Barns kommunikation i den fria leken

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn unga samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Barns kommunikation i den fria leken

Children`s Communication In Free Play

Petra Johnsson

Susanne Rosvall

Lärarexamen 210hp

Handledare: Sara Berglund

Barndoms och ungdomsvetenskap 2010-01-11

Examinator: Fredrik Nilsson Handledare: Sara Berglund

Sammanfattning/Abstract

Johnsson, Petra & Rosvall, Susanne (2010). Barns kommunikation i den fria leken. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö Högskola.

Examensarbetet tar sin utgångspunkt i att få syn på om det finns en skillnad gällande hur barns kommunikation i den fria leken i en inne- respektive utemiljö. Metoderna som vi använt oss av är kvalitativa och beskrivande observationer, videofilmning och intervjuer med pedagoger. Vi har valt att belysa teoridelen utifrån olika forskare som studerat barns kommunikation och lekbeteende, såsom exempelvis Knutsdotter Oloffson och Granberg. Resultatet tyder på att barn använder sig av olika kommunikationssätt i ute- och innemiljö. I observationerna framkom att pojkarna använde sig mest av läten och ljudeffekter när de vistades i utemiljön, medan flickorna använde sig av ett mer verbalt språk. Det vill säga att flickorna talade om vad de skulle göra under leken. Det visade sig också att när barnen går in i en roll under leken ändrar de på sina röster. Detta kan handla om en vilja att förstärka sin roll i leken och även tala om vad rollen har för uppgift. Vidare upptäckte vi att flickorna lekte mer verklighetsförankrade lekar så som rollekar, det vill säga lekar som mamma, pappa och barn medan pojkarna lekte mer jagarlekar så som Tjuv och Polis. På grund av att pojkarna och flickorna använde sig av olika leksätt ändrades också deras kommunikationssätt både gällande det verbala språket och i kroppsspråket.

Förord

Under processens gång har arbetsfördelningen mellan oss varit jämnt fördelad. Vi bestämde oss att från början att arbeta tillsammans med hela examensarbetet, vilket har lett till en mycket informationsrik och rolig resa.

Vi vill härmed tacka alla som på något sätt varit delaktiga i vår undersökning och hjälpt oss att genomföra den. Vi vill tacka alla pedagoger och barn på förskolan som vi har varit på och som gjort våra observationsstudier och intervjuer möjliga. Ett stort tack till vår handledare som har kommit med konstruktiv kritik och väglett oss genom denna process så att vi har kunnat utvecklas och genomföra denna resa. Till sist vill vi även tacka våra nära och kära som har stått ut med oss dessa månader då vi har arbetat med vår uppsats. Tack vare all hjälp och stöttning är vi nu färdiga med denna uppsats samt hela vår lärarutbildning.

Petra Johnsson & Susanne Rosvall Malmö Högskola, 2010

Innehållsförteckning

Sammanfattning/Abstract... 2

Förord... 3

1 Inledning...5

1.1 Syfte och frågeställning... 6

2 Tidigare forskning och teorier... 8

2.1 Barns språkutveckling och kommunikation... 8

2.2 Vad är lek? ... 11

2.3 Barns fria lek...12

3 Metod...14

3.1 Metodval och metoddiskussion... 14

3.1.1 Intervju... 15

3.1.2 Videofilmning och observation...15

3.2 Genomförande och Urval...18

3.3 Forskningsetiska övervägande... 20

3.4 Analysbeskrivning... 21

4 Resultat och Analys ... 22

4.1 Presentation av empirin... 22

4.1.1 Röstens betydelse... 23

4.1.2 Fysisk beröring och läten... 24

4.1.3 Samspel mellan kroppsspråk och verbal kommunikation...25

4.1.4 Inbjudan till lek ... 26

4.1.5 Den verbala inbjudan... 27

4.1.6 Dans som språk... 28

4.2 Flickor och pojkar... 28

4.3 Olika kommunikation = olika lekar... 30

4.4 Jämförelse mellan utemiljö och innemiljö...32

4.5 När kommunikationen brister... 32

4.6 Sammanfattning och slutsatser... 35

5 Diskussion och kritisk reflektion...38

5.1 Diskussion angående metodval och det empiriska materialet... 38

5.2 Fortsatt forskning ...41

Referenslista... 42

Bilaga 1...45

1 Inledning

Kommunikationen som används i barns fria lek är mångfacetterad, precis som barnen när de använder sig av sina lekar. Barn kommunicerar på flera olika språk, bland annat genom det icke verbala språket som innebär kroppsspråk, mimik, gester och ljud. De använder även det verbala språket, det vill säga det talade språket i sin kommunikation. Pedagoger förväntas arbeta och använda läroplanen Lpfö98 som riktlinje för att det ska bli en pedagogisk verksamhet i förskolan. I Lpfö98 går det att läsa att förskolan ska uppmuntra barnen till att ”utveckla ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar”. Förskolan ska även ”utveckla sitt ord - och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord…” (Skolverket, 1998, s. 27).

Varför vi blev intresserade av att observera kommunikationen i barns fria lek beror att vi under vår verksamhetsförlagda tid uppmärksammade att barnen ändrade sina lekar och sitt språk när de byte miljö. Detta har gjort oss medvetna om att kommunikationen är en viktig del i barns utveckling och ett centralt begrepp, för att kunna samspela i leken och med omvärlden. Vi uppmärksammade även att barnen använder sig av olika kommunikationssätt så som det verbala språket, kroppsspråk, mimik och ljudeffekter under leken. Kommunikationen i den fria leken är viktig, för att kunna förmedla upplevelser och utveckla sin skapande förmåga enligt Lpfö98 (Skolverket, 1998, s. 30).

Olika forskare så som Knutsdotter Olofsson, Vygotskij, Pramling Samuelsson och Lillemyr har kommit fram till att barnen utvecklas och är välmående så länge leken finns i deras vardag. Förskolans omvärld ska enligt läroplanen Lpfö98 vara trygg men samtidigt en lockande och utmanade miljö som leder till lek och aktiviteter. Vidare menar Lpfö98 att förskolan ska arbeta för att främja barnens utveckling och lärande genom medvetet bruk av leken. Genom leken stimuleras olika former så som kommunikation, fantasi och inlevelse (Skolverket, 1998, s. 27). Vi anser att styrdokumenten är viktiga att arbeta efter för att verksamheten ska bli pedagogiskt riktig. Det är även viktigt att barnens utveckling i kommunikation och samspel

utvecklas så att barnen klarar av att vistas i sin omvärld. Därför har vi valt att studera barnens kommunikationssätt i deras fria lek i en ute- och innemiljö.

1.1 Syfte och frågeställning

Vi har uppmärksammat att det inte fanns någon nämnvärd forskning när det gällde att se skillnad på kommunikationssätten mellan en ute- och en innemiljö i barns fria lek. Arbetet kommer att vara inriktat både på den verbala och på den icke verbala kommunikationen det vill säga kroppsspråket.

Syftet med arbetet är att studera vilka kommunikationssätt barnen använder sig av i den fria leken, och i så fall hur. Arbetet kommer också att spegla hur barnen använder sig av de olika kommunikationssätten under lekens gång. Undersökningen kommer även att utgå ifrån ett genusperspektiv, då vi kommer att studera om genusfördelnigen är annorlunda i en innemiljö respektive utemiljö. Pedagogernas tankar kring hur de ser på kommunikationen i den fria leken kommer även det att synliggöras.

 Vilka kommunikationssätt använder barnen sig av i leken och hur används de?  Finns det någon skillnad på kommunikationen i ute respektive innemiljön i den

fria leken? I så fall hur eller på vilket sätt?

1.3 Definitioner

För att underlätta läsningen av examensarbete väljer vi att definiera några återkommande begrepp. Definitionerna är våra egna tolkningar.

Kommunikation - Kommunikationen handlar inte enbart om det verbala språket utan även andra kommunikationsätt, med andra kommunikationsätt menar vi kroppsspråk, rörelser, gester och miner. Kommunikation är en viktig del i barns och vuxnas samspel. Ordet språk kommer att användas som en synonym till kommunikation i detta sammanhang.

Fri lek – Den lek vi utgått ifrån är när barnen har så kallad ”fri lek”, vilket innebär att barnen själva bestämmer vad de vill göra. Lek kan definieras på olika sätt så som att barnen sitter och samtalar eller deltar in en rollek med mera.

