Det har väckts nya tankar och funderingar allt efter studiens gång som kommer att uppmärksammas och diskuteras i denna del av arbetet. Ett av våra resultat rörde förskollärarnas kunskapsnivå och utvecklingszon, där informanterna uttrycker önskan om ytterligare kunskaper gällande digitalisering. Detta kan kopplas till Wood et al. (1976) resultat som handlade om konceptet coactive scaffolding där en expert inom ett visst område är nödvändigt och att barns utveckling och lärande kan ske med dennes närvaro och kunskaper (a.a). Det blir intressant och relevant att belysa även
förskollärarnas proximala utvecklingszon då de alla uttrycker en önskan på utökade kunskaper gällande digitalisering. Det kan även kopplas till Nilsens studie (2014) gällande digitalisering i förskolan och hur barn kan utveckla kunskaper kring de digitala verktygen betydligt snabbare än pedagogerna i vissa fall. Utifrån den här studiens resultat kan det, med utgångspunkt i begreppet scaffolding, uppfattas som att även barnen är experterna som kan dela med sig av sina kompetenser till de vuxna. Det förskollärarna ger uttryck för i vårt resultat kan ses som i enlighet med Bruce och Riddersporre (2019) som visade att det är viktigt att ge barnen möjligheter till att vara den som visar och hjälper pedagogen i situationer som kräver digitala kompetens eftersom det kan ge barnen en stor bekräftelse. Det bidrar dessutom till möjlighet för ett utforskande kring den digitala tekniken i sällskap med en vuxen, på så vis kan även samhörigheten mellan barnen och pedagogen stärkas.
7.1 Forskning utifrån scaffolding och multimedia
I studien som Djärf et al. (2005) nämner i sin artikel så fanns det tre olika förhållningssätt gentemot datorn. Inom det första förhållningssättet så ansåg pedagogerna att tiden bör läggas på andra aktiviteter än datorn som exempelvis högläsning och rollekar. I detta förhållningssätt så kan rollekar och högläsningen betraktas som de medierande verktygen för utveckling och lärande inom scaffolding för att utmana barnen inom deras proximala utvecklingszon. Vid det andra
förhållningssättet läggs mer fokus på datorn som det medierande verktyget som ska främja inkludering och samspel mellan barnen. Vid det sista förhållningssättet blir datorn den huvudsakliga aktiviteten och förskollärarna får inta ett samaktivt stöttande
35
för att vägleda barnen. På så sätt utifrån scaffolding blir förskollärarna genom digitalisering det medierande verktyget för barnens inlärning.
Studien som har utförts i detta arbete har belyst andra förhållningssätt gentemot surfplattan. Några informanter uttryckte liknande förhållningssätt gällande surfplattan som det första förhållningssättet i Djärf et al. (2005) studie då en förskollärare uttrycker att barn bör vara i naturen och röra på sig mycket och att det digitala kan vara med men till en viss gräns. En annan förskollärare beskriver och förklarar ett förhållningssätt där olika IKT-verktyg kan användas som ett medierande verktyg för att skapa undervisning som främjar flera sinnen. Detta kan kopplas till det andra förhållningssättet Djärf et al. (2005) där fokus läggs på datorn som det medierande verktyget. En annan förskollärare uttrycker ett förhållningssätt som kan kopplas till Djärf et al. (2005) tredje
förhållningssätt där datorn är den huvudsakliga aktiviteten där förskolläraren intar en stöttande roll för barnet. Informanten beskriver att lärandet för barnen är olika och att genom olika appar och program i surfplattan så blir det möjligt att hitta just det utvecklingsområdet som barnet behöver och därav utifrån scaffolding stötta barnet genom denna inlärningsprocess.
Utifrån Zevenbergens (2007) undersökning så blev det möjligt att belysa hur viktigt det är att den digitala tillgången i förskolor är tillräcklig för att ge
möjlighet för utveckling för alla barn. Detta eftersom i artikeln beskrivs det ett exempel på en observation av ett barn som med hjälp av den digitala tillgången kunde utveckla flera olika förmågor som hade kunnat bli okända ifall denna tillgången skulle saknas. Författaren lyfter fram att det var genom en multimodal inlärningsprocess som barnet kunde utveckla dessa förmågor genom
bokstavsigenkänning och ikonografi (a.a).
