Under arbetsprocessen kom vi fram till att vårt arbete fungerade bra, vilket ledde till att våra observationer gjorde att undersökningen gett oss mycket tid till insamling av empiri. Under den tid då vi utförde våra observationer och intervjuer uppmärksammade vi att de metoder så som videofilmning, skrivna observationer och intervjuer som vi använde oss var till stor hjälp i vårt forskningssyfte. Metoderna som vi använde kompletterade varandra på ett bra sätt eftersom vi kunde styrka det vi uppfattade på flera olika sätt. Angående videofilmningen i utemiljön hade vi svårt att höra vad barnen sade i sina konversationer under lekens gång. Detta berodde på att ljudet försvann i utemiljön då det är ett större utrymme än i en innemiljö. Vi provade att närma oss barnen men resultatet blev då att barnen upphörde med sin lek. Situationen löstes genom att vi kompletterade med skriftliga observationer.
Under undersökningen upplevde vi att barnen var mer kontaktsökande gentemot varandra inomhus jämfört med utomhus, vilket vi tror beror på att barnen känner att det finns större utrymmet utomhus jämfört med inomhus. Det vill säga att ytorna för lek i innemiljön är mindre än ytorna för lek i utemiljön. När det gällde videofilmningen i innemiljön upplevdes att en del av rummen hade för små ytor för att filma på då barnen använde allt utrymme i leken. Det var dock tydligt att en del barn inte var bekymrade över att vi filmade dem när de lekte.
De barn som reagerade var en flicka och en pojke som lekte i dockis, situationen var att leken stannade upp för en kort stund då vi kom in i rummet men tog form igen efter en stund. Själva hade vi förväntat oss att barnen skulle springa framför filmkameran eller inte våga leka alls.
När empirin analyserades uppfattades kommunikationen i innemiljön i barnens fria lek på ett bra och tydligt sätt i videofilmningen. Men som ett komplement till videofilmningen använde vi oss av skriftliga observationer, detta ifall videofilmningen skulle missa någon episod under lekens gång. Om vi hade uteslutit en av våra metoder hade vi troligen inte fått fram samma resultat.
Under tiden som observationerna utfördes dök det upp frågor som vi passade på att ställa till pedagogerna. Vi ansåg att intervjufrågorna var relevanta eftersom de uppkom i samband med de aktiviteter vi videofilmade. Vi gjorde en sammanslagning av frågorna vi diskuterat fram innan vi gick ut och observerade med de nya frågor som uppkom under själva observationstillfällena. Vilket gjorde att det täckte hela vårt undersökningsområde gällande insamling av empirin om kommunikationen i den fria leken. Under de tillfällen observationerna gjordes på gjordes även intervjuerna, detta för att alla pedagogerna var tillgängliga. Eftersom språket och leken är en utvecklingsprocess vet vi inte hur resultatet kunde se annorlunda ut om vi gjort undersökningen på annat vis eller på en annan förskola.
Då vi analyserade vår empiri och läste i litteraturen vi fått fram så uppmärksammade vi att vi fått fram ett brett empiri angående våra frågeställningar. Vi fick söka ett flertal gånger efter litteratur gällande kommunikation i leken. Vi fann relevant litteratur som knöt samman våra observationer och videofilmningar som vi senare kunde bearbeta och analysera för att kunna genomföra denna studie. Det vi även upptäckte var att vi fann nya frågeställningar under våra observationstillfällen och litteraturläsning, vilket gjorde att vårt arbete tog en ny form.
Istället för som tanken först var, jämföra två avdelningar valde vi att stanna vid en avdelning och jämföra kommunikation ute- och innemiljön i deras fria lek. Vi ansåg att det var mer representativt att jämföra samma barn i två miljöer, än olika barn på olika avdelningar i olika miljöer. Detta gav ett bättre förhållningssätt resultatmässigt än att jämföra olika barn i olika miljöer. Resultatet hade kanske varit annorlunda i jämförelsen eftersom de barn som leker i en utemiljö hela dagarna kanske har ett annat språk och annan fantasi. Detta kanske för att de barn som är i en utemiljö inte har tillgång till samma material som kan styra eller hjälpa dem i sin lek och fantasi, som barnen i en innemiljö har tillgång till. Under dessa observationer upptäckte vi förändringar i kommunikationen som användes i leken mellan en ute- och en innemiljö med samma barn. Vilket vi inte gjort lika tydligt om vi hade valt olika avdelningar och miljöer.
Under analyserandet av videofilmningarna och observationstillfällena upptäcktes en händelse som fångade vårt intresse det vill säga händelse som vi benämner som när kommunikationen brister. Detta hade vi förmodligen inte sett om vi hade observerat på olika avdelningar eller endast använt oss av skriftliga observationer. Denna händelse gjorde även att vi kunde studera kommunikationen närmare och försöka utveckla barnens beteende i den fria leken.
Vår kontakt med pedagogerna under observationstillfällena var mycket utvecklande och givande. Pedagogerna fick oss att uppmärksamma och tänka till angående kommunikation och samspel i leken. De hjälpte oss även med att komma på nya frågeställningar och nya sätt att analysera vårt empiriska material. Detta anser vi var till stor hjälp i vår process och hjälpte oss även att utvecklas i vårt observerade.
Avslutningsvis anser vi att det har varit mycket lärorikt att få följa barnens kommunikation i den fria leken. Det har även gett oss ökad förståelse i barns beteende angående kommunikationen i den fria leken.