4 Diskussion och Analys
4.1 Basfallet
Deformationsbeteendet av sulan för det linjärelastiska fallet stämmer väl överens med deformationsbeteendet som illustraras i Figur 2.18 i den konceptuella modellen. Deformationsbeteendet för det plastiska fallet är ser något annorlunda ut, men efterliknar ändå den elastiska responsen där den största vertikala deformationen sker i mitten av sulan och sedan minskar närmare väggen. De plastiska deformationerna är även mycket större än det elastiska, vilket är den förväntade responsen i den konceptuella modellen.
Anledningen till varför deformationsutvecklingen inte är helt symmetrisk av sulans vänstra och högra hal-va, trots att bergmassan modelleras som homogen och isotrop för det plastiska fallet. Detta beror troligtvis asymmetri av elementnätet kring bergrummet eller att elementnätet i brottzonen är för stora.
Den empiriska metoden som används för att approximera avståndet från tunnelfronten när respektive vertikal deformation uppträder förutsätter att vid tunnelfronten så har ca 29 % av den maximala vertikala deforma-tionen utvecklats för det elastiska fallet. Vid en tunnelradier (R) eller cirka 10 meter framför tunnelfronten uppskattas att cirka 10 % av den maximala deformationen har uppstått, vilken även motsvarar det första re-duktionssteget av det interna trycket i modellen. Detta gäller för samtliga elastiska beräkningsfall i studien. Vid 1 tunneldiameter bakom tunnelfronten approximeras det att cirka 80 % av den maximala deformationen utvecklats och vid ca 4 tunneldiametrar bakom tunnelfronten har i princip 100 % av den maximala defor-mationen utvecklats. Så det största deformationsutvecklingen sker mellan 1 tunneldiameter framför och 1 tunneldiameter bakom tunnelfronten, vilket gäller för samtliga elastiska beräkningsfall i studien. Detta resul-tat verkar även stämma relativt bra för den plastiska responsen, eftersom förhållandet mellan den plasticerade området i bergmassan och den ekvivalenta tunnelradien Rp/RT är mellan 1 - 2 för samtliga analyserade fall i studien.
Resultatet visar hur de vertikala deformationerna propagerar ner i bergmassan under bergrummets sula och utgör ett område som antingen utsätts av uppåtgående eller negativa vertikala deformationer. Om brott uppstår i bergmassan, utsätts det plasticerade området för positiva vertikala deformationer, där deformationsdifferen-sen är relativt stor. Om inget brott uppstår och bergmassans endast utsätts för elastiska vertikala deformationer, blir det influerade området betydligt större men deformationsdifferensen är mindre. Detta diskuteras senare vidare i rapporten under avsnitt 4.7 och vilka konsekvenser de vertikala deformationerna under bergrummets sula potentiellt kan medföra .
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
Analys av hur brottet i sulan uppstår indikerar på att brottet initieras nära väggarna. Spänningsanalys av det elastiska beräkningsfallet visar att man se får en avlastad zon, där den minsta huvudspänningen σ3erhåller ett negativt värde på σ3= -0.21 MPa samtidigt som den största huvudspänningen i samma område σ1erhåller ett värde på σ1= 7 MPa, se Figurena 4.1 och 4.2 nedan. Om man studerar Hoek and Browns brottkruva för basfallet, se Figur 2.24 i avsnitt 2.8.2 kan man se att för korresponderande värden för σ1och σ3överskrids bergmassan skjuvhållfasthet och bergmassan går till brott.
Figur 4.1: LDP och GRC för bergrummet
I studien används det interna trycket piför att simulera vad som händer i den oförstärkta bergmassan bakom och framför tunnelfronten, alltså representerar piett fiktivt stöd från tunnelfronten och inte en förstärkningsåt-gärd. Om antalet avlastningssteg ökar för det interna trycket som verkar på bergrummets rand för den plastiska beräkningsmodellen går det att noggrannare studera vad som händer med bergmassan vid ett visst avstånd från tunnelfronten. Genom att öka antalet avlastningssteg för det interna trycket pisyns det att i samma om-råde som man får en avlastad zon, går bergmassan i modellen till brott. Därefter kan man se hur den plastiska zonen växer från det området då spänningarna omfördelas till närliggande bergmassa i modellen. Utveckling-en av dUtveckling-en plastiska zonUtveckling-en illustraras i Figur 4.2 nedan, där första bildUtveckling-en är då det interna trycket reducerats med 85 %, det vill säga pi = 0.15 * p0 och sista bilden visar den fullt utvecklade plastiska zonen under bergrummets sula. Det röda området i Figuren representerar den plasticerade bergmassan i modellen.
