Pedagogerna i undersökningen definierar ett utagerande beteende som något som hörs och syns tydligt för de som befinner sig i omgivningen. Det är alltså inget man kan undgå att märka även om beteendet kan te sig olika från barn till barn. Beteendet orsakar problem vilket i första hand gäller för barnet självt enligt informanterna, eftersom det riskerar att orsaka en exkludering ur barngruppen för det utagerande barnet. Informanterna menade att man behöver arbeta aktivt för att undvika detta.
Under arbetet med uppsatsen har det framkommit några punkter som är extra viktiga i pedagogers arbete med och bemötande av utagerande barn. För det första är relationsskapande av yttersta vikt för att över huvud taget kunna arbeta med och bemöta dessa barn på ett så bra sätt som möjligt enligt informanterna. Detta för att kunna anpassa verksamheten efter hur det specifika barnets behov och kunskaper ser ut. Man måste vara nyfiken på och vilja veta vad som utlöser beteendet och då krävs det att man som pedagog har en relation till barnet menar informanterna. Som en av förskollärarna sa, man måste hitta varje barns hemlighet. Tar pedagogen inte sig tid att lära känna barnet kommer denne inte kunna få syn på vad det är som utlöser beteendet lika lätt som om man har skapat en relation. Så för att man som pedagog ska kunna hitta strategier och även hjälpa barn att hitta dessa för att kunna hantera och undvika det utagerande beteendet är relationsskapande av yttersta vikt.
Hur verksamheten organiseras när det gäller storlek på barngrupp, personalens schema, antal personal och lokalernas utformning har också betydelse i bemötandet och arbetet med utagerande barn menar informanterna. Vidare menar de att det är väsentligt att lyfta alla barn oavsett om det finns hinder i organisationen eller inte. Att arbeta med språklig utveckling i förskolan kan medföra att de barn som har svårigheter att uttrycka sig verbalt på så sätt kan undvika det utagerande beteendet. Detta för att barnen ska slippa misslyckas inför de andra i gruppen och därmed undvika exkludering.
40
Att vara tydlig med vad man menar var även något som informanterna tog upp som viktigt i bemötandet av utagerande barn, men att det även gäller för alla barn. Detta för att de ska slippa undra vad pedagogen menar och kunna känna sig trygga i relation till sin omgivning. Vidare menade de att rutiner och struktur i vardagen kan underlätta i arbetet på förskolan. Hur viktigt det är för att barn, men även vuxna, ska kunna känna trygghet i att veta vad som kommer att hända härnäst för att undvika oro och konflikter. Samtidigt behövs det en medvetenhet om att rutiner och strukturer, likväl som de underlättar även kan hindra och störa i barns lek och därmed deras inflytande i verksamheten. Att barnen blir störda och avbrutna i sin lek kan även vara det som triggar igång ett utagerande beteende eftersom barn som blir störda blir irriterade och frustrerade för att de inte får leka klart (Knutsdotter Olofsson (2003:13). Samtidigt kan det vara svårt att inte avbryta leken vid t.ex. måltider.
Även leken är ett viktigt redskap i bemötandet och arbetet med utagerande barn. I leken kan man lära och öva saker på ett lustfyllt sätt utan några krav eller tvång. Det är även ett bra medel för att bearbeta konflikter och händelser för pedagoger tillsammans med barn vilket skulle kunna leda till att barn lär nya strategier för att hantera olika situationer, men på ett lustfyllt sätt istället för att man som pedagog skäller eller förklarar hur de kunde gjort.
Under intervjuerna framkom det att specialpedagogerna och förskollärarna i stort hade liknande syn på hur man kan bemöta och arbeta med utagerande barn. Dock märktes en skillnad när det gäller att personalen har en relevant utbildning och att ta del av den senaste forskningen då specialpedagogerna var de som starkast poängterade detta.
Det verkar alltså som om relationskapande, rutiner, struktur och lek är viktiga ingredienser för att kunna bemöta utagerande beteende hos barn i förskoleålder på ett bra sätt. Men det finns även hinder i dessa. Alla pedagoger kanske inte kan skapa lika goda relationer till alla barn eftersom vi människor fungerar olika bra tillsammans. Det är upp till pedagogen att göra det bästa möjliga av situationen. Strukturer och rutiner kan, även om de i stort kan vara ett bra hjälpmedel för att skapa mening i vardagen, även vara ett hinder då det t.ex. gäller om barnet får leka färdigt eller inte vilket i sin tur kan utlösa utagerande.
41
Så om man som pedagog i förskolan har ett medvetet synsätt på hur man på ett bra sätt kan bemöta utagerande barn och är beredd på att möta dessa med en nyfikenhet och en genuin vilja att stötta i att undvika situationer som utlöser beteendet kan man arbeta för att alla barn ska få en så bra vardag som möjligt på förskolan.
Det tycks som om det behövs en förändring av förskolans organisation när det gäller personaltäthet och lokalernas utformning. Även en minskning av antalet barn i förskolegrupperna skulle kunna vara något att sträva efter. Personal i förskolan behöver föra en öppen dialog angående olika problem och scenarier som uppstår för att kunna arbeta mot ett gemensamt mål. Vilket skulle kunna leda till en positiv utveckling för både det enskilda barnet och hela barngruppen.
Förslag på fortsatt forskning skulle kunna vara hur man kan arbeta med språklig utveckling i förskolan för att underlätta samspelet för de barnen med språkliga svårigheter. Man skulle även kunna forska på hur lekarbete påverkar arbetet med de utagerande barnen.
42