2 Tidigare forskning och teorier

Då vi bestämt oss om inriktningen på syftet, en jämförelse i barns kommunikation i deras fria lek mellan en ute respektive innemiljö, uppmärksammade vi att det inte fanns någon nämnvärd forskning inom detta område. I Lpfö98 (Skolverket, 1998, s. 27) går

det att läsa att språk och lek är grundläggande aktiviteter i förskolan och därför viktigt för barns utveckling. I kommande text presenteras olika teorier och forskning kring kommunikation och lek. Anledningen till att vi valt att lägga fokus på kommunikationssätten i barns fria lek ur ett teoretiskt perspektiv är främst att vi i diskussionen vill kunna belysa och jämföra kommunikationen i leken både i en ute och en innemiljö. Vi har valt att inte ta med all tidigare forskning i vår empiri och analys.

2.1 Barns språkutveckling och kommunikation

Detta gjorde att vi ville studera vidare för att försöka förstå varför barnen ändrar sin kommunikation och sitt beteende i leken beroende på miljön. Därför har vi valt att lägga

fokus på forskarna Granberg, Ladberg, Svensson, Säljö och Pramling Samulesson med flera eftersom de har forskat inom områdena kommunikation och lek. Vi ville synliggöra forskarnas resultat inom både kommunikationen och leken. Därför valde vi att använda oss av deras forskning för att synliggöra resultatet i vår studie om samspelet mellan kommunikationen i barnens fria lek.

När det pratas om kommunikation påpekar Svensson (1998) att det oftast är tal- eller skriftspråket som avses. Kommunikation innehåller emellertid mycket mer än så, det kan även vara kroppsspråk, teckenspråk, punktskrift, morsesignaler och läten. Han anser även att språket är viktigt för den kognitiva förmågan och att det har en social funktion eftersom det påverkar människans tänkande. Orden i ett samtal har inte enbart någon betydelse i en kommunikation utan även sättet att uttrycka sitt meddelande på.

Granberg (1999) anser att detta kan man uttrycka med kroppsspråk eller betoning på orden för att kunna förmedla information. Något som är viktigt för att barn ska få goda förutsättningar i sin språkutveckling är att bli sedda och förstådda. Detta kan utvecklas genom nära relation till föräldrar, annan vuxen eller pedagog.

Redan i fosterstadiet poängterar Ladberg (2000, s. 37) att barn börjar tillägna sig språket eftersom fostret hör moderns röst genom fostervätskan och genom hennes kropp. Det barnet kan uppfatta är mumlet som finns i språkmelodin. Det första året lär sig barnet kommunicera via kroppskontakt och genom rörelser, rytmer och ljud.

Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) belyser att spädbarn kommunicerar genom joller, skrik och gråt. När vuxna härmar barns joller uppstår en kommunikation mellan dem och barnet. Svensson (1998) menar att detta stärker barnets självkänsla och intresset av att samtala.

Vygotskij (Säljö, 2001) anser att det är viktigt med en välordnad och stimulerande miljö som erbjuder utmaningar, för att barnen ska kunna utveckla sina avancerade språkliga färdigheter. För att utveckla barns talande språk och aktiva ordförråd påpekar Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992) att det är viktigt att vuxna läser böcker och berättar sagor för barnen i deras vardag. Säljö (2001) påpekar för att barn ska bli delaktiga i hur människor i deras omgivning uppfattar och förklarar företeelser är det viktigt att man kommunicerar om vad som händer i leken.

Holmsen (2005) påpekar att det är viktigare att analysera vuxnas kommunikation och relation till varje enskilt barn och även gå ner på barnens nivå när vi kommunicerar med dem.

I relation från barn till vuxen i en kommunikation menar Nilsson (2005) att barnen oftast använder leende och ögonkontakt för att få den vuxne att stanna kvar i barnens närhet. Denna kontakt skapar en relation som vara livet ut barn och vuxen emellan. Ett samspel kan inte uppstå om inte det finns en kommunikation emellan barn och vuxen. När det gäller kommunikation i leken går barnen in i en interaktion med varandra,

i detta syfte att fördela rollerna i leken. För att leken ska kunna börja och ta form är kommunikation och argumentation en förutsättning. Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2000) hävdar att i denna kommunikation får barnen argumentera och ta hänsyn och lyssna på de andra barnen för att leken ska kunna börja

När barnen kommunicerar med varandra blir de medvetna om att det finns andra åsikter än deras egna i en kommunikation, anser Piaget. Han menar även att för det ska bli ett demokratiskt förhållningssätt är det viktigt i ett samtal med andra barn att barnen lär sig att ta andras perspektiv och ta hänsyn till detta (Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson, 2000).

Förutom att barn använder den verbala kommunikationen använder de även kroppsspråket som en kommunikation. Oftast använder barnen båda dessa kommunikationer i den fria leken och även andra kommunikationskanaler. Dessa används för att nå fram till de barn som de vill leka med påpekar Jorup och Preisler (2001, s. 47). Michèlsen (2004, s. 70) påpekar att kroppsspråket kan även i leken innebära att barnen knuffas, kramas eller springer, detta för att visa lycka eller missnöje. De kan även använda ögonkontakt för att svara eller avvisa varandra under lekens gång. I leken finns det även andra sorters kroppsspråk så som gester, skratt, rop och miner, detta gör även att barnen kan förstå varandra under lekens gång

Olsson och Granlund (1989) hävdar att om man observerar barn i deras lek kan man ibland uppfatta en styrande kommunikation, vilket innebär att barnen delar ut kommandon till sina lekkamrater detta för att nå sitt mål, barnet vill ha bilen då delar barnet ut kommandot till andra lekkamrater som exempelvis ”ta bilen till mig!”. Styrande barn kan förekomma under lekens gång, detta innebär att barnen talar om hur deras lekkamrater ska agera i leken och vilka roller de ska inta. I kontaktskapande kommunikation är det kommunikationen som är målet. Det innebär att barn kan hälsa på varandra, kramas eller leka tittut. Kontaktskapandet går att uppfatta exempelvis när barn ska börja leka, då ett av barnen gör en inbjudan i leken. Detta kan göras med de olika språken så som det kroppsliga och även det verbala språket. För att dessa kommunikationssätt ska fungera är kommunikationen beroende av olika förutsättningar

så som motoriken, sinnena och begåvningens funktion samt miljön runt omkring barnen. Det som stimulerar och utvecklar barns olika förmågor har förmodligen också effekt på barnens kommunikativa utveckling.

I Lpfö98 (Skolverket, 1998, s. 29) finns det grunder för språkets och kommunikationens relevans, både för barnens individuella utveckling och för vårt samhälles demokratiska värdegrund. Språket kopplas samman med såväl lärande som barnets identitetsutveckling, varför det är viktigt att inom förskolan utveckla och stimulera barnens språkliga utveckling.

2.2 Vad är lek?

Vi har valt att klargöra vad lek är och vad det innebär. Detta för att vi anser att leken är en stor del i barns utveckling och genom leken följer också kommunikationen vilket gör att det blir ett samspel mellan barnen under lekens gång. I leken följer oftast ett språk eller en kommunikation med, därför har vi valt att studera kommunikationen i den fria leken och vad det innebär.

I Nationalencyklopedin (2009-10-16) beskrivs leken vara en låtsasverksamhet. Det är en verksamhet som innebär ”som om”. Kroppsspråket och den verbala kommunikationen förmedlar att leken är på låtsas. Oftast skiljs det på regellek, rollek, sensomotorisk lek, och konstruktionslek men det ingår till större del samtidigt i samma lek. Fagerli,

Lillemyr och Söbstad (2001) poängterar att i regellek måste reglerna följas, vilket

innebär ofta att barnen samspelar med varandra, exempel på en sådan lek kan vara kurragömma eller fotboll. Regelleken handlar om att barnen ska förstå vad de gör och att reglerna är centrum för att leken ska kunna fortsätta. I en sådan lek handlar det mycket om att barnen lär sig samarbeta och hjälpa varandra när något annat barn inte förstår reglerna i leken.

I rolleken finns det inslag av olika roller, leker barnen exempelvis mamma måste de uppträda som en mamma i leken. Rolleken är en form som återspeglar de kulturella värderingarna som finns i samhället. Barnen lär sig även under rolleken att få empati för andra människor detta genom att de kan sätta sig in i andras situationer. Barnen lär sig även saker om sig själva och om sin egen roll i verkligheten.

