I detta kapitel tas diskussionen kring frågeställningarna upp. Dessa kommer sättas i samband med resultatet, analysen och den tidigare forskningen.
Vi har undersökt ifall flickor och pojkar har samma syn på rörelse till musik samt dans och varför eller varför inte eleverna har en likande syn på ämnesområdet. I undersökningen har vi tagit hjälp av enkäter för att se vilken syn eleverna har på rörelse till musik samt dans. Elever-na, som fyllt i enkäten, studerar på yrkesförberedande program.
9.1 Elevers åsikter om rörelse till musik samt dans
I inledningen gick vi in med föreställningen att pojkar har en mer negativ inställning till dans. Första intrycket som vi fick av pojkarna när vi talade om att enkäten berörde ämnesområdet rörelse till musik samt dans, kunde vi se att pojkarnas kroppsspråk förändrades. I likhet med Ericson (2000) som menar att bara genom att höra ordet dans så ser pojkar ämnesområdet mer negativt än flickor i större omfattning. Med stöd i den tidigare forskningen kan vi se att poj-karnas uppfattning till ämnesområdet stämde överrens med våra tankar.
Resultatet på frågan vad är dans i skolan för dig (diagram 1) är inte förvånande, då vi trodde att traditionella danser skulle dominera. Eftersom traditionella danser är i majoritet i skolun-dervisningen enligt Ängquist (2006). För oss är det förvånande att 10 % av pojkarna ansåg att dans är en konstnärlig form till exempel balett. Detta eftersom dansen uppfattas som feminint, vilket även forskningen visat enligt Ferdun (1994). Våra tankar är att bakgrunden speglar sva-ren som individerna gett, detta tar vi stöd i Ulvros (2004) tankar om att bakgrunden har bety-delse för vilken syn flickor och pojkar har på dans. Vi anser att individens familjära bakgrund har betydelse för vad personen kommer att anse om rörelse till musik samt dans, då personen kan komma från en familj med nära och kära som deltar aktivt i dans- och musikaktiviteter. En annan individ kan vara skolad inom till exempel bollsporter och detta tror vi kan påverka åsikten om rörelse till musik samt dans i skolan.
9.2 Fördelningen av undervisningen i ämnet idrott och hälsa
På frågan ”hur upplever du dansundervisningen” kunder vi avläsa att 34 % av pojkarna samt 28 % av flickorna ansåg att dansundervisningen var jobbig. Mellan könen är det en skillnad
på 6 procentenheter vilket är förvånande utifrån vår bild gällande pojkar och flickors syn på dans i skolundervisningen. Vår uppfattning från början vara att flickor i större utsträckning skulle svara att dansundervisningen var jobbig, detta tar vi utgångspunkt i Lindqvists (2010) undersökning som beskriver att flickor i större utsträckning än pojkar är oroliga inför dansun-dervisningen. I likhet med Gards (2001) tankar betraktar vi att pojkar i större utsträckning drar sig undan dansundervisningen i skolan eftersom dans är kodad som ett feminint ämne. En tanke som vi har angående pojkars upplevelse av dansundervisningen är att dans uppfattas som feminint enligt Gard (2001) samt Fagrells (2000) tankar om att samhället har format upp-fattningen av dansen som ett kvinnligt ämnesområde. Vi anser även att det är förvånande att det är fler pojkar än flickor som tycker att dans är jobbigt, men att detta kan leda till en upp-brytning av samhällets riktlinjer som finns. Detta kopplar vi till Amsterdam m.fl. (2012) som menar att det finns en neutral syn på hur det ska se ut under lektionens gång inom ämnesom-rådet, detta sker i samspråk med samhällets riktlinjer.
När vi lämnade ut enkäterna med frågan ”vad skulle du vilja göra på idrott och hälsa under-visningen” (diagram 7) hade vi olika förväntningar på svaren från eleverna. Gällande pojkar-na trodde vi att merparten skulle välja bollspel i undervisningen. Resultatet visar att 60 % av pojkarna valde bollspel och det överensstämmer med våra tankar. Det som överraskade oss var att 11 % av pojkarna ville utföra gymnastik i undervisningen om de fick bestämma. Våra förväntningar på flickornas resultat var lite olika, då den ena personen trodde att dansen och gymnastiken skulle vara övervägande i resultatet medan den andre personen trodde att lekar och bollspel skulle vara dominerande bland flickorna. Resultatet blev helt annorlunda i jämfö-relse med våra tankar, då flickorna vill ha ungefär lika stor del av både bollspel, dans, gym-nastik och lekar på idrott och hälsa undervisningen. Thorps (2013) forskning visar att om flickorna hade fått välja aktivitet skulle 62,9% valt dans i jämförelse med pojkars 14,5 %. Skillnaden mellan flickor och pojkars resultat gällande dans är 48,4 procentenheter. I jämfö-relse med vår undersökning kan man se att pojkarnas resultat stämmer överrens med Thorps (2013) forskning, då en minoritet av pojkarna valde dans. 26 % av flickorna valde dans som aktivitet på idrott och hälsa undervisningen och i likhet med Thorps (2013) tankar överens-stämmer inte resultatet med vårt undersökningsresultat. Skillnaden mellan resultaten är att i Thorps (2013) undersökning är det en större andel flickor som väljer dans i jämförelse med vårt resultat. Differensen mellan resultaten är 36,9 procentenheter, då pojkar i större utsträck-ning väljer bollspel som en aktivitet i undervisutsträck-ningen. En anledutsträck-ning till att pojkar oftare väljer bollspel och flickor i större utsträckning väljer dans kan bero samhällets normer som bildats.
