5. Resultat
5.8 Diskussion av mentorsintervjuerna
Den viktigaste anledningen till och målsättningen för att den aktuella skolan använder sig av mentorskap och varför lärarna anser att det är viktigt, beror på att det ska vara ett bra sätt att knyta en kontakt med eleverna. På detta sätt kan de skapa en utvecklande lärandeprocess med eleven. Meningen är att det ska bli en bättre kontakt än vad som sker i en mer traditionell lärandemiljö, det s.k. klassföreståndarsystemet. Mentorerna ska först och främst kunna utveckla nya kompetenser hos eleverna, samt förbättrar de kompetenser som eleverna redan besitter. Detta är en gemensam målsättning för samtliga mentorer. Hur detta sen fungerar i praktiken var mentorerna inte helt överens om. De problem som uppstår för mentorerna är bristande tid tillsammans medeleverna. Ofta känner mentorerna att de inte har tid till att lägga ner ett helhjärtat engagemang för att kunna stötta eleverna. En tanke kan då vara att mentorstiden blir mer konkret och av större vikt i planeringen. Den mentorn som inte ansåg att tiden var ett dilemma gjorde det då hennes arbetsrum och lektionssalar låg i samma utrymme som hennes mentorselevers ”uppehållsrum” låg. Med andra ord ser mentorn tiden i
de gemensamma utrymmena som ett viktigt stöd i sitt mentorskap. Mentorn träffar sina elever spontant i hallen, det är den stora skillnaden som avgör i detta fall om det är ett lyckat mentorskap, eller inte. På detta sätt får denna mentor ”extra” tid, dock inte organiserad tid, med sina elever, något inte alla de andra mentorerna får. Frågan är om det ska behövas att man har samma utrymme som sina elever för att ha ett fungerande mentorskap, angående tidsaspekten.
Samtliga mentorer anser att mentorskapet är att föredra, då man har färre elevers situationer att sätta sig in i. Dock anser majoriteten av mentorerna att tiden ändå inte räcker till, för att kunna dra nytta av alla positiva aspekter som finns inom mentorskapet. Det största missnöjet läggs på antalet elever som varje mentor har. Ett exempel som dök upp var när en mentor hade en eller flera elever med problem, resterande elever i mentorsgruppen fick inte alls det utrymme de behövde. Lösningen skulle kunna vara färre elever per mentor.
Ett annat problem som uppstod var att speciellt tredjeårseleverna inte dök upp i önskad utsträckning, detta kunde bero på att mentorsträffarna låg på något som kallas ”Eget arbete”, det innebär att eleverna har en schemalagd tid, då de ska kunna lägga extra tid på de ämnen som de anser att det behövs. Eftersom treorna ansåg att det var bättre att använda den tiden till sitt eget arbete. Anledningen till det skulle kunna vara att de inte ansåg att mentorsträffarna hjälper dem i den utsträckning de behöver. En tanke skulle kunna vara att man från skollednings håll signalerar att mentorsträffen är viktig och att det där tas upp just vad den enskilda eleven behöver.
5.9 Sammanfattning av resultatet
De resultat vi fått fram genom att använda oss av vår frågeställning är tydliga och markanta när det gäller vad som är bra och vad som behöver förbättras. Enkätundersökningen visade på att majoriteten av eleverna anser att mentorskapet är att föredra. När man sen tittar på intervjuerna ser man att eleverna tycker att mentorskapet behöver ändras för att kunna mäta sig med klassföreståndarsystemet. Mentorerna är rörande eniga om mentorskapets potential och redan nu ser dem att mentorskapet är att föredra. Majoriteten anser dock att det krävs förbättringar inom mentorskapssystemet för att det skall fungera helt ut.
