Diskussion

I detta stycke kommer svar och åsikter från de fyra lärarna, som medverkat i intervjun, att analyseras och diskuteras från de tidigare frågeställningarna.

Olga anser att begrepp inte är essentiella för lärandet i naturkunskap, utan att det är språket som ligger till grund för vidare utveckling av förståelse och lärande om naturkunskap. De naturvetenskapliga begreppen kan uppfattas som komplicerade och främmande för eleverna och därför bör språket vara anpassat till deras vardagliga tal och skrift för att de skall kunna ta åt sig den nya kunskapen och bearbeta den till sin egen. Därför använder Olga sig av bl.a. tidningsartiklar och andra exempel tagna från den alldagliga tillvaron för att eleverna skall kunna förstå sambandet med naturkunskapen och deras föreställningar. Olga försöker belysa helheten i sin undervisning och menar att det är viktigt att eleverna förstår den för att sedan kunna lära sig mindre detaljer. Synsättet som Olga har tyder på ett sociokulturellt perspektiv på lärande där stor del av lärandet ligger i den vardagliga dialogen. Givetvis är överföringsmetaforen som Säljö tar upp, en faktor som påverkar lärandet, men synen på kunskapsutveckling är den samma (Säljö 2000).

Martin anser att begrepp är viktiga för lärandet av naturkunskap om eleverna skall kunna förstå sambandet. Martin menar att för varje del som tas upp i kursen skall eleverna kunna

eleverna att lära sig. Bedömning sker inte enbart vid skriftliga prov och arbeten utan även vid praktiska moment så som förklaring av laborationer, muntliga resonemang och exkursionsrapporter. Att låta eleverna först ställa en tes från deras förutsättningar och sedan låta dem förklara vad som händer i experimentet kan ses som en störning i elevernas jämviktsföreställning. Föreställningar om hur saker påverkas och hänger ihop, vid en sådan störning av jämvikt sker utvecklandet av lärande, då eleverna anstränger sig för att försöka bibehålla sin jämvikt. Detta passar in i den beskrivning som Andersson har av konstruktivism. Där är det inte nödvändigtvis begrepp som anses vara det viktiga för utvecklandet av lärande utan konstruktioner överhuvudtaget (Andersson 2001).

Johan har just denna uppfattning om att det inte är själva begreppen som är det viktiga i lärandet om naturkunskap utan konstruktionerna. Hans metodik skiljer sig dock från Martins, då Johan använder sig av en tankekonstruktion som bygger på storleksförhållanden, från en atom till biosfär. Johan använder sig av bl.a. rollspel där eleverna får interagera i gruppresonemang. Johans åsikter är inte lika distinkta att urskilja som Martins är mot Olgas. Däremot pekar vissa drag åt den mer socialkonstruktivistiska kunskapssynen, ty grunden är konstruktivistisk men dialogerna och utmaningarna med elevernas vardagsföreställningar är av sociokulturellt perspektiv. Därför visar Johan tendenser att ha ett mer socialkonstruktivistiskt förhållande till lärandet av naturkunskap.

Anna liksom Martin har ett konstruktivistiskt synsätt på lärandet i naturkunskap men ser gärna kursen som tre moment och delar in kursen i dessa. Vid undervisning av dessa moment går hon närmare in på detaljer och enskilda begrepp som hon anser är absolut viktiga för förståelsen. Det som skiljer undervisningen från Martins är att det inte är så mycket praktiska moment utan mer prov och skrivningar. Anna påpekar även att vid genomgång anmärker hon vilka begrepp som är viktiga och sedan ligger ansvaret hos eleverna att lära sig förstå helheten utifrån det.

Undersökningen jag genomfört har vilat mycket på urvalet av de fyra informanterna som jag intervjuat och svaren som jag fått av dem vid intervjutillfällena. Vid intervjun upptäckte jag att någon svarat annorlunda i enkäten än vad den sedan gjorde vid intervjutillfället, detta kan troligtvis ha berott på missförstånd av enkäten eller också att informanten inte velat uttrycka sin åsikt likadant explicit. Fast givetvis beror svaren från enkäten även på vilken situation informanten befunnit sig i när denne besvarat frågorna. Om informanten känt sig t.ex. stressad

kan denne ha angett ett svar utan att ha tänkt igenom frågan noggrannare och senare vid intervjun uppfattat samma fråga som främmande. Dock har enkäturvalet med de övriga informanterna stämt väl överens med deras uttalanden vid intervjun.

Det är klart att en observation skulle vara bra för triangulering av undersökningen. Då skulle man ha möjligheten att kontrollera om lärarna genomfört undervisningen på ett likvärdigt sätt med det som sagts vid intervjun. Däremot tror jag inte att det skulle ge någon större förändring av resultatet, ty planeringen och upplägget av undervisningen är inget kontroversiellt som en lärare håller hemligt. Trots detta skall man inte förneka faktorn att lärare gärna vill ge gott sken av att deras undervisning är bra.

Att jämföra resultatet med tidigare forskning är inte enkelt, eftersom tidigare forskning vilar på observationer medan min undersökning främst är baserad på intervjuer. Därför saknas de påverkande faktorer som förekommer i klassrum och undervisning, vilket Lederman (1999) påpekat. Väsentliga faktorer är hur lärarna utför de praktiska momenten, laboration, exkursion, rollspel etc. Om man gör en grov generalisering och bortser från dessa faktorer kan man se att Martin har tendens att stämma överens med den studie Hashweh (1996) utfört. Det som stämmer överens med Hashwehs studie är att Martin använder sig av en rikligare instruktionsplanering med större variation så som exkursioner och laborationer. Även Johan har en rikare instruktionsplanering med trappmodell och bl.a. rollspel som bedömningsmetod. Både Martin och Johan har en konstruktivistiskt orienterad kunskapssyn, även om Johans är socialinspirerad. Dessutom påpekar Johan att det inte är exakta namnen på begreppen som är väsentligt för eleverna att kunna, utan att beskriva själva fenomenen. Precis som i Hashwehs studie är Johan mer benägen att beakta elevers alternativa begrepp och förklaringar.

Eftersom ingen observation är gjord är det svårt att jämföra informanterna med Tsais upptäckt. Av intervjusvaren kan man tolka det som att både Martin och Anna har ett konstruktivistiskt synsätt om naturvetenskap, samtidigt som båda två använder sig av ett konstruktivistisktorienterat undervisningssätt.