Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare ger barn med kognitiva funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i ärenden inom socialtjänsten. Tidigare forskning beskriver att det behövs en tvärkompetens för att göra barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar inkluderade, vilket även överensstämmer med det som presenteras i resultatet. Socialsekreterarna ger uttryck för en komplexitet gällande att ge
barnen möjlighet till delaktighet i ärenden som rör dem personligen. Komplexiteten har även en god överensstämmelse med den tidigare forskningen som presenterats i studien. Det innebär att det fortsättningsvis finns mycket kvar att arbeta kring inom socialt arbetet. För att resonera vidare kring det har vi valt att dela upp diskussionen utifrån de frågeställningar som formulerades för att besvara studiens syfte.
8.1 På vilket sätt definieras begreppet delaktighet av socialsekreterare
Delaktighet är ett begrepp som har olika betydelse utifrån sammanhang och kan användas i olika avseenden, främst ur perspektivet att göra barn inkluderade i sin livssituation genom att få information och få möjlighet att komma till tals. Men också ur ett politiskt sammanhang i synnerhet att minska stigmatisering av olika grupper i samhället (Melin, 2013). Samtliga sex socialsekreterare beskrev begreppet tydligt utifrån Hansson och Nordmark (2015) beskrivning av innebörden av begreppet delaktighet. Begreppet delaktighet innefattar att barn har rätt till information och att få komma till tals i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter i artikel 12. Resultatet visar således att det finns en enhetlig begreppslig definition av begreppet delaktighet utifrån det sammanhang som socialsekreterarna befinner sig i. Däremot
framkommer det att nivån öppningar gällande delaktighet enligt Shiers (2001)
delaktighetsmodell att delaktigheten i vissa fall inte efterföljs. Det framkommer svårigheter och begränsningar kring att kunna göra barn och ungdomar med kognitiva
funktionsnedsättningar delaktiga. Intentionen finns, och socialsekreterarna är tydliga med att det är allas barns rätt att få information och att göra sin röst hörd. Däremot förekommer det en komplexitet som försvårar möjligheterna för delaktigheten både på professionsnivå och organisatorisk nivå för att kunna efterleva den rättighet som förekommer gällande alla barns rätt till delaktighet oavsett funktionsnedsättning.
8.2 På vilket sätt ger socialsekreterarna barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar förutsättningar till delaktighet i ärenden som rör dem Hansson och Nordmark (2015) menar att en förutsättning för delaktighet är att barnet ges möjlighet att kunna uttrycka sin vilja, känslor, tankar och behov, vilket förutsätter tillgång till ett språk eller alternativt sätt att uttrycka sig på. Utifrån vad som framkommer i empirin beskrivs det inte finnas något enhetligt tillvägagångssätt för att arbeta mot barn med kognitiva funktionsnedsättningars delaktighet. Det framkommer att socialsekreterare känner sig
begränsade gällande de förutsättningar som finns för att ge barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar bästa möjliga delaktighet utifrån barnens förmåga, individuella behov och anpassningar. Det resulterar i att socialsekreterare genomför barnsamtal utifrån den förmåga som finns, eller i vissa fall väljer bort de samtal som uppfattas för svåra att genomföra. Resultatet visar utifrån socialsekreterarnas beskrivningar att det inte finnas ett önskvärt arbetssätt och förutsättningar att ge barn med kognitiva funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet. Det utifrån begränsad möjlighet till användning av alternativa kommunikationshjälpmedel. Vilket överensstämmer med Rabiee, Sloper och Beredford (2005) studie. Socialsekreterarna är däremot tydliga med att det är en kompetens som är efterfrågad och viktig att studera vidare kring.
8.3 Vilka resurser, i form av verktyg finns respektive saknas när det gäller att bemöta barn med kognitiva funktionsnedsättningar vid socialtjänsten
Socialsekreterarna beskriver en enhetlig bild av att det saknas redskap och verktyg för att bemöta barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar. Socialsekreterarna beskriver att det inte finns ett stort utbud på verksamheten kring alternativ kommunikation. Den alternativa kommunikation som framkommer i empirin är att socialsekreterarna använder
framkommer att det finns Nalle-kort att tillgå inom organisationen, men att de inte används regelbundet. Det stämmer överens med Hodge (2007) studie om avsaknaden av alternativ kommunikation inom det sociala arbetet. Det framkommer även utifrån samtliga sex socialsekreterare att de efterfrågar mer kunskap om funktionsnedsättningar och alternativa kommunikationsmöjligheter. Socialsekreterarna tycker att det råder en generell brist på sina arbetsplatser kring detta och att det är något som efterfrågas för att kunna öka delaktigheten för barn med kognitiva funktionsnedsättningar. Det råder samtidigt delade meningar bland socialsekreterarna om vems ansvar det är att implementera både kunskap om alternativa metoder. Fyra av sex socialsekreterarna anser att det är ens egna ansvar att tillämpa sig de kunskaper som krävs för att kunna göra barn delaktiga utifrån sin egen förmåga. Samtidigt som två av sex socialsekreterare lägger ansvaret på verksamheten i stort att se till att det finns alternativa metoder att använda sig utav. Samtliga sex socialsekreterare var eniga, trots det egna ansvaret att söka sig kunskap förekommer även en organisatorisk skyldighet. Den organisatoriska skyldigheten kan innebära att organisationen bör se till att det finns förutsättningar för socialsekreterarna att använda alternativa metoder om de så behöver. 8.4 I vilken omfattning känner sig socialsekreterare kompetenta till användning av alternativa kommunikationshjälpmedel
Utifrån socialsekreterarnas berättelse om deras erfarenheter framkommer det att det saknas generellt kunskap inom verksamheterna kring både alternativ kommunikation och kunskap om funktionsnedsättningar överlag. Det försvårar socialsekreterarnas möjlighet att göra barn med kognitiva funktionsnedsättningar delaktiga. Socialsekreterarna känner sig inte tillräckligt kompetenta att använda alternativ kommunikation på ett rättssäkert sätt, samt har en liten uppfattning om vilka metoder som finns på marknaden att använda sig utav. Det stämmer även överens med den tidigare forskning som presenterats gällande den tvärkompetens som behövs, och att användandet av alternativ kommunikation inte används i den mån som är önskvärt.