Genom kommunikativa signaler leker barnen med varandra och då går det att höra ofta ”vi låtsas att” under den fria lekens gång. Lek är en skapande verksamhet hävdar Knutsdotter Olofsson (1996) barnen gör det utifrån egna initiativ och önskemål och inte för att vuxna vill det.

I leken bearbetar barnen det de har upplevt men även fantasierna kommer fram, barnen lär sig kommunicerar och övar på sin sociala kompetens. Det handlar helt enkelt om att barnen utvecklar sin kommunikativa kompetens och med detta medföljer ett gott samarbete och samspel.

2.3 Barns fria lek

När barnen är i den fria leken väljer de själva om de vill vara med eller inte vara med och då kan leken upplevas mer med glädje gentemot om leken var styrd. När barnen går in i den fria leken finns det oftast inga färdiga riktlinjer eller givna mål Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003). Eidevald (2009) påpekar att när barnen själva konstruerar en lek så är den fri, alltså fri lek. I den fria leken ska pedagogerna inte lägga sig i så mycket utan låta barnen försöka lösa de problem och konflikter som uppstår. Pedagogerna ska bland annat finnas där och hjälpa barnen om de blir osams och om de inte kan lösa problemen själva. Pedagogerna får inte styra leken men de ska skapa förutsättningar för barnen och den fria leken. I den fria leken lär sig barn att använda sin fantasi och att samarbeta vilket är viktigt för att lära sig att kommunicera och förstå lekens regler.

Begreppet fri lek sammankopplas ofta med reformpedagogen Fröbel, detta eftersom han anser att leken är en viktig grund i barns utveckling. Reformpedagogen Fröbel var

grundaren till kindergarten i Tyskland som senare blev barnträdgården i Sverige. Fröbel menar att lekens betydelse är viktig för barns utveckling både fysiskt och psykiskt i

leken (Lindqvist, 1996).

Kuntsdotter Olofsson (2001) hävdar att leken är den aktivitet som ger barnen så mycket social kompetens än vad någon annan aktivitet gör. Detta går att uppmärksamma då man ser barnen leker verklighetsförankrade lekar.

3 Metod

I detta kapitel presenteras vilka metoder som används för att genomföra observationerna gällande barns kommunikation i den fria leken i en ute respektive innemiljö, nämligen intervjuer, videofilmning och skriftliga observationer. Vidare diskuteras urval, genomförande och etiska övervägande.

3.1 Metodval och metoddiskussion

Eftersom undersökningen handlar om att få syn på barns kommunikation i den fria leken, valde vi att använda oss av kvalitativa metoder. Vi valde kvalitativa metoder för att vi tror att vi kan fånga in ett större urval av empiri i vårt studerande syfte. Detta för att vi ville garderar oss för att inte missa något i kommunikationen under den fria leken.

En kvalitativ undersökning kan enkelt sägas svara på frågorna ”Hur” och ”Varför”. För att få ett brett material att analysera valde vi flera olika kvalitativa metoder att arbeta med. Det var genom videofilmning, skriftliga observationer samt intervjuer med pedagoger som vi samlade in empiri och sedan analyserade i vår studie. Vi valde videofilmning av kommunikationen i den fria leken för att se om vi kunde finna skillnader på kommunikationen under olika händelser i leken. Under en videofilmning finns det en möjlighet att se kroppsspråket och uppfatta barns kommunikation i den fria leken menar Pramling Samuelsson och Lindahl (1999, s. 33-36). En videofilmning kan studeras flera gånger och analyseras och därefter är det lättare att se exempelvis som kroppsspråk, ansiktsuttryck och mimik. Detta är händelser som kanske inte uppmärksammats om det bara fanns ett tillfälle att se situationen som exempelvis vid en skriftlig observation. När det förs anteckningar under en observation finns det bara en möjlighet att hinna uppfatta en händelse istället för flera.

Holmsen (2005) påpekar att det är en stor fördel att använda videofilmning, vid en sådan observation går det att registrera den icke verbala kommunikationen, så som mimik, ansiktsuttryck med mera.

Det är viktigt att som intervjuare vara lyhörd och behandla varje person som en individ för att låta dem ge uttryck för sina tankar och åsikter. Några exempel som är bra att tänka på är att du ska välja rätt plats, vara väl förberedd och välja en bra tidpunkt när det passar verksamheten (Doverborg och Pramling Samuelsson, 2000).

3.1.1 Intervju

Vi valde att intervjua tre förskollärare som arbetar på avdelningen detta eftersom de har en bra insyn på barnens kommunikation och deras lek i både ute- och innemiljön. Intervjuerna utfördes under de fyra dagarna som vi observerade och filmade på. Vi valde att intervjua förskollärarna efter vi hade observerat för att möjligheten fanns att det kunde uppstå frågor under observationen. Det underlättade även att diskutera utifrån ett material som vi samlat in och kunde bryta ner. Vi valde att använda oss av samma frågor till alla tre förskollärarna (se bilaga 2).

3.1.2 Videofilmning och observation

Vi valde att göra vår undersökning på en förskola för att begränsa oss så att vi kunde gå djupare in i vår empiri och analysera det mer. Vi gjorde observationerna under fyra dagar på förskolan och de skriftliga observationerna och videofilmningen tog sammanlagt sex timmar. Då blev det både skrivna observationer, intervjuer och

videofilmning, vilket resulterade i att vår empiri blev ett primärmaterial. Detta för att vi anser att de olika metoderna kompletterar varandra under observationstillfällena. Metoderna kompletterade varandra på så sätt att vid en av observationerna kunde inte videofilmningen genomföras då barnen upphörde att leka, på grund av att vi kom in i rummet. Vilket innebar att vi fick fortsätta med skriftliga observationer då leken tog form igen.

Ett av våra videofilmingstillfälle som vi benämner som röstens betydelse var inomhus, i ett rum som barnen kallar för dockis. I detta rum fanns dockor, spis, bord och stolar, dockvagnar, servis och djur. I rummet vistades en flicka och en pojke som var mitt uppe i sin mamma,pappa, barn lek. I leken användes det verbalt språk ifrån flickan men mer kroppsligt språk ifrån pojken. Denna observation gjordes med videofilmning och även en skriftlig observation, detta tog cirka 30 minuter.

Ett annat tillfälle kallar vi för fysisk beröring och läten, utspelade sig även detta inomhus i samlingsrummet där fyra pojkar hade en brottningslek. Denna lek gick ut på att de fick dra ner varandra till golvet, i lek användes mest ljudeffekter och läten. Observationstillfället tog 30 minuter och gjordes med skriftliga observationer och videofilmning.

Ett av våra tillfällen kallar vi för samspel mellan kroppsspråk och verbal kommunikation, observationstillfället tog 45 minuter som också var inomhus och utspelade sig i samma rum vid ett senare tillfälle samma dag. Här utspelade sig en musikstund med fyra flickor där två av flickorna hade varsin gitarr. I denna lek användes det verbala språket mellan två av flickorna och det kroppsliga språket mellan de två andra flickorna. Här utspelade det sig två parallella lekar samtidigt vilket inte verkade störa någon av flickorna. Den andra leken handlade om en ägare till en hund och hunden som hela tiden skulle hämta ett ben som ”husse” kastade iväg. Här användes endast det kroppsliga språket varvid de verkade förstå varandra vad som gällde under lekens gång.

Episoden som utspelade sig i utemiljön handlade om vattenlek, vilket vi benämner för inbjudan till lek. I denna lek var det till en början bara pojkar som lekte, men efter en stund närmade sig en flicka deras lek. Leken bestod endast av kroppsspråket mellan alla barnen, pojkarna försökte bjuda in en flicka i leken genom att göra plats för henne med men hon tog inte tillfället i akt. Pojkarna gjorde inga fler inbjudningar utan fortsatte med sin vattenlek. Detta observationstillfälle tog cirka 45 minuter och metoderna som användes var videofilmning och skriftliga observationer.

