Jag märkte tidigt i designprocessen att patienter är en svår målgrupp att undersöka. Dels av sekretess och tillstånd men också att man kan bli påverkad som intervjuare. Intervjuer med patienter skapar också en hel del etiska dilemman då de är i ett läge som de inte har själv har valt samt kan vara i affekt. Vid undersökningar så bör man ha ett empatiskt
förhållningssätt gentemot intervjupersonerna.
Vid känsligare och svårare samtal finns det en risk att denna empati går över till sympati. Med sympati menas med att man är välvillig till någon, håller med och delar synpunkter. Empati handlar inte om att tycka om utan förstå den andra. När man designar är empatiskt förhållningssätt bättre då man vill förstå intervjupersonen och inte hålla med dem. Empati är en djupare och mer intellektuell förståelse där man sätter sina egna perspektiv och tycken åt sidan (Waldemarson & Nilsson , 2016). Valet av metod blev då att insamla data via en enkät, skapa personas från aggregerade data samt intervjua personer som upplevt vården vid ett tidigare tillfälle. Jag hade föredragit att involvera patienter och vårdgivare i t.ex. co-design eller participatory design då man kan få många idéer och synsätt direkt från användarna. Däremot kan man också fråga sig om aggregerade data gentemot deltagande av enskilda individer ger bättre resultat vid
konceptualisering i detta fall. Jag skulle vilja hävda att ju större målgrupp man riktar sig till ju lämpligare är att gå mot personas och aggregerad data. Däremot vid raffinering av designen borde ett deltagande med patienterna och vårdpersonal vara lämpligt för att inte missa deras enskilda beteenden och tycken.
5.1 Enkätundersökningen
Enligt Trost (2010) så ska man helst inte ställa två frågor i samma fråga. Detta fick jag även som svar av dem som granskade min undersökning. Jag testade att separera frågorna men tyckte inte att det skulle ge lika
signifikant värde för förståelse och inspiration som tillsammans. Frågorna i enkäten på sociala medier var också ställda för att återskapa upplevelser. Då vi lätt tenderar att glömma, förenkla eller till och med skapa sig en felaktig bild vad som egentligen hände kan göra denna data svag (Trost, 2010). För att göra det bästa av enkäten och underlätta för deltagarna att återkoppla till sina tidigare erfarenheter ställde jag första frågan om hur de mådde under deras senaste besök. Med datainsamlingen fanns det även där delar som kan ha påverkat resultatet. Risken med snöbollsmetoden och spridning på sociala medier är att man har dålig koll på deltagarna. Det jag lärde mig i denna undersökningen var att olika patientgrupper har olika behov och intressen vilket också kunde påverka svaren. I början av studien märkte jag att enskilda personer försökte påverka resultaten genom att motivera andra att svara samma sak som de eller fylla i enkäten flera gånger. Dessa
tendenser motverkades genom att lägga ut enkäten på flera patientforum där deltagarna hade andra sjukdomar och ta bort självklara dubbelsvar. Att motverka att samma deltagare svarat flertalet gånger är svårt och införa någon form av förhinder kan resultera i färre deltagare. Däremot så använde jag inte informationen för att statistiskt säkerställa data utan för att skapa mig en uppfattning, känsla och empati. Deltagandet av
åldersgruppen 66 år och uppåt var vagt representerade i enkätstudien. Troligtvis då flertalet av dessa åldersgruppen inte använder sociala medier i någon större utsträckning. Då jag lägger större värdering i de svaren som har skrivits och samt det som sagts vid intervjuer ser jag varken resultatet och designbeslut skulle ha påverkats signifikant.
5.2 Värdet för Region Skåne
Med digitaliseringen och nya metoder som hemvård, digitala läkarbesök etc. flyttas delvis också väntan och de upplevelserna man har från väntrummet ut till samhället och kanske till och med världen. Att kunna erbjuda
patienter och medborgarna en större frihet där vården sker mer på
individernas premisser blir då också allt viktigare. Smartphones och ehälsa är där ett ypperligt verktyg för att utveckla vården för att kommunicera med patienterna.
Sveriges befolkning blir allt mer resande och att kunna ta med sin
sjukdomshistoria även på semestern eller resan skapar inte bara en säkrare vård utan kan också minska oro och stress att man får rätt behandling. Befolkningen i Sverige blir också allt mer mångkulturell och att förstå varandra både kulturellt och språkligt är också en mycket viktig faktor för att ge rätt vård. Digitaliseringen möjliggör för direkt översättning mellan
språken hemma som borta. Om man dessutom ger patienterna möjlighet att förbereda mötet kan man även ta in en del av de kulturella aspekterna.
5.3 Trygghet och värde i vården
Från mina undersökningar och även från egna upplevelser har jag fått intrycket av att det är lite fokus på det mentala omhändertagandet inom vården. Det verkar inte finnas tid eller resurser för den biten i dagens vård. Filosofin med dualismen verkar dock leva kvar inom vården där patienter antingen läggs in på somatiska eller psykiatriska avdelningar (Birkler & Dahl, 2014). Däremot finns det tydliga bevis på att det mentala
omhändertagande kan till stor del också påverka patientens hälsa och till och med är ett eget forskningsområde (psykosomatik). Att lägga mer vikt på upplevelsen och aktivt patientdeltagande i vården kan möjligtvis också göra avståndet mellan psykiatri och somatisk vård mer diffus.
