Syftet med detta arbete är att undersöka hur barn skapar och upprätthåller relationer med andra barn. Genom detta hoppades jag kunna få fram vad i relationsarbetet som kan följa med in i klassrummet och ge avtryck på lärandemiljön. Resultatet visar att vänskap är väldigt betydelsefullt, och att det skulle vara svårt att vara utan kompisar. De behövs för att prata med, känna gemenskap med och någon att lita på. Relationerna är dock inte smärtfria, utan inkluderar också uppbrott och konflikt. Resultatet visar att det är komplicerat och jobbigt att upprätthålla relationer om kompisen inte är fysiskt närvarande stor del av tiden.
6.1
Kompisar och bästisar
Enligt undersökningens resultat visade det sig att kompisar har en stor betydelse för alla intervjuade elever, vilket i sig inte var överraskande. Kompisar innebär trygghet över att inte behöva vara ensam. Kompisar är också någon att dela upplevelser med, och känna gemenskap med. De flesta eleverna tyckte inte att det var så svårt att skaffa nya kompisar, ofta räckte det att hälsa på någon eller att börja prata. Det är också möjligt att dra följande slutsats; så länge eleverna inte måste skaffa nya kompisar sker kontakten på ett enkelt och naturligt sätt i olika miljöer och situationer. Då skapas relationer både i skolan och utanför i andra konstellationer som i idrottsföreningar, på kollo eller på läger. Om tryggheten i en känd miljö står inför förändringar, vilket det kan bli nödvändigt att skaffa nya kompisar märks en tydlig osäkerhet hos eleverna. Detta påtalas även av Wrethander-Bliding (2004), som menar att barns sociala tillvaro handlar till stor del om att skapa samhörighet och gemenskap med andra. För att det ska kunna ske, krävs det ett ständigt arbete med att etablera, förankra, upprätthålla och avsluta relationer. Enligt Erikssons teori är det nästintill en nödvändighet med en konstant dialog och samspel med vuxna, men framförallt också med andra barn för att kunna utveckla sin identitet (a.a., 2004). Bästis är ett begrepp som används för att beskriva en riktigt nära kompis, som en förstärkning och förlängning av kompisrelationer. Undersökningen visar att bästisar är väldigt viktiga för eleverna, och tilliten är av största vikt mellan bästisar. Däremot skiljer eleverna inte på skolkompisar eller andra kompisar, utan dessa begrepp verka ha samma innebörd. Ihrskog (2006) skriver i sin avhandling att det inte finns någon språklig form för att uttrycka vänskap, utan att det är något som utvecklas, växer och förändras, vilket stämmer med begreppet bästisar.
Även om kompisar betyder väldigt mycket så har relationerna inte riktigt det djup som eleverna ger intryck av i undersökningen. Det är jobbigt att bibehålla kontakten med kompisar som har flyttat även om kompisen fortfarande bor i samma kommun. Det är också lätt att tappa kompisar om bästisen tappar intresse för den gemensamma aktiviteten. En annan anledning till att vänskapen förändras är att kompisen har förändrats så mycket att det är svårt att vara vänner längre. Enligt resultatet är det inte lika viktigt att avsluta en relation på ett bra sätt. Den strategin som används är att låta en relation rinna iväg genom att träffa kompisen färre och färre gånger. Det finns en antydan om att kompisar är en självklarhet, och det är något som flera av eleverna tar för givet, om en försvinner kommer det alltid någon ny. Detta kan
förklaras med att barns handlingar följs av olika känslor, som snabbt dyker upp men som lika snabbt försvinner eller ändrar karaktär enligt Brodin och Hylander (2005). För att kunna hantera liknande situationer behöver barn enligt (Doverborg, Pramling och Qvarsell, 1987) utveckla kompetenser inom t.ex. det motoriska, emotionella, sociala och intellektuella området. Det medför att barnet också lär sig att lösa konflikter, lära sig att lyssna och våga hävda sin rätt, vilket då resulterar i en utveckling av det sociala området.
6.2
Omstrukturering av kompisar
Barn ordnar sin sociala tillvaro i samspel med andra enligt Corsaro (1997), och bör ses som aktiva, delaktiga och kreativa sociala aktörer. Barn skapar också sina egna unika barndomskulturer, vilka är delar av större kulturer i samhället. Resultatet visar att de flesta eleverna tyckte att de kan vara flera kompisar tillsammans. Det var inte lika lätt när de var yngre, men några elever tyckte att det var bäst med att vara två tillsammans eftersom det minskade risken av att bli utanför. Ihrskog (2006) påtalar att det är speciellt viktigt att få tillhöra en relativt liten grupp med stabila relationer under undervisningsfri tid som raster, eftersom under denna tid kan barnen förlita sig på att finna kompisar. Ett alternativ är att tillhöra en betydligt större grupp med fler kompisar att välja på. Eleverna i undersökningen berättade samma sak, det var bäst att bara två eller jättemånga, vilket tyder på att det senare innebär fler kompisar att välja mellan. Samtidigt menar Ekholm (1977) att den viktigaste tillgången av förebilder för social utveckling hittar barn hos andra barn, framförallt kan i allmänhet äldre barn utgöra en inspirerande förebild. Det senare innebär att elevernas sociala utveckling kommer att fortsätta på ett positivt sätt när de till hösten börjar på en skola med äldre elever.