Ett av tillfällena som observerades var även detta i utemiljö och kallas för den verbala inbjudan och utspelade sig vid en trä båt. Observationstillfället tog cirka 45 minuter och här användes det beskrivande observationer och även videofilmning. Här var det tre flickor som planerade och gick igenom vilken lek de skulle leka och hur den skulle se ut. Flickorna gick igenom rollsättningen och kom då underfund med att de behövde pojkarnas hjälp med papparollen. Inbjudan som flickorna använde var av det verbala språket och sade till pojkarna ”vill ni vara med och leka mamma, pappa, barn?”. Pojkarna svarade att de inte ville medverka genom kroppsspråket med att springa därifrån. Istället började pojkarna att starta en jagarlek, här försökte de då få med sig flickorna i denna lek, vilket de inte fick utan de fick till slut återgå till flickornas lek och medverka i denna.

Ett annat tillfälle utspelade sig i en innemiljö och kallas för dans som språk då i ett stort lekrum och detta observationstillfälle tog cirka 30 minuter. Vi använde oss av både skriftliga och videofilmnings observationer. I denna episod sätter en pedagog på musik på barnens begäran och flickorna börjar dansa och hoppa. Pojkarna deltog inte i leken vilket de talade om både verbalt och kroppsligt. De föredrog att sitta på en bänk och studera flickorna.

Nästa observationstillfälle utspelade sig både i ute och innemiljön och tog 45 minuter sammanlagt som kallas för när kommunikationen brister. Vi använde både videofilmning och skriftliga observationer under dessa tillfällen som observationerna utspelade sig. Denna episod handlar om en flicka som finns med i de olika observationstillfällena. Hon deltar inte i de olika lekarna som alla de andra barnen deltar

i, utan står sidan om och studerar hur och vad barnen leker. Under hela processen kommunicerar hon inte med något barn varken med kroppsspråket och det verbala språket.

Under observationerna har vi lärt oss att genom bearbetning och analys av vårt empiri förstå det vi erfarit. Det vi erfarit och upptäckt är även nya sidor och egenskaper som vi trott vi visste något om. Vi har även fått lära oss att se och höra andras sätt att se på tillvaron och kommunikations- och leksituationer som framkommit. Det vi menar med andras sätt är barnens och pedagogernas perspektiv gällande kommunikationen och leken. Sammanfattningsvis har vi uppmärksammat att metoderna vi valde till våra observationer fungerade bra att arbeta med både tillsammans och var för sig.

3.2 Genomförande och Urval

Under våren började vi diskutera vilken inriktning examensarbete skulle ta. Vi begränsade vårt område vilket ledde till att vi skrev om jämförelsen mellan utemiljö och innemiljö och barns språk i den fria leken. Vi gick ut och frågade områdeschefen om ett godkännande för att få intervjua och observera på en avdelning på en förskola, vilket vi fick. Vi förhörde oss om det fanns något intresse ifrån pedagogernas sida att medverka i undersökningen, vilket det gjorde. Under våren och sommaren uppkom en del av våra frågeställningar och anteckningar gjordes som togs upp igen när projektarbetet började. Vi strukturerade upp ett tidsschema för att utnyttja vår tid. Samtidigt läste vi in oss på teoretiska ämnen och tidigare forskning som knöt an till vår studie. Det empiriska materialet som vi samlade in gjorde vi på hösten då alla barnen hade kommit tillbaks ifrån semestrar och färdiginskolats. Vårt empiriska material bestod av videofilmning och skriftliga observationer om barns kommunikation i den fria leken som bestod av ett flertal tillfällen, vi gjorde även intervjuer med pedagogerna under samma period.

Intervjuerna som gjordes var individuella utifrån frågor som vi sammanställt under tiden vi skrev projektplanen. Intervjutillfällena hade vi planerat in samtidigt som vi gjorde våra observationer, men under observationstillfällen uppkom det nya frågor i samband med observationstillfället som senare togs upp i vårt empiriska material. Vi valde tre pedagoger som skulle intervjuas för att de arbetade på avdelningen och de hade en bred kompetens inom barns språkutveckling. Intervjuerna som utfördes med pedagogerna gjordes samtidigt som vi gjorde observationerna eller i direkt anknytning till observationstillfället. Detta för att det uppkom nya frågor i samband med observationerna. Pedagogerna som intervjuades fanns inte på plats samtidigt vilket ledde till att pedagogerna intervjuades vid olika tillfällen. Detta resulterade i att pedagogernas svar inte kunde påverkas av varandra. Under observationstillfällena då intervjuerna utfördes var det mer som ett samtal där våra tankar och idéer utbytes oss emellan. Vi ansåg att pedagogerna hade en god insyn när det gällde barnens kommunikation i den fria leken. De arbetade med bland annat lekarbete för barns språkutveckling. Lekarbete innebär för pedagogiken att barnet ska utvecklas på de sätt

som lekande befrämjar utveckling och lärande, det vill säga socialt, känslomässigt, språkligt och vad gäller tänkande, koncentration och självkänsla anser Häggström (2007).

När vi valde förskola utgick vi ifrån våra erfarenheter via vår verksamhetsförlagdatid, vi ansåg att förskolan arbetar mycket med barns språk och deras utveckling för att barnen ska få en lättare övergång till grundskolan. Vi valde en avdelning på förskolan där det fanns 18 stycken barn varav åtta stycken var flickor och tio stycken var pojkar. Vi jämförde samma barn i deras innemiljö respektive utemiljö, detta för att det skulle bli en större helhet i jämförelsen. Barnens ålder på avdelning var 4-6 år och vi valde denna eftersom vi ville studera den verbala kommunikationen och kroppsspråket i den fria leken. Vi valde barn i åldern 4-6 år för de har oftast både kroppsspråket och andra kommunikationssätt så som den verbala kommunikationen med sig under den fria leken. De barn som ingick i undersökningen var etisk svenska medborgare i sitt ursprung.

Antalet observationsdagar var fyra stycken som bokades efter varje tillfälle och antal observationstillfällen var sju stycken, dessa observationstillfällen varade mellan 30 - 45 minuter. Barnantalet varierade vid de olika filmtillfällena, detta beroende på vilken lek som barnen lekte.

Eftersom vårt syfte var att jämföra barns kommunikation i en ute respektive innemiljö i den fria leken så ansåg vi att vårt val av kvalitativa metoder så som videofilmning, skriftliga observationer samt intervjuer gynnade vår insamling av empirin.

3.3 Forskningsetiska övervägande

Patel och Davidson (2003) tydliggör att det är oerhört viktigt att informera de personer som ska besvara frågorna om vad materialet ska användas till, detta eftersom en del föräldrar inte vill att deras barn ska medverka och bli sedda på internet.

På avdelningen som vi gjorde våra observationer och intervjuer på hade ett informationsblad satts upp på anslagstavlan. Informationen hade även lämnats ut under ett föräldramöte, informationen handlade om vad vi skulle göra och i vilket syfte (se bilaga 1). Det medföljde även en lista för påskrivning av ett medgivande ifrån föräldrarna för att barnen skulle få medverka i denna undersökning. För att inte kunna identifiera barn, pedagoger och förskolan behandlas den insamlade empirin konfidentiellt. För att avidentifiera de medverkade personerna valde vi att inte använda några namn.

Innan vi skulle börja med våra observationer medverkade vi i en samling på morgonen för att informera barnen varför vi var där och vad vi skulle göra. Detta för att barnen skulle känna sig trygga i sin miljö eftersom det är vi som kommer in i deras miljö och

observerar deras kommunikation i leken. Eftersom vi kom att närvara i deras vardag vilket inte är vanligt för barnen var det viktigt att informera vad vi ville observera, detta för att inte kommunikationen i leken skulle få någon påverkan på språket.

Intervjuerna med pedagogerna valde vi att göra separata endast för att deras svar inte skulle påverka varandra under intervjutillfällena. Innan vi skulle börja samla in vår empiri bokade vi en tid med pedagogerna för att informera dem om vårt arbete och syfte med våra observationer. Detta för att göra pedagogerna mer delaktiga och införstådda med vårt observationsarbete. Vi frågade även om det gick bra att intervju samtidigt som vi gjorde våra observationer, vilket de gav sitt medgivande till.

