Diskussion av analysresultat

Genom vår analys så kan vi se att de huvudsakliga problemen med att få till fungerande samarbeten, beror på att det inte finns tillräckligt med tid. Bibliotekariens roll

uppmärksammas inte till fullo, det finns inte tillräckligt med direktiv från skolledningen och man saknar konkreta verksamhetsplaner.

Vi har kunnat se att ett stort problem för skolbibliotekarierna är att få tiden att räcka till. De befintliga personaltimmarna är inte tillräckliga för att täcka in bibliotekariens alla

arbetsuppgifter. Här ser vi behov av mer personal i skolbiblioteket. Om det inte finns ekonomiska resurser för att anställa fler skolbibliotekarier, så kanske det skulle behövas biblioteksassistenter som kan sköta delar av arbetsuppgifter som exempelvis utlån och bokuppsättning? Så kan skolbibliotekarien koncentrera sig på de mer pedagogiska sysslorna.

Ett annat problem som försvårar samarbete, som vi sett, är att skolbibliotekariernas roller inte lyfts fram och betonas ordentligt. Då de måste armbåga sig fram för att synas och höras. Det är därför mycket viktigt anser vi att skolbiblioteket lyfts fram så att bibliotekariernas roll som informationsförmedlare kan framhävas och att lärarna får upp ögonen och ser vad

skolbibliotekarien har att erbjuda i ett samarbete.

Vi kan se att alla våra respondenter har eller har haft någon form av samarbeten med lärarna. Dock så ligger de på den lägre samarbetsnivån på Montiel-Overalls skala, och det handlar om nivåerna koordination och kooperation, vilket såklart är bättre än att inget samarbete alls, men vi undrar hur samarbetena kan nå en högre nivå? Vi tror att det behövs en mer integrerad handlingsplan där samarbeten måste bli en del av verksamhetsplanerna vilket innebär att det behövs direktiv från rektor och skolledningen som kan se till att avsätta resurser för att samarbeten får en högre prioritering. Något som vi också tagit fasta på, är

skolbibliotekariernas osäkerhet på sin yrkesidentitet och kompetens. Om inte ens

skolbibliotekarierna själva känner sig säker på vad denna kan göra och vad dess kompetens innehåller, så blir det i sin tur svårare för lärarna att kunna använda sig av bibliotekariernas hjälp. Vilket är en nackdel om de vill få till ett fungerande samarbete.

11.2 Metoddiskussion

Den metod vi använt oss av, ansåg vi vara den mest fördelaktiga för att kunna utföra vår undersökning. Själva sökandet efter respondenter var svårare än vi trodde. Vi trodde att de tillfrågade kandidaterna glatt skulle tacka ja på förfrågningar, men istället var det svårt att ens få ett svar från dem, och ett tag var vi oroliga för att vi inte skulle få tag på tillräckligt många respondenter. Nu i efterhand och när resultat och analys är gjord, så inser vi att det hade varit intressant med ännu fler intervjuer för att göra undersökningen mer omfattande. Men det var alldeles för kort om tid för att hinna med att göra fler intervjuer. Fördelen med att använda kvalitativa intervjuer, var att respondenterna kunde svara fritt på våra frågor, det fanns

utrymme för att vara spontana och komma med följdfrågor, vilket medförde att nya frågor dök upp som kom att bli viktiga för vår undersökning.

Att spela in och sedan transkribera intervjuerna var nödvändigt att göra för att kunna

analysera materialet. Det vi borde ha gjort, var att transkribera varje intervju omgående efter intervjun var utförd. Nu väntade vi tills efter att vi genomfört alla 7 intervjuerna innan vi satte igång med transkriberingen. Det medförde inte bara ett stort arbete, det blev också svårare att minnas var respondenten menade på ställen där meningar blev avbrutna eller resonemangen svåra att tyda av enbart ljudet. En annan nackdel med att vi kom igång med transkriberingen så pass sent var att även resultatet och analysen blev färdigskrivna i ett sent skede. Det medförde att efter vi skickat ut utkast till respondenterna, så hann vi inte få in alla svar innan uppsatsen skulle lämnas in. Vi fick därmed lägga till de ändringarna som respondenterna önskade, i efterhand.

Vi märkte efter de tre-fyra första intervjuerna att respondenterna uppgav liknande svar på våra frågor, vilket gav oss en teoretisk mättnad redan då. Enligt Bryman så uppstår en teoretisk mättnad när intervjupersonen inte kan få någon ny information men att det kan vara svårt att veta hur många respondenter man bör intervjua innan man når en teoretisk mättnad (Bryman, 2011, sid 516-517). Vi ville dock genomföra alla planerade intervjuer ändå för att kunna jämföra svaren ytterligare, men vi kan nog hävda att de sista intervjuerna, inte gav oss något nytt material.

Bryman skriver att flera forskare inte anser att det passar att använda begrepp som

”reliabilitet” och ”validitet” när man gör kvalitativa undersökningar (Bryman, 2011, sid 351). Istället tar han upp att, för att mäta resultaten i en kvalitativ undersökning, så kan man

omvandla begreppen, utan att ta bort dess betydelse. Begreppen ”validitet” och ”reliabilitet” byts ut mot ”äkthet” och ”tillförlitlighet/pålitlighet” (Bryman, 2011, sid 352-353). När det kommer till respondenternas svar på våra intervjufrågor, så kan vi hävda att de resultat vi fick, överlag har hög pålitlighet. Vi anser att det är mycket sannolikt att svaren skulle bli relativt lika, om vi skulle ställa frågorna igen, då alla respondenter kändes bekväma i sina yrkesroller och visste precis vad de tyckte och de stod för sina åsikter gällande våra frågor. Vi anser att respondenterna kändes säkra och trygga med sina svar och detta innebar att det gavs utrymme för diskussioner utanför intervjuguiden. Eftersom spontana utsagor av detta slag är att vänta

vid intervjuer så påverkar det inte pålitligheten i vårt resultat även om vi inte skulle få exakt lika svar på intervjuerna igen då det spontana resonemangen skulle vara svåra att återskapa.

Även om vår undersökning är väldigt liten, och vi har koncentrerat oss på Dalarna och intervjuat ett fåtal av länets alla skolbibliotekarier så kan vi ändå hävda att vi fått ett giltigt resultat på vår undersökning och därmed bör detta resultat kunna användas för att se hur samarbeten mellan skolbibliotekarier och lärare fungerar även på andra ställen i Sverige. 11.3 Teoridiskussion

Valet av teori var från början inte självklart och vi hade först lite dålig koll på vilken teori som skulle passa bäst för oss. Men till slut så fick vi tips av våra handledare om en artikel av Montiel-Overall, och började läsa på om hennes TLC-modeller som tar upp 4 stycken nivåer av just samarbete. Vidare tittade vi även på Loertschers taxonomimodell om vi skulle kunna kombinera ihop den med TLC-modellen för att få ihop ett teoriramverk men vi har nu valt att bara använda oss av Montiel-Overalls modell TLC. Vi tyckte modellen passade mycket bra för det vi skulle göra. Vi anser att den teorimodellen kan vara till hjälp för skolbibliotekarier, för att få bredare kunskaper över hur de kan se på olika samarbetsformer. Med hjälp av de olika nivåerna så kan de implementera dessa nivåer, och få en större förståelse över vikten av samarbete, i sin egen verksamhet.