Trots att eleverna tyckte att det var relativt enkelt att skaffa nya kompisar, infann sig en tydlig osäkerhet när det blir en nödvändighet att skapa nya kontakter. Många av eleverna kände nervositet över att börja på högstadiet till hösten framförallt om de inte vet vilka kompisar de kommer tillsammans med. Detta resultat stämmer på så sätt in med Taubes tankar om självuppfattning, som kan ses som en organiserad enhet med många delar, och med ett utmärkande drag. Enheten har ett tydligt motstånd mot förändringar, framförallt om förändringen verkar kunna gå åt ett negativt håll (Taube, 2006). I elevernas fall kan det jämföras med förflyttningen till nya skolan. Självuppfattning beskriver som ett skal som filtrerar de föreställningar som skiljer sig mot de redan befintliga (Taube, 2006).
Det är ett komplicerat förhållande att vara tre stycken tillsammans. Resultatet visar att eleverna känner större osäkerhet på hur de ska agera för att komma in i en ny grupp. Det gäller speciellt när det blir en nödvändighet skapa nya relationer. Min undersökning visar också att flera av eleverna, och majoriteten av tjejerna, känner ett tryck av att passa in, framförallt när det gäller utseende och kläder. Dessutom ökar trycket enligt eleverna att de behöver förändra sig när de ska byta till en större skola.
6.3
Inne- eller uteslutning
Samhället består enligt Elmeroth (2008) av olika rangordningar inom alla områden, vilket kan beskrivas som skillnaden mellan överordnad och underordnad.
Undersökningen visar att detta även förekommer hos eleverna och i deras grupper, även om det inte var något tydligt fenomen. Denna klass är uppdelad i fyra tydliga grupper, vilket är lika tydligt för eleverna. För ett fåtal av eleverna var det tydligt att några kompisar upplevdes mer dominanta än andra. Det var däremot svårt att för vissa elever att verifiera om någon hade mer att säga till än andra, och det verkade vara en känslig fråga för många av eleverna.
Likaså fanns en viss tveksamhet över vad undersökningsgruppen ansåg vara inne- respektive uteslutning. Resultatet visar att eleverna hade svårt att tala om vad som gör att någon räknas inne i en grupp. De svar som gavs var att det ofta innebar att vara inne utseendemässigt dvs. med rätt kläder eller frisyr, men det gavs inga svar angående någons inre kvalitéer. Att beskriva vilka kriterier som kan gälla för att någon ska hamna utanför verkade vara lättare för eleverna. Anledningarna var ganska många, men här gavs både yttre och inre kvalitéer. Några av anledningarna var att komma ny till en skola, att någon varit dum eller dominerande. Dessutom ville en del av eleverna ge intrycket av att de inte kände till någon som varit utanför trots att det har varit flera konflikter i klassen och även mobbning. Det var också få som i sammanhanget skulle försöka göra något åt om de såg att någon var utanför. Wrethander-Bliding (2004) upptäckte i sin avhandling att i barns relationsarbete medförde samma handlingar menade att innesluta någon samtidigt att någon annan uteslöts. Framförallt uteslutande handlingar kan anses vara vardagliga och nästintill nödvändiga delar av barns relationsarbete.
6.4
Konflikter
I barns relationsarbete ingår att skapa och upprätthålla relationer, men en annan naturlig ingrediens är konflikter. För många är konflikt ett negativt laddat ord som ofta associeras med känslor av obehag och ibland även rädsla över att hantera konfliktsituationer. Vid konflikter är det ofta brist i kommunikationen som är den utlösande faktorn. Det beror enligt Nilsson och Waldermanson (2006) på att det inte är en självklarhet att vi uppfattas på det sättet som vi har tänkt. Anledningen är att känslor inblandade som medverkar till att det sker misstolkningar och att olika försvar och anklagelser blir delar av kommunikationen. Ihrskog (2006) fokuserar i sin inledande studie på hur barn uppfattade sig själva i relation till andra. I den studien hittades tre olika strategier för barnen förhöll sig till varandra när kontakt togs för att skapa ny relation. Undersökningens resultat visade att barnen försökte lösa konflikter själva och om det inte gick tog de hjälp av vuxna. Barnen ansåg också i undersökningen att det var ett naturligt inslag att ibland vara ovänner. Corsaro (1997) påtalar också om att barn skapar sina egna kulturer, som vuxna inte har något direkt tillträde till. Det innebär för oss vuxna att inge barn och elever den tryggheten och tilliten att själva kunna lösa vissa konflikter.
I undersökningen framkom det olika anledningar till att eleverna har upplevt olika konflikter. Det var däremot ganska svårt att få dem att specifikt beskriva vilka anledningar som har gjort att de kommit i konflikt med kompisar. En av anledningarna som kom fram i undersökningen var konkurrens om kompisar. Flera av eleverna upplevde det som en självklarhet att kunna vara med andra kompisar än bästisen, men det var inte lika självklart när bästisen var med andra kompisar. Det är
därför möjligt att beskriva konkurrens om kompisar, som en konfliktorsak eftersom den oftast enbart gällde i en riktning. Resultatet visar också på en annan anledning, som kan uppstå när tilliten till bästisen blir ifrågasatt, t.ex. i situationer när eleverna ska välja kompisar till nya grupper. Det framkom en tydlig osäkerhet hos eleverna över att inte ha blivit vald, trots att vissa hade bestämt innan hur de skulle välja. Det blir återigen en fråga för oss vuxna att reflektera över vilka konsekvenser det kan bli av att låta elever välja kompisar vid omstrukturering av en grupp. Detta stöda av Björklid och Fishbein (1996) som menar att lärarens roll är att skapa möjligheter för utveckling av framförallt en högre moralbedömningsnivå, och verktygen för att detta ska kunna uppnås är bl.a. inlevelse och ömsesidig respekt. Förmågan att förstå andras perspektiv gör att barn kan bli delaktiga i olika grupper och i samhället. Att uppnå moralisk mognad är att kunna bestämma och bedöma själv vad som är rätt eller fel (a.a., 1996).