Gard (2001) och Fagrell (2000) menar på att redan i sju-åtta års ålder läggs den individuella grunden för uppfattningen av till exempel en speciell aktivitet så som dans. I likhet med Eric-son (2000) anser vi att samhällets normer påverkar hur pojkar och flickor uppfattar vad som är manligt respektive kvinnligt samt vilka förväntningar som samhället har på en individ.
9.3 Fördomar gentemot rörelse till musik samt dans i skolan
I inledningen förde vi ett litet samtal om våra fördomar gentemot rörelse till musik samt dans ur ett genusperspektiv. Där antydde vi att pojkar har en sämre inställning till ämnesområdet i jämförelse med flickor. Vi tog grund i vår verksamhetsförlagda utbildning, där vi kunde se att pojkarnas inställning i förhållande till ämnesområdet var sämre än flickornas. Med underlag i resultatet för vår empiriska studie på frågan, ”vilka fördomar har du gentemot dans i skolan”, kunde vi se att individerna som svarade på enkäten inte hade den inställning som vi antog från början. Eleverna som svarade ”annat” menade att de inte hade några fördomar gentemot dans inom undervisningen. 30 % av pojkarna hade en annan åsikt, då de svarade att dans är ”kvinn-ligt”. I likhet med Ferduns (1994) tankar anser vi att det inte är förvånande att pojkarna svara-de att ämnesområsvara-det uppfattas som ”kvinnligt”, då samhället har format dans som ett feminint kodat ämne. Våra tankar är att flickor har en mer positiv syn på dans och det grundar vi i Lindqvist (2010) undersökning, som visar att flickor har en bättre attityd i jämförelse med pojkar i ämnesområdet. Vi trodde att svaren skulle bli helt olika i jämförelse med de svaren vi fick. Vi förmodade att staplarna skulle se annorlunda ut, då stapeln på ”annat” i resultatet är väldigt hög, både för pojkar och för flickor, medan vi trodde att det skulle vara fler elever som tyckte att dans var ”töntigt” eller ”kvinnligt”. Andelen som svarade att dans är ”töntigt” blev förhållandevis låg i jämförelse med våra tankar som vi hade från början, då vi trodde att fler pojkar än flickor skulle uppfatta dansen som ”töntigt”.
I frågeställningarna finns det en underbetoning att de olika könen skulle ha en annorlunda syn på rörelse till musik samt dans i jämförelse med varandra. Den andra frågeställningen påpekar att könen kan ha samma eller likande syn gällande ämnesområdet, men även att det skulle kunna finnas skillnader mellan könen. Varför blir det då att killar är mer negativt inställda till rörelse till musik samt dans i jämförelse med flickor? En anledning kan vara att samhället har format könsmönster som individer uppfostrats med och Ericson (2000) menar att det är sam-hället som har format individerna in i olika könsmönster. Att samsam-hället har påverkat könens olika uppfattning och acceptans har även några av de svarande eleverna menat och vi tror
också att samhället kan ha en påverkan på hur könen uppfattar dansen. Enligt Hirdman (2001) innebär genuskontraktet att kvinnan är allt som mannen inte är och i likhet med Ferduns (1994) tankar att dans är ett feminint kodat ämne. Vi tror i paritet med Hirdman (2001) och Ferduns (1994) tankar att samhällsnormer kan ha skapats och detta kan vara en anledning till att pojkar inte dansar i lika stor utsträckning som flickorna. Några negativa kommentarer som resultatet visat är att det finns individer från båda könen som anser att dans är något negativt samt att det är tråkigt och därför borde tas bort i undervisningen. Både flickor och pojkar ser även positivt på dansen eftersom det är bra träning och det är roligt att lära sig något nytt. Vårt resultat visar att pojkar tycker att dans är ett feminint ämne för att samhället har utformat det så eller för att det bara är så. Flickor menar däremot att pojkar kan tycka att det är mer pinsamt och att det är en ”tjejgrej” men även för att det är fler flickor som gillar dans.
Fördomar som finns kontra rörelse till musik samt dans har att göra med samhällsutveckling-en som skett i samråd med ämnesområdet och det har gjort att ämnet nu uppfattas som homo-sexuellt. I likhet med Lights (2008) tankar om att samhället har format dansen som något ho-mosexuellt, har vi uppfattat att elever som svarat på vår enkät också upplevt dansen som nå-got homosexuellt. Tankarna som finns är att det saknas manliga förebilder och det anser vi har en stor betydelse för ämnesområdet, då pojkarnas motivation minskar. I ämnet idrott och häl-sa finns det många manliga lärare. Om läraren till exempel tar in en kvinnlig instruktör inom ämnesområdet dans, så tror vi att läraren själv måste medverka i aktiviteten för att skapa en större acceptans och förståelse hos eleverna. Vi tycker även att det är viktigt att läraren har ett positivt kroppsspråk i undervisningssituationen eftersom vi tror att det skapar en större rörel-seglädje i ämnesområdet. Lindqvist (2010) menar på att det är viktigt med manliga förebilder inom dansen eftersom dansen ses som något feminint, detta anser även vi vara en viktig del i undervisningen. De tankar som Ericson (1996) har, menar vi har en stor betydelse för indivi-der av det manliga könet, då fler manliga lärare inom ämnesområdet dans skulle skapa en större motivation hos eleverna.