Eleverna har blandade tankar om mentorskapets möjligheter till att utveckla eleven. Konkret på frågan om mentorskapet är utvecklande svarar majoriteten att det inte är utvecklande, men tittar man på vad eleverna anser om det stöd de får, så är majoriteten nöjda. Mentorerna ser mentorskapet som ett tillfälle att utveckla eleverna i deras lärandeprocess, dock anser de inte att det fungerar som upplägget är nu. Problemet är framförallt den
bristande möjlighet till att lägga den tid som krävs på varje elev. Detta stämmer väl överens med elevernas missnöje, då även en stor del av dem ser den bristande tiden som ett problem.
Ser man till enkäterna så är majoriteten oftast relativt nöjda med hur mentorskapet fungerar, det framkommer dock en hel del kritik om mentorskapet i elevernas intervjuer, samt på frågan på enkäten om vad eleverna skulle vilja ändra med mentorskapet. Oftast är det bristande rutiner för mentorsträffarna, samt bristande engagemang från mentorerna som eleverna anser är problem.
Majoriteten av mentorerna anser att det behövs vissa ändringar för att mentorskapet skulle kunna beskrivas som fullt fungerande. Som vi tidigare nämnt ses tiden till varje elev som ett problem, det borde också läggas mer energi på att ge eleverna olika verktyg och kompetenser för att kunna förbereda dem på studier senare i livet. En annan tanke hos mentorerna var att de skulle kunna gå en utbildning om mentorskap, då många är helt nya inom mentorskapssystemet.
6. Slutdiskussion
Som avslutning vill vi sammanhängande diskutera lite av de synpunkter som kommit fram under vår undersökning. Vi vill också ta vara på lite av de förslag till förändringar av mentorskapet som givits under våra intervjuer och vår enkät samt framföra lite av våra egna tankar och synpunkter kring detta. Vi anser oss fått en bra och bred bild av hur mentorskapet fungerar på den aktuella skolan och känner oss därför bekväma nog att kunna diskutera olika möjligheter till förbättringar. Den negativa åsikt som var den dominerande under vår undersökning var att tiden inte räckte till. Eleverna ville i många fall ha mer tid och fler träffar med sin mentor medan mentorerna ansåg att de hade för många elever för att tiden skulle räcka till för att ge dem den tiden och det stödet. Vi vet inte om det är praktisk genomförbart att minska antalet elever per mentor och hur man i så fall skulle gå tillväga, men helt klart är att det är något att eftersträva. Ett annat förslag som kom fram för att komma tillrätta med detta problem var att införa tid för mentorskapet på schemat, det vill säga en tid som bara är ämnat för mentorskap.24 Detta är också något som vi tror skulle kunna ha en positiv inverkan på mentorskapet och vi vet att det också finns sådana tankar ifrån skolledningens sida.
Ett dilemma, som förts fram av både mentorer och elever, är att de elever som inte har sin mentor som lärare i något ämne, har det svårare att skapa en givande relation med sin mentor, i jämförelsemed de elever som har sin mentor som ämneslärare. Vi tycker det är
en viktig förutsättning att mentorn också är lärare i något ämne för eleven, det är något som man från skolans sida bör eftersträva. Om de har den förutsättningen så möts de oftare och kan på så sätt få möjligheten att träffas och hålla kontakten. Att inte bara regelrätta mentorsmöten är viktigt, utan även träffarna mellan mentor och elev i andra sammanhang kan vara en viktig faktor, bekräftas av synpunkten som kom ifrån en mentor. Denne påpekade också att eleverna i hans/hennes fall hade nästan alla sina lektioner i den avgränsade sektionen av skolan som också han/hon höll till, var en stark påverkande orsak till att mentorskapet fungerade bra.