3.4 Analysbeskrivning

När vi hade samlat in vår empiri ifrån förskolan gick vi igenom det tillsammans. Vi analyserade våra skriftliga observationer och intervjuer för att sedan parallellt gå igenom detta med våra videofilmningar. När vi analyserat klart vår empiri och gjort våra tolkningar på våra observationer insåg vi att våra hypoteser om kommunikationen i den fria leken var annorlunda i utemiljön jämfört med innemiljön. Vi tolkade vår empiri utifrån vårt syfte och våra frågeställningar detta för att kunna uppmärksamma barnens kommunikationssätt i deras fria lek i ute och innemiljön. Därefter kategoriserade vi de olika episoderna för att kunna uppmärksamma om det fanns någon skillnad i barnens kommunikation i en ute och innemiljö. Slutligen sammankopplade vi vår insamlade empiri med vår litteratur och drog sedan slutsatser om barnens kommunikation i den fria leken i en ute och innemiljö.

4 Resultat och Analys

I den här delen av studien presenteras resultatet av undersökningen, som består av olika kommunikationssätt som ingått i leken och vilka som har iakttagits med att hjälpa av videoobservationerna, skriftliga observationer samt intervjuerna med pedagogerna. De olika episoderna som vi har observerat kommer också att analyseras och kopplas till litteraturen. Kapitlet är uppdelat i olika delar utifrån vad som observerades på förskolan. De första delarna är en beskrivning av hur kommunikationen användes i barnens fria lek. En del sidor senare beskrivs kommunikationen utifrån när bland annat kommunikationen brister, flickor - pojkar, olika kommunikation = olika lekar samt jämförelse mellan ute- och innemiljö.

4.1 Presentation av empirin

Under genomgången av vår empiri fann vi olika aspekter som vi kommer att utgå ifrån

och det är följande röstens betydelse, fysisk beröring och läten, samspel mellan kroppsspråk och verbal kommunikation, inbjudan till lek, den verbala inbjudan och dans som språk. Vi valde att analysera dessa för att vi uppmärksammade tydlig och

varierande kommunikation inom dessa episoder. Vi valde även dessa episoder eftersom de utspelade sig både i ute- och i innemiljöer. Det som även uppmärksammades var att vi såg variation av kommunikationer, lekar, könsindelning och antal barn i episoderna. Under de olika observationstillfällena uppmärksammades det att barnen ofta delade upp sig efterhand som deras fantasi på lekar uppstod. Gick vi in i de olika rummen på avdelningen kunde man uppfatta olika språk så som det verbala och det kroppsliga språket som då utspelade sig i de olika lekarna. Kommunikationen var överlag aktiv mellan barnen i de olika lekarna, de använde sig av både det verbala och det kroppsliga språket. Det fanns ett barn som inte var lika aktivt till att delta i lekarna som de andra barnen var, detta trots att de andra barnen bjöd in till lek.

Detta gjorde de genom att de flyttade på sig och gav plats i leken, alltså genom det kroppsliga språket som användes. Ett annat sätt som användes var det verbala språket där barnen tilltalade henne genom att säga ”kom med och lek”. Vilket det kommer att tas upp ytterligare under kommande sidor.

4.1.1 Röstens betydelse

Det var eftermiddag på förskolan och på avdelningen lekte en pojke och en flicka med varandra i dockrummet. Detta rum var mycket litet och nästan för trångt att filma i. Till

en början satt pojken och lekte med en telefon och flickan med en docka. Pojken sade ingenting och slutade att leka när vi kom in i rummet för att observera. Flickan försökte få kontakt med honom genom att ändra sin röst och kalla honom för pappa. Efter en stund var pojken med i leken och då rullade pojken fram dockvagnen till flickan som då stoppade ner dockan i vagnen. Kroppsspråket visade vad han ville och flickan förstod och fullföljde leken via den kommunikation som pågick dem emellan. Flickan fortsatte att prata till pojken med ändrad röst och tilltalade honom ”pappa, nu ska jag gå och handla”. Pojken svarade fortfarande inte utan fortsatte att leka med telefonen. Flickan råkade då välta ner kastruller och leksakspengar på golvet och blev rädd. Då reagerade pojken och gick ur leken och sade med sin egen röst ”det är ingen fara” och lugnade flickan med dessa ord. Flickan svarade då snabbt med ”jag blev inte rädd, det var inget farligt”.

Därefter bjöd flickan in pojken i leken igen genom att hon ändrade på sin röst när hon tilltalade pojken. Han tog inte emot inbjudan denna gång heller. Kan detta kanske bero på att pojken inte utvecklat ett samspel i leken? Han pratade fortfarande inte med flickan utan började istället plocka upp leksakspengarna. Därefter tilltalade han henne med ändrat röstläge och talade därigenom om att han trätt in i leken igen samtidigt som han gav henne pengarna för att hon skulle gå och handla.

De fortsatte att leka var för sig, flickan med dockvagnen och pojken med telefonen. Flickan pratade bara med sig själv med en ändrad röst medan pojken inte pratade alls när han lekte med telefonen. Det vi kunde se var att de lekte tillsammans men ändå var för sig. När de lekte på detta vis såg man att ingen av dem styrde i leken.

4.1.2 Fysisk beröring och läten

Vi befinner oss i ett stort rektangulärt rum där det finns en madrassoffa i ena hörnet. Här utspelar sig en brottningslek mellan tre pojkar varav den ena styr leken med hjälp av kroppsspråket. Brottningsleken går ut på att pojkarna brottar ner varandra, knuffas, puttas och de drar i varandra. Soffan förefaller vara en fristad, vilket innebär att leken stannar upp när de befinner sig på soffan. En del av den verbala kommunikationen som används är ordet ”cowboy” som upprepas ett flertal gånger. Vi kunde även uppfatta olika sorters läten i samband med brottningsleken så som ”twaa”, ”twij”, ”caboo”, ”pijo”, ”paa”. Brottningen fortsätter med att pojkarna puttar och välter varandra, pojken som styr leken säger ” Det är alla mot alla”. På det sätt vi uppfattar att han styr leken är att han genom verbal kommunikation talar om för de andra barnen vad som ska ske i leken. En fjärde pojke har kommit in i rummet och studerar lite tveksamt de andra pojkarna i deras lek. De andra pojkarna börjar knuffa och dra i pojkens kläder, kanske är detta ett sätt att bjuda in pojken i leken. Tveksamt började pojken leka med de andra pojkarna men är fortfarande reserverad i sitt beteende under lekens gång. Den fjärde pojken säger plötsligt ”Man får inte dra så”, då en annan pojke drar i hans tröja. Genom att pojken inte säger ”Du får inte dra så i min tröja. Så är han fortfarande kvar i leken och i rollen.

När en av pojkarna hamnade i underläge ändrades strukturen i leken till att pojken i underläget blev en bebis. Detta sade pojken själv genom att konstatera ”jag är en bebis”. Under lekens gång när de drog och slet i varandra började de att snurra varandra med armarna.

Detta ledde till att leken förändrades till en karusell där de snurrade varandra runt i rummet. Här utbrast en av pojkarna ”här kommer karusellen”, vilket var en av de få verbala kommunikationer som uppkom under lekens gång.

Den fjärde pojken som kom sist in i leken följde inte riktigt med i de andra pojkarnas lekbeteende och medverkan i leken. Han stannade ofta upp och studerade de övriga pojkarna, hur de gick tillväga både när det gällde själva leken men också när det gällde kommunikationen.

4.1.3 Samspel mellan kroppsspråk och verbal kommunikation

Fyra flickor hade samlats i soffan med två gitarrer, de satt och hade en egen sångstund. Vi hörde sånger upprepas ifrån den stora sångstunden som hela förskolan hade haft. I gruppen av flickor var det en som styrde över de andra flickorna som var med i leken. Detta gjorde hon genom att tala om vad de andra flickorna skulle spela, sjunga och när de skulle klappa. Hon bestämde även vilka visor de skulle sjunga, var de skulle sitta och stå. En av de andra flickorna följde den styrande flickan i allt hon gjorde, som exempelvis hur hon höll i gitarren och hur hon satt. Hon var mycket noga med att studera henne i varje rörelse som hon gjorde och även i allt hon sade.

De andra två flickorna var lite mer ostyrda, de lekte en annan lek vid sidan om mellan varje order som de väntade på. Dessa två flickor lekte hund och ”husse” på så sätt att ägaren kastade en leksak som hunden sprang (flickan kröp) och hämtade. Flickorna i denna lek pratade inte så mycket med varandra men de förstod sig på leken och vad den gick ut på. Här såg vi tydligt att det var kroppsspråket och ögonkontakten som var ett samspel mellan dessa två flickor. När den styrande flickan ville ha in dessa två flickor i leken frågade hon vilka visor som de ville sjunga. När de svarade ändrade den styrande flickan valet av visan och började spela och sjunga.