”Människan är inte, människan gör!” – Jan Trost. Övergången till ett aktivt patientdeltagande kan också ta tid då även synsätt inom vården ska
förändras. Enligt Bendix (1980) så finns det ett synsätt inom vården där man gärna vill se patienten som den passive, hjälplöse och hjälpsökande. En roll som även patienten själv kan vilja bli satt i. Han menar på att man som vårdgivare bör ha en mer stödjande än hjälpande roll där man utgår från patientens upplevelser och världsbild. Detta då att hjälpa delvis också medför att en stor del av ansvaret för situationen förs över från patienten till vårdgivaren.
Om vården då inte uppnår patientens förväntningar kan detta resultera i att patienten känner rädsla, osäkerhet, offerkänslor och kanske till och med misstro och ilska. Som hjälplös och offer har man ett passivt
förhållningssätt där man gärna beskyller andra för sin situation. Vid
sjukdom resulterar detta oftast i ett försämrat tillstånd och hälsa. Genom en mer stödjande än hjälpande attityd där man förser patienterna med redskap att hantera och upptäcka sin egen situation kan man underlätta både det fysiska och det mentala omhändertagandet då de blir tryggare i sin roll. Med högre deltagande kan också resultera i ökad självkänsla som i sin tur kan leda till större möjligheter för patienterna att hantera sin rehabilitering själv. Det kan också förenkla övergången till vardagen samt minska andelen patienter som söker sig tillbaka till vården på grund av oro. Resultatet av detta är värde för patienterna. Som nämnes vid intervjuer med vårdpersonal har mycket förändrats de senaste 20 åren med hierarkin och förhållandet mellan vårdpersonal och patient där man har mer lyhördhet och
deltagande. Där vårdpersonalen arbetar mer i team och ser patienten som en jämlik teamdeltagare och medskapare av sin vård.
Vad är värde och hur skulle man kunna mäta det? Värde är i sig själv ett relativt lätt begrepp att förstå men det håller samtidigt många dimensioner. Detta då värde i sig själv är subjektivt både för den enskilda individen och
vårdaktörerna. Värde är i sig på så vis också svårt att mäta. Enligt
(Nordenström, 2014) kan uppnått värde beskrivas med ekvationen Värde = kvalitet/kostnad. Denna ekvation är förstås mycket förenklad men det man kan säga är att man med denna ekvation utgår från vårdaktörernas
synvinkel då man förhåller sig till uppnått resultat i relation till kostnaden. Från väntande patienternas perspektiv vill jag mena på att värde skulle kunna mätas genom Värde = uppnådda förväntningar/förväntad tid. Det vill säga patientens upplevda värde skapas av de förväntningar som hen har inom ett förväntat tidsspann. Denna ekvation skulle man kunna slå ihop med vårdaktörernas ekvation för att få ett bättre skattningsvärde på den utförda tjänsten. Förväntningar i sig är ett subjektivt begrepp. Däremot går det till stor del att påverka förväntningar genom att tillgodose med
information för att hen skall kunna skapa sig en någorlunda rimlig uppfattning om situationen.
5.4 Etiska tankar och funderingar
Som designer anser jag att man också har en skyldighet att studera de konsekvenser ett digitalt system kan medföra. Digitala system kan ta bort delar eller helt eliminera tidigare designlösningar. Det som oftast verkar glömmas bort är att en tidigare design också har genomgått en form av evolution.
Därför skulle jag vilja förespråka att man först och främst använder digitalisering för att förstärka tidigare lösningar snarare än att ersätta. Författarna Birkler & Dahl (2014) förespråkar också kompletterande implementation av it snarare än ersättande inom vården.
Numera har större delen av Sveriges befolkning tillgång till smartphones och är uppkopplade på det mobila nätet, men dock inte alla. Det kan vara av ekonomiska skäl men också brist på teknisk kunskap eller fysiska besvär. Det kan i sin tur skapa obalans där den som har tillgång till bättre teknologi också får bättre omhändertagande och vård. Jag vill ändå mena på att fördelarna väger upp nackdelarna med införandet av digitala tjänster. Ett effektivare system ger vården också större möjligheter och att ta hand och behandla fler patienter vilket ger en bättre vård överlag samt minskade vårdköer.
När man utformar en tjänst bör man också se, förstå och involvera de andra berörda parterna. Digitalisering och automatisering har stor potential att hjälpa vårdpersonal att ställa diagnoser vilket kan göra vården både säkrare och bättre för patienterna. Däremot kan man också fråga sig hur
vårdpersonalens värde för sitt arbete påverkas med dessa förändringar. Att få och kunna ta ansvar är viktigt för att känna sig betydelsefull och ha självkänsla i sitt arbete. Digitaliseringen i sig kan upplevas som ett hot för vårdanställdas självkänsla när allt mer av uppgifterna överlämnas till att bli automatiserade. Det är därför också viktigt att ha detta i åtanke när man
utvecklar en tjänst att värdet för en part kan skapa minskat värde för någon annan. Jag vill här mena på att man inte kan ta bort ett ansvar utan att erbjuda ett annat för att bevara självkänslan hos individen. Återigen krävs tydlig information och kommunikation samt systematiska övergångar för att anpassa parterna till nya förhållanden.
För framtida undersökningar skulle jag vilja ta mer perspektiv från vårdpersonalens synvinkel och hur värde skapas för dem. Från mina intervjuer med vårdpersonal verkar det som att det finns en överhängande känsla och attityd att det aldrig blir tillräckligt bra. I sin tur tar detta bort stolthet, även de gånger där personalen har gjort bra ifrån sig. Det finns alltid mer man kan göra för patienterna.
Om man kan finna mer lycka och glädje i vårdpersonalens vardag kan detta i sin tur bidra till en trevligare och bättre vårdmiljö för alla parter.