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 0.15 15 10 5 0 -5 -22.5 -20 -17.5 -15 -12.5 -10 -7.5 -5 -2.5 0 2.5 5 7.5 10 12.5 15 17.5 20 22.5 25 27.5 30 32.5 35 37.5
(a) Internt tryck pi= 0.15p0
0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 0.11 15 10 5 0 -5 -22.5 -20 -17.5 -15 -12.5 -10 -7.5 -5 -2.5 0 2.5 5 7.5 10 12.5 15 17.5 20 22.5 25 27.5 30 32.5 35 37.5 (b) Internt tryck pi= 0.11p0 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 15 10 5 0 -5 -22.5 -20 -17.5 -15 -12.5 -10 -7.5 -5 -2.5 0 2.5 5 7.5 10 12.5 15 17.5 20 22.5 25 27.5 30 32.5 35 37.5 (c) Internt tryck pi= 0.10p0 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 0.05 15 10 5 0 -5 -22.5 -20 -17.5 -15 -12.5 -10 -7.5 -5 -2.5 0 2.5 5 7.5 10 12.5 15 17.5 20 22.5 25 27.5 30 32.5 35 37.5 (d) Internt tryck pi= 0.05p0 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 0.01 15 10 5 0 -5 -22.5 -20 -17.5 -15 -12.5 -10 -7.5 -5 -2.5 0 2.5 5 7.5 10 12.5 15 17.5 20 22.5 25 27.5 30 32.5 35 37.5
(e) Internt tryck pi= 0.01p0
15 10 5 0 -5 -22.5 -20 -17.5 -15 -12.5 -10 -7.5 -5 -2.5 0 2.5 5 7.5 10 12.5 15 17.5 20 22.5 25 27.5 30 32.5 35 37.5 (f) Internt tryck pi= 0 Figur 4.2: Illustration av hur brottet i sulan initieras och sedan utvecklas
Seki m. fl. (2008) visar experimentellt i sin studie om fenomenet hävningar hur brottsprocessen i sulan hos en bergkonstruktion sker. Det experimentella resultatet av brottsprocessen från Seki m. fl. (2008) studie visar på en liknande respons av hur brottet i sulan initieras och sedan utvecklas för en bergkonstruktion med ett plant golv erhålls som beskrivs i Figur 4.2.
4.2 Variation av spännvidd
Resultatet från en variation av olika spännvidder visar på att om bergmassan beter sig linjärelastiskt så kom-mer de vertikala deformationerna i sulan att öka om spännvidden ökar, vilket stämkom-mer väl överens med det förväntade beteendet enligt den konceptuella modellen. Den plastiska materialresponsen ger inte en lika tydlig korrelation mellan spännvidden och storleken på den vertikala deformationen, utan storleken på de vertikala deformationerna för de analyserade spännvidderna är relativt jämn.
En anledning till att det inte råder ett tydlig samband mellan spännvidden och storleken på den vertikala deformationen kan vara storleken på den plasticerade bergmassan under bergrummets sula. Figur 4.3 visar största huvudspänningen σ1kring bergrumemt för spännvidderna 15 meter och 50 meter, tillsammans med
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
den plasticerade bergmassan representeras av den röda linjen. Utbredningen med djupet av den plasticerade området under bergrummets sula är större i ett absolut värde för ett bergrum med en större spännvidd, men är betydligt mindre i relation till spännvidden. Vilket illusteras tydligt av att den plasticerade området är flackare för spännvidden 50 meter än för en motsvarande spännvidd på 15 meter. Samtidigt bör man även notera att den största huvudspänningen σ1kring bergrummet är lägre kring det plasticerade området för spännvidden 50 meter.