7.2 Ansvar på en individuell och organisatorisk nivå
Enligt Lpfö (98/18) ligger ansvaret hos förskolläraren att leda målstyrda processer som förekommer i undervisning samt ansvara för att utveckla ett pedagogiskt innehåll och miljöer som inspirerar till utveckling och lärande för att fånga barnens intressen och nyfikenhet (a.a). Utifrån den empiriska data framkom det att endast en av sex förskollärare hade läst skolverkets förslag gällande arbetet med digitalisering i
förskolan. Majoriteten av förskollärarna uttryckte att de inte har hållit sig uppdaterade gällande skolverkets förslag. Då förskollärarna uttrycker en vilja till att öka användandet
36
av digitala verktyg i sitt pedagogiska arbete, samtidigt en önskan på en utbildning och stöd så kan en möjlig åtgärd skapas från det organisatoriska fältet men även från varje individuell förskollärare. På så sätt blir det möjligt för förskollärarna att få en utbildning med stöd från respektive verksamhet och samtidigt själva ansvara för att hålla sig uppdaterade gällande förslag och idéer.
Utifrån tidigare forskning och empiri så kan det bildas en tydlig uppfattning kring hur mycket det skiljer sig mellan förskolor gällande användandet av digitala verktyg. Forskningen visar att en del förskolor som är nya med digitala verktyg som surfplattan beslöt sig för att endast behålla matematik appar och uttryckte vidare en önskan om förslag gällande andra appar passande för förskolan (Nilsen, 2014). Utifrån Eckeskogs (2019) studie så hade förskollärarna uttryckt en önskan om att få tillgång till telefoner för att underlätta kommunikationen med kollegor samt vårdnadshavare vid utflykter. Telefonen skulle även användas för dokumentation både av barn och vuxna.
7.3 Digitalisering och didaktik
Genom studiens gång så upplevde vi att didaktiken har sammanflätat förhållandet mellan digitala verktyg och undervisning. Enligt läroplanen för förskolan (98/18) så beskrivs undervisning som målstyrda processer som sker under ledning av förskollärare där syftet är att hjälpa barn med sin utveckling och lärande i form av att inhämta och utveckla kunskaper och värden. De estetiska uttrycksformerna som nämns kan
konstrueras, formas och skapas av barnen genom att förskolan erbjuder en variation av material och tekniker samt digitala verktyg. Den undervisning som förskolan erbjuder ska även inkludera en möjlighet för barnen att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge varje barn förutsättningar till att utveckla en förståelse för digitaliseringen de möter i sin vardag. Förståelsen ska innehålla ett kritiskt och ansvarsfullt
förhållningssätt för att på så sätt kunna se möjligheter, förstå risker och värdera
information (a.a). Genom att analysera vår empiri och forskning, så blev det tydligt hur förskollärare arbetar och har arbetat med digitala verktyg i förskolan för att skapa undervisningstillfällen. Under intervjuerna blev denna sammanflätning tydlig då vi ställde frågor till förskollärarna gällande hur de arbetar med digitalisering, vad för lärande de vill få ut samt varför de anser att detta lärande och arbetssätt är passande.
37
7.4 Undersökningens bidrag till yrkesrollen
Gällande det förskolepedagogiska forskningsfältet så har undersökningen i denna studie bidragit till en upplysning gällande förskollärares möjligheter till undervisning med de digitala verktygen. Detta eftersom alla informanter som deltog i undersökningen har uttryckt en önskan om ytterligare kunskaper vilket ger en förståelse för vad som saknas i yrkesverksamheten gällande digitalisering. Denna studie kan användas som underlag för framtida forskning då resultatet visar de aktuella bristerna inom förskolans
verksamhet gällande förskollärarna och deras arbete med digitalisering.
Undersökningen har även bidragit till att vi har fått nya kunskaper som gynnar oss i vårt framtida yrkesutövande.
38