Ytterligare en intressant tanke som vi tror kan vara utvecklande är den idén som en annan av mentorerna framförde, att man skall införa någon form av utbildning i mentorskap. Det intrycket vi fick vid intervjuerna med mentorerna var att de fått ganska lösa direktiv om hur mentorskapet skall fungera och att de har ganska olika syn på många aspekter av mentorskapet. Att det finns olika tankar och att det finns utrymme för individuell anpassning är naturligtvis positivt, men hindrar inte att man till exempel genom en utbildning ger dem lite verktyg och gemensamma ramar för att hantera mentorskapet. Det är också något som Lindgren tar upp i Mentorskap i skolan att det är grundläggande är att det finns en fast ram som mentorerna känner sig nöjda och behagliga med.25 Som tidigare nämnt är det viktigt att mentorn och dess adept kommer överens om vissa mål som ska uppnås, tyvärr verkar det inte alltid fungera så i praktiken på vår objektskola.26 Detta kan föra med sig att eleverna inte tillräckligt tydligt ser poängen med mentorskapet.
Kanske krävs det också mer information till eleverna. Som vi skrev i vårt kapitel om mentorskap så är det viktigt att adepten öppnar sig för att mentorskapet skall fungera optimalt och ett sätt att inspirera till detta kan vara att man tydligare informerar eleverna om vad mentorskapet kan ge dem och vad de har att vinna på det. En av mentorerna utryckte i samband med tanken på att införa schemalagd tid för mentorskapet att det inte minst är angeläget för att sända en tydlig signal om att mentorskapet var något viktigt.27 Mentorerna uttryckte också att det var problem med närvaron under deras möten med mentorsgrupperna och några elever såg bara mentorskapet som en resurs om det var några direkta problem. Om man ger signaler om att mentorskapet är något viktigt och förklarar mer av hur det kan hjälpa dem så kanske de blir mer engagerade i det.
25Lindgren, U. (1997). Mentorskap i skolan. Kristianstad: Gleerups.
26 Levinson, D.J, Darrow, C.N., Kline, E.B., Levinson, M.H., McBee, B. (1978). The seasons of a mans life.
Knopf. New York.
7. Litteraturförteckning
Buckhöj Lago, L. (1999) Mentorskap i grundskolan. FortbildningsFörlaget:
Hässleholm.
Hjort, B., Karlsson, T. & Olsson, M. (1999). Mentorskap i morgondagens
organisationer. Futura: Karlskrona.
Johansson, B., Svedner, P.O. (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen. Graf
Tryckeri AB: Uppsala
Levinson, D.J, Darrow, C.N., Kline, E.B., Levinson, M.H., McBee, B. (1978).
The seasons of a mans life. Knopf. New York.
Lindgren, U. (1997). Mentorskap i skolan. Kristianstad: Gleerups
Merriam, S.B. (1988). Fallstudien som forskningsmetod. Studentlitteratur: Lund.
Murray, M & Owen M, (1992). Modernt mentorskap – hur man i praktiken
skapar och leder ett mentorprogram. Studentlitteratur: Lund
Patel.R, Davidson, B (1994) Forskningsmetodikens grunder. Studentlitteratur:
Lund
Trost, J. (1993) Kvalitativa intervjuer. Studentlitteratur: Lund.
1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna - Lpf 94
8. Bilagor
8.2 Enkäten
Enkät Mentorskap
Klass _____
Kön: Man Kvinna
1: Anser du att du får det undervisningsstöd av din mentor som du
behöver?
(ett står för INTE ALLS, två står för TVEKSAMT, tre står för OK, fyra står för I STOR UTSTRÄCKNING och
fem står för HELT OCH HÅLLET )
1---2---3---4---5
2: Anser du att du får det personliga stöd av din mentor som du
behöver?
1---2---3---4---5
3: Anser du att du utvecklas av mentorsstödet?
1---2---3---4---5
4: Anser du att du får tillräckligt med tid tillsammans med din mentor?
1---2---3---4---5
5: Anser du att det är bättre att ha en mentor än en klassföreståndare?
1---2---3---4---5
6: Har mötet med andra elever i mentorsgrupperna varit givande?
1---2---3---4---5
7: Vad kan bli bättre med mentorskapet?
___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________.