Sigma 1 min (stage): -0.04 MPa
max (stage): 10.73 MPa 11.00 9.80 8.60 7.40 6.20 5.00 3.80 2.60 1.40 0.20 -1.00 20 15 10 5 0 -5 -1 0 -25 -20 -15 -10 -5 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 Effective Sigma 1 min (stage): -0.02 MPa
max (stage): 20.35 MPa 11.00 9.80 8.60 7.40 6.20 5.00 3.80 2.60 1.40 0.20 -1.00 20 15 10 5 0 -5 -1 0 -1 5 -45 -40 -35 -30 -25 -20 -15 -10 -5 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Figur 4.3: Största huvudspänningen σ1kring bergrummet då spännvidden är 15 meter till vänster och för 50 meter till höger. Den röda linjen indikerar randen på den plasticerade bergmassan under bergrummet sula. Sammanfattningsvis kan utbredningen av den plasticerade bergmassan kombinerat spänningarna kring det plasticerade området vara anledningen till att det inte råder någon tydligt samband mellan storleken av de vertikala deformationerna och spännvidden för den plastiska materialresponsen.
Resultatet av de olika spännviddsfallet har även visat sig vara känsligt för hur elementen i modellen genere-ras. Eftersom det är ett geometriskt villkor som analyseras, förändras elementnätet då spännvidden minskar eller ökar utifrån den metodik som används för att konstruera modellerna. Storleken och orienteringen av ele-menten skiljer sig därför åt mellan modellerna, vilket i sin tur påverkar resultatet, framförallt för de plastiska modellerna. Därför är analysen av spännvidden den känsligaste parametern med avseende på elementnätets uppbyggnad.
Deformationerna före och efter tunnelfronten visar att den största deformationsutvecklingen för både de plas-tiska och elasplas-tiska materialresponsen sker mellan en tunnelradie framför och en tunnelradie bakom tunnel-fronten, vilket är i enlighet med metoden som används för att approximera avståndet. De bör dock noteras att en ökad spännvidd i det plastiska fallet, bidrar till att brottet i sulan uppstår närmare tunnelfronten. Anled-ningen till det är att för en ökad spännvidd blir den största huvudspänAnled-ningen i tunnelsulan lägre. Resultatet tyder därför på att en ökad spännvidd minskar risken för att brott i sulan uppstår, men för att kunna dra en slutsats om detta behöver en djupare analys genomföras som ligger utanför examensarbetets frågeställning. I Figur 3.11c visar den elastiska responsen att de vertikala deformationerna avtar snabbare med djupet för ett fall med lägre spännvidd. Detta syns tydligt om man studerar skillnaden för fallet då spännvidden är 15 meter
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
respektive 50 meter. De vertikala deformationerna vid ett normaliserat djup av 1/2 spännvidd minskat med cirka 85 % för 15 meter och med cirka 45 % för 50 meter. Resultatet i 3.11d visar också på att den största differensen mellan de vertikala spänningarna sker för en mindre spännvidd, men att differensen även avtar snabbare. Det indikerar på att en lägre spännvidd har ett mindre influerat område av vertikala deformationer med djupet, men att det influerade området upplever större deformationsdifferenser.
Om man studerar det plastiska fallet i den övre raden i Figur 3.11a kan man se att samma princip gäller som för det elastiska fallet. För mindre spännvidd utvecklas avtar de vertikala deformationerna snabbare och att differensen mellan de vertikala deformationerna per meter i bergmassan är större för en lägre spänn-vidd. Figur 3.11b visar dock att en lägre spännvidd har ett större influerat område i relation till spännvidden (Rp/Sp¨annvidd)där området även visar en större storlek av deformationsdifferenser. Det kan kopplas ihop med att den plasticerade bergmassan under bergrummets sula, som i relation till spännvidden är större för en lägre spännvidd. För en spännvidd på 15 meter sträcker sig området med förhöjda deformationsdifferenser till ett djup av cirka 0.3 spännvidd, vilket motsvarar ett djup av 5 meter. För fallet där spännvidden är 50 meter, motsvarar djupet korresponderande influerat område cirka 0.14 spännvidd, vilket motsvarar ett djup på 7 meter.
