Vi har erfarit att alla informanter i vår undersökning är medvetna om att det, i förskolan, finns barn som inte leker. Vi har genom vår arbetsprocess upptäckt att det är ett ämne som både be- rör och engagerar personal på förskolor. För att få större inblick, bredda empirin och se pro- blematiken ur fler synvinklar kunde ytterligare intervjuer gjorts. Vi har märkt att barn i behov av särskilt stöd är vanligt förekommande, men att det inte alltid är självklart att de får det stöd de behöver. I undersökningen framkom det att personalbrist, brist på tid, stora barngrupper och antalet specialresurser i kommunerna kan vara några av anledningarna till att dessa barn inte alltid får tillräckligt mycket stöd i sin utveckling. Vi anser att leken är så pass betydelse- full för barns lärande att den borde prioriteras högt. Anledningar, som stora barngrupper, borde därför inte vara något som står i vägen för barns utveckling. Detta är något som förskol- lärare inte kan råda över, utan hur (för-)skolan prioriteras bestäms av högre instanser. Hade personaltätheten ökat hade det blivit lättare för förskollärare att se och utveckla alla barns be- hov. Det krävs ett stort engagemang och ett bra samarbete i arbetslagen för att tillgodose alla barns olika behov. Med tanke på att problemområdet är så pass vanligt, borde det få större uppmärksamhet inom forskningen, men också av personal i verksamheten. Leken är lika vik- tig som t.ex. språk, matematik och naturvetenskap.
Syftet med undersökningen har varit att ta reda på hur sex pedagoger i södra Skåne förhåller sig till barn som inte leker. Vår intention var även att undersöka vilka bakomliggande orsaker det kan finnas till att vissa barn står utanför leken. Dessutom ville vi ta reda på hur dessa pe- dagoger arbetar för att stärka barn som är i behov av särskilt stöd. Våra huvudsakliga fråge- ställningar har varit Hur resonerar pedagoger om problematiken kring barn som inte visar
förmåga att kunna leka, individuellt och/eller i grupp? Hur arbetar pedagoger med att stärka dessa barns lekförmåga? Resultatet i denna undersökning visar att de tre kompetenser som
krävs för att barn ska kunna leka är trygghet, social kompetens och lekregler. Med trygghet menas att barnet är tryggt i sig själv (har ett utvecklat själv), men även att det känner trygghet till vuxna och jämnåriga. Resultatet visar att barn som är tillbakadragna och initiativlösa be- höver känna trygghet från en vuxen. Genom stöd från pedagoger kan barn utveckla den trygg-
37
het i sig själv som behövs för att kunna stå på egna ben i sociala situationer. Social kompetens innefattar intrapersonella (självkänsla, empati m.m.) och interpersonella (interaktion, kommu- nikation m.m.) färdigheter. Genom arbetsprocessen har det framkommit att social kompetens är en viktig förutsättning för barns lekutveckling. Det är genom interaktion och kommunikat- ion (samspel) som barn utvecklar sin sociala kompetens. För att vara en god lekkamrat krävs det att barn kan bemästra lekregler (samförstånd, ömsesidighet och turtagning), annars finns risk för utanförskap och utveckling av en negativ självbild. Därför är det viktigt att, enligt undersökningens resultat, hjälpa barn att stärka sin självkänsla och få de att tro på sig själva.
Informanternas resonemang visar att det finns olika metoder för att hjälpa barn i behov av sär- skilt stöd. De anser att det viktigast är att vara närvarande, eftersom en pedagog som inte är närvarande inte heller kan upptäcka vilka olika behov barn behöver. Alla barn har olika förut- sättningar och därför krävs olika arbetssätt för att stärka och utveckla barns kompetenser. Ett sätt kan vara att som vuxen gå in i leken och stötta barn i behov av särskilt stöd. Ett annat kan vara att arbetslaget tänker över lokalernas miljö, eftersom barn kräver en stimulerande lek- miljö, för att finna motivation till lek. Otrygga och ängsliga barn som inte tar någon kompis- kontakt kräver andra arbetssätt. Ett exempel är den metod Mikaela använder sig av, då hon har enskild tid med barnet. Vid detta enskilda tillfälle kan barnets styrkor och intressen visa sig. Pedagogen kan sedan arbeta vidare med dokumentationen och skapa nya utmaningar, för att stärka barnets lekförmåga. Barn som har svårigheter med lekregler kräver en annan metod. Här kan pedagoger istället visa vilka fördelar det finns med att dela på ledarskap, leka på lika villkor och kunna leva sig in i andras situation, t.ex. genom att vara med i leken. Då kan pe- dagogen hjälpa barnet att tillämpa rätta lekregler, visa rätt beteende, sätta ord på handlingar för att göra leken förståelig o.s.v.
Eftersom alla barn är olika och inga situationer är varandra lika, finns det ingen tydlig mall på hur pedagoger ska agera för att stödja barn i behov av särskilt stöd. Exempelvis kan det påpe- kas att forskare, inom området, inte heller är övertygade om huruvida pedagoger bör delta i barns lek, eller inte. Forskningsläget visar både för- och nackdelar och förklarar att det är kon- texten som avgör vilken metod som lämpar sig bäst. Enligt oss är det viktigt att pedagoger en- gagerar sig och skapar en stor överblick över forskningsområdet, för att veta hur de på bästa sätt kan hjälpa barn som är i behov av särskilt stöd vid lek. Det är även viktigt att forsknings- läget fortskrider så att utveckling kan ske.
