavaren förstår och upplever inskolningen. Samtidigt kan även det omvända kopplas till Niss och Söderström (2006), då pedagogerna istället berättar om hur barnet påverkas av vårdnadshavarens känslor, vilket i vårt resultat innefattar oro. Pedagogerna framför att vårdnadshavarna ibland har svårare att släppa taget vid inskolningen än vad barnet har. Resultatet visar att detta grundar sig i just de oroskänslor som nämndes. Att vårdnadshavarna oroar sig över att sitt barn inte ska få den
omsorg som krävs tillräckligt snabbt och att vårdnadshavaren själv är den som snabbast kan tyda sitt barns signaler.
Hårsman (1994) lyfter att barn som inskolas med tiden söker trygghet hos pedagogerna. Både likheter och skillnader kan dras till Andersson (2019) som framför att vårdnadshavaren kan känna sig ambivalent kring pedagogernas profession. Detta framgår även i vår studie, där vårdnadshavarna visar en vilja till att förlita sig på pedagogernas profession och kunskap, samtidigt som vårdnadshavaren anser sig känna sitt barn bäst och därmed främst kunna tillgodose sitt barns behov. Resultatet av studien visar dock även att vårdnadshavaren ger vika för yrkesprofession och anpassar sig till samhällets krav, exempelvis normen om att återgå till arbetet och därmed lämna ifrån sig sitt barn.
I kombination med detta och vår studies resultat som visar att vårdnadshavare möjligen har svårt att släppa taget, framför pedagogerna inskolningen med aktiva vårdnadshavare som betydelsefull. Att denna metod kan bidra till att pedagogernas ges mer utrymme till barnet som i sin tur skapar tryggare känslor hos vårdnadshavaren. Att erfarenheten av att sitt barn har det bra hos någon annan ger kunskap som bidrar till en annan förståelse i upplevelsen. Detta kan liknas med Markström och Simonsson (2018) som menar att vårdnadshavarens deltagande i inskolningsprocessen kan bidra till en bättre relation med inblandade parter, exempelvis pedagogerna och barnet. Att den inskolningsmetod som de kallar för den föräldraaktiva inskolningen skapar trygga vårdnadshavare. Resultatet av studien visar på att pedagogerna anser den aktiva och deltagande vårdnadshavaren under inskolningen som en bra start, då pedagogerna lär sig att läsa av barnet och barnets behov. Relationen som utvecklas mellan parterna anser pedagogerna ger en ökad förståelse för barnets bästa och då också en god koppling mellan hem och förskola.
6.1.2. Nya perspektiv
Kopplingar, likheter och skillnader har därmed synliggjorts gällande den tidigare forskningen i relation till det resultat som studien visar. Att barnet är grunden till hur vårdnadshavare respektive pedagoger upplever och förstår en inskolning. Utifrån studiens resultat kan dock nya infallsvinklar också framhävas där ingen koppling till den tidigare forskningen kan ses. Studiens resultat menar vi visar på att inte endast barnets bästa ses som oumbärligt för att få en bra upplevelse och förståelse av inskolningen, utan även att information kring inskolningens upplägg för vårdnadshavarna är avgörande. Detta tror vi kan ha orsakats av att den tidigare
forskningen haft som syfte att faktiskt lyfta just barnet i de studier som utförts, medan barnet i vår studie har framkommit genom vårdnadshavare och pedagoger i sina berättelser.
6.2. Metoddiskussion
Genom kvalitativa intervjuer har vi har vi fått ta del av pedagogers och vårdnadshavares berättelser om inskolning, vilket har varit utgångspunkten för att genomföra studien. Tidsbegränsningen medförde att det totalt genomfördes sex intervjuer, vilket kan ha påverkat studiens resultat. Alla intervjuer hade intentionen att pågå i fyrtio minuter, ingen av intervjuerna pågick dock så länge på grund av tidsbrist från respondenterna. Intervjutiden skulle kunna ha påverkats om möjligheten till längre framförhållning funnits, att genom planering kunnat hitta tillfällen där respondenterna hade mer utrymme i verksamheten. Fler och längre intervjuer hade kunnat vara väsentligt för att ge ett bredare material och vidare perspektiv, vilket i sin tur skulle kunna leda till ett annorlunda resultat. Alla respondenter som användes till intervjuerna var för oss kända sedan tidigare på något vis, vilket vi även tänker kan påverka studiens resultat. Vi menar att redan etablerad kontakt kan ge större frihet och mod i berättandet, vilket i vårt fall är positivt då de vågade öppna upp sig och berätta ärligt om sina känslor, tankar och erfarenheter kring inskolning. Detta känns viktigt i förhållande till vårt syfte, att få ta del av berättelser och därefter fördjupa förståelsen kring inskolning och hur den kan påverka inblandade parter. Dock kan materialet upplevas bli bredare och mer varierat om respondenterna är slumpmässigt utvalda, eftersom berättelserna och perspektivet i vår studie kan ha påverkats av relationernas gemensamma uppfattningar och kulturer.
6.3. Den framtida yrkesrollen
Med tanke på studiens perspektiv, att fokusera på vårdnadshavares och pedagogers berättelser och känslor kring inskolning, snarare än att framföra och beskriva hur inskolningen faktiskt går till har vi kunnat synliggöra ett nytt djup till vår framtida yrkesroll. Dessa berättelser har gett oss nya erfarenheter av inskolning och dess praktik. Trots att likheter har synliggjorts i studiens berättelser har det emellertid även visualiserats skillnader gällande vad pedagoger upplever att vårdnadshavare vill ta del av och uppnå under inskolningen, och vad vårdnadshavaren själv önskar. Därav hoppas vi att förskolor kan inspireras och uppmuntras av vår studie till att involvera vårdnadshavare i inskolningsformen och dess upplägg så att avstampet i inskolningen bidrar till en bra start i förskolan för barn likväl som för vårdnadshavare.
6.4. Förslag till vidare forskning
Resultatet av studien visar delvis på att vårdnadshavare har en annan uppfattning av inskolning i förskolan, än den pedagogerna menar att vårdnadshavarna har. En vidare undersökning av vårdnadshavares berättelser om föräldraskapets villkor kan därmed bidra till ett mer djupgående perspektiv på vårdnadshavarens livserfarenheter, där studien skulle kunna behandla hur det är att vara vårdnadshavare i dagens samhälle och vilka krav som ställs. Detta för att synliggöra vårdnadshavaren ytterligare, som ofta hamnar i skymundan. Samtidigt skulle en tänkbar utveckling utifrån detta även kunna vara att använda vårdnadshavarnas upplevelser och erfarenheter, i kombination med forskning kring barn samt pedagogernas erfarenheter, för att sammanställa en ny inskolningsmetod. En inskolningsmetod som gynnar och uppfyller alla inblandade parters önskemål i största möjliga mån.