Figur 4.4 visar att den vertikala deformationen för det elastiska fallet ökar linjärt med cirka 0.02 mm per 10 meter ökning av spännvidd, vilket motsvarar en ökning av en ökning av 0.002 mm per 1 meter ökning av spännvidden. För den plastiska responsen råder återigen ingen tydlig korrelation.
Figuren nedan visar att för det elastiska fallet ökar den vertikala deformationen med
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
4.3 Variation av initiala bergspänningar
Resultatet för den elastiska analysen för de olika spänningsfallen stämmer väl överens med hur spänningarna förväntas påverkar med den konceptuella modellen. Om σH > σv medför en ökning i relationen mellan huvudspänningarna till att sulan på bergrummet deformeras mindre. Om Om σH < σvgäller motsatt princip, att sulan kommer att utsättas för större vertikala deformationer om relationen mellan huvudspänningen ökar. Den plastiska deformationsresponsen kan endast analyser baserat på resultatet från basfallet, då k = 4 och för spänningfallet då k = 6. Om bergmassan går till brott indikerar resultatet på att de vertikala deformationerna vid sulan kommer att öka relativt mycket. Anledningen till detta tros beror delvis på att den plasticerade zonen under bergmassan blir något större, men även att spänningskoncentrationen kring den plasticerade zonen blir ökar.
Den största huvudspänningen σ1som verkar kring den plasticerade bergmassan antas trycka på den plastice-rade zonen uppåt, samtidigt som den trycker den elastiska bergmassan nedåt. Detta medför då att om storleken på den största huvudspänningen σ1ökar, ger detta upphov till större vertikala deformationer vid sulan. Vidare indikerar även resultatet på att de vertikala deformationerna övergår från att vara uppåtgående till nedåtgå-ende vid gränsen av den plasticerade bergmassan, vilket i så fall kan förklaras av hur σ1verkar på randen av den plasticerade zonen i bergmassan.
Deformationsutvecklingen före- och efter tunnelfronten uppvisar samma beteende som för basfallet, där den största deformationsutvecklingen sker mellan cirka 1 tunnelradie framför och en tunnelradie bakom tunneln. Dock indikerar resultatet på att bergmassan för fallet k = 6 går till brott cirka 22 meter framför tunnelfronten (X = −22 meter), vilket är det dubbla avståndet som bergmassan går till brott i för basfallet (X = −11 me-ter). Det är det enda resultatet i studien där bergmassan går till brott vid ett den storleken på avståndet framför tunnelfronten, vilken indikerar på att detta kan vara en felapproximation mellan den numeriska modellen och LDP-metoden.
Resultatet av de vertikala deformationerna under bergrummets sula för de elastiska beräkningsfallet visar att för ett lägre spänningsfält, oavsett om de vertikala spänningarna eller de horisontella spänningarna är störst så tar det längre tid för de vertikala deformationerna att reduceras. Tvärt om gäller det, i fallet om den horisontella huvudspänningen är störst, att då relationen mellan de den vertikala och horisontella spänningen ökar, så avtar storleken av deformationerna under mitten av bergrummets sula snabbare. Detta syns tydligt vid en jämförelse mellan fallet k0.75_2 och k6 i Figur 3.16c. Vid ett djup 10 meter under sulan har den storleken av den vertikala deformationen vid sulan avtagit med cirka 40 % för fallet k0.75_2 medan den har avtagit med 100 % för fallet k = 6. Vilket kan konstateras till att för ett lägre värde på de horisontella spänningarna så får man ett större influerat område av vertikala deformationer.
Differensen mellan de vertikala deformationerna kommer att vara störst för fallet då k = 0.75 och den σv= 0.054 * z MPa, där den största skillnaden i deformationer är cirka ∆u = 0.038 mm. Det näst största fallet är
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
sedan spänningsfallet då k = 6, vilket ger en största skillnad i deformationer av cirka ∆u = 0.038.