Här såg vi tydligt hur den styrande flickan använde den verbala kommunikationen för att styra de andra flickorna i leken. Leken får sina former och regler genom den verbala kommunikationen, innehållet kan däremot styras av kroppsspråket hävdar Knutsdotter Olofsson (2001). Flickan använde även sig mycket av kroppsspråket genom att ställa sig i vägen och sätta armarna i sidorna för att visa flickorna var de skulle vara och vad de skulle göra. Därigenom visar hon tydligt med kroppsspråket att det är hon som styr leken och får då även bekräftelse på sin position i leken. Under tiden som vi observerade flickorna såg vi två olika sorters språk parallellt med varandra under lekens gång. Den ena leken var med kroppsspråket då de lekte hund och den andra leken var med den verbala kommunikationen då de använde sig av gitarrer.

4.1.4 Inbjudan till lek

En förmiddag var det mulet och det regnade en hel del. Efter mellanmålet var det dags för barnen att gå ut och ha fri lek på gården. Det var fortfarande blött ute och det hade samlats vatten i en stor rund kon och det hade även blivit en del vattenpölar på marken. Det var pojkarna som upptäckte vattnet först och sprang dit och började leka utan att tala om vad leken skulle handla om. Under lekens gång så kom och gick det barn som tittade på vad dessa pojkar lekte. En flicka kom och ställde sig bland pojkarna och studerade vad de lekte. Det var svårt att se om hon ville vara med i leken eller om hon bara var intresserad av vad pojkarna lekte. Pojkarna använde inte det verbala språket gällande inbjudan i leken utan kroppsspråket. Detta gjorde de genom att de flyttade sig åt sidan för att hon skulle få plats och medverka i leken. Det blev då upp till flickan själv att förstå inbjudan och lekreglerna samt välja om hon ville medverka. Flickan valde att efter en stund gå därifrån istället för att medverka. Kanske flickan inte förstod inbjudan och leksignalerna?

I Åm (1993) går det att läsa om Garveys analys där han påpekar att deltagarna i leken måste kunna skilja på lek och inte lek. Garvey menar att de barn som leker måste ha förmågan att abstrahera samspelsreglerna och att dessa är bindande för alla parter. Alla deltagare måste även visa förmåga att identifiera sig med lektemat och även bidra med utvecklingen i temat. Parterna måste även gå med på att lektemat kan förändras på vägen. Kan det vara så att flickan inte klarade av att läsa av samspelsreglerna?

4.1.5 Den verbala inbjudan

En eftermiddag då vi var ute på gården då hade tre flickor bemannat träbåten och bestämt att det skulle leka mamma, pappa, barn. Vi kunde höra hur de planerade leken och hur de bestämde rollbesättningen. Flickorna insåg att de behövde pojkarnas hjälp för att ha en pappa i leken. Flickorna gjorde en tydlig verbal inbjudan i form av ”vill ni vara med och leka mamma, pappa, barn?” till pojkarna. Detta ignorerades av pojkarna, de var inte intresserade. Pojkarna visade ett större intresse för jagarleken, vilket de försökte få flickorna att medverka i genom en kroppslig inbjudan i leken. Det gick till så att pojkarna sprang ifrån flickorna och försökte locka dem med sig. Eftersom detta misslyckades tog pojkarna till det verbala språket och sa istället ”kom och ta oss” till flickorna. Det var endast en flicka som svarade på denna inbjudan och började jaga pojkarna. De andra flickorna fortsatte att planera sin mamma, pappa, barn lek. Detta ledde till att pojkarna kom tillbaka och frågade om det inte kunde finnas två pappor i leken, vilket accepterades av flickorna. Trots att flickorna var tillmötesgående började pojkarna ännu en gång att jaga varandra, vilket ledde till att samspelet i leken rann ut i sanden. Flickorna fortsatte lekte mamma, pappa, barn leken utan pojkarna och pojkarna fortsatte med sin jagarlek.

4.1.6 Dans som språk

Vid ett tillfälle dansade barnen i det stora lekrummet. En av pedagogerna kom in och satte på en cd-skiva så att barnen fick lyssna på musik, på begäran ifrån barnen själva. Snart började fyra av de fem flickor som befann sig i rummet hoppa och dansa omkring. Då gick en av flickorna fram till en av de sex flickorna och tog henne i händerna, drog upp henne på golvet och började dansa och hoppa. Under tiden satt det fyra pojkar på en bänk och tittade på, dessa ville inte medverka i leken. Detta visade de tydligt med kroppsspråket genom att hålla sig fast i bänken när flickorna drog i dem och ville att de skulle vara med och dansa. Pojkarna använde sig även av det verbala språket och talade om att de inte var intresserade av att dansa. Flickorna fortsatte att hoppa och dansa till musiken, fast då de hoppade för mycket började cd-skivan hacka. Detta ledde till att pedagogerna sa till barnen flera gånger att inte hoppa utan dansa istället, vilket barnen inte lyssnade på då de var alltför glada och uppspelta av musiken. Till sist fick en pedagog komma in och stänga av musiken så att skivan inte blev förstörd varvid ”dansen” upphörde.

4.2 Flickor och pojkar

Under tiden vi observerade barnen i deras fria lek såg vi uppdelningen som uppstod mellan flickor och pojkar i de olika lekarna. Samtidigt kunde man höra språkets skillnader som barnen använde under de olika lekarna. Pojkarna använde mer läten och ljudeffekter i deras lekar medan flickorna hade ett mer verbalt språk. Kommunikationen som pojkarna använde i sina lekar verkade vara en förlängning av deras beteende. Det vill säga att ett slag fullföljdes av ett läte som exempelvis ”pow”, ”twii”, ”tjoff”. Flickorna använde sig av det verbala språket vilket innebar att de under lekens gång talade om vad som skulle hända och göras. Exempelvis ”nu ska vi gå och handla”, ”du får passa lillasyster”.

Svensson (1998) hävdar att orden i en kommunikation inte enbart har betydelse i samtalet utan även sättet att uttrycka sitt meddelande på. Detta kan uttryckas med kroppsspråk eller betoning på orden.

Lekarna som flickorna lekte var verklighetsförankrade lekar så som mamma, pappa, barn eller restaurang. Pojkarna hade mer brottarlekar, jagarlekar och konstruktionslekar och de använde mer utrymme under tiden de lekte. Det vi uppmärksammade var även att pojkarna använde mer av ytan på gården när de lekte ute men även i rummen när de lekte inne. Kan det vara så att pojkar leker på ett annorlunda sätt för att de inte behöver lika mycket direktiv i deras lekar jämfört med flickorna i deras lek? Pojkarnas lekar förefaller flyta på av sig själva medan flickorna behöver göra rollfördelningar och manus innan de börjar leka. Enligt Knutsdotter Olofsson (2001) så leker flickor mera rollekar då de tränar att bygga upp relationer med andra. Det innebär att barnen får lära sig att hålla sig till temat de leker och även acceptera och integrera sina och andras idéer och viljor. Hon menar även att barnen lär sig om turtagande, där det handlar om att barnen får turas om med idéer eller att vara i olika roller. Detta kallas även för de fyra lekreglerna: turtagande, ömsesidighet, samförstånd och att lösa konflikter. Flickornas lekar handlar mycket om att vårda och beskydda medan pojkar är mer intresserade av hur leksaker används. Pojkar använder mer rörliga leksaker så som polisbilar, pinnar med mera. Pojkar tar på sig yrkesroller och fiktiva roller som exempelvis superhjältar, marsmänniskor och astronauter i leken. Flickor tar gärna på sig en mansroll, medan pojkar sällan tar på sig en kvinnoroll. Flickornas lek återspeglar ofta mycket mer kommunikation och deras sociala sida tränas i lekarna. Knutsdotter Olofsson (2001) hävdar att det inte finns någon annan aktivitet än leken som ger barnen så mycket social kompetens så som leken ger. Pedagogerna på avdelningen bekräftar att dessa mönster avspeglas i flickornas och pojkarnas lekar.

4.3 Olika kommunikation = olika lekar

Hur barn inträder i leken kan gå till på olika sätt, upptäckte vi under vår observation. För att leken ska komma igång krävs det bland annat en kommunikation och argumentation från barnens sida. Det innebär att barnen måste lära sig att lyssna och ta hänsyn till varandra under lekens gång, poängterar Williams, Sheridan & Pramling Samuelsson (2000). I Lpfö98 (Skolverket, 1998 s. 27) står det att pedagogerna i förskolan skall utveckla barnen till att lära sig ta hänsyn och vilja hjälpa andra människor och förstå deras situation.