38
Avslutningsvis vill vi poängtera vikten av att upptäcka barn i behov av särskilt stöd i ett tidigt skede. Leken är en av de största källorna till barns lärande och utveckling under förskoletiden. De barn som har svårigheter med lek går miste om viktiga lärandesituationer. I lek lär sig barn grunden till hur man fungerar i ett socialt samhälle, vilket är en förutsättning i livet. Vi vill med denna kandidatuppsats tydliggöra att detta är ett problem som ska prioriteras i förskolans dagliga verksamhet. Undersökningens informanter är medvetna om detta problem och betonar vikten av att uppmärksamma och arbeta med det. Dock anser vi att det borde läggas ännu mer fokus och resurser på barn i behov av särskilt stöd vid lek.
Resultatet visar att det finns flera olika arbetssätt för att stödja de barn som är i behov av sär- skilt stöd vid lek. Vi kan konstatera att samtliga fyra förskollärare i undersökningen har lik- nande synsätt på hur de kan arbeta för att utveckla barns lekkompetenser. Däremot har ”lek- pedagogen”, som fortbildat sig inom lek som specialpedagogiskt verktyg, en lite annorlunda och mer utvecklad syn på arbetssätt. Enligt oss är hennes metod väl genomtänkt, samtidigt som den går att dokumentera, reflektera och utvärdera. Vid detta arbetssätt kan dessutom framsteg i barnets lekutveckling visas. Genom observation kan det upptäckas om barnet, i barngruppen, använder de kompetenser det utvecklat vid de enskilda tillfällena med en peda- gog. Vi tycker att denna metod borde vara en tillgång i varje arbetslag och anser därför att det skulle vara en god idé om det åtminstone fanns en pedagog på varje förskola med denna spetskompetens.
39
Referenser
Brodin, Maria & Hylander, Ingrid (1997). Att bli sig själv – Daniel Sterns teori i förskolans
vardag. Stockholm: Liber.
Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001: andra upplagan). Barn- och ungdomspsykologi. Stockholm: Studentlitteratur.
Folkman, Marie-Louise & Svedin, Eva (2003). Barn som inte leker. Stockholm: Runa Förlag. Fägerborg, Eva (2011). Intervjuer. I Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.) Etnologiskt
fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Hangaard Rasmussen, Torben (1993). Den vilda leken. Lund: Studentlitteratur.
Johannessen, Eva (1997). Barn med socio-emotionella problem. Lund: Studentlitteratur. Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2010). Små barns delaktighet och inflytande – några
perspektiv. Stockholm: Liber.
Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens – i pedagogernas värld. Stockholm: Runa förlag.
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1992). I lekens värld. Stockholm: Liber.
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1991). Varför leker inte barnen? Stockholm: HLS Förlag. Lillemyr, Ole Fredrik (2002: första upplagan). Lek – upplevelse – lärande i förskola och
skola. Stockholm: Liber.
Lillvist, Anne (2010). The applicability of a functional approach to social competence in pre-
school children in need of special support. Örebro Universitet.
Lindqvist, Gunilla (2002). Lek i skolan. Lund: Studentlitteratur. Pape, Kari (2001). Social kompetens i förskolan. Stockholm: Liber.
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003: tredje upplagan). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Mårdsjö, Ann-Charlotte (1997). Grundläggande färdigheter –
och färdigheters grundläggande. Lund: Studentlitteratur.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006: andra upplagan). Lärandets grogrund. Stockholm: Studentlitteratur.
Schjellerup Nielsen, Helle (2006). Gemenskap och utanförskap - om marginalisering i sko-
40
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2010.
Sommer, Dion (2005: andra reviderade utgåvan). Barndomspsykologi. Stockholm: Runa för- lag.
Stern, Daniel (2003: andra svenska utgåvan). Spädbarnets interpersonella värld. Bokförlaget Natur och Kultur.
Åm, Eli (1986). Leken i förskolan – de vuxnas roll. Bokförlaget Natur och Kultur.
Öhman, Margareta (2003: andra upplagan). Empati genom lek och språk. Stockholm: Liber.
Internet
Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed.
Tillgänglig 2011-11-14 på http://www.vr.se/etik/publikationerochriktlinjer
Intervjuer
Annika, förskollärare (2011-09-13) Britt, förskollärare (2011-09-14) Catarina, specialpedagog (2011-09-29) Eva, förskollärare (2011-09-13) Marianne, förskollärare (2011-09-13)41
Bilaga – intervjufrågor
Examensarbetet handlar om barn i behov av särskilt stöd i leksituationer och syftet är att granska hur pedagoger tänker och arbetar kring dessa barn. Med barn i behov av särskilt stöd menas vi de barn som av olika anledningar behöver hjälp in i leken. Vi syftar inte på de barn med diagnos, utan de barn som pedagoger upptäcker har svårigheter med lek.
Vad är dina erfarenheter av barn som inte leker? Hur upptäcker man dessa barn som pedagog?
Vad kan det bero på att barn inte leker? Hur beter barnen sig?
Vilka olika typer av situationer kan uppstå?
Hur arbetar du (och arbetslaget) med dessa? Vilka metoder använder ni?