Återigen uppvisar det plastiska resultatet att de vertikala deformationerna avtar snabbt med en hög deforma-tionsdifferens inom den zonen av den plasticerade bergmassan. Det blir även större nedåtgående (negativa) vertikala deformationer vid randen av den plasticerade bergmassan om den horisontella spänningen ökar. Figur 4.5 visar att den vertikala deformationen för den elastiska responsen minskar linjärt då k-värdet ökar. Det går inte att utföra en djupare analys för den plastiska responsen då endast två av mätpunkterna represen-terar ett fall då brott uppstår (k = 4 och k = 6).
Figur 4.5: Vertikala deformationer i förhållande till k-värdet
4.4 Bergmassan egenskaper GSI och det intakta bergets enaxiella tryckhållfasthet
Både den plastiska och elastiska responsen av att bergmassans GSI-värde reduceras ger upphov till att de vertikala deformationerna ökar, vilket är den förväntade responsenen i den konceptuella modellen i och med att bergmassan elasticitetsmodul reduceras.
Om bergmassan går till brott verkar en reduktion av det intakta bergets tryckhållfasthet, σcipåverka storleken av de vertikala deformationerna något. Den plastiska zonen under sulan blir något större om det intakta bergets tryckhållfashet σcireduceras, vilket bidrar till en liten ökning av de vertikala deformationer av sulan. Enbart en reduktion av bergmassans hållfasthetsegenskaper verkar inte påvisa en stor ökning av vertikala deformationer. Av den anledningen går det att konstatera att det är framförallt reduktionen av bergmassans elasticitetsmodul som följd av att GSI-värdet reduceras som medför en kraftig ökning av de vertikala defor-mationerna.
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
I Figur 3.21c syns det att för de elastiska fallet avtar de vertikala deformationerna med djupet identiskt med basfallet, vilket tyder på att den deformationsavtagningen med djupet är starkt associerat med bergmassans elasticitetsmodul. I Figur 3.21d syns det att deformationsdifferensen mellan de olika fallen för GSI skiljer sig. Ett lågt GSI värde medför större differenser per meter ner i bergmassan, vilket uppstår på grund av att de vertikala deformationerna är större för ett reducerat GSI.
Motsvarande plastisk respons indikerar på ett liknande beteende som övriga analyserade plastiska fall, där den vertikala deformationsavtagningen sker snabbt inom området av plasticerade zonen under bergrummets sula. Ett reducerat GSI värde indikerar dock på att det uppstår större negativa vertikala deformationer vid över-gången mellan den plasticerade bergmassan och den elastiska. Reduktionen av det intakta bergets enaxiella tryckhållfasthet σciuppvisar en liknande respons.
Figur 4.6 visar att den vertikala deformationen för olika GSI-värden. Den både den elastiska och plastiska responsen visar att de vertikala deformationerna ökar någorlunda exponentiellt då GSI-värdet reduceras. Vil-ket korresponderar väl till ekvation 2.8 för bergmassans elasticitetsmodul, som analysen visar är den främsta faktorn till att de vertikala deformationerna ökar.
Utifrån Figur 4.7 går det inte att konstatera om de vertikala deformationerna ökar linjärt eller exponenti-ellt/potentiellt om bergets intakta tryckhållfasthet reduceras, utan fler analyser behöver i så fall utföras.
Figur 4.6: Vertikala deformationer i förhållande till
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
4.5 Känslighetsstudie i förhållande till Basfallet
Resultatet visar att de vertikala deformationen längs bredden av bergrummets sula är mycket oregelbundna för det plastiska beräkningsfallen. För att ta hänsyn till förekommande extremvärden på de vertikala de-formationerna, används medelvärdet av de vertikala deformationerna umedel längs breddena av sulan som definieras enligt ekvation 2.20 i kapitel 2.11. Därefter jämförs umedel för respektive beräkningssfall med motsvarande värde för basfallet. Vidare avser medeldeformationen umedelavser de fullt utvecklade vertikala deformationerna. Analysen av jämförelsen mellan beräkningsfallen visas i Figur 4.8.