Under observationen har vi sett hur barnen använder sig av verbal kommunikation för att försöka få medverka i leken eller bjuda in andra barn i leken. För att få medverka i leken ställer barn oftast frågan ”får jag vara med?”, men denna fråga kan formuleras om och utvecklas till ett krav där det kan låta exempelvis så här ”jag vill vara med!”. Barnen bjuder även in andra barn i leken genom att fråga ”ska vi leka?”, ”vill du vara med och leka?”. I ett flertal observationer har vi uppmärksammat att dessa frågor har bemött av exempelvis tystnad, en blick ned i golvet utan att svara eller ett ignorerade av den som ställt frågan. Ett annat bemötande vi uppmärksammade var att de skickade ansvaret att svara på frågan till en annan deltagare.

Enligt Corsaro (1985) är det inte är så vanligt bland förskolebarnen att de frågar om lov att få medverka i leken. Han menar att barn istället tar till andra icke verbala strategier så som kroppsspråket. Detta kan vara att exempelvis leka vid sidan om den redan pågående leken. Jorup och Priesler (2001, s. 47) menar att genom att cirkulera runt den pågående leken kanske det uppstår möjlighet att senare få medverka i leken. Barn kombinerar olika språkkanaler så som kroppsspråk, verbalt språk eller icke verbalt språk för att nå fram till de barn de vill leka med.

När barnen väl kommit in i leken använder de sig av olika språkkanaler, som exempelvis ändrade röster för att tala om att de inträtt i leken. Gällande kommunikationen i leken går barnen in i en interaktion med varandra för att fördela rollerna i leken. För att leken ska kunna börja och ta form är kommunikation och argumentation en förutsättning. En annan förutsättning är att barnen har ett samspel och kan gå ut och in i leken och tala om vad som ska gälla under lekens gång enligt Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2000). Ett exempel är när den ena pojken säger: ”du får inte dra i min tröja? Kan det vara så att skillnaderna mellan ”man

får”... och ”du får”.... är att det ena uttalet är du då kvar i rollen och leken medan i det andra uttalet har du gått ut ur leken.

Barnen vi studerad ändrade ofta på sin röst när de gick in i en lek, vilket pedagogerna tolkade som att barnen tar på sig en roll och förstärker sin rollkaraktär. Vi uppmärksammade att flickorna gjorde detta allt som oftast. Däremot ändrade pojkarna inte lika mycket på sina röster när de lekte sina lekar men de kunde ändra på rösten när de lekte lekar med flickorna. Under lekens gång talade flickorna ofta om vad de skulle göra under leken. Det kunde låta så här ” nu ska jag bara gå och handla”, eller ”nu ska vi gå och lägga oss”, vilket vi hörde under vår observation av ”röstens betydelse”. Åm (1993) hävdar att de olika tempusformerna som barnen använder i sin lek är presens och imperfekt vilket hon delar upp i två plan. Det ena planet, presens, innebär att barnen förvränger rösten och använder en annan dialekt. Det andra planet är imperfekt som visar sig att här är leken inte på riktigt utan barnen går från verklighet till fantasi. Detta kallar Åm ”barnens lekspråk”.

Enligt pedagogerna pratar barnen på detta vis för att de vill tydliggöra vad de ska göra och att de andra barnen ska förstå leken. De menar också att barnen talar om vad de har för roll och vad den rollen ska göra, för att alla ska veta vad var och en ska göra i leken.

4.4 Jämförelse mellan utemiljö och innemiljö

Under observationerna uppmärksammades det att pojkarna lekte jagarlekar i utemiljön medan flickorna tog med sig mamma, pappa, barn leken ut. Vi såg även att det var svårt för flickorna att få med pojkarna i deras lekar. Precis som pojkarna hade för att få med flickorna i deras jagarlek, vilket kanske beror på att barnen hade större lekutrymme i utemiljön jämfört med innemiljön. De uppmärksammades även att pojkarna och flickorna lekte var för sig när de var i utemiljön, men när barnen lekte i innemiljön lekte de mer tillsammans. Könsuppdelningen var alltså mycket tydligare utomhus än inomhus, troligtvis är det miljön som påverkar barnens val av gruppindelningen gällande den fria leken.

Vi upptäckte att under leken i utemiljön användes inte det verbala språket lika mycket som det kroppsliga språket. Det som också uppmärksammades var att pojkarna använde sig av mer ljud och läten i sina lekar när det lekte i utemiljön. Denna förändring såg vi inte när det gällde flickornas kommunikation i leken gällande utemiljön. Något som pedagogerna observerat är att pojkarna inte tar med sig någon lek ut till utemiljön utan börjar ofta leka regellekar, medan flickorna tar med sig rolleken ut till utemiljön.

Troligen kan det vara så att pojkarna valde jagarleken istället för mamma, pappa, barn leken på grund av att i utemiljön finns det större utrymme jämfört med innemiljön.

Därigenom blir också språket annorlunda i jämförelse mellan flickor och pojkar utemiljön.

4.5 När kommunikationen brister

När barn använder kommunikation i leken kan det användas och uttrycka sig på olika sätt, vi observerade barnen när de använde sig av det verbala och det kroppsliga språket i den fria leken. Det fanns en flicka som återkom i de flesta videoepisoderna vi spelat

in. Hon uppehöll sig i bakgrunden vid de flesta lektillfällena och hon använde sig inte av vare sig det verbala eller det kroppsliga språket utan studerade endast de andra barnen. Under flertalet analyseringar såg vi att flickan fick flera inbjudningar ifrån barnen men flickan verkade inte förstå budskapet i inbjudningarna. I sådana här situationer är det viktigt att barnen är medvetna om hur de ska kommunicera med varandra och att de förstår varandras budskap. När det gäller kommunikationen mellan barnen i deras lek kan den ibland komma fram på ett helt annat vis än vad de tänkt sig. Detta för att barnen har lätt för att förstå sina egna tankar, men att omsätta dessa till ord och förklara för någon annan på ett bra sätt kan vara svårare än de tänkt sig. Trots att viljan finns hos bägge barnen att kunna förklara och att förstå varandra i leken kan det ändå bli fel i kommunikationen.

När vi filmade brottningsleken satt hon på en bänk och studerade pojkarna under en längre tid, därefter gick hon bara därifrån. Här fanns inga tecken på något kroppsligt eller verbalt försök till kontakt med pojkarna. Kanske kan det bero på att flickan har svårt att anpassa sig till det förhållningssätt som behövs i de olika lekarna. Det vill säga hon förstår kanske inte riktigt vad hennes roller förväntas göra i de olika lekarna. Vad andra barn förväntar sig av flickan i leken kanske inte hon förstår sig på, på grund av att kommunikationen inte är tillräckligt tydlig för henne.

När vi sedan filmade ute på gården då pojkarna lekte med vattnet kom flickan också fram och stod och studerade dem. Efter en stund flyttade sig en av pojkarna för att visa att hon fick vara med i leken utan att använda det verbala språket. Men i detta skede tog inte flickan emot inbjudan utan stod kvar, på samma ställe en lite stund, därefter gick hon därifrån. Våra iakttagelser bekräftades av en pedagog som berättade att denna flicka inte kan förstå alla kommunikationssignaler som de andra barnen har sänt ut. Pedagogen tror även att enligt hennes observationer på flickan kan det ha med osäkerhet att göra ifrån flickans håll. Det som även har uppmärksammats är att flickan verkar ha svårt att ta regi ifrån de andra barnen. Kommunikationen som flickan möter kanske inte heller är tillräckligt tydlig för henne. Däremot om flickan ska leka en lek som hon har sett på film så finns det inga konstigheter att förstå direktiven där.

Detta tror pedagogen beror på att då har flickan sett hur det går till i leken innan hon ska leka leken, detta gör att då vet hon vad hon ska göra och hur hon ska bete sig i leken. Detta visar att flickan behöver vägledning exempelvis av en film där flickan får se hur det ska gå till och vilket resultat det blir i leken. Med andra ord hon behöver väldigt klara direktiv av vad som krävs utav henne och hennes roll i leken. Detta visar att kommunikationen är viktig i alla situationer och att det är viktigt att alla barn har förstått meddelandet och tanken bakom leken innan leken börjar.

Vi uppmärksammade även detta lite senare då hon fanns med i en verklighetsförankrande lek som mamma, pappa, barn. De andra flickorna styrde i leken och delade ut rollerna och talade även om vad alla skulle göra och säga. Flickan tog sig an en del av direktiven men tröttnade snabbt. Vi trodde först att fasta direktiv kunde hjälpa flickan in i leken med det förstod vi senare att det inte gjorde. Då pojkarna kom och försökte få med sig flickorna in i sin lek som var en jagarlek var det bara denna flicka som tog emot den fysiska samt den verbala inbjudan. Men även här tröttnade hon snabbt och gick tillbaks till de andra flickorna och ställde sig i en studerande position och medverkade inte alls i leken.

När sedan danstillfället kom då de flesta flickorna dansade och hoppade var det hon som vaknade till. Hon gick fram till en av flickorna och tog tag i henne och började dansa med henne, detta var första gången som vi såg ett samspel mellan denna flicka och de andra barnen. Här ställde vi oss frågan varför ett samspel fungerade i denna aktivitet? Kanske hänger det samman med att i dansen behövdes inga direktiv och här förväntades det inget speciellt beteende från hennes sida. Flickan kunde läsa av att i denna aktivitet kunde de få göra som de själva ville och här fanns inga roller att inta. Det kan också vara så att flickan har erfarenhet utav dans och tycker om denna aktivitet och även förstår sig på dess mening. I flickans position skulle man kanske kunna tänka på vad som stimulerar och utvecklar hennes olika förmågor för att hennes kommunikativa förmåga ska kunna utvecklas.

4.6 Sammanfattning och slutsatser

Utifrån vårt syfte som var att jämföra barns kommunikation i deras fria lek har det framkommit att språket är en viktig del i barnens fria lek. Jorup och Priseler (2001) anser förutom att barn använder sig av den verbala kommunikationen använder de sig även av kroppsspråket. Oftast använder barnen både den verbala kommunikationen och kroppsspråket för att nå fram till de barn som de vill leka med.Vi kunde se att pojkarna använde sig mer av läten och ljudeffekter, medan flickorna hade ett mer verbalt språk. Pojkarnas kommunikation i leken verkade vara en förlängning av deras beteende. Pojkarnas lekar bestod mest av jagarlekar, fiktiva roller och yrkesroller så som kurragömma, fotboll, Batman och pjet.

Flickorna använde sig mer av det verbala språket vilket innebar att de talade om vad de skulle göra och vad som skulle hända under lekens gång. De kunde även ändra på sina röster för att förstärka sin roll i leken. När barnen kommunicerar med varandra i leken går barnen in i en interaktion med varandra dels för att fördela rollerna i leken. Kommunikation och argumentation är en förutsättning för att leken ska kunna ta form och börja menar Williams, Sheridan och Pramling Samuelson (2000). Kommunikationen som speglade sig i flickornas verklighetsförankrade lek var tydligt genomsyrat av tidigare erfarenheter i barnens vardag. Deras tal var tydligt förankrat i verklighetsförankrade lekar som uppstod genom vardagshändelser, som exempelvis: ”nu ska jag gå och handla”, eller ”nu ska vi gå och lägga oss”. Detta återkommer i deras lekar så som mamma, pappa, barn eller sångstund med instrument.

Observerade man hur barnen bjöd in till lek var det olika språkformer som användes, oftast verbal kommunikation då barnen frågade ”får jag vara med?” men det kunde även låta som ett påstående så som ”jag vill vara med!”. Olsson och Granlund (1989) menar att i barns lek går det ibland att uppfatta kommunikationen som styrande, vilket menas med att barnen delar ut kommandon till lekkamraterna och detta gör de för att nå sina mål. Vilket kan vara att barnet som är den styrande i leken säger ”ta bilen till mig”. Vilket vi såg under observationerna några av barnen sa ”jag vill vara med”.

Annat beteende som användes vid inbjudan var kroppsspråket där de helt enkelt klev åt sidan för att lämna plats åt nya deltagare. Under lekens gång uppmärksammades det att barnen ändrade sina röster allt eftersom de gick in i en roll. Pedagogerna menade att barnen förstärkte sin rollkaraktär genom detta.

När observationerna var utomhus såg vi att det fanns en tydligare könsmässig uppdelning mellan barnen när de lekte i utemiljö än när de lekte i en innemiljö. I leken utomhus upptäcktes det att den verbala kommunikationen inte användes lika mycket hos pojkarna utan här användes det kroppsliga språket mer. Detta innebar att den kroppsliga kommunikationen bestod mer av att knuffas, kramas och jaga varandra. Michèlsen (2004) påpekar att detta gör barnen för att visa lycka eller missnöje. Men han påpekar också att det kan finnas andra sorters kroppsspråk vilket kan vara gester, skratt samt rop. Pedagogerna har observerat att pojkar inte tar med sig någon lek ut medan flickorna kan fortsätta att leka verklighetsförankrade lekar ute på gården.

Den verbala kommunikationen har en stor betydelse när det gäller inbjudan och rollsättning i leken. Det kroppsliga språket är emellertid också nödvändigt eftersom det handlar om att kunna läsa av leken och dess regler. Olsson och Granlund (1989) hävdar att när barnen ska gå in i en lek eller bli inbjudna i den görs detta med de olika språken så som det kroppsliga samt det verbala språket. De menar vidare för att dessa kommunikationssätt ska kunna fungera är kommunikationen beroende av olika förutsättningar så som sinnena, motoriken och begåvningens funktion men även miljön runt omkring barnen. Det barnet förväntar sig av andra barn i leken kanske några barn

inte förstår sig på, på grund av att kommunikationen inte är tillräckligt tydliga för dem. En del av barnen behöver därför tydligare direktiv i leken än vad de andra barnen delar ut både gällande verbala och kroppsliga språket. Det kan även bero på att de inte förstår kommunikationen mellan de andra barnen på grund av att det kanske inte har samma erfarenheter som de andra barnen. Detta kan även spegla sig i att en del barn har svårt för att acceptera andra barns åsikter. Piaget anser att när barn kommunicerar med varandra blir de medvetna om att det finns mer än sina egna åsikter Williams, Sheridan och Pramling Samuleson (2000).

Sammanfattningsvis går det säga att samspelet och interaktionen hör ihop med det kroppsliga men även det verbala språket. Det som även är viktigt att tänka på är att en del barn behöver tydligare kroppssignaler och ett tydligare verbalt språk i leken än andra barn.

5 Diskussion och kritisk reflektion

I detta avsnitt kommer vi att kritiskt granska vårt undersökningsområde, våra metoder och vår empiri. Vi kommer även att reflektera över vår arbetsprocess och det resultat vi fått fram.

5.1 Diskussion angående metodval och det empiriska

materialet

Under arbetsprocessen kom vi fram till att vårt arbete fungerade bra, vilket ledde till att våra observationer gjorde att undersökningen gett oss mycket tid till insamling av empiri. Under den tid då vi utförde våra observationer och intervjuer uppmärksammade vi att de metoder så som videofilmning, skrivna observationer och intervjuer som vi använde oss var till stor hjälp i vårt forskningssyfte. Metoderna som vi använde kompletterade varandra på ett bra sätt eftersom vi kunde styrka det vi uppfattade på flera olika sätt. Angående videofilmningen i utemiljön hade vi svårt att höra vad barnen sade i sina konversationer under lekens gång. Detta berodde på att ljudet försvann i utemiljön då det är ett större utrymme än i en innemiljö. Vi provade att närma oss barnen men resultatet blev då att barnen upphörde med sin lek. Situationen löstes genom att vi kompletterade med skriftliga observationer.

Under undersökningen upplevde vi att barnen var mer kontaktsökande gentemot varandra inomhus jämfört med utomhus, vilket vi tror beror på att barnen känner att det finns större utrymmet utomhus jämfört med inomhus. Det vill säga att ytorna för lek i innemiljön är mindre än ytorna för lek i utemiljön. När det gällde videofilmningen i innemiljön upplevdes att en del av rummen hade för små ytor för att filma på då barnen använde allt utrymme i leken. Det var dock tydligt att en del barn inte var bekymrade över att vi filmade dem när de lekte.