Figur 4.8: Jämförelse mellan de olika analyserade parametrarna i känslighetsstudien med Basfallet för mo-dellerna med den plastiska materialmodellen
Analysen indikerar på att de mest betydelsefulla parametrarna för det plastiska fallet om bergmassan går till brott är ett reducerat GSI. Om GSI värdet på bergmassan reduceras med 10 ökar medelvärdet av deforma-tionerna längst sulan kraftigt. Deformationsökningen bror främst på att elasticitetsmodulen av bergmassan reduceras. Vidare visar även känslighetsstudien att ökningen av ett k-värde (σH/σvockså bidrar till en rela-tivt kraftig deformationsökning. Studien visar även på att en förändring av bergmassans enaxiella hållfasthet och bergrummets spännvidd påverkar storleken av den vertikala deformationen marginellt.
Motsvarande jämförelse mellan basfallet respektive parameter i känslighetsstudien för de elastiska beräk-ningsfallen redovisas i Figur 4.9 nedan.
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
Figur 4.9: Jämförelse mellan de olika analyserade parametrarna i känslighetsstudien med Basfallet för mo-dellerna med den linjärelastiska materialmodellen
Jämförelsen mellan de elastiska modellerna visar att även här är GSI-värdet den parameter som har störst påverkan på storleken av den vertikala deformationen. Men till skillnad från det plastiska beräkningsfallet påverkar även spännvidden av bergrummet storleken av de vertikala deformationerna mycket, där en spänn-vidd på 50 meter medför en ökning av den vertikala deformationen med över 300 % i förhållande till basfallet. Om den vertikala spänningen dubblas medför detta också en deformationsökning på över 300 %, omvänt med-för en ökning av spänningsrelationen k = 6 att den vertikala deformationen minskar med 50 % i med-förhållande till basfallet.
4.6 Modeller
Elementnätet kring bergrummet har visat sig vara en känslig parameter för resultatet. Ett finare elementnät ger ett bättre approximerat resultat, men i sin tur medför att modellerna tar längre tid att beräkna. För de modeller som går till brott så får man en väldigt ojämn fördelning av de vertikala deformationerna längs med sulans bredd. Om man skulle genomföra modellerna med ett finare och helt symmetriskt modellnät skulle fördelningen bli mycket mer jämn, och den största deformationen bör i så fall uppträda i mitten av sulan, likt resultatet från de elastiska modellerna.
Resultat av modelleringen har visat att plasticeringen av bergmassan har stor betydelse för utvecklingen av de vertikala deformationerna, både hur stora deformationerna är vid sulan samt hur de beter sig i bergmassan
4 DISKUSSION OCH ANALYS Examensarbete
konsitiutiv modell och beräkningsprogram som simulerar bergmassans beteende så bra som möjligt. För att studera deformationsutvecklingen av de vertikala deformationerna i sulan mer noggrant före och ef-ter tunnelfronten måste 3D-modellering användas. GRC- och LPD-konceptet som används i studien ämnade åt de radiella deformationen kring ett cirkulär tvärtsnitt under ett isotropt spänningsfält för djupt belägna bergkonstruktioner, där ett hydrostatiskt spänningsfält kan antas. I studiens fall så har tunneln en annan geo-metri och även ett anistoropt spänningsfält, vilket troligtvis i praktiken påverkar resultatet. Hellberg (2020) visar i sitt examensarbete att tunnelgeometri och spänningsfält har står påverkan på de plastiska och elastiska deformationsutvecklingen i taket och väggen av en bergkonstruktion.
4.7 Vertikala deformationer av sulan i praktiken
Acceptabla vertikala deformationer i sulan av en en definitionsfråga. Resultaten från modelleringen indikerar inte på att det blir några stora värden på de vertikala deformationerna. Den största vertikala deformationen som uppträder för alla olika analyserade fall är cirka 14 mm, vilket sker för det plastiska fallet då bergmas-sans GSI-värde reducerats till 30. En största vertikal deformation på 14 mm är en relativt liten deformation i förhållande till tunnelns spännvidd. En vertikal deformation av den magnituden påverkar troligtvis inte tun-neldrivningen och förmodligen inte långtidsfunktionaliteten av bergkonstruktionen heller, om det inte finns mycket deformationskänsliga konstruktioner i bergkonstruktionen.
Men det finns andra aspekter som kan vara viktiga att beakta. Studien visar på att det inte bara är bergmassan vid sulan utsätts för vertikala deformationer, utan även en bit under tunnelsulan utsätts bergmassan för